Imorse tog vi bort skruvtvingarna, filade bort limmet som kommit utanför, knipsade av och brände alla knutarna, och vips var lillsläden tillbaka på spåret! Dessutom har vi tänkt ge den en egen liten slädsäck i rosa vindtätt tyg. I förmiddags var jag till optikern för att efterkolla synen efter operationen, och det fick godkänt men var sämre på ena ögat. I samma veva kikade jag in hos bästa Tony så han lagade bromsen till lillsläden (som nu har lite bett i sig igen) och så lovade han att svetsa en ny broms till storsläden. =) Åh vad snällt!

Sen blev det äntligen slädtur, Mintu och Kaela i led, Silva och Rossi i wheel. Litet gulligt spann men det kändes väldigt lagomt framför lillsläden som varken är stor eller robust.

Vi hittade vägar eller skoterspår överallt där vi ville köra idag, men bitvis var skoterspåren helt översnöade och osynliga. Tur att hundarna har så bra minne och hittar ändå - fastän man kör ute på myrar utan direkta landmärken att gå efter.

Vi körde upp itill Ersmark efter leden, och sen upp efter Fjällsvägen som var plogad, och hem efter en annan led. När vi börjat resan neråt/hemåt igen, hade det börjat skymma rätt rejält. Plötsligt tittade alla hundar åt vänster och där stod en älg en bit från spåret och tittade på oss! Det är faktiskt första gången nånsin jag ser en älg (annat än på mycket långt håll) här längs spåren, har sett flera i Boden men ingen här...jag hann faktiskt bli lite nervös eftersom den bara stod och tittade på oss, och manade på hundarna som sprang vidare, men i efterhand ångrade jag nästan att jag inte lät dem titta lite till när de annars skötte sig så bra.

Längre ner efter leden, när vi inte hade så långt hem och det hunnit mörkna lite till så att allting mest var svartvitt, stod jag och filosoferade på släden när det plötsligt ryckte till! Upp ur snön snett framför oss flög 10-20 orrar! Att det kommer upp fåglar ur snön är inte ovanligt, men jag har själv aldrig sett så många orrar på en gång. De är ju ändå ganska stora. Jag var tvungen att skratta gott åt min egen förvåning. =)

Väl hemma sov jyckarna gott (Silva och Kaela fick varsin skidtur med syster Åsa tidigare på dagen), och Mintu fick lite extragott vid middagen. Nu ska Gakkon och Giela få en promenad, med -14 grader ute kan nog även tanterna njuta av denna kväll. Imorgon 10.00 ska Sven-Erik (min älskade bil) besiktas - håll tummarna gott folk!

Igår kväll trotsade jag förkylningen och packade in mig och alla hundarna i Caddyn. Det var -28 när vi lämnade Vittjärv ungefär, men som tur var blev det varmare efter vägen. Vi körde via Lycksele och hämtade lillasyster Åsa från flyget där, och sen hem till Blaiken utanför Storuman. Idag är jag piggare! Yay!

Körde en sväng bob med Mintu, Silva och Kaela imorse och det var redigt spännande. Inga blåmärken och allt gick bra, men en läskig sak var att ena plastspännet på Baggenbältet (som håller ihop bandet som BGB-haken är fäst i) gick av - så hundarna försvann i vild galopp! Jag hann aldrig blir direkt nervös eftersom de bara var 3. Jag fick gå en kort bit och såg sen Mintu och Kaela. När jag ropade kom de först inte, och sen när de kom så skreeeek Silva bakom dem. Hon hade trasslat in sig i linan. Kloka Mintu och Kaela väntade lydigt på samma plats så att jag kunde gå fram till dem istället. Plockade genast bort även den andra plastbiten (på andra sidan) och gjorde två knutar istället. Blä! Att styra boben i halvdjup snö var svårt och vurporna blev många. Aningen läskigt men kuuul!

Vi åt Julbord på Hotell Toppen och efter lite ärenden på byn (optikertid imorgon och besiktningstid till bilen på onsdag) åkte jag förbi Hotell Luspen, där jag tidigare jobbat  (när det även var turistbyrå där). Thord och Ann som har hand om stället är några av de absolut bästa chefer jag haft, helt underbara personer, och det var jätteskoj att träffa dem igen och hinna surra om allt möjligt som hänt sen sist. Tidigare när jag försökt åka förbi har det antingen varit stängt eller nån "vikarie" där, men nu - äntligen! Superskoj! Dessutom gav de mig ett riktigt bra jobbtips för framtiden... =) Vissa människor bär man alltid med sig!

Kvällen har ägnats åt att laga släden, som inte bara behövde knytas utan även limmas då lite trä spruckit (efter min vurpa för nån vecka sen). Som tur är så är min pappa händig, och han plockade fram sitt superlim som han byggde en träbåt med 1984 (ungefär, och båten används fortfarande och är riktigt fin), och 12 skruvtvingar. Fullmånen står långt upp på himlen och förhoppningsvis kan vi vara ute och njuta av den imorgon natt på en hel släde! Imorgon på dagen har jag optikertiden att passa så jag vet inte hur mycket dagsljus jag hinner se i Blaiken. Ska även höra med världens bästa Tony om han kanske kan svetsa ihop en ny broms till min egen släde. Han jobbar på mammas firma sen väldigt många år tillbaka och är inte bara enormt trevlig och rolig, utan dessutom fantastiskt händig och duktig. Hä kunn bli bra!