Att köra i mörker har sin charm, och innan vi tog oss ut idag å hade mörkret hunnit falla. Giela och Kaela fick stanna hemma för Kaelas rygg kändes lite stel igår.

Första biten av spåret hade faktiskt en skoter kört så där fick vi lite hjälp, men släden gled ändå tungt efter att medarna badat i vattnet som flyter ovanpå isen på Vittjärvsån. Först tyckte jag att hundarna såg lite trötta ut, men det berodde nog mer på de frusna medarna och den kärva snön.

Sen vände den sista skotern och vi hade bara spåren från igår att följa. När vi passerade platsen där vi vänt då så var det enbart snö utan hjälp, och hundarna fick kämpa på bra. Snön nådde en bit upp på hundarnas magar, och på vissa ställen nästan upp på ryggarna.

För att underlätta för dem så brukar jag ibland klättra fram och sätta mig på lastplanet istället. Det går inte lika bra att hjälpa till med benen, men man får ett bättre flyt eftersom vikten fördelas bättre och släden flyter bättre ovanpå snön. Lite bakvänt, men det brukar ge ett bättre flyt för hela spannet.

Ännu en svettig dag i spåren

När vi kommit längst upp på berget kändes hundarna rätt trötta, men jag tog en fotopaus på ett par minuter och sen var de ivriga att fortsätta igen. Mintu visade ännu en gång att han är smartare än mig i många lägen. Jag tjatade "höger, höööger, HÖÖÖÖGER" medan han fortsatte rakt fram med bomull i öronen. Det visade sig att jag bett honom svänga rakt ut i snårskogen när han visste att leden gick 10 meter längre fram. Jag såg helt fel helt enkelt. Även om en lydig ledarhund är mycket värd, så tycker i alla fall jag att bra instinkter och förmågan att ta egna beslut när det krävs är ännu bättre. Mintu börjar vara rätt duktig på de bitarna, han är oftast väldigt lydig men tänker ändå mycket själv och tar oftast väldigt bra beslut.

Det rosa ljuset kommer från Boden, som ligger närmare en mil bort. Resten av spåret slingrar sig genom skogen i en svag nerförsbacke och det gjorde pulsandet mycket enklare för hundarna. Så länge jag höll balansen på släden så att den gled lätt så hade de ju främst sig själva att tänka på och behövde inte dra hela min och slädens vikt på samma sätt. Bakom oss hördes dova dunsar från snö som rasade från de höga tallarna med jämna mellanrum. Sen kom vi ut på kalhygget där Mintu senast ledde oss runt några fallna träd. Nalle styrde ut på det spåret (men nu från andra hållet då vi körde bakvägen) och de ledde oss över hygget, men valde att svänga iväg ytterligare en lov längst ner mot skogen.

Eftersom det är kul att se hur hundarna tänker så lät jag dem hållas. Vårt gamla spår var igensnöat och jag var inte helt säker på om det var det jag såg eller inte heller. Kanske var vi trots allt på samma spår? Hundarna slingrande sig fram och försvann nästan i snön ibland men verkade ha ett klart mål.

När vi kom ner till skogsbrynet insåg jag att vi inte alls var där leden går in. Istället möttes vi av snårig granskog, men Nalle och Mintu verkade ha en plan så jag lät dem fortsätta. De kryssade mellan träden och fast det var så tätt att slädens bredd knappt rymdes ibland så var det bara en enda gång Mintu och Nalle gick på varsin sida ett träd och jag fick gå fram och trassla ut dem. Annars ledde de gänget framåt i nån slags slalom mellan träden medan jag försökte se vad som hände.

Efter en liten stund inne i riset kom vi ut på leden igen, men jag tror inte riktigt att vi tog den närmaste vägen. Det var i alla fall kul att se Nalle i led för han såg mycket säkrare och lugnare ut än tidigare när jag kört honom där. Trots lite svårigheter så höll han huvudet kallt och löste problemen istället för att stressa upp sig som han gjort ibland tidigare. Han behövde nog helt enkelt lite mer tid att känna sig helt trygg i gänget.

Efter gårdagens katastroftur kändes det skönt när allt fungerade mer normalt igen. Förutom en brant men kort backe där jag lyckades backa ner släden och flippa runt den (men väldigt sakta) eftersom Nalle inte vågade gå ner utan stöd, så mötte vi även en häst med en tolkade person bakom ute i mörkret. Hundarna passerade fint men sen fick de hjärnsläpp när spåret vände åt fel håll och ville titta på hästen istället för att gå rakt ut i djupsnön, men då var hästen redan på väg ifrån oss. Det märktes att de var riktigt trötta både fysiskt och mentalt. Själv var jag slutkörd i benen och utsvulten. Benen snubblade och vinglade när hundarna och jag pushade genom den sista djupsnön och kom upp på den uppkörda leden igen, bara några hundar meter hemifrån. Victory! Just då ringde sambon och undrade var jag höll på men egentligen, eftersom jag flåsade så jag knappt kunde prata...*s*

Vi körde i alla fall upp hela rundan så även om det fortsätter snöa så har vi minst en sväng vi kan köra även om skotrarna håller sig i sina garage. Tyvärr är snön fortfarande väldigt fluffig och även om man kör ett spår så bär det väldigt dåligt för hundtassarna sen, men det blir ju betydligt enklare än att gå rakt ut i djupsnön i alla fall. Tisdag kväll är nästa tur inplanerad och på torsdag kanske vi ska ut på "jobb" och köra ett födelsedagsbarn (fast det är gratis!) om allt går som planerat. Nu...snöskottning.... =D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...