Idag (efter lite pyssel) gick jag och Rossi ut för att hugga en liten julgran till mormor, som vi ska överraska henne med. Hon sa för nån dag sen att hon inte längre orkade klä granen själv (jobbigt att lyfta axlarna så högt), så nu tänkte vi hjälpa henne. Solen stod nog ungefär så högt upp på himlen som den hinner komma, och det var riktigt fint ute. Tyvärr lämnade jag linsskyddet till systemkameran där ute nånstans....i snön...hmm...

Vi hittade en lite mindre och rätt gullig gran, så nu står den inne i snickerboa och förvärmer sig lite lagom. Imorgon blir det pyntning av den!

När jag var liten så målade min mamma en massa oljemålningar, och nu, efter 25 år eller nåt sånt så har flera av dem blivit riktigt inramade och ompysslade - tack vare min syster. Eftersom de är så fina tänkte jag visa två favoriter (bland många)  här:

Sen kring 9-10 på kvällen hade äntligen fullmånen letat sig upp på himlen, men tyvärr bakom ett tunt dis. Det dög i alla fall och det blev en kort slädtur med Mintu, Kaela, Silva och Rossi. Lillsläden ÄR verkligen liten och ömklig. Ingenting man känner att man kan hänga på hur som helst utan man får ägna sig åt lite mer civiliserad körning. Mintu var riktigt klok på led idag och började med en klockren klurig sväng. Vi kom uppför en backe och spåret vi följde gick rakt fram, men vi skulle svänga in efter en led snett bak åt vänster, som inte var uppkörd annat än av skidåkare. Mintu svängde galant fastän det nästan blev bakåt. =)

Nere på sjön tränade vi på att köra rätt sida om stenarna på landisen, och Mintu fick motionera sin lilla hjärna. Han är allt bra klok!

Under lagret med snö var isen väldigt hal, så när det gick tungt hade hundarna svårt att få fäste och orka slita vidare. Dessutom är landisen lite förrädisk eftersom det kan vara rejäla tomrum under isen, och den kan kollapsa om man har otur och är på fel plats vid fel tid. Vi kände av några mindre sättningar men ingenting farligt. Mintu och Kaela ledde oss dessutom genom blötsnö (vid en bäck) och över blåis, hur säkert som helst. Fick tjata lite om vissa svängar men det här blev mest en träningstur just för sånt, och det kan ju också vara bra!

Här är vi nästan hemma, och på andra sidan kan man se ljusen från byn Kaskeloukt, 4-5 km bort ungefär.

Nu är alla mätta, trötta och nöjda, utom Gakkon som bara hållit sig inne idag på grund av kylan. Hoppas för hennes skull att det blir lite varmare snart så att även hon kan njuta av att vara ute.