Helgen fortsatte i hundarnas tecken. Efter fredagens Malamutedag blev det körning med mina egna hundar i lördags. I söndags var det dags för träning med vår underbara träningsgrupp igen, och alla hundarna som bor ute just nu fick följa med (dvs. alla utom Giela och Kaela) för att tömma ur sig lite energi. Sista tiden med löp i gruppen har det känts som att energinivån och ljudnivån varit betydligt högre än vad jag vill ha den... =/ Rossi och Silva fick köra sök. Rossi älskade varje minut som vanligt och störtade genom skogen i full fart! =)

Rossi har just markerat Lena och ska springa till figuranten på andra sidan stigen

Sen var det Silvas tur. Det var hennes första försök och eftersom hon kan vara lite lurig ibland så fick hon ha på sig långlina. Vi började med figuranterna bara nån meter bort för att hon skulle få förstå vad som var meningen, och det fattade hon rätt snabbt. Hon studsade fram till figuranterna och visade snabbt att hon tyckte att det var riktigt kul! Det var första gången hon testade den här metoden, och första gången hon sökte någon annan än mig.

Efter det fick Mintu och Nalle gå varsitt spår. Nalle fick en pipleksak på slutet och då var lyckan gjord! =) När de spårat och vi åter gick till bilen så låg Silva fortfarande och flåsade efter sitt sök... Hon var faktiskt trött på riktigt! Rotax fick åka med i bilen men vi hann inte med någon speciell aktivitet för honom. När hundträningen var klar åkte jag till Piteå och hämtade Linda och Frida från Malamutehelgen. Vi åkte direkt till Veronica och spenderade kvällen där med att prata om hundar, hundar, hundar och ännu mer HUNDAR! =)

Sen åkte vi ut till Vittjärv och bäddade ner oss, 3 trötta brudar (och min älskade sambo var också rätt trött) och 2 glada små huskies där inne som älskar att få besök! Imorse när jag åkte till skolan lämnade jag av tjejerna på flyget efter en rolig helg, och det var kul att hinna träffas så mycket fastän de hade en fullbokad helg från början! En mindre rolig sak är att en möjligen elak förkylning kommit krypande idag...har känt mig lite febrig idag så vi får se var det slutar.

Hundarna fick en kortkort (3-4km) dragrunda nu under kvällen i väldigt långsamt tempo. Vi körde kanske 5km i timmen så även fast sträckan var kort, så blev hundarna trötta och nöjda av styrkepasset. Att köra så sakta är ett bra sätt att bygga rejäla rutiner. Det är lättare att se om nån hund fuskar, och när det går sakta så är ju frestelser och sånt svårare också. Att få hundarna att jobba hårt fastän det går sakta lång tid, och att sköta sitt jobb utan att falla för frestelser vid sidan av är jättebra träning! Då bygger man starka och bra rutiner för att hundarna ska sköta sig rätt och får en bra översikt över allting. För att det ska trötta ut måste man förstås ha hundar som jobbar hårt och ärligt hela vägen. För Giela blev det här mest som en liten promenad bara eftersom hon inte drog speciellt hårt. De andra slet hårt hela vägen och även Rossi jobbade riktigt fint!

Sen fick Kaela en liten promenad och tyvärr såg hon rätt stel ut även nu... =( Snart har hon ätit färdigt sin medicinkur och risken känns stor att det blir veterinärbesök för hennes del. Hoppas hon snart är med i spannet igen, min kloka lilla sliträv!

I förmiddags packade jag mig in i bilen och körde till Kallax flygplats, för att hämta 3 personer jag aldrig träffat förut. Några av dem har jag pratat med via internet, en av dem ganska mycket till och med - så det var riktigt kul att ses! Linda, Frida och Jennie har alla Malamuter och var på väg till Sikfors för stor Malamuteträff med drag, utställning och så en massa möten förstås. Normalt sett bor de väldigt långt söderut så därför har vi aldrig haft möjlighet att ses förut, men idag var det dags! Efter proviantering och lunch med en massa hundsnack i Piteå åkte vi ut till Sikfors och där var det fullt av Malamuter!

Två söta Malamutevalpar

Helvit (!) Malamute!

Söt!

Klockan 15.00 var det dags för körning och jag hade lovat min vän Marika att vara handler till henne. Hon körde i motionsklassen med sin fina Malamute Nanook, och så Varga som är Nalles syster (och alltså är en huskykorsning med lite malamute i). När vi stod nere vid starten började det skymma och ljuset från fotbollsplanen bredvid var ruggigt snyggt! Jag fotade som en tokig person, medan Marika stod och höll nerverna i ordning. Här kommer lite bilder på Nanok, Varga och Marika.

Snygga Nanok!

Maria och hennes Malamute!

Marika och Nanok på väg mot starten

Varga var ivrig!

Nanok vill också iväg!

-Kom igen då matte!!!

Nanok

Okända Malamuter i skogen

Marika och Nanok

Körningen gick bra för dem och efter en trevlig dag med mycket hundsnack och nya bekantskaper körde jag hemåt, jättetrött men glad förstås! Här hemma verkar Silva ha börjat löpa, så nu får snart Kaela flytta ut, och löptiken Silva flytta in. Bara Rossi kvar sen, snart 3/4 avklarade! Nu ska hundarna få sin kvällsmat, ha en bra kväll allihop!

Giela och Kaela fick följa med på kvällsträningen som vi hade vi körplanen nära Hedenbron. Det var god uppslutning idag och ca 12 hundar igång om jag räknade rätt? Vi började med lite cirkelträning där hundarna en och en får gå runt lösa och få belöning om de tar kontakt med en ny person. Det är alltid spännande att se hur nya hundar beter sig, och hur de som varit med förr utvecklas. För en lite blyg och försiktig hund är detta kanonbra träning!

När jag tog ut Kaela visste jag inte riktigt vad jag skulle vänta mig. Mörkt ute och 12 helt okända personer som står i en ring. Ibland kan hon ju vara lite blyg och försiktig för nya personer. Mina föraningar visade sig misstämma totalt. Jag hann inte mer än öppna dörren så skuttade Kaela ut och gick fram till i stort sett alla figuranter i tur och ordning. Istället för att springa omkring så gick hon från en person till nästa, och nästa, och nästa tills hela ringen var avklarad. =) Metodisk, lugn och självsäker!

Sen var det Gielas tur och hon nosade lite mer i backen (löp på G) men verkade också tycka att det var rätt kul. Allra roligaste hade Giela när vi sen tog ut alla hundar ur bilarna och tränade på grejor - då fick hon nämligen (på håll) spana på en jättesnygg liten dvärgschnauzerkille - helt i Gielas smak! Kaela fick träna kontakt och hon var så himla duktig...vilka framsteg hon gjort min lilla tjej! Dessutom har hennes päls blivit alldeles mjuk och silkeslen. När hon flyttade hit för 2 år sen var den grov och sträv, jag minns att jag tänkte att hon och Silva helt enkelt hade helt olika typ av päls...men näe nu är de precis lika mjuka och lena båda systrarna!

Imorgon åker jag (men inga hundar) till Piteå och träffar en massa Malamutemänniskor! Ska bli riktigt trevligt för en del av dem har jag känt via internet i många år men aldrig träffat IRL förut...blir superskoj!!!

Sista veckorna har varit fullbokade och lite kaotiska. Mycket i skolan, extrajobb, stora beslut och så lite löptikar ovanpå det. NU börjar det äntligen ordna upp sig. Kaela har nästan löpt klart och Giela har just börjat. Kaela var otroligt "snygg" denna gång och Mintu urartade mer eller mindre. Han brukar fixa löp rätt bra men nu har han sjungit några serenader och skriker och skakar när nånting är på G... hotet om att knipsa bollar hänger tungt över honom just nu för jag vill ha så tyst som möjligt här hemma.

Fina Nallen verkar ha blivit lugnare av att få lite B-vitamin

Söta Silva

Rotax

Rotax har visat sig vara en riktigt cool och härlig kille! Han gnäller och pratar lite väl mycket ibland, men löpet har säkert viss del i det. I övrigt är han jättesnäll och go, fungerar bra att köra på alla sätt. Han är en utpräglad vänsterhund, dvs. vill gå på vänster sida i paret, och på vänster sida av vägen. Problemet med det här är att han drar snett så selen ger honom skavsår i armhålan. Idag testade jag för första gången att köra honom i led hela vägen. Han fick gå med Mintu men på HÖGER sida. Resultatet blev att han gick ganska rakt, och höll spannet stadigt på vänster sida vägen.

Detta har fått mig att börja överväga ett vänsterspann, dvs att träna hundarna att gå på vänster sida istället för höger. Inte korrekt egentligen har jag för mig, men med honom där framme så känns det mycket säkert att vi håller oss på vänster sida, och säkerhet är ibland ännu mer värt än att göra allting rätt!

Det har blivit mycket körning i mörker

Nalle och Rotax har gått i led ihop och det gick bra, men Nalle är ännu aningen skeptisk

Känns riktigt kul att Rotax verkar funka bra att köra i led, nu ska han bara få snappa upp alla kommandon också. Förra månadsskiftet börjar jag skriva upp hur mycket vi tränar, och det var intressant att kunna se statistiken nu i efterhand. Kaela har ju vilat och bara gått halva månaden. Silva är den som sprungit längst i oktober, kring 15 mil. De andra ligger kring 11-12 ungefär. Det är ungefär hälften av det vi brukar köra vintertid och känns rätt lagomt just nu för våra behov. Kul att få en siffra på körningen istället för uppskattningar och gissningar! Kommer helt klart att fortsätta skriva upp i vinter. Tidigare skrev jag i en kalender men då orkade jag aldrig räkna ihop allting. Nu har jag ett Excel-blad som automatiskt räknar ut hur långt och hur länge varje hund sprungit under månaden. Jättelätt att få översikt och lätt att skriva in avvikelser eller ev. skador.

Förutom roliga saker har vi även grävt vidare i tråkiga. Kaela fortsatte att markera lite underligt på ett framben, och Mintu har ju sina underliga rörelser sen förr, så vi åkte upp till Råneå till Älvdalens hundhälsa! Vilket bra ställe! För ett mycket överkomligt pris blev båda hundarna genomkända, fick helkroppsmassage och laserbehandling. Kaela visade sig vara lite stel både bak och fram på samma sida. Hon äter nu en kur anti-inflammatoriskt och förhoppningsvis ska det hjälpa henne in i spannet igen. Nu åker hon med fint i bilen, men första gångerna skrek hon som en galning!

När det gällde Mintu så ville han inte riktigt sträcka ut vänster bak, men det är osäkert om det hade nåt med hans tillstånd att göra, eller bara dagsformen. I övrigt hittade hon inga tokigheter, så nästa steg blir att röntga rygg och bakben nästa fredag i Öjebyn. På ett sätt hoppas jag att de hittar något fel, så att man har något att gå vidare med. Att nåt är "trasigt" vet vi ju, så då vill jag hellre veta VAD det är än sväva i ovisshet. Kan starkt rekommendera detta trevliga ställe och vi kommer helt klart tillbaka! Hon rekommenderade egentligen att jag inte skulle köra Mintu innan vi fått resultat från röntgen, men med löp å allt som händer så känns det bättre att låta honom vara med och trötta ut sig som tidigare. En nackdel med löp är att det är svårt att promenera hundarna enskilt utan att allsång utbrister, alla verkar ha en högre energinivå och lite lättare till knasiga påhitt helt enkelt.

Kaela får massage...på bilden råkar hon se skeptisk ut men hon tyckte nog det var rätt skönt.

Nu börjar allting ha lugnat ner sig lite igen, så vi hinner med att andas! Några löp till ska klaras av (ve och fasa...säger jag lite för en gångs skull), jobb efter utbildningen verkar vara klart (skönt!), vi väntar ihärdigt på snön som vägrar komma och hoppas att alla snart ska vara friska och "på benen" igen. Nu ska Kaela, Giela och jag åka in till stan för lite kvällsträning med vår träningsgrupp, Frolic och klicker tar vi med!