Lite ledsamma tider är det allt...släden sitter på taket och idag blev den rejält nerregnad hela dagen...=( Sånt ska ingen släde behöva utstå. Har inte skrivit på länge för det har inte funnits något roligt att rapportera, annat än att jag varit sjuk och att vädret var fruktansvärt...Är äntligen piggare och igår kväll körde jag äntligen en liten sväng med de fyra yngsta. De var så glada och sugna och jag njöt av varje sekund...det var så underbart, de var så duktiga...  

Tyvärr var spåren väl så mjuka (även skoterlederna) och vi kunde inte köra hemifrån eftersom ån är alldeles gul och jätteblöt. Det blev att skjutsa iväg släde och hundar med bil nån kilometer hemifrån (och därför sitter den kvar på bilen ännu), och när vi körde så gick hundarna ner sig med jämna mellanrum så det blev en kort tur eftersom jag inte vill att de ska springa och spänna sig. Det var med sorg i hjärtat som vi vände åter mot bilen, och jag insåg plötsligt att turen jag tog innan påsk (den där vi mötte några samer) kanske blev årets sista äventyr. Nu blir det max motionsrundor eftersom man varken kan korsa vattendrag eller köra efter många av småvägarna som plogats för hårt, dvs. det blir svårt att hitta rundor som är mer än nån enstaka mil max, om ens det...

Den här vintern har varit riktigt bra men den har gått ruggigt fort. Man får trösta sig med att vi kört så ofta vi kunnat och gjort det mesta av den...nu är det inte många dagar/veckor kvar...   

Dock - slädens ena mede är AV (hålls ihop av belaget under och cykeldäcket ovanpå) och den behöver lagas lite rent allmänt, så det kanske faktiskt är dags att tacka kung Bore för sitt underbara jobb för den här gången, och börja med förberedelser och längtan inför nästa vinter. Har massvis med planer på hur den och hundgården ska ändras, så nu gäller det bara att ha råd att genomföra dem innan hösten kommer. Tills dess...på med promenadskorna!