I all hundträning, och all samvaro med hundar, finns det en sak som är viktigare än nästan allt annat. Vare sig man tränar med mjuka positiva metoder, eller mer korrigeringar och straff, så är det enormt viktigt att vara konsekvent. När man pratar om konsekvens i hundsammanhang tänker nog många på det klassiska exemplet med soffan. När man skaffar hund måste man bestämma om hunden får var i soffan eller inte, och sen måste man vara konsekvent med den regeln. Stämmer det? Självklart inte. Det går utmärkt att låta hunden vara i soffan ibland, och ibland inte. När blir det fel? Jo felet kommer om vi ena gånger låter soffan vara okej, för att nästa gång korrigera hunden för att den ligger där. Ett exempel kan vara en ägare som kommer inrusande och kastar ner hunden från soffan, för att den har smutsiga tassar. De flesta hundar har ingen aning om ifall deras tassar är smutsiga eller inte.

Vad kan vara rätt då? För att kunna vara konsekvent behöver man förstås ha funderat över vilka regler man har. Om soffan är okej ibland, så kan regeln t.ex vara att hunden får ligga där tills någon ber den gå ner (under lugna och sansade former självklart). En annan regel kan vara att hunden bara får vara i soffan om den först frågar ”om lov”. Båda dessa varianter kan uppfattas som ytterst konsekventa, för trots allt, så är det alltid samma regel som gäller. Problemet med inkonsekventa regler kommer antingen om hunden är en sån som har ett behov av tydliga regler, eller om ägaren är en sån som gillar att korrigera hunden och kanske tar till hårda tag för att berätta när den gjort fel. Ska man korrigera och banna hunden så måste man ha gett den en bra chans att förstå vad som förväntas av den, man måste helt enkelt vara ytterst konsekvent med sina regler och framför allt – sitt beteende.

Konsekvens sträcker sig faktiskt långt bortom soffor och enkla regler. Väldigt många hundägare är inkonsekventa med sina hundar, en regel gäller stenhårt en dag, och förbises nästa dag. Hur ska då hunden kunna veta vad som väntas av den? Hur ska den kunna göra rätt? Extra fel blir det när ägaren också beter sig inkonsekvent, ena dagen tillåts hunden dra i kopplet hur den vill. Nästa dag rycks den tillbaka i halsbandet och får massvis med skäll, för det som tydligen var helt ”okej” igår. Hur ska hunden kunna förstå? I sammanhanget är det viktigt att minnas att känslan av att bestraffas för något man inte förstår skapar stor negativ stress hos de flesta individer.

Liknande bekymmer kan det bli med kommandon. Många använder ordet ”stanna” när hunden inte ska gå ut genom dörren. Men vad menar vi då egentligen? Ska hunden stanna på samma plats tills annat kommando ges? Utomhus betyder ”stanna” för de flesta hundar att de inte får röra sig. Inomhus kan det ofta betyda ”gå inte ut genom dörren”. Med det i åtanke är det kanske inte konstigt att en del hundar inte riktigt förstår? Hur bokstavligt hundar tolkar kommandon kan variera en hel del mellan olika individer.

Inte är jag mycket bättre själv. När jag går ut använder jag ordet ”inne” om hundarna ska stanna innanför dörren, och om hundarna t.ex inte får hoppa ur bilen använder jag ”vänta”, ”stanna” betyder enbart ”stå alldeles still tills nytt kommando kommer”. ”Stå kvar” använder jag i dragsammanhang och det betyder ”håll positionen hyfsat och gå inte bakåt”. Många olika varianter av liknande, men inte samma, beteende. När vi tränar sök däremot är jag ytterst förvirrande. ”Sök” kan hos oss både betyda godissök, leksakssök, personsök… inte underligt att hundarna ibland sätter näsan i backen när de egentligen ska söka figuranten som står halvt synlig tio meter bort. Egentligen gör de ju precis det jag ber dem om!

Konsekvens kopplas ofta samman med hårda tag av någon anledning. Att vara konsekvent anses var extra viktigt med tuffa hundar och sägs ofta i samma mening som dominans, ”visa vem som bestämmer”…osv. I verkligheten har konsekvens ingenting med sånt att göra. Att vara konsekvent innebär enbart att man är förutsägbar och hanterar kommunikation, regler och samvaro enligt tydliga mönster så att hunden har en chans att förstå vad som förväntas av den. En konsekvent ägare är en trygghet för hunden, och underlättar enormt när hunden ska lära sig hur världen fungerar, och vilka regler som gäller.

Det där med tuffa hundar och konsekvens då, har det nåt samband? Jo till viss del. En del hundar testar mer, är envisare och påhittigare, och då är det extra viktigt att vi som ägare är konsekventa med vårt beteende. Min älskade Gakkon var en av de envisaste och stoltaste hundar jag någonsin mött. Det tog ett år att lära henne att man inte kan/får tränga sig ut genom ytterdörren bara för att den öppnas. Trots att vi konsekvent såg till att hon aldrig lyckades och enbart fick passera när hon skötte sig bra, så fortsatte hon att testa. Varför inte bara säga ifrån ordentligt kanske ni tänker? Med en hård, stolt och envis hund kan man inte alltid ta till såna genvägar och det ger inte heller hållbara resultat. Det gäller att konsekvent se till att beteendet man inte vill ha inte ger någon utdelning, samt att lära hunden HUR man vill att den ska bete sig. Tyvärr försöker många fostra denna typ av hund med hårda tag i avsaknad av konsekvens, eftersom hunden är så envis och ”testar hela tiden”. Jag erkänner att det kan vara svårt att få tålamodet att räcka till ibland, men övning ger färdighet, och vi är skyldiga våra hundar att försöka och förbättra oss själva.

Silva har också visar sig vara en riktig liten luring. Med henne är det mycket viktigt att vara konsekvent, för hon bänder och böjer på reglerna som finns och försöker ofta charma sig till fördelar med sina söta små ögon. Regelbundet märker jag hur hon försöker träna/lura mig att göra saker på det sätt hon vill, oftast efter att hon redan lyckats… Till viss del är det en charmig och underhållande egenskap, men den sätter förstås även större krav på en konsekvent ägare. Är man konsekvent från början, behöver man sällan vara hård senare.

Rotax är också en stjärna inom detta område. Han är aldrig påträngande eller besvärlig, men han charmar in sig och lyckas med sitt vänliga och mysiga sätt töja på reglerna. Han har flera gånger suttit i den ”hundfria” soffan bredvid husse och gosat…”Han är ju så snäll”… Är det ett misslyckande? Ja kanske egentligen. Men riktigt misslyckat blir det ju först när man tappar humöret och plötsligt blir arg på hunden nästa gång det händer. Då först har vi varit inkonsekventa på ett sätt som faktiskt är oschyst mot hunden.

Här bör man även nämna att den finns en annan grupp hundar där konsekvens är extra viktigt, kanske allra viktigast av allt. Det handlar om osäkra och försiktiga hundar. Ibland vill hundägare vara extra snälla mot denna typ av hundar, inte ha så hårda regler och låta dem komma undan med saker. Tänker man så gör man hunden en enorm otjänst. För osäkra hundar är det extra viktigt med tydliga regler, en konsekvent och tydlig ägare och en inrutad och förutsägbar tillvaro.

Konsekvens är alltså inte bara viktigt när vi tänker igenom vilka regler vi ska ha, inte heller enbart när vi ser till att reglerna är samma varje dag (i alla fall om vi med ”gott” samvete vill ha möjligheten att tala om för hunden när den gör fel), utan även när vi kommunicerar med hunden och umgås med den.

Många oönskade beteenden lär vi hundägare själva in, men ändå får hunden bannor. En hund som t.ex får uppmärksamhet när den gnäller har ju lärt sig att det är så man gör för att få matte eller husse att lyssna. Uppmuntrar man detta beteende genom att ge uppmärksamhet har man inte heller nån rättighet att nästa dag (kanske just efter att man fått besök och vill fika med en kompis i lugn och ro) bli arg på hunden för att den gnäller och vägrar vara tyst. Hunden gör precis det vi lärt den, och med vårt inkonsekventa beteende skapar vi en ytterst förvirrande situation. Det som igår gav belöning, ger idag bannor. Hur ska vi ha det egentligen?

Ibland kan det vara nyttigt att i lugn och ro tänka över sin samvaro med hunden. Att vara konsekvent och förutsägbar är det bästa sättet att hjälpa hunden att förstå vad vi vill, i alla lägen. Fundera i lugn och ro över vilka regler ni har, hur/när de gäller och om de är konsekventa nog för att hunden ska ha en chans att förstå? Tänk igenom vilka ord du använder, går de att förstå eller använder du orden så att hunden riskerar att bli förvirrad (själv tror man oftast att man är tydligare än man faktiskt är…)? Betyder samma ord flera saker? Hur konsekvent är du i ditt kroppsspråk? Och viktigast av allt – nästa gång du blir arg på hunden och funderar över att korrigera den – fundera först en snabb sekund på om dess beteende kan vara ett resultat av din egen inkonsekvens innan du ger den skulden. Att bete oss så konsekvent som möjligt är en av de bästa presenterna vi kan ge våra hundar!