Idag hade Mintu tid i Öjebyn hos veterinär Christina Möller. Han har ju tidigare undersökts av en veterinär och två sjukgymnaster, och ingen av dem har hittat något fel. Ändå rör han sig ju mycket avvikande och ser helt klart obekväm ut, samtidigt som han älskar att springa och vara aktiv. Rör han sig lös så ser han rätt normal ut, i spannet däremot springer han bara i konstig passgång med roterande bakben och skiftande gångarter. Hans passgång ser helt enkelt inte ut som "vanlig" passgång och han har flera släktingar med liknande beteenden.

Christina kände igenom honom noggrant och tittade på hans rörelser. Som vanligt tyckte Mintu att det var rätt mysigt. Han är lite rolig egentligen, ute i väntrummet pep han konstant och flåsade hela tiden - så spännande! När han väl får komma in på ett rum är han däremot världens enklaste, går med på allt och kan hanteras, böjas, sträckas och töjas i alla riktningar. Efter en ordentlig genomgång så hittade hon ändå inga konstigheter. Han är aningen överrörlig i haslederna men inte mer än vad som kan ses som normalt. Han har en lite speciell bakbensställning och står med tårna utåt, vilket enligt henne kunde förklara de roterande rörelserna till viss del. Som jag tidigare förstått så är ju passgång till stor del ärftligt och kanske inte alltid sitter bara i de fysiska attributen, lite som att människor kan vara höger- eller vänsterhänta. Däremot var hon rätt säker på att han inte har ont nånstans, och hon hittade inga öma punkter, stelheter, svullnader eller annat konstigt som verkade höra ihop med hans rörelsemönster.

För att kunna utesluta så mycket som möjligt bad jag även om en röntgen av ländryggen och höfterna. När man har en hund som man belastar och tränar så pass mycket så känns det ju extra viktigt att veta att man inte belastar någon som är sjuk och kanske har ont. Eftersom Mintu var så cool så testade vi utan lugnande medel. Först röntgade vi ländryggen så han fick ligga på sidan, och sen höfterna när han låg på rygg. Lite konstigt tyckte han att det var, men med 2 försök på varje så fick vi två bilder som gick bra att se. Älskade duktiga killen!

Höfterna såg jättefina ut, även för ett otränat öga som mitt! Djupa fina skålar, ingen artros och kulan på rätt plats. Vi tittade även på ländryggen och där var inte heller några konstigheter. Kotorna låg där de skulle, lagom höjd, avstånd, diskarna på rätt platser, inga konstigheter... nä det verkar helt enkelt som att Mintu är "kärnfrisk", men helt enkelt inte kan röra sig normalt. Efter ett mycket proffsigt och bra bemötande i Öjebyn packade vi in oss i bilen, 1300+kr fattigare (vilket kändes billigt!), och lite klokare. Redan sen tidigare hade jag tänkt simträna honom i Råneå, och veterinären vi pratade med idag tyckte att det lät som en mycket bra idé. Nu vet vi i alla fall med ganska stor säkerhet att han inte har ont och att hans kropp inte har några stora fel. Dragträningen fortsätter och nästa steg blir att börja simträna. Med simträningen hoppas jag att man kan "tvinga" honom att sätta muskler på ställen som han idag undviker att belasta. Kanske kan vi få honom att muskla rygg mm. bättre och kanske kommer han även att "orka" trava mer om han har rätt muskler på kroppen. Förhoppningsvis kan detta få honom att hålla "längre".

Först tänkte jag att hade velat hitta nåt fel. Hitta nånting som man kanske kan åtgärda, rehabilitera, operera osv. I efterhand kanske ännu en omgång av "inget fel" ändå var ett ganska bra svar. Vi har ju ändå nya saker att testa och nya vägar att gå. Det blev ingen återvändsgränd bara för att vi inte hittade "felet". Jag vågar inte lita fullt ut på att han är helt friska ännu, sånt kan man ju egentligen aldrig veta utan att kunna fråga hunden å det går ju inte. Däremot vågar jag tänka att han inte har några stora fel eller stora smärtor och fortsatt dragträning på längre sikt känns okej igen. Här kommer några gamla bilder på Mintu, explosiv, fartig och glad - precis sån som han är!

Igår var det 18 år sen Jacki föddes, min allra första egna hund. 3,5 år har gått sen hon lämnade oss, och igår när vi pratade om det så tyckte både Lars och jag att tiden hade gått overkligt snabbt. Samma år föddes Silva, Kaela, Nalle och Rotax. Och idag kändes det lite som att Mintu föddes på nytt, nu vet vi att hans kropp är normal och frisk på alla sätt vi kan bedöma - flera gånger om!