Lördagen var verkligen fullspäckad från morgon till kväll! Efter morgonens slädtur blev det snabb dusch+lunch innan jag och Mintu, Kaela och Giela åkte mot hundsimmet i Råneå via snowdogs.se i Sundom. Hos Anne-Lie i Sundom hade vi beställt två klövjeväskor, och vi passade på att åka förbi för att prova vad som kunde vara rätt storlek till tjejerna. Rätt lyxigt att ha sånt så nära! Sen tidigare har jag en sele som Anne-Lie sytt och den var helt suverän (tillhörde Gakkon) så jag funderar faktiskt på att låta henne sy upp Nomeselar till alla inför nästa vinter. Bra kvalitet, pris och passform - och snygga dessutom!

Idag handlade det dock om Klövjeväskor! Vi hade sånt tur att hon hade en blå (vad vi sökte) i perfekt storlek till tjejerna, som nån lämnat återbud på. Superfin! Det fick förstås följa med oss hem, så det blev mer än bara en trevlig pratstund om hundar och slädar och allt sånt kul. Den är hur fin som helst och jag kan nästan inte sluta titta på den! I sommar har jag tänkt att Silva och Rotax ska få klövja i första hand, och redan nu så längtar jag till fjälls och hoppas att vi kan planera in nån lagom tur med dessa superfina väskor...ahhh...killarna väska är under konstruktion och kommer lite senare. Här får en nästan naken Giela agera modell...

Tiden sprang ifrån oss och vi var ungefär 15 minuter sena när vi anlände till Älvdalens hundhälsa i Råneå. Som tur var hade vi tre simtider efter varandra så vi hade ändå gott om tid. Alla tre var ivriga att komma in, men Mintu var kanske gladast av alla. Han var också den som fick börja simma och medan han gled runt i vattnet och såg ut att njuta, låg Giela platt på golvet och sov medan Kaela stod och skakade lite vid väggen. Hon misstänkte nog redan då att vi tänkte försökte dränka henne, ännu en gång... Mintu gick i badet själv idag (med lite hjälp från Paula) och simmade så fint runt, kors och tvärs, i små cirklar och i stora. Att vi kastade leksaker och annat roligt bekom honom inte direkt, när de blivit blöta och börjat smaka klor var de inte roliga längre, skojigare att bara simma, simma simma...

Som synes börjar han känna sig riktigt trygg i vattnet. Möjligtvis aningen lat också eftersom flytvästen gör att han flyter så enkelt. Idag simmade han 3x5 minuter, och när vi ökat tiden till ungefär 20 minuter sammanlagt ska han få börja simma i jet stream, dvs. i strömt vatten. Idag blev han inte lika trött i slutet som förra gången, så 15 minuter kändes rätt lagomt. När Mintu var klar var det Kaelas tur. Hon var smått skeptisk och verkade fast besluten att överleva dränkningsattacken ännu en gång. Hon simmade och plaskade för livet och såg kanske inte riktigt ut att trivas i vattnet. Däremot tog hon i från tårna och fick verkligen effektiv träning! Jädrans vad hon tar i lilla tjejen...men så blir det kanske när man tror att man ska drunkna snart. Hoppas verkligen att hon snart börjar slappna av mer. Ju oroligare hon simmar, desto mer stänker det ju å desto blötare blir hon. Här kommer en bild när Kaela pausar i Paulas famn. Hon kör helt klart med devisen "Om jag inte tittar på poolen kanske den försvinner".  

För att kunna förhindra att hon försökte klättra ut över kanterna hade vi dubbla linor i hennes flytväst idag så att hon alltid hade motstånd bakåt och inte nådde sidorna heller. Som sagt var, hoppas att hon snart märker att det faktiskt är rätt kul att plaska, inte bara eländigt. När en dyblöt Kaela äntligen fick komma ur vattnet ville hon helst springa till dörren och gå ut, men så bråttom kunde vi förstås inte ha. Giela stod ju fortfarande på tur! Tanten skötte sig ju rätt fint förra gången, men nu hade hon mer lust att försöka klättra ut, så vi satte dubbla linor även på henne. Giela simmar däremot rätt lugnt och fint och plaskar inte alls så mycket. Hon ser inte helt bekväm ut i vattnet, men hon verkar ändå tycka att det är okej...

Efter simningen försökte vi sätta alla 3 hundarna bredvid varandra för en liten fotosession. Normalt sett så är det inga större bekymmer att få 3 hundar att sitta bredvid varandra.  Just de här tre hundarna och just denna stund, det var värre. Mintu ville springa till andra änden rummet och titta på leksakerna, så han satt max i 3 sekunder åt gången. Kaela behöver ungefär 3 sekunder på sig innan hon förstår vad "sitt" betyder när hennes hjärna är såhär trött. Och Giela växlar gärna mellan sitt och ligg ungefär var 3:e sekund... Hmmm... Efter några minuters försök stod i alla fall alla 3 stilla på en kant och tittade åt samma håll - det fick duga!

Kvällen tillbringade älskling å jag först med god middag hemma, och sen i Luleå på konsert med Anna Ternheim. Hon var riktigt duktig, ännu bättre live än på skiva! Efter det var det fest...fast särskilt mycket fest blev det inte för oss eftersom vi var riktigt trötta och hade söndagsplaner att tänka på. En helt fullspäckad dag helt enkelt, men rolig!

Imorse steg jag upp 06.15 Var pigg och vaken så då är det ju ingen idé att ligga kvar. Efter lite städ å fix ordnade jag klart sommarlistan för hundarnas aktiviteter. Så här kommer den nog att bli, och det känns riktigt bra. Utöver detta blir det förstås lite promenader, lek och lösrastning, godissök och klickerträning för hela gänget.

Eftersom jag var vaken så tidigt fick hundarna tidig frukost och klockan nio började jag sela ut dem för en slädtur. Det var kallare än -12 inatt så spåren var stenhårda, och skaren riktigt fin. För att spara tassarna sockade jag de som brukar vara lite känsliga. Nalle och Rossi hade ju lite nött sen tidigare, och Mintu och Kaela fick sockar för att inte dra på sig några småsår inför eftermiddagens simträning. De nya sockarna från gippmokk.se satt jättebra men nöttes ganska snabbt ändå. Vi kanske behöver en ännu rejälare modell vid nästa köp.

Vi körde ca 16 km i fint väder och jag passade på att filma lite sista biten. När vi skulle passera den smala skoterbron, med rejäla svängar både före och efter, kom jag på att den hårda skaren är bra till mycket! Istället för att krångla oss över bron, som nu börjar vara full med läskiga hål där tassar kan ramla ner, körde vi en annan väg. Med tanke på att det har varit lite körning "i det fria" denna vinter på nåt sätt, så tycker jag att Mintu och Kaela skötte sig fint. Här svänger vi ju ALLTID över bron annars.

Sen passerar vi lite ängar, kommer ner på ån genom byn, sen upp på ängarna nära vårt hus, förbi några roliga hundar som mina hundar gillar att titta på när de springer förbi, och sen in vid vårt lilla hus.

Nu ska vi åka och prova klövjeväskor och sen simträna Mintu, Kaela och Giela. Avslutar med en söt bild på Rotax, titta så glansig och fin han blivit i pälsen nu! Och bättre ska det bli!

Den här helgen spenderade jag i Stockholm med att fira min pappas födelsedag, men eftersom det var en överraskning för honom att jag (och några till) skulle komma dit och ansluta till deras semester, så kunde jag förstås inte skriva nånting här. I Stockholm var det vår, och när vi landade på Kallax var det rätt skönt att vara tillbaka i vintern igen, även om det har börjat töa ruggigt mycket nu på vissa ställen. Hundarna var glada och pigga efter en lugn men bortskämd (go-mat!) helg med husse. Jag selade ut dem för en kort tur, alla 7. Eftersom min dator saknar bra bildredigeringsmöjligheter just nu så blev det lite filmer istället. Här har vi nyss startat och passerar en liten bro några hundra meter från vårt hus. Både före och efter är det en tajt kurva så man måste ha lite fart för att inte krocka med stolparna. Nu glider det så lätt så man kan ta den rätt långsamt också, värre var det tidigare i vintras.

Som synes har det börjat töa rejält i kanterna så man får väl se hur länge vi vågar använda den. Under snön finns nämligen lite hål och otäckheter. När vi sen kom hem verkade hundarna rätt nöjda trots att turen bara blev 7 km. Det kändes rätt lagomt med tanke på att kvällen började bli kort och hundarna ändå inte fått nåt extra vatten i maten imorse utan snappade snö.

Distansen visade sig vara ännu mer lagom efter att vi kört nästan halvvägs. Jag började se små röda prickar i snön, för av ren vana så tittar ögonen alltid i snön med jämna mellanrum för att spana efter konstigheter. Den här tiden på året är det lite klurigt, för snön är full av tallfrön eller liknande, som nästan ser ut som små blodstänk. När jag såg att prickarna återkom regelbundet stannade jag och kontrollerade tassarna hos hundarna på den sidan. Kaela, Giela, Rotax och slutligen Nalle. Det visade sig vara Nalles tassar som blödde, och båda baktassarna dessutom! På ena tassen hade han ett rätt otäckt sår där ytterlagret av trampdynan helt enkelt var borta och på den andra en rejäl reva. Såg inte alls skönt ut, men i adrenalin och arbetslust så visade han ingen smärta.

Nalle fick sockar på båda baktassarna och sen körde vi resten av slingan hemåt. Tur att vi inte tänkt ta oss flera mil just idag. Nu har Nallen fått komma in så att såren ska kunna torka ihop lite mer och rengöras. När jag selat av alla ute i hundgården så syntes det att han var lite öm om bakfötterna och det var ju inte så konstigt. NakenGiela är också inne så nu har jag två fyrbenta kompsiar vid TV-spelet ikväll! =) 

Idag var det äntligen dags för fikaträff i Alträsk med mina härliga kollegor. Alträsk ligger ca 2,5 mil skoterled från Vittjärv, så det var ju dessutom en lagom tur för hundarna. Just före åtta imorse lämnade vi tomten, 6 glada hundar, en fullpackad släde, å jag. Vi letade oss fram på leder som vi kör ibland men inte speciellt ofta, och passerade kraftverket, Heden, Hampis och Grönland. Det var mulet ute och kring 0-gradigt. Efter en timmes körning fick jag äntligen be hundarna svänga vänster ut på nya spår, ställen där vi aldrig varit förut. Det kändes nästan som att Mintu och Kaela hade spanat in den korsningen redan i förväg.

Leden började med en lång kraftledningsgata med en massa sly. Sen svängde vi in på ett avlångt myrstråk, och där fick jag en jättebra idé. Ett välkört spår vände upp mot Vändträsk till, en av byarna vi skulle passera, och det kändes som att vi borde komma dit vi skulle längs det spåret. Tyvärr blev spåret smalare och smalare, och till slut vände spåret längst ner på ett kalhygge.

Vid det här laget hade solen kommit fram och strålade ner från en klarblå himmel. På vägen tillbaka hittade vi andra sidospår, och för att inte behöva köra en massa extra, så testade vi även dem. De gick ju i alla fall åt rätt håll. Det slutade med att vi hamnade hemma hos en gubbe i Vändträsk, som bodde bara nån kilometer ifrån stugan i Alträsk där vi skulle träffas, och fick veta att det inte fanns några skoterspår som kunde ta oss dit vi skulle (korsa en större väg bland annat). En halv kilometer ute på Älvsbyvägen hade tagit oss dit vi skulle, men sånt går förstås inte att göra. Det hela slutade alltså med att vi fick vända ännu en gång och köra hela vägen tillbaka till myrstråket, en felkörning på ca en timme och antagligen kring en mil.

Hundarna hade i alla fall stort tålamod med mina felberäkningar och jobbade på fint trots att jag vilseledde dem flera gånger. Snart var vi tillbaka på spåret igen, men tiden hade förstås sprungit ifrån oss och jag insåg att vi skulle bli lite sena.

Klockan tolv kom vi fram till stugan i Alträsk, där elden redan brann. Då hade hundarna sprungit i fyra timmar, och antagligen ca 3,5 mil. Ändå kändes de fräscha och pigga och alla tassar mådde bra. Det blev grillning och surr och skratt med mina härliga kollegor, och på plats fanns även två andra hundar! Mina jyckar fick ligga en bit bort i lugn och ro för att vila upp sig.

På ett renskinn satt söta Sally (ovan) och hennes kompis Kalla (nedan). Kalla visade sig vara en riktigt trevlig liten norrbottensspets som dessutom gjorde sig riktigt bra på bild!

Ser ni var Nalle ligger? Mintu envisade även idag med att stå eller sitta, i 3 timmar! Att lägga sig ner med täcke på sig är tydligen helt omöjligt, även om man är riktigt trött. Ungefär klockan tre hade alla fikat klart och återfärden började. Då hade det redan hunnit bli mulet igen, samt regnat en stund. Det började blåsa allt mer dessutom - alla väder på samma dag! När vi skulle åka iväg fick Mintu och Kaela totalt hjärnsläpp och gick kors och tvärs utan att förstå ett ord jag sa, i kanske fem minuter. Spåret vi skulle ta tillbaka var rätt blött (jämfört med i förmiddags) och hundarna försökte förstås hitta bättre spår. Silva ville absolut inte bli blöt och trasslade mest av alla. Detta kan ha varit årtusendets mest kaotiska start med ett litet 6-spann...

Sen hamnade alla hjärnorna på plats igen, och vi fortsatte hemåt längs leden som tagit oss till Alträsk (men utan sidospår). Regnet övergick snart i snö och stora blöta lappvantar föll ner mot oss. När vi korsade Vändträsket såg man knappt andra sidan sjön, trots att den inte är speciellt stor.

När vi kom till myrstråket igen (alltså stället där jag några timmar tidigare tog en bild med strålande sol) snöade det rätt mycket och all den blöta snön fastnade på hundarna, mig och släden. Snön i filmen har jag alltså INTE rört själv utan den blåste fast på egen hand.

När vi kom till kraftledningen igen var den mycket finare än sist - snö på träden! Hundarna kändes fortfarande pigga och det kändes bra att de fungerade så bra även på denna distans. Jag har ju inga långdistanshundar, å inga springhundar heller. Tidigare har vi som längst kört 5 mil ungefär, och då har hundarna sett rätt slitna ut till slut. Flera av dem har helt enkelt inte de fysiska eller mentala förutsättningarna för att springa lång eller snabbt, men idag hittade vi ett fint flyt och hundarna är i bra form och fungerar fint ihop.

När vi kom till Heden hade det tydligen inte snöat alls, trots att det bara är några kilometer mellan ställena. Istället såg vintern ut somden gör mest i slutet av mars, bara träd och snö med barr och kvistar på. Mintu och Kaela skötte sig jättefint i led idag. Förutom hjärnsläppet i Alträsk gjorde de allting rätt. På vägen hem hade de stenkoll på vart vi skulle, och en gång när jag rättade Mintu när han ville svänga, så märkte jag senare att han tänkt helt rätt... vägen jag valde var en omväg och vägen han valde var precis den vi körde på vägen dit.

Vi korsade även en väg som plogats upp under dagen. Skoterspåret korsade vägen snett och efter plogningen såg man bara en hög plogkant på andra sidan, minst dubbelt så hög som hundarna, och ingenting som skvallrade om var skoterleden faktiskt fortsatte. Ändå klättrade de direkt upp på rätt ställe och fortsatte, de använder nog näsorna en hel del när de söker spår gissar jag. När vi närmade oss kraftstationen i Vittjärv hade solen börjat gå ner, och hundarna trummade fortfarande på så fint.

När vi körde över kraftverksdammen kom jag på ett smart sätta att använda slädlinan. Istället för att halvstå på släden och försöka att spara belagen ändå, så kunde jag jogga bakom och hålla i linan. Fungerade riktigt bra! Sen korsade vi väg 97 en sista gång och lite mindre än 3 timmar efter starten i Alträsk, joggade 6 nöjda men absolut inte slutkörda hundar in på tomten. Detta blev årets hittills längsta tur för oss, 7 timmars spring och ca 6 mil avverkade - för vårt lilla gäng är det riktigt bra jobbat! Efter gos och mys och avselning var det sen dags för hundarna att ha lite "after work". Så himla stolt och nöjd över min älskade små vänner!

Solens framfart går inte längre att förneka. Nu har den börjat plocka fram vår tomt igen, det var några månader sen vi såg nåt annat än snö på marken. Innan den töar fram resten av tomten ska vi köra en massa mer släde! T.ex imorgon, när vi drar till Norriån för att köra med ett gäng härliga tjejer och surra och fika. Dessutom får jag nog sällskap på släden och i spannet! Nu har jag dessutom hämtat hem de tre sista Back on Track-täckena så de får följa med imorgon, 6 av hundarna har täcken nu. Först ska här matas hundar och sen sova...är jättetrött!

Nu råder det inte längre nån tvekan. Tidigare har vi sett lite djurbajs som ev. kunde vara från ren (man hinner ju inte se så mycket i farten) och en massa spår. Nu ikväll skingrades alla tvivel. Spåren var stenhårda och hala så släden gled väldigt lätt. Nackdelen med så hårda spår är bland annat att alla små ojämnheter också är hårda, så ställen där man normalt sett kan sladda runt kurvor blir plötsligt mer läskiga och man måste ha ännu mer vikt på "rätt" sida för att vara beredd på eventuella ojämnheter. Det blir även betydligt skumpigare att gena i kurvor eller på annat sätt köra lite utanför spåret.

Viltvittringen gjorde hundarna ruskigt springsugna och det tog inte lång tid innan jag såg de första renarna. Lite senare följde vi ett smalt skoterspår som går över ett litet berg, där det ofta är ren. Först såg vi mest bara spår, sen började hundarna bli lite tokigare och plötsligt var snön nedtrampad nästan överallt. Eftersom jag redan börjat filma så fortsatte jag. Jag hann överväga rätt många gånger om det var rätt läge att filma, för släden kan kasta en del i detta före. Efter 5 minuter stod ett gäng renar i alla fall inne i skogen (på höger sida), och givetvis blev hundarna ännu gladare. Tyvärr syns inte de söta renarna på filmen. Nåja, alltid kul med lite extra motivation ute i skogen. Kvällens tur blev ca 2 mil och gick nog med rekordfart för att vara vi (fast här bromsar jag hejvilt för att kunna filma.).

Dessutom blev starten oväntat spännande. Vi börjar ju med en 180 graders kurva på max 30 meter. Även den har blivit hård och skumpig och det börjar kännas smått osäkert. Idag tappade jag fotfästet och släpade en bit med händerna på bågen och benen hängande bakåt. Bara att dra sig upp i farten och klättra ombord medan hundarna rusade som tokar. Ska försöka hitta en alternativ startlösning för det här är som bäddat för trubbel just nu! Att man ramlar och släpas ibland är ju inget ovanligt, men att starta på ett ställe där man nästan väntar sig att välta - nä det är bara dumt!

Sista dagarna har det varit alldeles för varmt ute för hundarna. Idag har jag haft en vansinnigt effektiv dag och var uppe redan 06.30 och matade hundarna. Vi kom ut på spåren lite efter 9 men redan då var det väldigt varmt. Trots nollgradigt under natten var spåren hyfsat hårda, men luften var varm. Vi fick i alla fall en fin liten tur, men Kaela sprang inte helt rent tyckte jag...eller var det bara en synvilla? =/

Vi körde leden upp mot Långsjön, faktiskt för första gången i år. Sträckan blev nog en bit under 2 mil och sen var tungorna jättelånga på hela gänget.

Säga vad man vill, men även om vi har snö och spår i 1,5 månad till så är den bästa tiden över nu. Framför oss har vi fina fikadagar, men inte så många dagar med fina spår och bra temperatur för hundarna. Man får göra det bästa av situationen helt enkelt och vattna jyckarna rejält och köra med lite vett.

Efter slädturen var det dags för simning igen, för Mintu och Giela. Helst hade jag velat simma Kaela också. Hmm... Mintu har blivit väldigt hemtam i poolen och myste mest omkring i sin flytväst. Han började till och med fuska lite och småsparkade bara med bakbenen. Paula sprang runt med lite leksaker för att öka hans fart lite och det fungerade förstås. I övrigt är han väldigt gullig i vattnet, simmar bara runt runt runt varv på varv utan att verka ha en tanke på att kliva upp. De flesta leksakerna dög inte att ha i munnen idag heller, kanske smakade de klor?

Giela ville gärna klättra ur över kanten ibland, men hon blötte i alla fall inte ner hela huvudet med vatten, och såg inte riktigt lika eländig ut i början heller. Mintu simmade nu 3x3,5minuter och sista sträckan blev 4 eller 4,5 minuter. Giela simmade 3x2,5minuter om jag minns rätt. Nåja, efter simningen shoppade jag lite fler Back on Track-täcken till mina vänner och sen avslutades eftermiddagen med ett bröllop där jag var fotograf! Riktigt fint och kul att få vara med på ett hörn! 343 bilder senare kom det faktiskt med några fina bilder, men de flesta behöver eg. rensas undan.

Imorgon blir det körning med fikapaus, i nån form. Hoppas på fint väder och gärna kallt nu inatt, men det är nog för mycket att önska sig. Dags att spana in vädersidorna...

Igår kväll åkte jag och Giela, och en tvåbent kompis, till två andra tvåbenta kompisar och deras stora huskygäng. Giela såg först lite fundersam ut och verkade väldigt nyfiken på vart vi skulle. När vi kom fram lekte hon med lilla BC-korsningen Emil nästa hela kvällen, och det märktes inte att det skiljer över 10 år mellan dem i ålder. Det varvades lek, paus, lek, paus, hela kvällen, och sen var nog både Emil och Giela rätt nöjda. Vi tvåbenta fick skvallra och skratta och prata i lugn och ro så vi var också rätt nöjda.

Medan vissa draghundar får bli gamla i lugn och ro och leka med kompisar, så är det andra som har det desto sämre. Draghundsvärlden innehåller ju både högt och lågt, som de flesta andra sporter där djur blandas in. När det blir tävling så växer hornen kanske lite extra, och som tur är finns ibland folk på plats som kan dokumentera eländet. Ju mer tiden går, desto mer skeptisk blir jag till extrema tävlingar där djur är inblandade. En sak är ju säker - vi tävlar i alla fall inte för djurens skull!

Den här filmen snubblade jag över idag och nog gör det ont i hjärtat att se. Till att börja med fick denne man alltså bara 30 minuters tidstillägg som straff vad jag förstått, men nu har massiva protester börjat ge resultat. WSA (World Sleddog Association) har enligt källor stängt av honom från alla tävlingar. FISTC som anordnade tävlingen verkar inte ha gjort nåt ännu om inget mer hänt sen senaste rapporten jag såg. Tittar man bland kommentarerna till filmen så finns kontaktuppgifter där om man vill skicka några mail och försöka göra skillnad. Sånt här borde aldrig förekomma, och när det gör det, så måste så många som möjligt säga ifrån!

Hundarna i filmen är uppenbarligen mycket trötta och varma, ändå envisas denne italienare med att slita upp dem och försöka tvinga dem framåt. Att köra hundar i det tillståndet kan förstår bli livshotande. Överhettning är inte att leka med. Förutom den uppenbara risken är det förstås mycket oetiskt handlande... en skam för hela mänskligheten och i synnerhet för alla som kör hund.

Nu ska jag äta middag och sen ska jag och 6 ivriga vänner ut och prova spåren. Efter en dag med 6 (!) plusgrader ute får vi se vad vi hittar. Min gissning är att spåren antingen är superlätta (de som körs mycket) eller riktigt tunga (de som körts mindre). Helgen ser desto mer lovande ut, minusgrader och strålande sol båda dagarna!

Som synes fick vi en riktigt härlig dag i Blaiken även igår. Underbart väder och fina spår. Det blev en tur på 2,7mil ungefär men särskilt snabbt gick det inte idag heller. Här har vi bara nån kilometer var av turen och solen har börjat söta sig neråt. Hundarna skötte sig fint och tuffade på så sött. Vi fick stoppa ibland och ta bort isklumpar i tassarna bara, annars flöt allting på fint och efteråt packade vi in oss i bilen och körde upp till Boden igen.

Nu ikväll har Rotax, Giela och jag promenerat inne i stan med några kompisar och deras hundar. Rotax sjöng så tjusigt medan vi stod utanför Systembolaget och väntade på att alla skulle dyka upp. Sen under promenaden var han faktiskt riktigt duktig. Inget perfekt koppelgående direkt (vilket jag inte heller bryr mig om direkt), men han var tyst och skötte sig bra. Giela hade inte samma uppjagande effekt på honom som Kaela, så promenaden blev en rätt trevlig upplevelse. Förutom lite småkaos så var det nästan civiliserat! I alla fall jämfört med förra stadspromenaden när Kaela och Rotax hade dragtävling och gnällde ikapp...

Nu har alla fått klorna klippta. Mina hundar är så söta när klorna ska klippas. Jag brukar sätta mig på köksgolvet och sen kommer de och lägger sig i mitt knä i nån slags turordning. Rotax och Rossi är alltid ivrigast och provar ofta flera gånger, även efter att de fått sin behandling. Rotax kommer gärna och lägger sig vid/på hunden som blir kloklippt, men som tur är så blir det inga sura miner trots att det är en lite utsatt position att ligga där. Giela måste jag alltid ropa på och goprata lite med innan hon vill köra igång. Mintu, Nalle, Kaela och Silva kör nån mellanstil, de väntar på sin tur men tycker nog ändå att det är rätt mysigt.

För några dagar sen gjorde jag ett lite oväntat inköp - en snusdosa i metall! Jag har aldrig provat snus i hela mitt liv, och tänker inte göra det nu heller, men denna lilla metalldosa visade sig vara riktigt smidig att förvara hundgodis i under vanliga promenader. Inget smul i fickorna och lätt att hitta i fickan. Fungerade riktigt bra faktiskt! Sortimentet var lite utplockat så det blev en dosa med dödskalle på... kanske lite dubbla budskap? Nåja, praktiskt var den i alla fall! Kanske inget för träningspass, men för vanliga promenader fungerar den fint. Imorgon ska vi ut i spåren igen, med lite tur är 2-milaspåret uppkört och användbart!