Igår åkte jag in till Boden och träffade en tjej som heter Malin och hennes två kelpiehanar, Sinus 2 år, och Unik 8 månader. Anledningen till det är att jag har spanat in kelpien som ras lite, och tänkt att det kanske kan vara en bra ras att ha som komplement till huskisarna om några år när jobb och boende är klart. Hade varit skoj att ha en hund att träna annat än drag med, men nån som ändå kan springa med på dragturer eller kanske ryms i släden. Jag tränar ju både agility, spår, sök, lydnad mm med huskisarna men de är lite ojämna och behöver ofta en hel del extra motivation. De har ju inte samma fokus när man tränar som de flesta bruks- eller vallhundar. Därför kändes det som en bra chans att få träffa några kelpies på riktigt och hinna ställa lite frågor.

Sinus och Unik charmade mig totalt och allt Malin berättade kändes som positiva saker. Jag fick träffa två mycket trevliga, sociala men ändå lugna, fartiga men ändå sansade, och jättehärliga killar som gärna ville sitta när och mysa. Superfina! De farhågor jag kanske haft tidigare om kelpies krossades snabbt. Nu är förstås inte alla kelpies lika fina som dessa godingar, men det var kul att se att få känna att kelpien kändes så rätt för mina önskemål på alla sätt. Jag blev riktigt kär! =) Malin har verkligen gjort ett kanonjobb med hundarna och det kändes som att de hade väldigt bra förutsättningar i grunden med. Här kommer en bild där Unik kramar Sinus, visst är de söta?

På vägen hem möttes vi av en väldigt mörk himmel, och det visade sig storma på rätt rejält. Delar av hundgårdstaket hade flygit iväg, och lite trädgårdsmöbler hade åkt omkring, men annars hade vår tomt klarat sig utan bekymmer. Värre var det nog på andra ställen, och en hel del träd har blåst omkull över vägar runt om i området. Oj vad det blåste och regnade!

Hundarna sökte lugnt skydd i sina kojor. Bakom Mintus huvud satt Silva, och så till höger i samma koja Kaela. Giela ser ut att tycka att regnet och blåsten är rätt onödiga... Idag står hundaktivering på schemat för hela dagen. Först blir det kloklippning, sen promenader och så ska Mintu och Kaela få påbörja lite klickerträning för att finslipa på "stå kvar" inför vinterns ledarhundsäventyr. Blir spännande att se hur det går och riktigt hur det ska utformas. Tanken är att träna in ett säkrare "gå fram" och att kunna peka ut riktning.

Oftast har man ju ett spår så att hundarna förstår automatisk vart de ska gå, men inte alls alltid. Sen vill jag att de ska stå kvar där framme även om nån längre bak sliter i linan, eller nånting roligt händer i diket, osv. Bättre stadga än vi har nu helt enkelt. Just nu gör de det här jobbet hyfsat men långt ifrån perfekt. Eftersom detta ska fungera på avstånd blir det lite tjatigt att träna på det sätt som de flesta gör, dvs. att gå fram och flytta hundarna när de gör fel eller leda dem rätt.  Det blir lätt ganska ineffektiv inlärning om det väl börjat strula. Det jag vill är att hundarna ska kunna rätta till detta själva på ett perfekt sätt, i nästan alla lägen.Tanken är att de ska ha fått lära sig rätt beteende nu, och kunna känna sig säkrare på vad jag vill även när jag står kvar bak på släden. Vi får se hur det går!

 

Malin

5 juni 2011 14:31

Så fin bild på gossarna! :D Det var verkligen jätte kul att ses! Unik och Sinus uppskattade sällskapet! Tack för dina fina ord du skrivit i bloggen, kul att dom charmade in sig för det är verkligen två underbara prinsar :D Hör av dig om du vill ta en promenad, passar närsom.

http://liiivaat.wordpress.com

 

ulrica ö

7 juni 2011 11:06

jag har oxo funderat på klicker för att träna in bättre ledaregenskaper - dock har det "inte blivit av" .. Går just nu agilitykurs med min ena hane för att öka kontakten honom och mej emellan. :)
Läser gärna vidare om hur det går med klickerövningarna ! :)
läste ditt inlägg ang mat. här har jag två eller tre i varje hundgård, och jag kräver att de ska sitta ner, och OM jag vill - vänta på "varsågod" (valparna på nio månader är sämre på detta, men de vuxna kan, då tiden varit lite dåligt lagd på vlaparna). Har två tikar jag adlrig har i samma hundgård, men mest för mitt egna huvuds skull, men annars kan alla äta med alla, nära eller långt ifrån. Ena tonårs-hanen vill dock domdera valparna o försöker sno deras mat så dom gömmer sig (han skrämmer bort dom), så här får jag vakta lite just för tillfället och tala om för honom vad som gäller. Har aldrig haft ett slagsmål just när man matar i hundgård - dock kan dom bli lite heta innan man kommer ut (dom hör när man blandar/häller upp i köket), men det visar sig mer som att dom sprigner runt och hoar osv. Men visst tänker man på rutinerna, så att dom ska veta vad som kommer. Slagsmål vill ingen ha. Jag vänjer mina valpar från smått att jag kan vara och stryka runt huvud/öron och ut på nosen o på hela kroppen när de äter, för att allt skall vara lugnt och tryggt, och om man behöver ta en matskål under måltid, så kan man göra detta i lugn och ro, genom att jag bygger tryggheten i att dom litar på matte. Mycket viktigt tycker jag, särskilt som malamuten ju är väldigt matfixerad (åtminstone mina). Har jag flera hundar inomhus, sätter jag dom ofta bredvid varandra och alla får vänta på "varsågod". En del pratar då mycket under tidne, men väntar snällt (anars lyfts skålen upp och vi börjar om). Alltid spännande att läsa om andras rutiner. :)

http://www.malamute.nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...