Ungefär 2 dygn senare än andra åkte jag och hundarna in i dimman nu under eftermiddagen, men på ett lite annorlunda sätt. Efter en härlig helg med mamma, pappa och systerpå besök bjöds vi på jättegod lunch hos svärföräldrarna, och sen åkte de hemåt. Själv åkte jag hem och packade bilen och hundarna. Lite underligt kändes det allt...att göra sånt gång på gång när gräsmattan hemma är helt grön.

Så här mycket snö har vi hemma nu...

Vi körde en väg vi provat tidigare utanför Harads och där fanns snö! Blötsnön som kom och gick nu i helgen hade tagit bort nästan alla halkiga områden dessutom!

Mintu och Gakkon gick i led och såg ut att trivas bra. Mintu sänkte svansen lite extra idag och såg riktigt bekväm ut. Han och Gakkon var så söta där framme, två stora mörka hundar med svansar som vaggade i takt. Silva och Kaela gick i point, och Rossi och Giela i wheel. Jag hade faktiskt börjat glömma hur Gakkon påverkar ett spann märker jag... Hon är en klippa på så sätt att hon svänger säkert och distinkt och inte låter sig distraheras av saker som händer...

...däremot är hon ju också enormt stark och vill alltid framåt! Den biten försvann lite med skadan, men nu börjar den tydligen återkomma! I starten slet hon iväg hela spannet så att vi touchade baken på bilen...Hon har en tendens att få med sig alla de andra på sina upptåg eftersom hon gör allting med sån övertygelse. Nåja...det gick bra om än inte riktigt som planerat...

Det började mörkna rätt snabbt och blev

dessutom riktigt dimmigt...lite läskigt nästan...

Tur att jag hade min Silva II, dvs pannlampan

(för Silva I är ju hunden!), med mig!

Vi körde ungefär 13 km och Gakkon hade inga synliga problem med varken ryggen, skavsåren på baktårna eller nånting annat...dessutom kändes det som att tempot idag var aningen högre än det vi kört tidigare. Helt underbart! Vilken känsla det är att faktiskt inte bara ha 6 hundar utan ett 6-spann! Älskar att ha alla mina älskade hundar samlade! De tusenlappar som gått åt till Gakkons rehabilitering känns enormt väl spenderade just nu...för vi har faktiskt nått ett enormt stort delmål! Hon KAN springa med i spannet under rätt förutsättningar!!!

Tillbaka vid bilen. Gakkon ser lagom nöjd ut över att bli lyst i ansiktet.

Gos med matte hör till när man sprungit klart. Speciellt för Gakkon!

Sötisarna!

Nu har jag duschat, dammsugit, klippt mig (ja varför säger folk "jag har klippt mig" när de egentligen menar att "nån annan har klippt mig"?), tagit in ved och tagit upp hundmat. Dags att fortsätta sy på slädkapellet! Dessutom kanske kvällen har tid för lite Oblivion också? Den som lever får se!

Vad kan man annat säga om en dag när man får EN TIMME TILL!!! Tyvärr har snön smält bort under natten och här är ganska grönt igen. =( Klockan 12 ska vi äta hos Lars gulliga föräldrar och sen åker mamma, pappa och Åsa hem mot Blaiken. Funderar över om det är nog mycket snö kvar uppe kring Harads för en slädtur där, alternativt barmarksträning här nere om vägarna inte är för isiga.

Så näe, årets bästa dag är det ändå inte. Hade det varit det så hade snön legat kvar. För se vad vi hittar på i eftermiddag.