Idag åkte jag och en kille på Vattenfall till Arjeplog för att kolla till en vindmätarvagn där på en liten fjällknabbe. Den hade slutat sända information så vi tog först bilen så långt det gick, och sen fyrhjuling med vagn de sista 3-4  km. Sista kilometern kördes i väglöst land men det gick oväntat bra, trots sällskap av vanvettigt mycket knott och broms (jo det var faktiskt mycket PÅ RIKTIGT!).

När vi kom upp till vagnen uppe på fjället visade det sig att modemet hängt sig så all vår utrustning, extra diesel, reservdelar mm, behövdes egentligen inte. Det räckte med en knapptryckning! Vi åt lunch där uppe med fin utsikt och sen körde vi ner mot bilen igen.

När vi svängde ut fyrhjulingen på den ganska dåliga grusvägen så hörde vi en busvissling snett bakom oss, inte alls långt borta. Jag trodde först att det stod nån där, men såg ingen. Vi körde vidare och hittade då björnbajs på vägen, och det hade INTE legat där när vi körde åt andra hållet. Det slog mig då att visslingen antagligen var en björn som tyckte att vi kommit lite för nära när vi hörde visslingen... Den var inte alls långt ifrån oss i så fall, 20 meter kanske? Jag är dålig på att bedöma avstånd med visslingen var inte alls långt ifrån oss. Tur att nalle inte visade sig, för vi hade flera kilometer till bilen och fyrhjulingen med vagn gick inte snabbt alls på den gamla vägen.

Vi hade en riktigt fin dag i sol och äventyret gick bra! Tänk att få betalt för sånt! =)

Igår kväll borstade jag alla hundar och klippte alla klor. Ändå fortsätter pälsen att falla idag med...hmm... eftersom jag dragit på mig rejäla skavsår under dagen fick kvällens aktiviteter bli klickerträning. Rossi var dagens stjärna och bjöd villigt på "sitt vacker", "ligga på rygg", "kasta sig från sitt vackert direkt till ligg" och lite annat som hon märkte gav belöning. Hon har verkligen utvecklats mycket! Tror att det är dags att sätta ett kommando till iaf "sitt vackert" nu för hon gör det så fint! Ibland med tassarna framför sig och ibland lite viftande som på bilden nedan. Jag tror att vi ska välja ut varianten med tassarna framför sig, det är nästan sötast!

Kaela tränar på basnivå, sitt, ligg och backa. Hon tycker att det är fantastiskt roligt och blir så ivrig att hon knappt kan bärga sig! Svansen viftar konstant och hon andas så snabbt att nosvingarna fladdrar hela tiden. Söt är ordet!

Mintu gillar att brottas och leka men idag tog han HÅRT i min stackars arm. När jag gjorde honom uppmärksam på att det gjorde lite ont så blev han genast mer försiktig. Så lätt det är att glömma bort sig ibland.

Nu har alla samlats här inne för att sova! Giela ville egentligen sova ut, som hon gärna vill nu för tiden, men det var rätt mycket knott ute så det kändes onödigt att lämna henne där. Gonatt vänner!