Kvällens hundkörning är nu avslutad, och vilken cirkus det blev! *hihi* Vi körde med 9 hundar, Yvonne, jag, Yvonnes gulliga dotter Ellen ca 7 år, samt son Harry, 2år. Harry skulle egentligen inte åka med på vagnen utan stanna hos farmor och farfar, men han VÄGRADE! Skulle absolut med istället... han ändrade sig dock när vi kört ca 150 m och det var lite sent att vända, och vill HEM! IN! INTE KÖRA HUND! Resten av vägen var allting enormt fel, att ha på sig vantar, att inte ha på sig vantar, samma sak med mössa, att ens vara med där, att sitta i mammas knä, att INTE sitta i mammas knä...livet var ingen lek för Harry helt enkelt!

Dessutom började Marko halta så vi satte upp honom på vagnen och flyttade fram Mintu till Atena eftersom  vi annars bara hade ledarhundstikar och ingen hon känner så väl eller trivs med. Eftersom bara en person kunde gå fram och flytta hundar kändes det lite bökigt att börja flytta bak henne och sen flytta fram två andra osv... så Mintu flyttade fram till Atena och om han har gått i led för så långt spann förut, så har det i alla fall inte hänt ofta och det var länge sen!

Jag körde, Yvonne satt bredvid och höll Marko med ena handen medan han skällde i takt och ville springa, Harry med andra handen, medan han gnällde och skrek åt allting som var fel, och Ellen satt bak på bänken och åkte så fint. Enda fördelen vi kunde enas om var att alla björnar kunde höra oss på lååångt håll och hålla sig undan...

Marko slutade skälla efter en stund och var så duktig, bara satt där och åkte, men Harry var INTE nöjd! Vi beslutade oss att vända vid första vändplatsen och körde lite över milen bara, men vändningen blev en mindre katastrof! Eller, vändningen gick hyfsat bra, men sen lyckades ledarhundarna svänga runt och gå helt under stamlinan längst bak och dra med sig pointhundarna! Huga! Plötsligt hade vi alltså 8 fastbundna och 1 lös hund (fast Marko var på lagom avstånd) i en enda härva, varav 4 tikar med mer eller mindre rejält humör, en hane som varit i rätt elaka bråk tidigare, och 3 hundar till...

I samma veva lade stora lampan av (vi hade dessutom placerat oss utanför ett hus med en Jämthund som skällde konstant) eftersom jag inte laddat den fullt (vilket jag kom på i efterhand). Alla 8 hundarna skötte sig jättefint, och med en hel del arbete och pusslande så lyckades den runda klumpen med hundar bli en lång orm igen. Alla mer eller mindre sura tikar och hanar behöll lugnet trots linor kors och tvärs och kompisar som tvingades bli närgångna. Yvonne satt på bromsen och höll i Harry medan jag lossade lite nacklinor och rumplinor så de mest intrasslade hundarna iaf bara satt fast i en punkt, och sen gick allting att reda ut. *pust*

Vi påbörjade hemfärden och efter en stund somnade Harry när han fick sitta bredvid syster Ellen. Yvonne satt på bänken där bak med Marko i knäet och myste. Allting var rätt fridfullt, när vi passerade en avstickarväg där Yvonne tyckte sig se en stor svart silhuett! Ungefär som en stor rund sten som står mitt på vägen...lite läskigt var det allt och jag passade på att ropa högt till hundarna hur duktiga de var...  

Resten av färden hem gick bara bra och Mintu skötte sig fint i led med Atena, som han ju inte kände alls sen förut. Däremot höll de inte höger kant lika fint som Marko (och nu för tiden även Silva och Kaela faktiskt ju), men det kändes som ett överkomligt bekymmer med tanke på resten av cirkusen...*hihi* Nåja, hundarna har fått springa av sig värsta energin och vi hade rätt trevligt där ute ändå som vanligt, fast det var nog värre för Yvonne som fick tampas med en enormt grinig son hela vägen också!

På onsdag blir det dragträff i dagsljus med Veronica, Linda och Yvonne! En riktigt tjejträff! Blir sköj! Nu ska jag försöka bygga om hemsidans meny lite grann...hmmm...

Medan Caddyn stått inne i det varma garaget (som annars är kallt) väcktes 20-30 flugor till liv och började surra vid fönstret. Igår kväll är vi skulle gå isäng låg Gakkon i biabädden vid kaminen och tittade på nånting - som visade sig vara en höstvilsen geting! Det är inte första gången de kommer in den här tiden på året, och jag gissar att de följer med veden. Jag brukar kontrollera varje vedträ (mest för att slippa spindlarna) men det räcker tydligen inte... nåja... Kicki vs. geting slutade rätt snabbt med en TKO, och som tur var innan några hundar hann blanda sig i.

Skola resten av dagen också, och sen ska Yvonne och jag ut och kvällsköra hundarna. Längtar multum!!!