Mina hundars matrutiner har på senaste tiden rubbat mina cirklar! Just nu äter Silva, Mintu och Kaela samma mat, Rossi äter ett specialfoder och Giela och Gakkon äter ett annat foder. Tidigare åt alla Fodax+Musch (som unghundarna gör nu) så när jag tar upp Fodax ur frysen och blandar i torrfoder i hinken så blir det väldigt lätt för mycket nu.

Jag tinar Fodax i deras foderhink (tack Biltema för den) och häller sen i lite torrfoder, vatten, och rör om. Vid varje mål får de nånstans i närheten av 0,5+ liter vatten i maten. Ute vid hundgårdarna fördelar jag maten i skålar, för att slippa bära fulla skålar inifrån i flera omgånger. På senaste tiden har det hänt flera gånger att jag där och då insett att jag haft mat för minst 1 stor hund till...hm...men jag börjar lära mig nu!

Rossi och Mintu äter ben

Mina hundar äter två mål per dag. Just nu delar Silva, Mintu och Kaela på 1 (ibland 2) skiva Fodax Plus vid varje mål, samt 4-5 dl (mäter aldrig utan höftar men oftast ligger det nog kring den mängden) Musch High-Energy 33/24. Muschen är jag jättenöjd med, känns som ett riktigt trevligt och prisvärt torrfoder. Fodaxen i sig är ganska kraftig, omräknat i torrfoder motsvarar det enligt Fodax själva 35,4/31 ungefär... Silva och Kaela är fortfarande aningen runda, men Mintu börjar snart vara lite väl smal nu när vi kör lite längre distanser. Å andra sidan är ju hans passgång inte direkt energieffektiv.

Rossi äter fortfarande Royal Canin Urinary S/O, för att bli av med sina kristaller i urinen. Svindyrt men just nu verkar det vara nödvändigt. Än så länge lyckas hon faktiskt även hålla hullet med den, men då jobbar hon ju inte så värst hårt heller. Annars brukar hon faktiskt ha lite problem med att hålla hullet när träningssäsongen kör igång. Detta foder ligger väldigt lågt i protein och fett för en arbetande hund. =/

Giela och Gakkon får en liten bit Fodax ibland, men äter i huvusak Musch och tanken är nu att låta dem gå över till LoneStar Adult 26/16 och ev ett mindre kraftigt Fodax, eftersom de i stort sett bara bor inne (ingen vinterkyla som kräver energi i vinter) och inte har något direkt behov av lite höstknubbighet då de inte ska tränas lika hårt som de andra, även om de också körs. Gakkons mage har dock blivit väldigt känslig sista året, äter hon en aning älgben så blir hon dålig i magen, och nu verkar även foderbytet bli lite knepigt. =(

När det gäller torrfoder så mätar jag i stort sett aldrig upp mängderna, utan ger "på en höft" och håller sen koll på hullet. För en hund med speciella behov eller ett helt nytt foder, kan man förstås kontrollera angivna mängd på säcken, men jag mäter i så fall bara första gången för att ha ett utgångsläge. Till varje kvällsmål får de en skvätt uppblötta alger, och nu har äntligen våra E- och C-vitaminer kommit så vi kan se om immunförsvaren blir lite bättre. Funderar även på att testa MSM sen, men första ska vi se om vi märker någon skillnad med vitaminerna.

Foderfrågan är alltid en djungel och genom åren har vi testat en hel del olika lösningar, men just nu känns det som att vi ligger ganska bra till, om nu bara vitaminerna gör sitt jobb (Fodax innehåller tydligen, som de flesta foder, för lite E-vitamin för hårt arbetande hundar). Fodax fungerar bra och är smidigt att hantera samt prisvärt, Musch fungerar jättebra och är prisvärt, och det känns att hundarna svarar bra på träningen just nu. Jag är själv inte speciellt duktig på foder, men har turen att ha duktiga vänner (draghundsnördar med tävlingsambitioner) som djupdyker i foderdjungeln och har koll på vad som kan behövas komplettera med vilket underlättar enormt!

Två slutsatser kan man i alla fall dra:

1. Ett bra foder är enormt viktigt för en hund som arbetar hårt fysiskt - både för att den ska hålla och för att den ska kunna svara bra på träningen

2. Dyrast är inte alltid bäst. De foder jag ger just nu är bland de billigaste jag testat, men även de klart bästa! Billigt kan vara riktigt dåligt, men det måste inte vara så!

Vackraste underbara charmknutten Mintu tuggar ben

Spenderade dagens ljusa timmar på J&B Elinstallationer med det härliga gänget där! Alltid lika kul att komma dit och jobba! Sen blev det mysig middag med världens underbaraste Lars, och sen mitt fredagsmys - dvs. hundkörning med Yvonne! Vi åkte vid kring 8-tiden från Långsjön, med 8 mycket taggade hundar. Atena II och Kaela i led, Silva och Mintu i point, sen Rossi och Atena I, och Dexter och Diesel i wheel.

Vi siktade på ett nytt "längdrekord" för säsongen och Yvonne hade tagit med varm choklad i en termos! Stora vinterslädjackan var på (utanpå 3 tjocka underställströjor, en militärskjorta, en termoväst och täckbyxor med överdel också) ihop med stovantarna och fakepälsmössan. Allt för att inte frysa! Man sitter ju ganska stilla där på sätet nämligen. För en gångs skull hade vi dessutom varsin ordentligt pannlampa, samt en lampa på vagnen också! Varde ljus!

Hundarna kändes riktigt pigga trots att klippan Marko var hemma med ont ben, och kilometrarna susade snabbt förbi. En stund efter att vi passerat stället där vi vänt när vi tidigare körde somlängst (2,9) kom vi till en järnvägsövergång med lampor men inga bommar. Precis när vi i fullmånens sken skulle passera och ledarhundarna var nån meter från rälsen började det blinka rött - tåg på ingående! Vi manade på jyckarna och de passerade, Kaela tycker annars att tågövergångar är aningen läskiga, och vi hann inte så värst långt innan tåget susade förbi bakom oss. Inte vad man väntar sig mitt ute i ingenstans en sen kväll!

Vi vände inte så långt ifrån Brännberg, och vattnade hundarna. De drack men sen fick de vittring på något intressant och ville genast vidare. Yvonnes Diesel är så rolig, han är STOR, en fågelhundskorsning, men han är stark som en oxe och så taggad! Hur långt vi än kört så börjar han skälla ivrigt bara några sekunder efter att vi stannat. *s* Den varma chokladen tog vi i farten och den var underbar!

På vägen tillbaka kändes hundarna riktigt fräscha och det märks verkligen att de är i bra form nu, säkert både tack vare träningen och att foder och annat fungerar bra nu. Kul! På vägen hem hände dock en läskig sak. När vi hade 1-2km kvar passerade vi ett hus och där tyckte jag mig höra hundskall! Vi stannade men det var alldeles tyst. Det lät ungefär som en älghund med ståndskall eller nåt sånt. När jag berättade detta för Yvonne så berättade hon att hon varit med om ungefär samma sak på samma ställe! Då körde hon istället bil och hörde skall som hon trodde kom från kåpan på bilen (där hundarna åker), men där låg bara 3 sömniga snälla hundar.... lite läskigt? Vid huset står två gamla förfallna hundgårdar och en av hundarna som bodde där förr brukade tydligen springa kors och tvärs framför bilar och annat...

Efter det började jag istället höra nånting inne i skogen på vänster sida, som om nånting följde med oss fast inne i skogen ungefär. Vågade inte säga nånting till Yvonne förrän vi var framme vid ljus och hus, men hon tänkte då liksom jag - björn! Hundarna ville öka farten lite och Silva sneglade bakåt in i skogen en gång innan hon ökade farten ännu mer! Att de var så pigga efter 35km var inte illa... Vi körde raka spåret fram till bilarna och lastade in hundarna i turbofart - och under tiden hörde Yvonne en gren knäckas i skogen ovanför bilparkeringen... Lite skrajsna blev vi allt, men samtidigt kanske allting bara var ren inbillning. De flesta jag pratat med menar dock att björn inte skulle bete sig såden här tiden på året, så jag hoppas att de har rätt för vi vill köra där MEEER!

Ungefär 36km på 3timmar (inkl raster) blev det till slut och hundarna klarade det med bravur! =D Underbart! Nu är det helg! =)