Idag hade vi invigning av inomhuslokalen för hundträning här i Boden - Hundarenan! Allting flöt på bra och trots tråkigt väder var det många som kom för att titta och fika och prata. Kul! Mer om hundarenan kan ni se här: http://www.hundarenan.n.nu/

Den här helgen är Lars bortrest så jag är ensam hemma med hundarna. Lite tomt är det allt! Igår kväll klippte jag gräs och gav hundarna varsitt rejält märgben under tiden. Jag hade koll på vad som hände och alla skötte sig fint...ända tills jag var nääästan klar. Medan jag klippte området precis bredvid hundgården så måste nåt ha hänt för när jag kikade mot hundarna så kom Kaela haltande runt ena vindskydded med blod i halva ansiktet och på benet! Å när jag kom närmare fanns även bloddroppar på trallgolvet.... ! Silva visade sig vara osyldig och hel, men Rotax hade några små märken på nosen. När jag undersökte Kaela hade hon ett litet märkte på sidan av nosen hon med. Varifrån kom allt blod? Ibland finns verkligen 0 logik mellan sårstorlek och blod... så båda två hade 1-2 millimeterstora hål i ansiktet men i övriga var det nog främst Kaelas självkänsla som fått sig en törn... kan tänka att det var mästertjuven som begick ett misstag, eller så var det Rotax (vilket inte brukar hända) som kom för nära.

Summa summarum - det kan gå ruskigt snabbt ibland även om man tycker att man är nära och ser och hör... Att försöka "multitaska" är alltid en risk. Tidigare gav jag oftast märgben med hundarna uppsatta på kätting så att ingen når nån annan, och det blir nog så i fortsättningen med, om man vill kunna göra annat under tiden och känna sig helt "säker" på att inget ska gå snett.

Imorgon är det äntligen dags för sökträning med gänget igen - ska bli så skoj! Tar med alla hundar och spårar med de 5 som inte ska söka, hade jag tänkt. Efter det väntar ett par timmas sanering av huset...nästa helg åker ju Lars å jag ner till Stockholm för att se Pearl Jam (!) och då ska världens bästa hundvakter bo hos oss, å hur illa som helst kan det ju inte se ut innan vi släpper in dem...*s*

Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!

Tiden springer ifrån mig lite även ikväll, men för ordningens skull tänkte jag kasta in ett gäng bilder från helgen i Blaiken. Verkar bli lite lite tid till bloggande just nu men så är det ju ibland, och så här på sommaren gör vi ändå inte så mycket spännande... vilar, leker, spårar, söker godis och grejor, och sen börjar allt om igen...

Både Mintu och Silva ser roliga ut när de har ruskat på sig....hihi...

Bus hemma i rastgården

Rotax

I lördags åkte vi ut till holmen och det var lite pyssel att få in alla 7 hundarna i båten, men mest för att alla är så ivriga. Rotax har inte åkt båt förut men fann sig snabbt i läget. Så här nöjd såg Mintu ut när vi närmare oss holmen...

Sen blev det lek och bus och full fart, allt i soligt fint fotoväder. Så, här kommer en drös bilder på glada eller blöta huskies...

Här missade jag helt att ändra slutartiden men bilden blev ändå rätt roligt...

Lars ropade på Silva för att fotografera henne och vips kom hon väääälidgt nära!

Mintu badade och plaskade ihop med Kaela, Rossi och Giela. De andra tre visade sig vara

riktigt badkrukor, helst Silva som stod och skreeek på en sten när de andra (husse, Mintu, Kaela,

Rossi och Giela) hade gått över till den lilla ön...

På väg tillbaka från lilla ön, här vågade inte Silva gå förrän husse bar henne över, och sen lockade och lockade

och lockade på vägen tillbaka...

Kaela

Nu ligger hundarna ute och tyvärr har vi fått mygg på tomten, för första gången sen vi flyttade in vad jag kan minnas. Blä för myggen! Har ett späckat schema ett par veckor framåt och sen väntar tre veckors semester för mig och jyckarna. Vad vi ska hitta på då får vi se, men det blir nog en sväng till Blaiken och eventuellt lite andra äventyr. Nu kallar sängen, gonatt!

Forskning och studier på beteende och inlärning är himla bra saker. Många kör på i gamla fotspår och menar att allt fungerar bra med metoderna de lärde sig för 20-30 år sen, men med ökad förståelse för hur en hund fungerar och hur de lär sig mest effektivt, så är ju mycket mer möjligt att uppnå! En smart grej som fungerar både på hundar och folk är baklängeskedjning. Det går ut på att man lär in ett beteendet i flera steg, men börjar bakifrån. På så sätt går man hela tiden från något nytt till det mer välkända, och inlärningen blir mer effektiv.

Om en person t.ex lär sig ett pianostycke så kan man börja med de sista raderna, och sen utöka eftersom. På det sättet möter man alltså först nya noter och kommer sen till ett mer välkänt område som man redan "kan". Man utökar stycket man spelar i flera steg, och om man lär in något med olika moment så tränar man in momenten separat innan man kedjar ihop dem. Effektiv inlärning! Samma metod kan användas på hundar, och kanske nyttjas främst vid träning för olika former av tävling där man vill sätta ihop flera delar till ett moment, t.ex apportering, vissa saker i agility, vissa lydnadsmoment mm.

Nalle och Rotax sjunger å skäller gärna när jag kommer ut med deras frukost och det har gjort mig lite frustrerad. Att vänta med att gå ut tills de är tysta är nästan omöjligt. Å är de tysta så hinner de ju ändå börja låta innan jag hunnit fram. Att gå fram och åter hela tiden blir ju inte heller hållbart. Den nya lösningen som vi testar är en variant av bakängeskedjning. Medan de gnäller och gnyr går jag ut i hundgården och först när jag är på plats börjar reglerna gälla - den som är tyst och stilla får sin mat först. Tanken är att jag sen ska kunna utöka dessa kriterier till att gälla även när jag står utanför alla hundgårdarna, och är på väg mot hundgårdarna, eller öppnar ytterdörren när det är matdags... Blir kul att se hur det funkar med dessa inbitnare gnällare/skällare.

Imorgon ska vi bygga klart sista hundgården för på söndag packar jag väskan för en veckas tjänsteresa, och husse ska vara hundvakt. Då gäller det att allting är i ordning!

Efter jobbet idag planerade jag och Veronica en hundpromenad. Vi brukar promenera ett par timmar när i ses och prata om allt möjligt, men just idag regnade det rätt mycket. Jag hoppade i regnkläderna men insåg tyvärr att kängorna inte torkat sen igår...så det blev Garmont-skorna av tyg... Väl inne i stan så regnade det ännu mer och Silva såg riktigt eländig ut. Hon gillar inte regn!

När vi hade gått bara 5 minuter så började fötterna kännas blöta, trots att jag gick runt alla pölar, och snart var hela fötterna genomblöta, och våra ärmar, och våra hundar... =/

Vi beslöt oss för att ta en kortkort promenad och var hemma bara en timme senare, rejält blöta. Kopplen och selarna var fem gånger tyngre än de brukar vara, och hundarna var blöta ända in till skinnet (i alla fall Silva).

Det regnade hela vägen medan vi gick, men när vi satt oss i bilen för att köra hem, så hann jag bara en kilometer eller så innan vattenpölarna var helt stilla och lugna...å i Vittjärv var himlen nästan ljus. Hmmm.... nåja, slutsatsen blev väl att det snart är dags att fixa ett par bra kängor som tål vatten och går att torka hyfsat snabbt. När jag tog av sockarna kunde jag utan problem vrida ur dem en halv deciliter vatten. =(

Vi hoppade över dagens firande och satsade på att bygga saker istället! Vi började med att påbörja buren som ska in i min Caddy, där alla 7 hundar ska rymmas uppdelat i två sektioner. Materialet tog slut väldigt snabbt så det blev bara en stomme, men vi kom i alla fall på hur vi ska bygga (dvs. Lars för det är han som svetsar). Det blir galler baktill med två dörrar (inte hela bredden), tak, och sen öppet på sidorna och mot sätena där fram, som "evakueringsväg" om sånt skulle krävas.

Så här blev stommen till slut. Alla hundar ska alltså inte rymmas inuti den, utan den håller främst upp taket. Efter lunch på Max, där jag fick chansen att träffa en kompis underbart söta Australian Shepherd-valp, åkte jag hem och spelade Skyrim i ett par timmar i väntan på att regnet skulle ge med sig. När det lugnat sig lite gick jag ut för att bygga hundgård. Sektioner och material äntligen på plats - men trist byggväder. =/ Jag hade i alla fall söta vänner med mig...

Giela, Mintu och Rossi delar koja

Hjälpredor

Efter ett par timmar ute i duggregnet var mina fötter stelfrusna och plötsligt hade vi materialbrist där med. De nya sektionerna från HEAB var rejäla och fina, men de förborrade hålen stämde inte med sektionerna jag har sen innan, så fästena mellan nya och gamla gjorde vi nu med slangklammer. Dessutom var det lite bökigt att fästa dörrsektionerna mot marken då ett stag låg ivägen.... Låsningsanordningen till dörrarna är en bygel som man lyfter, men den kommer hundarna åt även inifrån, om än i mindre skala, så jag vet inte om jag vågar lita riktigt på den ännu. Har satt upp lite spännband som extra säkerhet så länge.

På den nyare av de gamla hundgårdarna bytte jag den trasiga dörren till en HEAB-dörr, för den dörren används oftast och den gamla dörren var rätt bökig att öppna (krävde tvåhandsgrepp), och sen satte jag även in en ny dörr på baksidan och en ny dörr mot den nya hundgården som ska byggas. En hundgård - med fyra dörrar blev det till slut! Här kommer en liten film med dagens framgångar, i ett ganska blött Vittjärv.

Nu väntar snart sängen. =) Två dagar jobb och sen helg igen - dvs. mer byggnationer och förhoppningsvis en användbar hundgård innan söndag kväll. Det ska skruvas massvis med trall kring kanterna, och byggas en enklare sommarkoja av vindskyddstyp.

När man pratar om hundaktivering så finns en hel uppsjö att välja på och kombinera: lydnad, agility, personsök, spår av olika typer, klickerträning, godissök, aktiveringsleksaker, fly-ball, vallning, drag, apportering, olika typer av jakt, rallylydnad, weight pull mm. Förutom att alla aktiviteter har varierande popularitet hos hundarna, så är de även olika besvärliga att utföra och kräver olika former av utrustning oc förkunskap. Vissa typer av hundar passar bättre för vissa saker, och sen kräver ju olika typer av hundar ofta olika mängd aktivering också.

Efter spåret igår kväll var alla hundar synbart nöjda och trötta. Imorse när jag kom ut var även Rotax alldeles knäpptyst och nyvaken - och detta efter max 10 minuters aktivt spårarbete igår kväll! 10 minuter agility, lydnad, promenad eller annat hade knappast haft samma effekt. Nosarbete kan kräva lite mer förberedelser av matte/husse - men det är det värt! Dessutom krävs inte flera timmars aktiv träning för att trötta ut en hund genom personsök, spår och liknande utan det är faktiskt aktiviteter som man rätt enkelt kan klämma in även på en dag med lite tidsbrist, med rätt planering bara.

Mer nosaktiviteter i skogen åt hundarna!

Även idag regnade det mest hela tiden, och sökträningen blev inställd då vi var för få sugna. =( Simträning hade vi däremot inbokat och Mintu simmade 20 minuter som vanligt, med jet swim och lite leksaksbus. Vissa leksaker var aningen roligare än vanligt och han höll fint tempo så länge de var roliga, men de flesta blev tråkiga med tiden...roligast är tydligen att bara simma runt, runt, runt... Här kommer en liten film på sista minutens simning och uppstigning ur vattnet. När Paula plockade fram landgången så började han nog vara lite trött och ville gärna få komma upp och vila sig en stund. =)

Sen simmade Giela 3x5 minuter och idag provade vi både med och utan linor. Med lite stöd och vägvisning är hon faktiskt rätt duktig även utan linor, men nån "Mintu" är hon inte riktigt ännu.

Även de andra hundarna var med i bilen eftersom vi hade planerat in lite spårträning efter badet. Vi körde in på en öde grönyta utanför Boden och jag lade ett spår som tog 7-9 minuter ungefär för hundarna att gå (ingen aning om avståndet, men lagom långt för mina små troll) där slutbelöningen låg ganska nära bilen igen, allt för att spara tid. Spåret gick mest i gräs men passerade även 3 bäckar man var tvungen att hoppa över, samt 1-2 grusytor - kul! Jag hade väntat mig att vattnet skulle ge mer bekymmer men alla kom över, vissa på en gång, och andra efter att ha funderat lite.

Precis som vi brukar göra fick alla gå samma spår, och det fungerar så himla bra när det är på ren aktiveringsnivå. Att spåra med 7 hundar tar plötsligt 1,5 timme ungefär, skulle alla ha ett eget spår hade tiden nog varit nästan den dubbla. På nåt sätt verkar hundarna bli mer taggade när de känner att deras polare redan har varit där, och att strunta i liggtiden fungerar oväntat bra det med. Det blir lite mer höga nosar, men för oss spelar sånt ingen roll så det bryr vi oss inte om - så länge hundarna kommer dit vi ska och har kul så räcker det.

Killarna var dagens stjärnor! Rossi var aningen osäker, eller, hennes kroppsspråk var inte 100% fokus framåt utan hon höll igen lite. Man får verkligen peppa och lyfta på rätt sätt och vissa dagar är hon lite lurig att få igång. Mintu var superduktig och höll sig fint i spårkärnan nästan hela vägen! =)

Den som var roligast att se idag var dock Silva. Silva gillar inte blött väder och gick lite underligt hela vägen. Hon växlade mellan fint fokus (om än i väldigt lugn skala) och att multitaska och göra annat, på äkta Silvamanér. Det var svårt att filma och gå samtidigt så linan sladdrade en massa och det blev ännu mer så när Silva var så lugn...killarna släpar ju fram sin matte i spåret...men inte Silva inte! Hon ska tänka och fundera lite också... Med lite avkrokar och funderingar kom vi i alla fall till spårslutet och sen somnade hon så sött i bilen. =)

För varje runda fick jag hoppa över 3 bäckar så det blev 24 bäckhopp till slut. Dessutom var marken blöt här å var och gräset med... att strunta i att byta byxor visade sig vara ett dumt drag för jeans blir rätt blöta när de får chansen.

Vi hade i alla fall en mysig stund ute i skogen och pälsklingarna somnade så gott i sina små kojor sen. Nu ska de snart få middag å jag ska hoppa ner i sängen. Avslutar med en bild på Kaela - vi har faktiskt rätt mycket sommar här nu! =)

I bakgrunden syns början av nya hundgårdsbygget. Insåg idag att jag inte hade rätt grejor hemma så det blev en snabb inventering istället för bygge, mer bygge längre fram i veckan och nästa helg. Gonatt! =)