Rotax har nu överlevt sitt första dygn utan kulor. Han tar det hela med ro, som han gör med det mesta.  Han äter Carpodyl (heter nog inte riktigt så utan nåt liknande) som smärtstillande och ska ha plåster över såret till på söndag åtminstone. Tratten är fortfarande lite jobbig men det går ändå bra för honom. Är nog värre för oss, jag har varit nära halshuggning ett par gånger när han tränger sig upp i soffan och vill gosa NÄRA på äkta Rotaxmanér.

Nyss när Rotax låg på sidan i soffan lyfte husse på ena bakbenet för att se plåstret...Ouch! Han tittade snabbt bort och tittade inget mer sen. Känsligt sånt där! I helgen ska vi fixa mer ute i garaget och så hoppas jag att det blir både dragträning och sök/spår. Rotax bor inne tills tratten åker av, förhoppningsvis nästa helg.

Stor de av den här vecken har jag spenderat i Västerås på generatorkurs via jobbet - galet intressant och bra! En riktig höjdare! Mycket annat har också hänt sen sist. I onsdags fyllde tant Giela 12 år! Hon fäller som värst just nu och ser ut som en liten påfågel nästan. Grattis finaste lilla tant!

Riktigt fin morgondimma hade vi också idag, och visst är alla kraftledningarna vackra? =)

Dessutom var det här Rotax sista dag som "man". Imorse lämnade jag av honom på Djursjukhuset i Gammelstad, och nog kändes det lite nervöst och smått hemskt...även om jag funderat på detta beslut en längre tid. Han ska inte gå i avel och praktiskt sett så underlättar det enormt om hanarna här hemma inte är alltför kära när det blir löp.

Efter jobbet hämtade jag en glad men aningen trött kille, som mest verkade irritera sig på sin tratt. Jag brukar ju inte lägga ut bilder på hundarnas privata delar men jag ville ändå visa vad som blev kvar - ett litet paket med plåster på...

Just nu sover Rotax gott men tratten stör honom när han går omkring och den har redan en massa märken efter veck. Vårt hus är ju tyvärr inte så rymligt. Han verkar i alla fall inte ha ont än så länge och tar allting med ro. Förhoppningsvis så kommer han att vara samma glada roliga Rotax, bara med mindre intresse för löptikar.

Hoppas att resten av läkningen fungerar bra så att tratten kan tas av om 10 dagar utan komplikationer. Han får smärtstillande men ingen antibiotika i förebyggande syfte, och det är ju egentligen rätt vettigt att de slutat med sånt.

Vi har även fått lite ny information kring Polcirkeldraget som vi tänkte köra nästa vår. Det kommer nu att bli en inofficiell tävling, men sträckan är fortfarande de 10 milen mellan Nattavaara och Sörbyn här i närheten av Boden. Hoppas att alla hundarna får vara friska och pigga och att det blir ett glatt 6-spann som ställer upp i slutet av mars. Giela är borträknad redan nu, såna strapatser är inget tant uppskattar längre. Mer information finns här: http://www.facebook.com/events/274945249260391/?ref=ts om ni är nyfikna, tror det kan bli en ritkigt trevlig dag! =)

Imorgon får Rotax följa mig till jobbet och ligga i bilen, för att slippa den lit smutsiga hundgården medan såret läker.

Igår kväll när vi gick isäng visade termometern säsongens första minusgrader i Vittjärv!

Kaela, Giela, Silva och Rossi

Tjejerna var förväntansfulla imorse och hade blickarna fästa på ytterdörren. Bilden är tagen från köksfönstret. Idag firar vi att det var 10 år sen Lars och jag blev ihop! Efter en lite jäktad men ändå bra 3-rättersmiddag med Lars föräldrar och systrar med många skratt och syskonbus, är vi nu mätta och nöjda på alla sätt.

Att just Lars och jag blev ett par har faktiskt också lite med hundar att göra. Vi hade ju förstås spanar in varandra redan tidigare även om vi bodde 60 mil isär, och jag märkte ju redan då att även mina hundar (svårflörtade Jacki och skygga Giela) gillade honom. Vi fjällvandrade med gemensamma bekanta i Jämtlandsfjällen och delade tält men var lite blyga båda två även om vi pratade på om det mesta och skrattade och skämtade en massa. När vi åkte hem från fjällturen, och han snart skulle fortsätta resan upp till Boden när vi stannade i Bispgården, så satt vi där i baksätet på våra kompisars röda Audi och fick liksom inget gjort...trots att vi snart skulle vara 60 mil isär igen! Så mesiga var vi...

Då kom lilla Jacki krypande från skuffen (där hon satt med Giela och Wilma) och satte sig i Lars knä. Bara det säger en hel del, hon satte sig ytterst sällan i andra knän än mitt utan riktigt bra anledning. Så vi satt där i mörkret och kliade lilla Jacki och våra händer möttes där i hennes sträva terrierpäls, och sen dess har vi varit ett par. Så, om inte Jacki ingripit kanske vi aldrig hade kommit till skott - å vem vet vad som hade hänt då? 10 år av kärlek hade vi i alla fall kunnat missa...

I sommar har jag varit lat. Istället för att tina mat i hink och bära ut och fixa har jag oftast bara burit ut en kasse med torrfoder och lastat upp varsin portion åt hundarna på plats, eller kastat ut allting i hundgårdarna så att de har fått söka. Den 1:a september åkte nu hinken fram igen och vi börjar vara tillbaka i vinterrutinerna med färskfoder+torrfoder+vatten i hinken morgon och kväll.

Än så länge är andelen vatten inte så stor, eftersom de ännu har tillgång till vattenskålarna dygnet runt. När det fryser ute så plockar jag undan vattenskålarna som annars bara fryser till isklumpar, och så får de sitt dagliga behov av vatten i maten morgon och kväll. Eftersom det är hårt arbetande hundar (nåja, vissa dagar i alla fall) så får de mer vatten än de normalt sett skulle dricka och pinkar också betydligt mer än de normalt sett skulle pinka förstås. För att kunna arbeta bra behöver kroppen rejäla mängder vätska (men som alltid - lagom är bäst - det kan även bli för mycket av det goda).

Så här ser vår matrutin ut just nu. Rotax skriker rakt in i högtalaren så han hörs nog mer än vad man upplever när man är på plats, men pratar gör han ju i alla fall gärna...han snackar för hela gänget och lite till!

Efter maten var det dags för veckans kloklippning. Jag försöker att klippa en gång i veckan men ibland hinner det kanske gå två. För ordningens skull filmade jag det här också, och det blev lite gulligt att se alla reaktioner - glöm inte att ha igång ljudet! Det hörs en massa söta nospuffar och nosningar. Rossi, Rotax och Kaela har alltid bråttom att bli kloklippta och vill helst ligga ner. Nalle tycker också om att ligga ner men är lite mer fundersam. Rotax, Kaela och Nalle fick en egen liten film:

Sen gick vi över till Silva, Giela och Mintu. De tycker mer om att stå upp när jag klipper klorna så då gör vi förstås så för enkelhetens skull. Mintu är lite fundersam ibland och behöver vissa gånger lite övertalning, som just idag (dagens övertalning = Frolic) för att vilja vara med.

Visst var det gulliga nosljud här och var? Nu har hundgårdsdörren svetsats och rostskyddats och återmonterats på sin plats, så snart får hundarna tillgång till hela ytan igen. Att bo 7 stycken i två hundgårdar har i alla fall fungerat fint och alla verkar nöjda och glada efter gårdagens rejäla (med "tidigt på säsongen"-mått mätt) dragtur. En annan rolig sak är att Nalle och Rotax verkar ha hittat varandra och trivs fint ihop nu, efter att ha känts aningen osäkra kring varandra ända sen Rotax flyttade in. Nu vilar de tillsammans på kojtaken och verkar helt avslappnade tillsammans - skönt! *peppar peppar*

Sista veckorna har vi varit med i en Facebook-grupp som heter "Trick challenge". Varje månad väljs 1-2 trick ut och sen får alla lägga upp videos från sin träning och få tips och råd om de vill. Jag har alltid gillat att träna tricks med hundarna men nu när de är så många så går det lite i våger hur mycket vi hinner med. Vi har inte varit med på alla trick hittills eftersom det kom nya trick mycket snabbare i början, men här ovan syns Rotax början till "bubbla".

Både Gakkon, Jacki och Silva kan/kunde bubbla under vattnet. Jacki och Gakkon kunde göra det på kommando, Silva har inte fått nåt kommando ännu. Glad i hågen tänkte jag att det borde vara lika enkelt att lära Rotax, men istället för att bubbla så höll han bara andan och rotade runt i vattnet som den lilla buffel han är. Fick ett bra tips om att använda nostarget istället! Dvs. inte släppa något gott i vattnet utan lära honom att röra toppen på en stav (t.ex. targetstaven jag har på ena klickern) med nosen, och sen föra ner den under vattnet successivt. Blir kul att se hur han gör då!

Rossi fick vara med på "skäms" och har kommit ganska långt. Hon bjuder på beteenden (sätter tassen mot nosen) både när hon står, ligger eller ligger på rygg, och det är bra gjort för att vara hon - hon har ju faktiskt generaliserat själv! Vi ska finslipa lite till för att få beteendet ännu "renare" och sen hitta på ett kommando. Det luriga med Rossi är att hon är så känslig för min röst, så det kan inte vara något som låter det minska barskt. Kanske ett jätteglatt "Men Rossi - vad har du GJORT???"

Om ni undrar över nosen som flashar förbi ibland så är det Giela...hon ville också vara med på ett hörn förstås!

Idag har jag jobbat länge för att ta igen lite på flexsaldot, och hundarna fick nöja sig med godissök tillsammans ute i hundgårdarna. Just nu är nämligen bilen "off limits" för dem eftersom min underbara älskling svetsat klart deras bur! Den står nu bak i bilen men ska få torka lite till (färgen alltså) innan mina håriga vänner släpps in. Det blev kanonbra! Gallertak och galler bakåt, och två luckor. Mellan luckorna kan man sätta in en mellanvägg av galler om man vill. Förhoppningsvis ger detta oss chans att vädra mer, samt vettigt med plats till alal vännerna. Bild kommer snart...när dagsljuset och jag är synkade!

Nu är Giela här inne och underhåller oss, vad sägs om tantens sång? Nu är det mindre än 2 veckor till hennes 12-årsdag så hon kanske försöker tala om vilka presenter hon helst vill ha? När hon kom in efter middagen var hon jätteivrig och ville knappt stå still - så mycket att berätta om tydligen!

Imorgon är veckans sista arbetsdag och sen kommer en helg som jag hoppas ska innehålla barmarksträning med 11- eller 12-spann, sökträning i skogen, persomspår, att elen inne i hundarnas del av garaget kan fixas, och att bilburen ska invigas förstås!

Jag har träffat på en ny förkylning och intagit soffläge, för andra gången på lite mer än en månad. =/ Eländigt är vad det är! Riktigt less på snytpapper och tjocka huvuden, men det är ju som det är... Giela och Rossi är inne med mig och myser. Rossi ligger i soffan ibland men om hon inte somnar och slocknar så känner hon oftast att hon måste gå ner efter en liten stund. Hon är en sån känslig liten själ lilla Rossi. Giela ligger oftast ute i köket ute kommer bra hit om hon vill gå ut eller tigga mat.

Ute regnade det helt fruktansvärt igår kväll och när jag smög ut med hundarnas kvällmat under ett paraply såg hundgårdarna först helt öde ut. Inga nosar i kojöppningarna - bara svarta hål! Precis när jag börjat undra om hundarna rymt, eller om den där vita bussen som tydligen sammankopplats med hundstölder hade varit hit (huga!) så kom 5 motvilliga små huskies utkrypande. Eller...egentligen bara två...Rotax och Kaela fick sin mat ute eftersom de kom ut, Silva fick sin i kojöppningen och Mintu och Nalle åt i sitt vindskydd utan att ens resa sig upp. Alla verkade vara överens om att detta regn var rätt äckligt!

Nyss fick hundarna lite morot som eftermiddagssnacks mitt i allt det tråkiga. Nästan alla älskar detta tilltugg, Giela och Rossi åt här inne med god aptit. Mintu blev så här glad när han såg vad som var på G!

Sen tuggade han noggrant...

Rotax är nog den enda som inte är så van vid att äta morot. Tidigare när han fått morot har jag ett svagt minne av att han alltid varit sist med att bli klar. Idag tyckte han tydligen att det var rätt äckligt...å små systrarna stod förstås redo att kasta sig över det han kanske skulle lämna...

På äkta Rotax-manér valde han att kissa en skvätt för att markera måltidens slut och gick sen iväg medan Silva kastade sig över moroten och sprang iväg med sin skatt! Yay! Sötaste morotsätaren är ändå Rossi, titta hur hårt hon håller i moroten med sina små runda tassar! =)

Nu ska jag snora vidare, och försöka att få huvudet att kännas ett par kilo lättare. Vore riktigt skönt faktiskt. Känner inte riktigt att jag har tid att vara sjuk nu när hösten kommit igång, men det får bli mental problemlösning istället. Funderade just på hur Mintu och Nalles vinterbonade koja ska se ut och lösas. Känner jag mig själv rätt så blir det ännu ett stort och tungt och otympligt bygge med sjukt mycket skruv...men rejält å varmt för hundarna förhoppningsvis.

Idag när vi kom hem från jobbet såg det ut så här i hundgården.

Ser ni Silvas lilla rumpa? Hålet börjar vara rätt djupt nu men som tur är verkar de inte vara på väg utåt, utan bara neråt. Idag var det svalt nog för att kvällens dragtur skulle kunna ske i fullt dagsljus! Härligt! Vi körde 4 km i medeltempo och alla trummade på fint och rutinerna satt hyfsat bra. Dessutom fick vi väldigt vackert väder på vår lilla tur!

Efter gick jag en kort promenad med alla hundarna i koppel och konstaterade snabbt att vi var mer än lovligt färgglada. Då har jag ju också fått smeknamnet "Påskpyntet" av min sambo pga min ibland väldigt färgglada hundträningsklädsel!

Det finns en bild som jag återkommer till varje höst. En bild som för mig visar både längtan och saknad samtidigt som den alltid får mig att skratta. Imorse hade vi +3 grader bara och på andra håll i kommunen var temperaturen nere nära 0. Även om det är ett tag kvar innan vi ser snö, så tänker jag plocka fram den redan nu - bilden alltså!

Den får känneteckna längtan efter snö, och saknaden efter mina två älskade vänner Jacki och Gakkon, mina två änglahundar. Dessutom ser de ju rätt roliga ut, Gakkon spanar ut på nysnön med längtan i blicken, Jacki ser snarare ut att tänka "åh nej...". Fast i verkligheten älskade hon faktiskt om snö.

Hösten är härlig, en av mina absolut favoritårstider när allting (i en vintertoks värld) startar om och börjar på nytt, men det är också mycket som ska hinnas med... listan med kojbyggen och småfix på slädar mm börjar kännas lång när man ser dagarna försvinna och temperaturen sjunka. Kanske blir kojbygge redan i helgen ändå. Och däck till barmarksvagnen. Och sökande efter mer träull. Å laga mattbromsen på släden. Komplettera med selar...hmm...å ändå är det bara 7 små vänner jag ska ordna det för, inte 20 eller 40 eller 50!

.