Inatt när vi och de sex andra hundarna sov gick Rossi runt i sin tratt och flyttade grejor. Vattenskålen väger kring 1,5 kg men det hindrade henne inte från att bära in dem i hundrummet. Apporteringsträningen går däremot trögt. Att bära saker när nån ser på är läskigt, även om det bara är små lätta saker. Knasiga lilla hund.

Idag är Rossi och Giela med i bilen för snart är det dags att ta stygnen!

Efter en massa ärenden på stan tog vi en lugn innekväll med benmys för hundarna medan jag diskade och städade lite. Silva ville också tränga in dig men rymdes inte riktigt. Hade tänkt hinna köra hundarna med tiden tog allt slut så det får vi spara till imorgon. Har vi tur kanske det är lite varmare då också... Verkar dock bli en kylig helg.

Idag testade husse att ta av Rossi täcket men hon kliade med bakbenet så nu är täcket på igen. Så länge klamren sitter kvar på såret får hon fortsätta vara lite missnöjd helt enkelt. :/

Vi tar en lugn kväll och skottningen får vänta för det är-22 ute och jag kände mig aningen snuvig idag. Sambon har precis återhämtat sig från sin megaförkylning så jag vågar inte chansa.

Kvällens korta slädtur med tant Giela blev inte lika succeartad som den förra veckan. Hon och jag var ute med sparken en runda igår så jag vet inte om hon var lite tröttare nu ikväll? Eller så kanske det helt enkelt var lite för mycket nysnö? Tant såg glad ut men hon hade inte samma fart i benen som senast, och sprang mest bakom släden hos mig. Hon hade som vanligt på sig sitt Back on Track, samt en reflexväst och ett blinkande halsband.

Tant i blinkande halsband vid en av medarna

Rossis sår fortsätter att läka jättefint, men i söndags upptäckte hon att hon kunde klia såret med baktassen så det blev ett snabbt beslut att stoppa in henne i ett täcke. De tunnaste täckena vi har är Back on Track, så hon får knata runt i det dygnet runt nu för att skydda såret från rivande klor. På fredag ska klamren tas loss och tratten tas bort, och Rossi längtar nog lite grann...jag har försökt förklara för henne att det närmar sig!

Imorgon hoppas jag komma hem till en tomt som INTE behöver skottas! I så fall ska jag istället ta med storspaden in i hundgården och skotta rent kring alla dörrar och kojor. Vips så har vissa av dem snöat igen så att de inte går att öppna helt. Nåja, det är ju inte riktigt läge att klaga. Ju mer snö vi får nu, desto större chans har vi ju till en härlig vårvinter. Nu - mata hundarna och sen sova!

Igår kväll drabbades jag av en elak version av "latmasken" och tog mig inte upp ur soffan! Rossi var nog nöjd över att ha sällskap hela kvällen, men de där ute hade nog gärna sprungit lite. Så länge Rossi har tratt och sår så är det bara hon och Giela som får vara inne tillsammans för säkerhets skull. Vill inte ha några små hundtungor på såret!

Idag kvaddade Rossi sin första tratt men som tur var så har jag ca 10 st extra i källaren efter de operationer som varit genom åren. Strl 15, 20 och 25 verkar vara det vi använder...! Här ser ni Rossi i en trasig strl 25.

Allt som allt är jag väldigt imponerad av lilla Rossi. Hon bryr sig inte direkt om tratten och verkar ta det hela med ro. Nu ikväll verkar det ha kliat en del men hon klarar det ändå så bra. Jag har tidigare varit lite nervös över att ev. behöva operera henne eftersom hon är så "mjäkig" och så lätt blir ett "offer" när omstädigheterna blir lite jobbiga. Istället fixar hon detta med flaggan i topp! Duktiga lilla fjant!

Plåstret åkte av nu ikväll, och så här såg det ut under. Riktigt fint tyckte jag själv. Blåmärken här och var, men själva såret är nästan helt torrt och inte rött eller svullet. Varje dag funderar jag över dessa eländiga knölar. Godartade eller inte? Eftersom det kom så många på en gång är jag orolig över att de ska vara elaka. Samtidigt ser Rossi fräsch ut rent fysiskt. Pälsen är fin, slemhinnorna också. Såret verkar läka bra också.

Bara några veckor innan Gakkon fick somna in pga sin mjälttumör (vad vi tror det var) så opererades hennes analsäckar och svans. Såret efter analsäckarna läkte väldigt långsamt. Det bildades var och jag fick klämma ut var från såret varje dag under en tid. Tratten kunde vi inte ta av som planerat då såret fortfarande inte läkt. Hennes läkkött var helt enkelt värdelöst. Dessutom hade jag en längre tid tyckt att hennes päls var lite tråkig, men inte reflekterat mer över det. I efterhand har jag förstått att hennes kropp förmodligen redan då var rätt starkt påverkad av cancern som växte inom henne.

Därför väljer jag att se Rossis fina sår som ett bra tecken. Skulle de vara elaka så har de i alla fall inte flyttat in i hela hennes kropp än så länge. Bort med dessa knölar och om ungefär en månad till så ska den sista bort - därmed basta!

Gårdagens körning blev istället kvällens fredagsmys. Här står Silva och Nalle och hoppas att just de ska vara nr 1 ut ur hundgården! Vi körde samma korta runda som i tisdags, men med all nysnö som fallit fick hundarna jobba på bra ändå. Lika bra att ta ett styrkepass innan skotrarna hunnit ut och plattat till alla spår. T.ex körde vi under denna tall...!

Eller körde...nja...hundarna gick, släden knuffades liggande på sidan, och jag kröp...All ny snö som kommit gör naturen ännu vackrare, och träden ännu tyngre. Bitvis hänga tjocka vita grenar över spåret och jag fick några fina snöduschar. Ibland när man kör kan man komma till området där man får huka sig bakom släden 50-100 meter för att det hänger grenar med snö över hela tiden. Bara att huka sig och blunda lite lagomt. För kamerans skull så tyckte jag att det här var rätt lagomt som film...den blev väldigt snöig trots att det bara var enstaka träd.

Nu ligger den här inne på torkning! Just denna kväll sken staden Boden ännu klarare än vanligt och det var inga bekymmer att se i vilken riktning vi hade civilisationen. Alltid underbart att vara ute, kan inte tänka mig många bättre sätt att spendera en fredag kväll!

Trots en kort tur var hundarna nöjda efter att ha pulsat, och nu myser Rossi och tant Giela här inne. Imorgon hoppas jag att vi får till en lite längre tur på förmiddagen. Kvällen däremot blir helt ohundig! Finkläderna åker på och storstan kallar!

Idag fick jag ett sånt fint meddelande från ett par av de som åkt släde med mig denna säsong:

"Jag ville passa på att tacka dig och dina fina hundar för den oförglömliga slädturen. Det var semesterns höjdpunkt..."

Sånt är alltid kul att läsa! Det känns faktiskt som att jag hittat tillbaka till glädjen med att köra folk och dela med mig av slädturerna. För ett gäng år sen så kändes det mest bökigt att styra upp och passa tider mm. Nu känns det väldigt roligt igen. Det är kul att visa vår fina natur, hundarnas glädje och starka känsla för sitt jobb, och att visa god hundhållning och djurhållning (den är inte perfekt på alla sätt, det finns ju alltid saker man kan förbättra, men mätt i allmänna draghundsmått så är nog mina hundar rätt "bortskämda"). Att göra det för utvalda kunder någon gång ibland känns alldeles lagomt. Då hinner vi ju ändå få gott om egentid ute i skogen, mina hundar och jag.

Nu sitter jag på bussen hemåt och planerar kvällen slädtur. Med all snö som kommit så blir det nog ingen lång sväng utan lite tung pulsning. Frågan är bara...var ska vi pulsa?

Idag efter fikat på jobbet så åkte jag mot Gammelstad för att äntligen få hämta hem lilla Rossi. Med den extra blödningen som blev och en natt på djursjukhuset så gick räkningen på nästan 15 000kr! Som tur var har vi förstås försäkring och vi kom undan med just under 3000 kr  istället eftersom detta var andra besöket denna period. Blödningen var rensad och lagad och nu har hon ett långt plåster på magen som hon fick ditsatt just innan vi åkte. Där under är tre juverdelar borttagna och skinnet ihophäftat med klammer. Får se hur det ser ut om 2 dagar när plåstret ska tas bort.

Lillmagen

Så här kan man ju också ligga

Lilla tjejen är trött och gnällde en liten aning innan men mest av allt ser hon väldigt nöjd ut över att vara hemma. Det är helt klart en trött hjälte, och nu ligger hon bredvid mig på soffan och ser sömnig ut. Jag gissar att hon inte riktigt har kunnat slappna av helt där borta. När det gäller Rossi kan man verkligen säga att "borta bra men hemma bäst" gäller.

Nu hoppas vi bara på en bra läkning. Om ungefär en månad är det dags för nästa operation, men då är det bara en juverdel som ska tas bort. Innan dess borde vi även ha fått svar på ifall dessa små knölar var elakartade eller inte. Hoppas på en framtid med glada svar helt enkelt! Jätteskönt att ha alla hjärtan hemma igen.

Kring lunch idag ringde veterinären och berättade att operationen gått bra, men att de gärna ville behålla henne över natten. Det ville inte jag så vi bestämde att jag skulle hämta henne efter jobbet och få med lite extra smärtstillande hem.

Två timmar senare ringde de och berättade att en liten blödning uppstått så de ville behålla henne över natten, och det var ju svårare att argumentera mot. Jag hoppas bara att lilla fjant inte är så orolig och kan sova lite inatt.

Så det blir en natt med bara sex hundar hemma och det känns tomt utan lilla fjant. Längtar tills vi får hämta hem henne imorgon.

Tre juver togs bort på en sida vilket innebar att en tumör finns kvar på andra sidan. Det var tydligen svårt att ta allt på en gång. Nu hoppas vi bara att det inte var elaka små knölar och att vi snart kan lägga detta bakom oss. Skickar all kärlek till dig Rossi! .