Vår gräsmatta såg oroande grön ut imorse, men ryktet sa att det finns snö bara 4 mil härifrån, så jag lastade in hela hundgänget i bilen och satte släden på taket imorse. Förra vintern gick Gakkon en enda tur framför släden men då körde vi bara några få kilometer, och hon hade enormt svårt att hålla tempot fastän vi körde sakta, men nu kändes det som att det var dags att prova igen efter mycket rehabilitering och en hel del snällare konditionsträning.

När vi kom till Bredåker, nånstans kring en mil bort, började det vara vitt på marken på vissa ställen. När vi kom till Svartlå var det riktigt vitt och närmare Harads var marken täckt med 4-5cm ganska packad snö. Vi hittade en liten grusväg några kilometer före Harads där några bilar kört - men snön ändå täckte vägen fint!

Vilken underbar syn - hela älskade gänget samlat!

Körde Kaela och Gakkon i led, Silva och Mintu i point och Giela och Rossi i wheel. Vägen började med en rejält lång uppförsbacke men hundarna skottade på fint! Det känns verkligen att de börjar vara bra tränade nu! Vi höll hela tiden lugnt tempo, långsam trav i stort sett, och då kunde Gakkon hänga med bra! Idag korsade vi massvis med djurspår och stundtals var hundarna lite väl intresserade av marken, men de skärpte till sig allt eftersom. Dessutom täckte snön så pass bra att belagen inte fick så mycket stryk heller!

Vi körde lite mer än en timme och avverkade ungefär 1 mil. Gakkons rygg höll ihop fint hela vägen och man märker att hon börjar röra sig ännu bättre när hon sprungit en bit.  Slackar ibland och passar nån gång, men det är inte ihållande utan går till sig om man justerar tempot. Distansen kändes inte alls som ett problem för henne idag, så länge tempot var nog lågt. Däremot gick hennes skavsår på baktassarna upp igen...=( Dumma matte hade inte tänkt på att de kunde behöva smörjas fortfarande. Hennes yttre klor på baktassarna har börjat nöta mot trampdynan innanför... Så sista biten gick hon inte helt rent, men inte pga ryggen utan pga tassarna...=(

6 nöjda jyckar bak i bilen

Trots att vi körde väldigt kort för de yngre och mer vältränade, så verkade de rätt nöjda, men å andra sidan blev det ju ganska tungt när jag bromsade konstant. Nu på kvällen märks det däremot att de gärna skulle ha sprungit längre, för tröttheten höll inte i sig länge! Imorgon blir det ett längre pass med Yvonne och hennes gäng men då blir Gakkon hemma! Nu ska jag försöka få min dator att spela Oblivion! *håll tummarna!*