För att börja från början så hade vi besök i torsdags av ett födelsedagsbarn från USA! Han fyllde 14 och fick en slädtur som en del av sin födelsedag. Vi var ute i ungefär 2 timmar och jag fick veta en massa om militärer och vapen, mycket som jag aldrig tänkt på förr, medan hundarna slet som galningar. Problemet denna dag var att det frös på rejält med is under hela släden (både medarna och under lastplanet) och trots idogt hackande med kniv fick jag inte bort allt. Släden gled alltså enormt trögt och med två personer på (stående baktill) och mycket dåliga spår, så blev detta förmodligen en av århundradets långsammaste slädturer. Hundarna trasslade dessutom mer än vanligt, så det blev inte riktigt en sån tur som man vill ge nån i present, men jag tror han hade trevligt ändå.

Igår morse hade vi tänkt åka från Vittjärv mot Blaiken/Storuman och julfirande, men termometern visade kring -34 så det kändes motigt. Vi kom iväg först kring ett eller två på eftermiddagen men då hade bilen fått varmköras ordentligt och hundarna fick täcken på sig. Tack vare den rejäla varmkörningen så lyckades min normalt sett väldigt frusna bil hålla värmen de 32 milen till Blaiken och resan gick smärtfritt.

Samåkning

I Blaiken var det bara -27 när vi kom fram, men det är trots allt lite kallt ändå. Varken jag eller mina hundar gillar att vara ute speciellt länge i den typen av kyla, så hundarna fick en innekväll med oss tvåbenta istället för äventyr. Imorse däremot var det bara -24 och såg ut att bli en riktigt fin dag, så vi packade oss iväg upp mot fjället där det brukar vara mer snö och några grader varmare.

Nere i byn har vi mindre snö än vad det var i Boden, men när man kommer bara några kilometer upp mot fjället till så finns där genast betydligt mer snö och vintern var bländande vacker. En sån där helt magisk dag! Tyvärr hade jag inte systemkameran med sig utan bara den lilla kompaktaren, så mina försök att fånga allt det vackra blev lite tama. I alla fall jämfört med hur fint det faktiskt var. Det här var precis en sån där dag när man skulle vilja kunna visa alla man känner hur fantastiskt vackert och härligt det var ute - mycket vackrare än så här blir inte vinter!

Rotax svarta päls började snabbt skifta mot vitt av all is som frusit från hans utandningsluft. Vi körde kanske halvvägs mot fjället men fick sen vända eftersom vi väntade lunchgäster bara ett par timmar senare.

Rossi - vinterhund

Magin fortsatte och vi njöt alla i fulla drag. Vilken underbar dag att vara ute i allt det vackra! Med rejäla kläder slipper man ju dessutom frysa! Händerna blev kalla av allt fotograferande men mina rejäla Sorel-skor håller även min enormt frusna fötter varma, och Fjällräven Luhkkan ovanpå den gamla Canada Goose-kopian är en riktig hit, varmt och mysigt!

Så här vit hade Rotax hunnit bli när vi närmade oss byn igen. Det är alltså inte snö utan bara fuktig luft från hans flåsande, som frusit fast i pälsen. På en svart hund blir det extra tydligt hur mycket vätska som faktiskt går åt när man motionerar i kyla.

Nalle

Kaela var en av de som såg mindre roade ut av kylan. Hon hade täcke för att värma ryggen, men såg ändå lite eländig ut. Vissa av mina hundar fryser aldrig, men några av dem tycker helt klart att min egen köldgräns på -25 grader är en bra idé. Är det kallare än så är det sällan en rolig upplevelse för alla i gänget.

Efter en massa god mat och trevlig sällskap fick Giela och Silva en promenad (där vi mötte en väldigt söt tax) och nu känner vi jullugnet och laddar inför imorgon. Jag har inte riktigt bestämt om det blir slädtur i dagsljus eller om vi ska spara krafterna till en månskenstur efter att tomten hälsat på, båda delarna är ju awsome på sitt sätt! God Jul på er!