Idag blev den hundträning i Långsjön igen! Jag hade glömt att be Yvonne ta med en extra sektion (ska man köra 12-spann så funkar det ju inte med 2 stycken 6-spannslinor att koppla ihop eftersom det bara är 4 sektioner + 2 ledarhundsdelar), så Giela och Rossi fick vänta kvar i bilen. I ärlighetens namn så tror jag inte att de sörjde så himla hårt.

 Kaela i farten!

Vi körde i närmare 40 minuter innan vi vände. På vägen tillbaka såg jag plötsligt blod på Mintus baktassar! Det kom från trampdynorna, å sånt är inte kul... det tar lång tid att läka och av den anledningen är det ett elände att få på hösten. Att hitta tassockar som faktiskt håller för grus är inte helt enkelt. Lösningen blev att sätta Mintu på vagnen hos oss istället. I början var han duktig och stillsam...helt enkelt för att han var trött. Efter en stund hade han återhämtat sig och ville vara med och springa! Han stod i mitt knä (och för er som inte vet så är Mintu en hyfsat stor hane...) och trampade med tassarna, skreeeek och fradgan flög över mig och Yvonne. Hahaha, vilket cirkus! Han kommer från en ljudlig kull och när de blir ivriga så låter de som sirener ungefär...

Tar i från tårna!

När vi var på väg tillbaka kom 3 lösa hundar uppspringande på vägen från en tomt. Dagens hjälte blev Marko (på bilden ovan) som fortsatte framåt i led och drog med sig spannet utan att vika en millimeter från vägkanten. I ett sånt läge är det inte självklart att alla ledarhundar klarar att bara springa vidare, många vill ju se vad det är för spännande som händer där bak... Förutom lite trassel där Nalle blev inklämd mot vagnen nästan, och att Silva och Kaela hann gruffa lite i farten med en av hundarna, så gick det ändå bra. Men man undrar ju om inte ägaren till hundarna undrade vad som hänt och hur det gått? Tydligen inte. Hade jag inte haft Mintu i knäet hade jag kunnat springa fram och mota dem men idag var det svårt. Läskigt!

I övrigt har dagen ägnats åt hundgårdsbygge. Visst ser det "fel" ut att ha öppet rakt ut? Allt plasttak är nu borta, och idag har jag börjat montera ner träbjälkarna där uppe också. Att montera ner gammal skruv som suttit ute i vått och torrt i 5 år... ja det är inte alltid enkelt.

Eftersom ena hundgården nu är oanvändbar (hann inte klart idag som jag hoppats) så får jyckarna dela plats i dena andra. Här ligger Nalle och Giela uppe på kojan, Mintu och Rossi i kojan, och Silva och Kaela i kojan bakom. Notera att Giela ser precis lika trött och nöjd ut som Mintu och Nalle...

Vindskyddet som syns här står på en trall som jag byggde väldigt noggrant för några år sen... jag lade leca-stenar i botten och mätte med vattenpass osv...

I efterhand var det enbart dumt! Trall i hundgård passar allra bäst rakt på backen. Tanken med luftspalten under var att det skulle luftas och torka osv...istället trillar det ner halm och löv och annat och ligger där under och småmöglar....

Lösningen blev att lyfte undan golvet (först hitta skruvarna som jag använt för att skruva fast kojan i trallen...tur man är noggrann...ehmm..) och kratta bort allt äckligt, bort med stenarna, och nu får trallen ligga närmare marken istället. Lite luftspalt kommer jag inte ifrån, men den blir i alla fall mindre. Sen ska kojan tillbaka dit imorgon, gångbron uppe i luften mellan kojorna, å så ska taket bort helt, och två extra sektioner ska göra att hundgården blir 8,64 kvadratmeter större - och laglig för 3 hundar!

Imorgon fortsätter byggandet, och förhoppningsvis blir det klart! Känslan av att ha hundgårdar, kojor och utrustning redo inför vintern är riktigt skön! Snart kommer den!