Hundar brukar ofta märka av när det är dags för "flocken" att bege sig. Min första hund, Jacki, hade förfinat den konsten rejält. Så fort man ställde en väska ute i hallen så klättrade hon upp och somnade ovanpå den, så att ingen skulle kunna åka utan henne. Nu ikväll har jag packat bilen inför avresan imorgon, medan hundarna tuggade älghudsbitar. Jag blev riktigt förvånad när Nalle reagerade direkt när jag bar ut första väskan! Han förstod genast vad som var på gång och försökte nästan tränga sig ut genom dörren för att inte bli lämnad. Ögonen blev stora och runda oc h älgskinnsbiten var glömd... åk inte utan mig!!!

Anledningen att jag blev förvånad är att han inte rest nånting med min bil i stort sett. Han är inte van att vi "packar och åker" på samma sätt som de andra, men han drog direkt rätt slutsatser i alla fall. Packningen gick i alla fall bra och nu är det bara släden som ska upp på taket, sen är vi redo att åka imorgon efter arbetsdagens slut. 

Tidigt imorse vaknade jag av att Silva satte upp småtassarna på sängkanten och sen kom det mycket karaktäristiska "Grrrrrrrroff!"..."Grrrrrrroff!" som betyder att hon behöver gå ut. När man öppnar ögonen så stirrar man rakt in i Silvas klotrunda ögon några centimeter bort...bara att vira täcket kring sig och gå ner och släppa ut småtrollen i regnet. Det har regnat i evigheter och det fortsätter regna...

På fredag packar hundarna och jag ihop oss och åker upp till Vittjärv och Boden igen. Arbetet med att samla ihop alla ägodelar efter över 5 månader här i huset är i full gång. Den stora frågan är som vanligt om allting kommer att rymmas i bilen, eller inte. Här kommer i alla fall en bild på Silva med lite runda ögon, ungefär hälften så runda som de är när hon försöker väcka en...

Idag är det ingen vanlig dag, för idag är det Gielas födelsedag! Älskade tanten, min första husky, fyller 11 år idag! Fysiskt är hon i väldigt bra form, aldrig stel eller trött och skuttar som en liten valp. Men det märks att hon tycker att långa slädturer är lite meningslösa om ingenting roligt händer, och så har hon fått lite underliga delar om var hon vill sova och inte, nästan som början till en demens... =/

Under helgen var Lars här och vi åkte ut på fotosafari! Han har köpt en ny kamera så vi hade en massa spännande inställningar och grejor att testa. Han tog några riktigt bra bilder på humlor (närbilder). Det här är ingen närbild men den var rätt cool ändå på nåt sätt!

Sen åkte vi ut och tränade hundarna. Vi körde den vanliga rundan och hann precis hem innan regnet blött ner oss alldeles. Här nere syns de duktiga ledarhundarna Mintu och Nalle!

Älskade systrarna Kaela och Silva tar i från tårna!

Hundarna var glada att springa, och älskling var glad över att få köra fyrhjuling (han fick köra även utan hundar framför). Vi hade en riktigt mysig helg helt enkelt!

Under kvällen har hundarna fått älgben. Det är kul att ge såna ben ibland, med både hud, päls, senor, ben, kött och klövar, lite mer "utmaning" för hundarna helt enkelt. Jag passade på att filma sötisarna lite medan de gnager, sliter, slickar och tuggar. Tyvärr har hundar med starka käkar en förmåga att kunna krossa och flisa nästan alla ben, även stora rörben tar de sönder. Som tur är så verkar hundarna ha rätt mycket vett ändå, som Kaela i slutet t.ex Så länge de inte jäktas av nån annan kompis så spottar de ut de flesta benflisorna.

Sen har jag pratat lite med min kära vän Linda om det här med hundkörning, rutiner och träning. Med min första hund, Jacki, var jag ganska hård (mycket hårdare än jag är nu, men då var hundträningsklimatet ett helt annat i mitten av 1990-talet också), och noga med hur jag ville ha det. Med huskisarna har jag på nåt sätt släppt lite för långt på reglerna istället i vissa lägen. Ett sånt läge är passeringar... jag har fuskat och eftersom hundarna inte känts helt säkra att passera så har det fått vara så. De är inga katastrofer, men de är inte säkra heller, och så vill jag inte ha det!

Tanken är att gå ner på individnivå och börja där, lära in ett starkt "gå på" (som jag använder redan nu men det funkar si och så) och sen träna i grupp. Målet är att kunna lita på att hundarna passerar. Just nu passerar vi hagar och skotrar utan bekymmer, men roliga personer kan vara kul, och andra hundar är inte helt 100%...alls... Dags att styra upp det här och införa bra rutiner även på den fronten helt enkelt!

Nu under kvällen har vi kört lite klickerträning och nog får man skratta ofta åt små toktrollen! Giela satte en Frolic i halsen och hostade upp den mitt under ett moment en stund senare så den åkte iväg som en projektil. Lite gulligt var det allt. Silva ÄR lite fin i kanten och att gå i gräset där det är blött och andra har bajsat (även om detär bortplockad) är tydligen under hennes värdighet... Hon har 100% bollfokus men sätter sin egen renhet allra först. Kastar matte längre så går hon en runda kring stängslet istället och springer på brädorna som ligger där.

Giela tokade sig som vanligt. Filmen här är INTE ett exempel på bra hundträning eller nåt sånt, men hon är ganska söt ändå, lilla tant Giela. Hon fyller 11 år om bara några få dagar.

Nalle älskar att träna och han ser så söt ut när han är helt fokuserad och vill försöka förstå allt man vill att han ska göra:

Nu väntar snart sängen...först ska jag ringa min älskling - idag firar vi 9 år tillsammans och imorgon kommer han äntligen hit! =)

I måndags började älgjakten och det betyder att större delen av Storumans kommun (och andra delar av norra Sverige) är nerstängd. Nästan alla arbetsplatser är rejält decimerade och vissa butiker mm har till och med stängt pga älgjakten. Nu är det inte bara tvåbenta jägare som längtat, utan även fyrbenta! Mina jyckar drog en vinstlott när de fick fyra kalvben från kalven som sköts på mamma och pappas jaktlag i måndags.

Mintu myser

Nalle trodde att jag tänkte stjäla hans ben när jag kom nära, men efter

lite träning så förstod han att vi var kompisar och inte konkurrenter.

Rossi håller hårt med tassarna!

Silva chillar med sitt ben

Kaela är hungrig!

Om man tar spjärn med tassarna så kan man

slita loss käk!

Dessutom gav regnet med sig under eftermiddagen så vi hann med lite dragträning innan älgbenen plockades fram. Vi körde den vanliga rundan och trots de senaste dagarnas ihärdiga regn var det inte för blött i terrängen. Sen satt jag ute på bron medan hundarna tuggade och såg så nöjda och glada ut. Satt där i de svala höstvindarna tills mina fötter och händer var riktigt kalla och bara myste. =)

Nu har alla slädens delar oljats in och fått lite extra kärlek. Igår kväll ägnade jag en timme åt att sätta ihop alla delarna igen. Jag har gjort det några gånger under mina två år med just den här släden, så det går snabbt och enkelt nu. Så här såg det ut i början:

Sådär, alla trädetaljer på plats! Nästa steg är att knyta ihop dem. Jag försökte göra en video av knytningen, men misslyckades grymt med fokuset. Tanken är i alla fall att man gör en knut som löper på snöret så att man kan spänna åt ordentligt. Fördelen med att knyta istället för att skruva är att slitaget på träet minskar och att man själv kan justera lite hur "tight" man vill ha släden. Sen skulle störtbågen där fram kompletteras med en tjockare plastbåge.

Även den är fastknuten. Plasten får ta många smällar och sparar träet under väldigt mycket. Här har alla andra knutar gjorts klara också. Nästa steg blev att fästa bitar av cykeldäck på medarna baktill. På så sätt undviker man att is samlas där (vilket blir enormt halkigt) och får bättre fotfäste. Detta är gamla bitar som jag använt en säsong. De togs loss både för att bromsen skulle göras om, samt för att jag ville olja in träet under en gång till. Trots rejäl inoljning i vintras var de väldigt torra nu.

Framför cykeldäcksbitarna ska en metallskena monteras där broms och mattbroms ska sitta. Den måste kapas lite till så den delen av projeketet får vänta nån dag till. Däremot satte jag fast den lilla ringklockan jag köpte i Jokkmokk i vintras (lika mycket på skoj som på allvar egentligen), och min nya ankarhängare.

Modellen är enkel men jag hoppas att den fungerar någorlunda i alla fall. Egentligen hade jag velat knyta där ringklockan nu sitter, men då hamnar snöret mitt över träsniderierna på framsidan och det vore ju synd... så vi testar det här istället! Tanken är främst att avlasta träet från all nötning, samt att hålla det lite mer "på plats". På vänster sida av samma träpinne brukar jag sätta min lilla strålkastare, och dit vill jag inte att ankaret ska hoppa!

Nu ska bara bromseriet fixas och sen har jag släden precis som jag vill ha den, med nysydd slädsäck å allt! =)

Kvällarna bjuder nu på många fina solnedgångar, så här såg det ut när jag öppnade köksfönstret för att fota! Idag har jag varit till Långsjöby och hälsat på gamla vänner och bekanta! Först kikade jag in hos Linda och Marcus i deras fins Västerbottensgård, och så hälsade vi på deras gulliga getter. Tack för trevligt sällskap och gott fika!

Vem är du?

Sen åkte jag till Lina, Daniel och lille Emanuel och surrade om gamla tider och nya äventyr. Alltid lika trevligt att träffas även om det bara blir några få gånger per år. Fina vänner är viktiga att ta hand om och behålla nära sitt hjärta!   

Igår kväll selade jag ut hundarna för att köra vår vanliga lilla träningsrunda. Hundarna däremot verkade missförstå nånting i starten och ägnade större delen av tiden åt sorkjakt. Det blev några riktigt döstopp när hela gänget kastade sig ner i diket...hrmf.... Nalle knep nåt som såg ut som en lämmel (och svalde den på en halv sekund)... Jag vrååålade ut över vidderna några gånger och tänk så praktiskt det är att inte ha alltför många människor i närheten. Nalle lyssnade oftast bra och drog upp gänget på spåret igen, men helst av allt hade jag ju aldrig haft dem nere i diket ens...

Dessutom bjöd de på lite lintrassel nån gång ibland. Jag insåg snabbt att det egentligen inte var just den här träningen som var sämre än andra, snarare har de andra i höst varit betydligt bättre än höstträningarna brukar vara. Nalle har haft fint inflytande i spannet! En given anledning till det mesta strulet i år har ju dessutom varit den enorma mängden sork. Under de senaste dagarna har de börjat klättra upp i pappas tomatplantor inne i växthuset och gnaga på tomater som hänger 40cm ovan mark... Med tanke på sorkmängden så har träningen ändå gått över förväntan egentligen. Vi kör för det mesta riktigt sakta ännu, så hundarnas fokus har varit jättefint... tills igår... hmm...

Dock verkar jyckarna vara riktigt trötta idag, imorse var det knappt nån lek alls innan frukost när de kom ut i rastgården. Kombinationen dragträning+sorkjakt kanske är något att ta fasta på när man vill trötta ut jyckar?

Nu känns det verkligen att det är höst och det betyder att vintern är nära! Ännu återstår en del fixande (förutom att få hundarna i form) innan snön får komma...

Att fixa:

 Ta bort trasiga taket från gamla hundgården och flytta om sektionerna lite så att ytan blir större

 Tvätta selar och annat

 Bygga ihop släden efter inoljning och service

 Sy enklare värmetäcken till alla hundar

 Laga en koja där isoleringen kommit fram (till Kaelas stora glädje)

Att köpa:

 Nya slädskor

 Mer halm!

 Nya täckbyxor!

 Ev. ny jacka för riktigt kallt väder men min underbara svärmor har tvättat min supervarma dunjacka så med lite tur hänger det med ett tag till!