Plan A var att vi skulle åka mot Storuman redan igår kväll men jobbet med att slå in alla julklappar drog ut på tiden och som tur var hade vi redan då bestämt oss för att åka lördag morgon istället, dvs. för ungefär 2 timmar sen. Nu vaknade vi till -33 grader ute och det känns faktiskt aningen motigt. Att köra i såna temperaturer innebär en hel del risker, speciellt när man har 7 hundar med sig om man inte så lätt kan "kasta in" i vilken förbiåkande bil som helst ifall ens egen bil skulle ge upp. -27 i Blaiken så det verkar inte bli mycket varmare efter vägen heller.

Bilen står i alla fall på värmning och jag packar och planerar för att få allting att fungera så smidigt som möjligt. Hundarna har sovit inne inatt och är nog glada över att slippa kylan ute.

När det gäller huskies och kyla finns ju en rad myter. Många tror att huskies måste bo ute, och inte klarar värme. Nu är ju detta till viss den invididuellt, många av dem uppskattar kyla, men många gillar även värme och älskar att ligga och värma sig framför kaminen. Många av de hundar som "inte gillar att vara inne" tror jag (iaf om man pratar om hundgårdshundar) är såna hundar som helt enkelt inte är vana att vistas inne och därför blir stressade och börjar flåsa. Alla huskies jag känner på nära håll som fått chansen att vänja sig vid att vara inomhus älskar att vara inne med sina ägare, mysa i soffan och leva normalt hundliv. Mina egna hundar trivs ute i sina hundgårdar men vintertid så skulle de nog allra helst vara inne med oss hela tiden, om de hade fått välja fritt.

Kan huskies frysa? Självklart. Till viss det är det kanske en vanesak, och beror på om de bott ute och satt ordentlig päls. Men även mina hundar som bor ute kan bli kalla om tassarna och vilja gå in. Giela har normal päls, men som gammal tant har hon inte samma cirkulation i kroppen längre och hon behöver absolut mer värme än de andra för att må riktigt bra.

En följd av detta tänk är ju att många har undermåliga kojor utan isolering, eller kanske snålar med halm och strö, eftersom hundarn ändå "klarar det". Jo de fryser ju inte ihjäl, men kylan bränner mer energi och belastar kroppen mer, så jag tycker ändå att det bör vara självklart att även polarhundar ska vettiga kojor att krypa in i. Slutsatsen är att även huskies kan frysa (speciellt de som är gamla eller krassliga) och att även huskies kan älska värme! Vissa individer klarar sig bra med bara sin egen päls, andra individer behöver stödvärme och mer extraomvårdnad.

Idag har jag äntligen kunnat äta MAT igen men krafterna räckte inte till den planerade slädturen utan den får bli av imorgon. Då ska vi ju skjutsa runt på ett födelsedagsbarn också! Hoppas att vi hittar bra spår att använda bara, men sånt brukar lösa sig. Istället fick alla hundarna komma in för kloklippning och godissök, och nu ligger de utslagna runtom i rummet. Rotax och Kaela på soffan, och de andra på golvet. Jo just ja, en sak till har vi gjort - den årliga julfotograferingen!

Eftersom jag inte hade något passande objektiv hemma till systemkameran fick halvkompaktaren rycka in, och jag är inte 100% nöjd med resultatet rent kvalitetsmässigt men däremot glatt överraskad över hundarnas lust att samarbeta. Vi tränade lite på att "vänta" på soffan med de som skulle vara där, och placerade sen ut Giela och Rossi framför granen (där de låg som tända ljus ända tills fotosessionen var klar) och Rotax på golvet. Att fotografera många hundar tillsammans är alltid en liten utmaningen, men kommandot "vänta" är ganska väl befäst och har en stor förväntan med sig (brukar följas av att man får börja söka godis, gå till bilen, komma ut ur hundgården osv) och så hade jag ju burk med Frolic för att hålla orkarna uppe.

Ganska ofta såg det ut så här, eller så här:

-Ska jag vara här längst fram matte? Är det inte gulligt?

Till slut var alla lagom samlade och vi fick i alla fall några bilder där alla (utom Giela) tittade åt samma håll. Tant hade ledsnat för länge sen och väntade väl mest på att jag skulle bli färdig nån gång så att hon fick välja liggplats själv igen. God Jul på er alla!

Julfesten i lördags var riktigt rolig och trevlig men visade sig ha en bitter eftersmak. I måndags vaknade jag med en rejäl känsla av illamående och tillbringade sen nästan ett dygn med att spy och må riktigt illa.    Det visade sig snabbt att jag inte var ensam, åtminstone 20 andra som varit på samma julfest drabbades också mer eller mindre!

Idag är det bättre men magen känns lite tjyvens och jag har inte vågat äta något ännu. Ikväll kommer sambon hem med fil - längtar! Bion igår kväll fick vi hoppa över och tjejkvällen imorgon kväll blir inte heller av. Nu ikväll skulle hundarna köras men det blir förstås inte av heller. Så länge jag ligger ner så känns det hyfsat OK men några större utsvävningar blir det inte. USCH för vinterkräksjuka! Denna omgång var mildare än den jag hade för ett par år sen, men det är verkligen inte skoj ändå... =(

Igår när jag var som sjukast var Silva och Rossi ute i den vänstra hundgården och när Rossi gått in i garaget kände sig Silva ensam och yyylade så fint säkert 10 gånger under dagen! Jag låg i soffan och kunde varken resa mig eller vråla eller nåt annat utan att börja kräkas... =( BLÄ! Idag är Silva också inne och allt är lugnare. Helst hade jag velat ha alla hundar inne men jag vågar inte riktigt när Silva och Rossi löper, och jag inte har full koll.

Vi har det i alla fall hyfsat mysigt och förhoppningsvis är det värsta över, även om det här inte alls var vad vi hade planerat för sista veckan innan jul.

Idag åt vi middag framför TVn och Silva var så nyfiken att hon fick hålla sig i hallen och ha ett kompostgaller mellan sig och maten. Hon löper nu och är lite knasig, så under flera timmar fick vi lyssna till henne medan hon förklarade hur SYND det var om henne som inte fick vara nära maten. Och när hon betedde sig som hon gjorde, så var det ju inte direkt läge att ta bort kompostgallret heller. "Gå och lägg dig" resulterade bara i en liten lov in i köket och sen var hon tillbaka igen på en grisblink! Tur att det snart går över...

Igår hade vi besök! Min kära fd klasskompis och numer "kollega" (olika företag i samma företag) kom med oss på en slädtur. Från att ha varit väldigt kallt hade vändret sväng om till lagoma -15 ungefär vilket passade båda hundarna och oss människor riktigt bra. För att få lite mer snö att köra på åkte vi ca 2-3 mil Långsjön igen, och parkerade på samma ställe som jag använde i söndags.

Alla 7 hundarna var med men det visade sig att jag tagit in Gielas sele i huset i söndags, och glömt den inne, så tanten fick behålla sitt täcke på och vänta i bilen. Vi körde nog kring en mil ungefär, i hyfsat långsamt tempo. Med tanke på att vi var två och att snön kändes lite kärv (dvs. släden glider trögt) så blev jag imponerad av hundarnas styrka och kämpaglöd, speciellt som dragträningen fått stå tillbaka så mycket sista månaden pga vädergudar och annat. Att stå två på släden är alltid lite mer spännande eftersom man inte kan parera lika mycket med kroppen när släden kastar, men vi klarade oss från vurpor trots djupa bilspår i den hårda undersnön/isen, och nedhängande snöiga kvistar som vi fick ducka undan med jämna mellanrum. Stjärnhimlen var fantastiskt vacker och vi fick en mysig liten tur med lite lagom spänning i nerförsbackarna med hängande grenar och en släde som kastade sig i och ur däckspåren.

Efteråt sov vi alla riktigt gott, men det första jag såg imorse när jag tittade ut vid 06.25 var Rotax som stod i sin hundgård och tittade på mig med viftande svans. Rotax - alltid redo!

Den här kvällen ska fördrivas på ett väldigt underligt sätt...jag ska se hockey med jobbet. Alltså, en riktig hockeymatch! Tidigare har jag max sett 2 minuter hockey på TV, men nu har vi specialplats i arenan och får mat å allt! =) Eftersom det är Luleå-Skellefteå som spelar har jag dessutom alla chanser att välja vilket lag jag vill heja på eftersom jag är boende i Norrbotten, men har hjärtat i Västerbotten. Känns faktiskt som att det kan bli Skellefteå som får min röst även om vissa kollegor hotat med att det kan innebära att jag aldrig kommer hem efter matchen... *s*

Ännu en vecka i väntan på snö. Vi har kanske 1-2 centimeter på backen och bra med minusgrader så det är torrt och fint ute, men inget slädföre. I onsdags packade jag in hundar, släde, linor mm i/på bilen och körde inåt landet efter jobbet, men även om där var mer snö i vissa områden, så kom vi aldrig långt nog för att kunna lasta av släden, ens för en ökänd belagsdräpare som jag! Det blev närmare 2 timmars bilkörning istället och hundarna var nog lite fundersamma när vi svängde in på infarten hemma igen... =/ 

Kvällarna har vi spenderat inne med gos och bentuggning. Trevligt för alla, och nu när jag öppnade en begagnad chipspåse så låg det faktiskt hundhår även I påsen. Visst är Kaela och Rotax rätt söta när de vill ha något gott?

En väldigt konstig sak har också hänt i veckan. En av nätterna sov Giela, Mintu, Nalle och Rossi ute, och hade då tillgång till alla hundgårdarna tillsammans eftersom Kiss-Silva var inne. Kring 11 på kvällen vaknade jag av ett utdraget skrriiiiik där utifrån och studsade upp ur sängen. Lampan där uppe fungerar mest som stödljus så det gick inte riktigt att se något inifrån utan jag sprang ut i foppisar och morgonrock (min vanliga klädsel).

När jag kom ut var alla glada (de hade lekt mycket tidigare under kvällen) men Giela var väldigt gnällig och "speedad". Jag tog in henne för säkerhets skull och hon flåsade, gnällde och tvättade sig hela tiden på vulvan. Tanten har ju tysta löp sen många år, men ingen av hundarna har visat intresse för henne och hon har inte visat något själv heller, men min första tanke var ändå att det kändes som att de råkat/försökt para sig där ute. Jag vet inte annars vad som skulle ha kunnat hända? Giela fortsatte att flåsa och gnälla och tvätta i 45 minuter till (vi hann även prata med jourveterinär för säkerhets skull för att kunna sortera bort de mer allvarliga möjliga orsakerna) innan hon lugnade sig och somnade. Nästa dag var allt som vanligt igen och ingen verkade mer intresserad av henne än tidigare, eller hon av dem för den delen. Skumt!

Idag har i alla fall Silva börjat löpa så nu kanske Rossi och Giela hänger på. Dagen har spenderats med en rejäl sovmorgon (fast hela hundgänget sov inne och ville ut kring 8 så få blev det foppisar och morgonrock en snabbis), och sen viltspår ute i skogen. Alla hundarna i stort sett var förvirrade och tröga. Kaela och Nalle var de enda som skötte sig... kanske kylan som gör det svårare? Mina hundar är inte så vana att spåra när det är så pass kallt, normalt sett borde vi ju köra släde nu, inte spåra! Den lilla spårsnö som fanns gjorde i alla fall spårningen roligare för matte som inte har samma luktsinne som hundarna, eftersom man ser mer av vad som hänt kring spåret.

Nu ska vi på 50-årsfest! Dags att hoppa i finstassen istället för hundträningskläderna. Imorgon hoppas vi kunna köra mot Jokkmokk och hitta slädföre till säsongens första tur. Eftersom vi inte dragtränat på ca en månad nu (pga utlandsresan men även bristen på snö samt isen på vägarna, varken släde eller barmarksvagn fungerar då den inte har några vinterdäck) så blir det en väldigt kort tur i så fall, under milen, men det vore ändå helt underbart att komma iväg. Kung Bore fortsätter att vräka ner snö på alla möjliga ställen i Sverige men här hos oss verkar den inte vara på väg ännu på ett tag. =(

Så här ser det ut hemma hos oss ibland när vi ser film. Denna kväll - Finding Nemo - en gammal favorit! Hade glömt stora delar av handlingen och många skämt, så det blev ett kärt återseende. Rotax, Silva och Giela sover inne inatt så Mintu, Nalle, Rossi och Kaela får alla 3 hundarna att förfoga över tillsammans. När Silva är ute vågar jag inte längre ha öppet till alla hundgårdar eftersom hon börjar kissa i vissa kojor...å andra sidan är hon nog rätt glad över att sova här inne med oss inatt.

Idag kom äntligen en gnutta snö. Det är bara nån enstaka centimeter men det lyser upp och minusgraderna är stadiga. Härligt! Till helgen hoppas vi få slädföre och kunna ha slädpremiär!

Imorse var det dags att hoppa i kontorskläderna igen. Jag hade knälång kjol och JO jag har faktiskt blivit lite brunare trots ivrigt brukande av solskyddsfaktor 50+. Mina ben brukar se betydligt blekare ut i den kjolen...! Innan jag åkte till jobbet passade jag förstås på att få två fina tassavtryck på min svarta kappa...hmm...=)

Kvällen har bedrivits med bentugg, gos och kloklippning, här inne. Ingen löper, ingen FÄLLER, ja vad mer kan man begära? Jag brukar ibland önska att jag skulle ha en rastgård att kunna släppa hundarna i, men nu när det är för isigt för att träna så är ju även många rastgårdar isiga...då är jag ännu gladare att alla mina hundar är vana att vara inne och kan mysa inne tillsammans!

Hittar ni alla sju?

När alla fått sina tuggben så sprang Mintu, Nalle, Rossi och Kaela in i hundrummet och trängde ihop sig i den stora Biabädden. Där låg de tätt ihop och tuggade på sina ben, och var så söta. Jag filmade en liten stund och just då lyckades Mintu kasta iväg sitt ben rakt i famnen på Rossi som låg alldeles bredvid! Jag såg inte då vad som hände, men i efterhand så ser man ju att Mintu kikade på mig för att kolla om jag kunde hjälpa honom, innan han tog saken i egna tänder och försökte ta tillbaka benet som Rossi plötsligt inte ville släppa...

Nu gick ju allting bra och för att lugna alla igen (Nalle blev ju lite orolig och gick iväg t.e.x) så bad jag alla att lägga sig där igen för att avsluta det hela med trygghet. Det är ändå en viktig fingervisning av hur snabbt förhållanden kan ändras i en hundgrupp. En helt normal situation kan ibland spåra ur väldigt snabbt, och även en enkel urspårning akn få allvarliga konsekvenser om man har otur. Om Rossi hade varit Silva för 2 år sen, så hade det varit fullt slagsmål direkt! Å andra sidan hade jag inte låtit Mintu och Silva tugga ben så nära varandra då heller. Rossi är lite "ha-galen" men har inte så lätt att bli arg. Nåja, de är söta tills Mintu flippar iväg sitt ben, och han är rätt söt när han ser helt förvånad ut!