Idag hade vi egentligen bokat in en dragträff i Överstbyn, men det utlovade ovädret fick många att kasta in handduken i förväg. Det pratades ju om snödrev och upp till 30 cm nysnö. Till slut var det bara Marika och jag kvar som ville köra, och när det inte snöat så mycket under natten som jag befarat, så packade jag in hundarna och släden i/på bilen och åkte upp mot Överstbyn med sex söta vänner i skåpet på min Sven-Erik! Köra hund kan man ju alltid göra, det man oroar sig mer för är hur det ska gå att ta sig till rätt plats med bilen.

När jag körde hemifrån var det vindstilla och snöade inte alls, så det kändes som helt rätt beslut att åka. Sen kom snöandet igång, och vägen var förstås rätt oplogad, men det gick bra med lite lägre fart. Marika har två malamuter (mor och son) och Nalles syster Varga i sitt spann. Vi körde en runda på 2 mil och hade turen att ha skoterspår eller sladdade spår hela vägen, trots nysnön. Spåren var förstås ändå rätt tunga, men det blev inget tungt spårande för hundarna iaf. Självklart fotade jag en bit över 100 bilder, mest på de söta hundarna i spannet när Marika låg bakom oss.

Startdags!

Marika ledde vägen första biten.

Det snöade och blåste en del, men inte alls så farligt som vi väntat oss. Ute på isarna blev det lite vasst i ansiktet, men i övrigt gick det bra. Här har vi ganska nyss startat och Silva tar en kisspaus, något som kan vara världens längsta. Som synes på minen jag har, så var det smått bitigt...

Busväder i ögonen!

Inte lätt att ha lång tunga, Varga i led.

Marikas fina gäng, visst är Akela och Nanok rätt lika på ett sätt?

Fokuserad Varga

Förbannade tunga!!!

Finaste malamuterna!

Söt Nanok

Mintu, idag riktigt klok förutom på gårdsplanen vid start och hemkomst...

Rotax smakar snö

Glada killen Rotax!

Sen avslutar vi med nåt så oväntat som Lars systers katt Dante, bara för att han är så söt. Vi var dit en snabbis nu ikväll och hennes katter är nog världens finaste! När vi kom hem från slädturen fick jag börja med att skotta bort lite snö i hundgården. Det känns lite som att den håller på att snöa igen, på alla håll. Jag skottar här och där men snön behåller sina ställningar... Prio ligger förstås på att skotta kring kanterna och kojingångarna. Här kommer en liten film av läget just nu. En hel del snö som ni ser, och då tycker jag ändå inte att vi har ovanligt mycket snö egentligen. Observera att hålet jag sparka in snö genom inte går till nån koja eller sånt...det hade ju varit lite taskigt i så fall.

Så här såg hundgårdarna ut i somras...

Lite skillnad, eller vad säger ni?

Valet stod idag mellan körning eller promenad på stan med nån hund, men sen kom jag på att alla klor behövde klippas så istället gick vi in och kombinerade kloklippning, morotsätande och godissök. Att söka godis tillsammans är en enkel och bra gruppaktivitet. Att söka tillsammans tillför ju en helt ny dimension av spänning, eftersom det hela tiden är flera andra som är ute efter precis samma bitar som man själv!

En grundförutsättning för godissök i grupp är förstås att man vet till 99% säkerhet att det inte kommer att utbryta bråk. Sen kan det förstås hända ändå, främst innan alla i gruppen är vana och samspelta, men innan man testar bör man vara ganska säker på att problem inte kommer att uppstå. Säkerheten går först! Samtidigt kan det vara en jättebra situation att finslipa vissa egenskaper och hjälpa en hund att "sköta sig" genom att vara uppmärksam och belöna bra beteende samt styra de andra hundarna så att inga farliga situationer uppstår. Med Silva tränade vi mycket så på den tiden när hon exploderade så fort nån annan tittade på en godis hon ville ha. Det uppstår hela tiden bra situationer att träna tålamod och artighet och om man som ägare läser hundarna bra och har koll på vad som händer kan man styra undan de risker som uppstår.

En bra sak med godissök under kontrollerade former är ju just att det regelbundet händer att två hundar ser samma godis samtidigt, och måste lösa problemet. Oftast vinner den som helst enkelt är snabbast fram. Det är mycket ovanligt med morrningar eller maktdemonstrationer när mina jyckar söker godis. Förlorar man en, sätter man bara fokus mot nästa direkt istället. Jag tänker som så, om hundarna aldrig hamnat i en sån konkurrenssituation tidigare och sen plötsligt gör det, så tror jag risken är större att det smäller. Nu är de istället vana att lösa sånt ofta, även om en liten Frolicbit förstås inte är lika god som ett köttben. Nu när vi söker inne i vårt lilla hus blir det dessutom extra trångt och hundarna tvingas gå nära varandra hela tiden - och märka att det går bra och att alla respekterar varandra på ett fint sätt. Även sånt kan man ju ha nytta av sen i helt andra lägen.

Gruppsök kan även varieras väldigt mycket. Förutom att gömställena kan varieras (på marken, högre upp, i träd, under saker, i filtar mm (men det innebär en större "risk" om man har flera heta hundar eftersom det kan dra ut på tiden)), så kan man lägga godis i ihopvikta toarullar eller annat och gömma dem. En annan variant är att gömma en leksak (som bytes mot godis när den hittats) och låta hundarna söka tillsammans. Den som hittar leksaken får belöningen - och ofta brukar detta sporra alla till att nosa extra hårt. Där kan man välja om leksaken ska hittas, markeras eller kanske till å med apporteras. Samtidigt kan man träna stadga (nja, inte helt rätt definition men lite samma blir det ju ändå) genom att be alla hundarna sitta/ligga på en viss plats medan man gömmer godis/saker. Självklart måste alla sitta kvar tills man ger frisignal och sökandet kan börja.

Ytterligare en variant är att träna hundarna att söka specifika lukter. Gakkon markerade t.ex Coca-Cola. Vet en del andra som gömmer te-påsar så att hundarna får söka. Att söka en lukt eller substans är oftast ännu mer uttröttande för hunden, och funkar förstår jättebra i grupp även det, för hobbybruk. Själv tar jag ofta till sökövningar om vi har lite tidsbrist och alla hundar behöver få göra nåt skoj en stund, enkelt, snabbt och riktigt kul för hundarna med!

Här kommer en liten film av mina ivriga och lite olydiga jyckar, som vill ut på Frolicjakt och nästan välter köket med sin framfart!

Silva är en mästertjuv. Hon smyger och stjäl och överlistar, men hennes list sträcker sig till oss tvåbenta. När det gäller att stjäla från sina vänner har hon inte samma framgångar. En stor anledning är antagligen att hon själv blir rätt stel kring godsaker och mat (om andra kommer nära) och eftersom hon har samma approach om hon försöker stjäla från en vän så brukar hon aldrig få komma ända fram. Ändå gången hon lyckas stjäla nåt är om nån medvetet lämnar något gott efter sig.

Hennes syster Kaela däremot har en fantastisk teknik när det gäller att stjäla från sina fyrbenta vänner. Jag har ibland irriterat mig lite på att hon alltid envisas med att gå fram till de andra om de fortfarande äter och hon har ätit klart. Hon sticker nästan ner nosen i skålarna och är väl utmanande, men än så länge har ingen rytit ifrån och jag ber henne nästan alltid att backa för säkerhets skull. Däremot har hon aldrig lärt sig att sluta med detta beteende utan envisas varje gång...fastän det än så länge gett i stort sett obefintlig utdelning.

Idag har hundarna ätit morot inne i värmen, och när Rotax tuggade lite halvhjärtat kom Kaela smygande. Inte stel och målinriktad som Silva, utan helt oskyldig och söt..."Oj, jag råååkade bara gå förbi alldeles här...." Precis som hon gör ute vid matskålarna. Eftersom Rotax inte verkade vilja vakta sin morot helhjärtat så lät jag henne hållas för att se utvecklingen. Visst har hon söt teknik? Halvvägs in i filmen blir Kaela lite stel, för bakom henne står ännu stelare Silva och försöker smyga och stjäla, givetvis utan framgång. Titta å mys!

Resten av kvällen har ägnats åt snöskottning och godissök för hundarna. Trots -27 grader ungefär idag har det snöat nån decimeter. Att man tvingas skotta gården i -33 grader händer inte speciellt ofta, typ aldrig nånsin! Det blev en fuskskottning bara så att bilen tar sig ut imorgon.

Inatt får alla sova inne.  Helst av allt hade vi kört släde nu ikväll för det är magiskt vackert ute. Tjock med snö överallt, helt stjärnklart och månen är 99% full och lyser starkt högt uppe på himlen. Det enda som sätter käppar i vårt hjul är kylan. Typiskt... =/

Den här veckan har varit rätt fullbokad så bloggen har fått stryka på foten lite. Den började väl egentligen i måndags kväll. Vi skulle ut och promenera i stan med hundbrudarna och jag valde att ta med Rotax och Kaela, dvs. två hundar med bra röstresurser, ganska låg stresströskel och åtminstone en av dem är inte speciellt van vid stan (Kaela). Dessutom var vi extra många denna kväll så Rotax och Kaela sjöng och drog mig genom stan... en inte speciellt snygg uppvisning men vi kom i alla fall dit vi skulle och jag bestämde snabbt att INTE göra om samma misstag igen. Kaela och Rotax får inte åka tillsammans nästa gång...

Sen dess har temperaturen sjunkit allt mer och nu klättrade den under -30 för första gången i vinter. Alla hundarna ligger inne och myser/leker. Rotax är lite kär i Silva och vill inte lämna henne, men han verkar vara den enda som tycker att hon är intressant fortfarande. Igår kväll klickertränade vi lite med alla hundarna, och så fick de varsitt rått ägg att äta. Kaela gjorde på det här sättet:

Gårdagens middag intogs i köket och det blir nog likadant ikväll. Varmare för både mig och hundarna. Vårt kök är ganska litet och när alla ska äta samtidigt blir det nästan aningen trångt.

Veckan har bjudit på både roliga och tråkiga saker. Har en kompis som fått ett väldigt tråkigt besked om sin fina hund, och sånt känns förstås i hjärtat även när man är utomstående. =( Sen fick vi även glada nyheter, riktigt glada nyheter, biljetterna till sommarens konsert med Pearl Jam har kommit! Den 7/7 får Lars och jag uppleva Pearl Jam LIVE, om allting går enligt planerna. Ruggigt kul. Firar med en video till (har redan fyllt Facebook).

När vi kör hemifrån startar vi egentligen åt helt fel håll. För att komma ut på spåret måste vi vända 180 grader. Tidigare hade jag dragit spåret alldeles runt hundgården så på vägen bortåt krockade vi oftast med hundgårdshörnet och björken. På vägen hem plockade vi komposten och hundgårdshörnet igen... Då gick det tack och lov inte speciellt snabbt eftersom både jag och hundarna visste vad vi hade framför oss.

I år har jag istället tänkt till och dragit spåret i en vidare båge, långt bortanför nästan allt som man kan köra på (liten vinbärsbuske undantaget). Problemet blir då istället att man behöver bra med fart för att komma runt svängen på ett bra sätt, så det blir en flygande start innan vi kommer ut på det raka spåret och kan bromsa ner lite. Igår när jag körde iväg filmade pappa starten, och det ser ju ut att gå ännu snabbare än  vad det känns som...faktiskt (brukar ju alltid vara tvärtom annars). Dessutom är hundarna verkligen startsnabba, när filmen börjar har vi bara kommit 1-2 meter från platsen där vi stått ankrade.

Nu ska Giela, och kanske nån till, få följa med in till stan på hundpromenad. Kameran sk anog med fastän vädret inte är riktigt perfekt. Sen ska arbetet med att organisera hundsaker (påbörjat), frosta av frysen (påbörjat) och köra släde (ej påbörjat) fortsätta. Just den här helgen skulle jag gärna vilja förlänga lite...

Efter en bra dag på mitt underbara jobb - ja det är faktiskt helt underbart på alla sätt - så kom jag hem och selade ut bästa vännerna framför släden. Mintu och Rotax gick i led, och Silva och Kaela i wheel för en gång skull. Vi började med att köra ner mot älven, men eftersom isen är dålig där kunde vi förstås inte köra ut på älven utan fick vända åter och ta en annan runda. Vi hamnade på en fotbollsplan där ett spår brukar gå in i skogen och tillbaka till leden, men när vi kom dit hade skoterspåren bara kört en runda och sen vänt. Inga spår in mot skogen... Jag insåg snabbt att jag själv inte hade nåt minne alls av VAR spåret egentligen gick. Var det nära husen, i mitten av skogslinjen eller närmare älven? Vi brukar inte köra där speciellt ofta heller och hade kanske 50 meter kvar till skogskanten från skoterspåret som tog oss närmast.  

Som tur var hade jag min älskade kloka Mintu i led. Jag bad honom gå höger ut i snön, mot skogen och lät honom sen välja själv utan min inblandning. Först gick han lite mer åt höger men sen svängde han gänget åt vänster och visst hade han rätt, där inne i slyn fanns en liten glänta och strax kände jag igen mig, precis där brukar leden gå. Jag är så stolt och glad över denna härliga hund, så klok och duktig han är min lilla kille! En riktigt bra hobbyledarhund helt enkelt!

Ute i snön kan även vi människor se vad som rört sig i skogen...här har en hare skuttat fram!

Dagen som redan börjat bra, fortsatte ännu bättre! En skoter hade sladdat upp vårt favoritspår och vi fick en fin runda på ungefär två mil. Äntligen är säsongen igång på riktigt - körmöjligheter finns! På vägen tillbaka började däremot Kaela tvärt att halta lite, och det visade sig vara 2 rejält hårda isklumpar i ena framtassen som även gjort ett litet sår. Kändes inte som "tassfastnarsnö" ute men hon kanske hade trampat ner i nåt blött hål eller nåt... Lilla tjejen...
   

Min "nya" varseljacka syns riktigt bra och varm är den dessutom, i alla fall om man trycker in en massa saker under. Att synas är alltid bra! När vi körde nere på ån så passade jag på att göra en liten film! Filmen visar vår lilla väg upp från skoterleden på ån och hem till vårt lilla hus i villakvarteret. Rossi tyckte att Mintu och Rotax var jobbiga när de valde den rakare men mjukare vägen, och försökte lösa det genom att springa halvt bakom Nalle...nåja, hem kom vi ju.

Giela har fått en promenad och hälsat på en snygg Goldenkille på 13 år, så nu är alla nöjda och trötta. Äntligen dags att sova...Zzzz...

Idag har vi haft -25 och kallare hela dagen, så när jag kom hem efter jobbet fick alla hundar komma in för att värma sig lite och mysa tillsammans. Vi tvåbenta passade på att äta middag och sen fick åskådarna förstås smaka lite pasta... mums! =)

Senaste tiden har Silva visat ett ökande intresse för TVn. Hon sitter helt tyst i soffan och "slötittar" fokuserat, och det verkar inte spela så stor roll vad de visar. Nu ikväll såg vi "Body of Lies" och det dög tydligen riktigt bra. Första delen av filmen jag tog kollar hon mest vad jag gör, men sen följer hon filmen igen...

Rossi har äntligen slutat löpa så nu ikväll har alla 7 varit inne och myst. Nu verkar Silva vara på gång att börja istället, men när hon är klar så är alla klara för denna gång och det ska bli riktigt skönt! Några månaders lugn och ro... =)