Just när jag räknat bort den här vintern slår den till igen och vips fick vi till årets längsta slädtur. Inatt kom äntligen minusgraderna och gjorde spåren hårda och fina igen. Jag hade redan förberett allting igår kväll och gick upp lite före 7 och matade/vattnade hundarna. Kring 9 gav vi oss av, solen uppe och redan varm, men bara 0,5 grader i luften och stenhårda spår! Sånt här väder vill vi ha JÄMT!

Vi började med att köra mot Bredåker, med planen att ta vägen "nånstans" och sen bli upphämtade av min älskling när vi inte kom längre. Isen nere vid ån var HELT frusen! Underbart! Har inte gått att köra där senaste veckan pga allt vatten. Plötsligt tändes hopp och en stund funderade jag på att köra mot Storklinten! Dock såg jag på kartan att man är rätt mycket ute i "bushen" då vilket kändes dumt en så varm dag o så pass långt (och med hämtning att beställa).

Hundarna tyckte att det var varmt men jobbade ändå på jättefint. Så här såg det ut en lång stund, Silva tittade på världen lite snett ett tag.

Kaela var ritkigt duktig i led idag, förutom några smärre hjärnsläpp där hon absolut ville åt ett helt annat håll. 99% av svängarna tog hon direkt och med stor säkerhet, duktiga lilla tjej!  

Blå himmel! Äntligen!

Rossi lägger sig gärna i snön när man stannar.

Spåren var ännu riktigt hårda och fina, men vägpassagerna var förstås bara...

Spåret mot Bredåker är fruktansvärt tråkigt. Har kört delar av det många gånger förut, men detta var första gången jag körde hela sträckan på en gång (brukar annars åka en bit antingen hemifrån eller från Bredåker o sen göra nåt annat)...oj...tråkigt! Kraftledningar, rakt och fula träd! Blä!

När vi väl kom till Bredåker var alla fortfarande pigga och älven såg riktigt fin ut. Efter samtal med en Bredåkersbo förstod jag att den var fullt körbar ännu! Vi tog sikte mot en bra överfart.

Här följer vi Luleälvens norra kant.

Passerade älven i höjd med bron mellan Norra och Södra Bredåker. Sen hittade vi ett litet spår som ledde vidare mot de leder vi känner till.

I Norra Bredåker tog vi en liten fotopaus och hundarna fick hämta andan. Silva och Kaela gnuggade sig mot snön.

Rossi har lagt sig ner igen förstås, och Giela spanar över vidderna

Fick till en riktigt fin bild på älskade tant Giela...så fin hon är!   

Lill-Kaela

Färden gick vidare efter skoterleden som går i små bågar från Bredåker till Degerbäcken bland annat. Nu började det bli varmt på riktigt och spåren började vara lite mjuka. Efter 2-3 timmars körning kändes hundarna fortfarande oförskämt pigga och jag började fundera över om vi kanske kunde ta oss hela vägen hem istället för att be om skjuts.

På ett ställe fick vi färdas några hundra meter efter en plogad och bar väg...bläää!   

Mattes små choklad-tassar!

Här har vi kört en gång tidigare i år (också då på väg till Vittjärv) och det är inte jättefint, förutom vissa ställen då, men jag minns att jag tänkte den gången att det inte var nån favoritrunda...kombinerat med den enormt tråkiga leden till Bredåker borde detta ju vara en plåga - men vi var så glada och lyckliga över att vara ute på äventyr igen att vi ändå bara njöt i fulla drag allihop!

Silva börjar se liiiiite trött ut, rättare sagt, hon ser inte längre stirrig och tokig ut iaf!

Mintu börjar bli trött efter att ha jobbat hårt i flera timmar i värmen!

Trots att det var så varmt skötte sig hundarna jättefint, långa tungor förstås, men de höll fint tempo hela vägen (växlade mellan bra tempo och lugnare perioder där de återhämtade sig o sen kunde öka igen) och ingen verkade jättetrött eller jättevarm heller.

Vi kom ner till älven i Degerbäcken och korsade den där. Sen var vi lite vilsna innan vi hittade en uppfart som Veronica o jag använde för några år sen...det blev mest kaos den gången och lite så var det nu med... plogad väg...

Å sen fick vi köra efter 97:an en bit innan vi kunde korsa den och hitta vettiga spår. Här fick Kaela lite hjärnsläpp och ville gärna gå ut mot vägen där det borde vara enklare att färdas tyckte hon...  

Nääära att vara hemma! Det lev ganska precis 5 timmar ute på spåren idag och jag tror att vi färdats kring 4,5 mil (ungefär) vilket jag är klart nöjd med med tanke på värmen. Tog inte med den suveräna GPSen jag lånat av min mamma för vi skulle ju inte köra på nåt spännande ställe idag...hrmf...jag borde lära mig att ALLTID ha den med! När vi kom hem kring 2 på eftermmiddagen var det 10 grader varmt i skuggan! Blä!

Den gula isen nere på ån (vårt skoterspår ut till alla leder) hade nu börjat tina och hundarna fick plaska lite...  

Förutom att Kaela gärna villa hälsa på grannarna några hus bort och deras fina hund, så gick resten av hemfärden bra. Det märktes att hundarna var trötta men de hade helt klart mer att ge (även om de sackade ner sista biten när vi kom in på "hemmaspåren" så hade de krafter kvar till lite galopp ibland), vilket kändes bra. Lite som en "Grand Finale" eller nåt sånt. *s* Nu verkar ju plusgraderna vara på ingång igen och så länge det inte fryser på nätterna går det inte att köra...=(

När de kom in i hundgården försvann alla snabbt och det såg helt öde ut...Giela och Rossi däckade inne i stora kojan. Giela hade förresten en konstig "bubbla" på ena tassen så jag fick socka henne före Degerbäcken, som en liten hård rosa bubbla i kanten av trampdynan? Undrar vad det var?

Kaela och Silva delade på favoritkojan och såg rätt nöjda ut. Mintu somnade som en stock direkt på golvet...  

Gakkon har fått lite hjärngympa och gos här inne, och nu ska jag bege mig till miniracingbanan! Vilken underbar överraskning denna dag blev! Jag som trott att vintern var slut och var HELT säker på att äventyren var över i alla fall... sånt här kan man leva på länge! Älskar mina duktiga tappra små hundar och deras tuffa tassar!