Äntligen är granen på plats! Igår kväll var alla hundarna inne för mys och kloklippning, och Mintu och Kaela var smått nyfikna på allt nytt och färgglatt i hörnet av vardagsrummet. Jag trodde faktiskt att nån av dem skulle "låna" nån liten julklapp, men de rörde ingenting! Duktiga vännerna! Passade även på att försöka få en bild av mig och Rossi. Första problemet var att få henne att sitta bredvid mig istället för att kasta sig i mitt knä. Problem två var att få hennes huvud att vara stilla bredvid mitt. Allting som innebär "allt ljus på mig" är lite konstigt enligt Rossi. Mycket riktigt ser hon inte helt nöjd ut med kortet.

Imorse blev det en slädtur med minisläden, den som är liten och jättetunn, som Veronica och jag körde tillsammans med 5 hundar framför, för många år sen! Att stå ensam på den med 4 hundar kändes heeelt lagom! Förstår i efterhand INTE hur vi RYMDES 2 personer på den?   

Boden är lite speciellt på vissa sätt. Vi körde efter stridsfordonsspåren där bandvagnarna dragit upp breda spår, inte helt olika skoterleder, som går rätt långt. Vi körde bara lite mer än en timme, men det hade gått att köra betydligt längre om man velat. Mitt ute i "ingenting", när vi kom körande efter en liten grusväg, hittade vi detta! Gissar att det är nån slags träningsanläggning som militären har? Inom området där vi var finns även en "låtsasbensinmack" och "låtsashus" mm som de kan öva kring.

När vi kört ungefär en timme efter en kompis gamla slädspår, så började vi till slut se militärer! Efter en liten stund till, såg vi plötsligt vår bil! Jag hade räknat med att åka och sen vända tillbaka samma väg, men eftersom vi så turligt råkade hitta bilen, och mina fingrar var stelfrusna (trots att det inte var direkt kallt ute), så siktade vi mot bilen och åkte hemåt.

Eftermiddagen spenderas på Djursjukhuset i Gammelstad. Giela skulle kolla upp sin lilla knöl på sidan, men för första gången nånsin (tror jag faktiskt) så tillät inte min ekonomi nån större utredning. Om det hade varit viktigt hade det löst sig, men eftersom det var något som kunde vänta, så fick vi en snabb yttre besiktning och bestämde att vi skulle återkomma för biopsi senare. Kändes allt lite snopet, men sånt är livet!

Gakkon underhöll sen så fint i väntrummet medan vi väntade på hennes vattengympa. Giela tycker ju att ALLA andra hundar äs så fina så hon gnällde och flörtade vad hon hann med. Gakkon växlade mellan att stå hela lugnt och stilla som en gammal ko, med lugna trygga ögon, och sen vips skulle hon skälla lite på nån som kom in och blev nästan uppretad! Efter en liten stund till hade hon lugna snälla ögon igen. Vad var då ens meningen med att jaga upp sig och skälla? Lite rolig är hon allt...=)

Ikväll ska Rossi få en promenad och jag ska dyka ner i skolböckerna. Imorgon bär det av till Linda för besök!!! Blir riktigt skoj!