Imorse var det dags att hoppa i kontorskläderna igen. Jag hade knälång kjol och JO jag har faktiskt blivit lite brunare trots ivrigt brukande av solskyddsfaktor 50+. Mina ben brukar se betydligt blekare ut i den kjolen...! Innan jag åkte till jobbet passade jag förstås på att få två fina tassavtryck på min svarta kappa...hmm...=)

Kvällen har bedrivits med bentugg, gos och kloklippning, här inne. Ingen löper, ingen FÄLLER, ja vad mer kan man begära? Jag brukar ibland önska att jag skulle ha en rastgård att kunna släppa hundarna i, men nu när det är för isigt för att träna så är ju även många rastgårdar isiga...då är jag ännu gladare att alla mina hundar är vana att vara inne och kan mysa inne tillsammans!

Hittar ni alla sju?

När alla fått sina tuggben så sprang Mintu, Nalle, Rossi och Kaela in i hundrummet och trängde ihop sig i den stora Biabädden. Där låg de tätt ihop och tuggade på sina ben, och var så söta. Jag filmade en liten stund och just då lyckades Mintu kasta iväg sitt ben rakt i famnen på Rossi som låg alldeles bredvid! Jag såg inte då vad som hände, men i efterhand så ser man ju att Mintu kikade på mig för att kolla om jag kunde hjälpa honom, innan han tog saken i egna tänder och försökte ta tillbaka benet som Rossi plötsligt inte ville släppa...

Nu gick ju allting bra och för att lugna alla igen (Nalle blev ju lite orolig och gick iväg t.e.x) så bad jag alla att lägga sig där igen för att avsluta det hela med trygghet. Det är ändå en viktig fingervisning av hur snabbt förhållanden kan ändras i en hundgrupp. En helt normal situation kan ibland spåra ur väldigt snabbt, och även en enkel urspårning akn få allvarliga konsekvenser om man har otur. Om Rossi hade varit Silva för 2 år sen, så hade det varit fullt slagsmål direkt! Å andra sidan hade jag inte låtit Mintu och Silva tugga ben så nära varandra då heller. Rossi är lite "ha-galen" men har inte så lätt att bli arg. Nåja, de är söta tills Mintu flippar iväg sitt ben, och han är rätt söt när han ser helt förvånad ut!

Planen var dragträning nu ikväll, men regnet har öst ner hela dagen så Yvonne och jag ställde in. Varken vi eller hundarna tycker att det är skoj när det är jätteblött ute och vi har ju ingen press heller, vi blir blöta, hundarna blir blöta och leriga, selar och linor blir skitiga och slits lite extra osv... så istället tog jag in 7 små smutsisar som alla var lite blöta och vissa lite leriga om tassarna. Myyys med blöta hundar.  

Vi har länge sparat alla toarullar som blir tomma här hemma, och eftersom den typen av aktiviteter känns rätt onödiga på sommaren hade de hunnits bli säkert 50 stycken. Nu passade det bra att plocka fram dem och stoppa Frolic i så att hundarna fick lite lätt aktivering med att slita sönder rullarna och hitta de som fortfarande hade godis i sig. Köket liknande snabbt ett slagfält och jag fick lite städning, men hundarna såg glada ut. Många menar att den här typen av aktivering är dålig eftersom den är för "enkel" för hundarna och inte kräver något av dem. Jag kan hålla med om att man inte bör ha toarullsslakt som en bas i sin aktiveringsbank, men som komplement kan det absolut vara skoj och allt som hundarna gillar och som inte skadar dem eller andra - är aktivering som vi gärna använder!

Sen kom husse in i köket för att göra sig en macka. Många frågar mig om vi nån gång har alla hundar inne och hur det går. Oftast är det faktiskt väldigt lugnt, men det beror förstås på om hundarna har mycket extraenergi eller är lagom trötta. Är de fulla av energi tar det en stund extra innan de lugnar ner sig, men det brukar ändå gå rätt snabbt. 7 vuxna hundar i ett litet hus tar förstås en del plats även om de är lugna och stilla.

Imorgon ska Kaela åka till veterinären i Öjebyn för att kolla upp sin knasiga rygg igen. För att hjälpa sista fällningen att bli klar, samt för att göra henne lite "stadssnygg", fick sig Kaela en dusch efter "den stora slakten". Hon gillar inte vatten direkt men finner sig i det när det behövs. Jag tvättar mina hundar sällan, i snitt kanske en gång om året (eller när det behövs, vilket brukar bli ungefär så ofta) och använder vanlig grön eller gul såpa. Enkelt, hyfsat naturligt och jag tycker pälsarna blir rena och fina. Det finns ju en massa dyra och speciella hundschampon men för att få en ren hund räcker det bra med såpa. En del personer menar att såpan kan påverka huden negativt men det kanske beror på hur ofta man tvättar hundarna också. För "sällanbruk" fungerar det i alla fall jättebra för oss.

Badkrukans syster - Badbruden

Slutligen fick Rossi träna lite mer på tricket "skäms" som ingår i tricks utmaningen vi är med i via Facebook. Vi har börjat lägga in kommando (egentligen lite tidigt kanske men detta kräver ju ingen superprecision eftersom det bara är på skoj) och eftersom Rossi är så känslig blev det "Vad har du gjoooort?" med glad röst, istället för "skäms" eller nåt annat som kan låta hårt. Så här ser det ut nu - efter lite mer finputsning så är vi i hamn!

Förra året hade Kaela ont i ryggen och åt medicin samt fick vila rätt lång tid. Hennes ryggont visade sig då som att hon gick lite orent, inte att hon haltade eller pep eller inte ville vara med, utan bara rätt subtila signaler. Hittills i år har allt sett bra ut men nu verkar det ha vänt... =(

En av veterinärerna vi pratade med förra året visade hur man kan känna i ljumskarna baktill (egentligen högre upp på utsidan hunden framför bakbenen) om hunden har inflammation i ryggen på insidan. Tidigare när jag klämde där så visade Kaela ingenting, men nu idag så visade hon tydlig smärta genom att tvärvända huvudet och se olycklig ut. Om hunden har ont så är det tydligen oftast rejält ömt på detta ställe, så när veterinären själv kollade drog hon vant bort händerna blixtsnabbt eftersom hon sa att många hundar markerade med bett pga smärtan. Kaela vänder huvudet men är en hund som skulle ha väldigt långt till bett.

Filmade lite ute i hundgårdarna när man ser hur hon rör sig, lite trippande med bakbenen och så lyfter hon dem konstigt och i onormala lägen. =( Lilla hjärtat...dags att fundera på vem vi ska vända oss till den här gången för att ev. få lite nya infallsvinklar. Ska nog försöka tjata oss till en direkttid hos Inger i Gammelstad.

Så, tyvärr verkar detta ha blivit lite av en följetong. Nytt veterinärbesök att planera in, och antagligen vila ett bra tag. Hoppas verkligen inte att detta blir ett problem som återkommer även i framtiden, men med tanke på att det hänt flera gånger nu blir man ju lite nervös.

Rotax har fått plåstret borttaget idag (det har hängt kvar så fint i en hel vecka) och såret under ser ritkigt fint ut. Det har tagit ihop bra men inte läkt fullständigt förstås. Rotax fortsätter att slåss med sin tratt (en kamp mot väggar och dörrkarmar bl.a.) och tacklar ibland Giela (som också är inne nu) i farten. =( Livet utan kulor verkar vara helt OK, tuggben i soffan är ju inte så tokigt t.ex.?

I övrigt har den här veckan känts lite tung. Det har varit många diskussioner med draghundsfolk kring hundhållning och jag känner allt mer hur less jag är på delar av den där världen. Folk blir lite avtrubbade med tiden och umgås med andra som också är avtrubbade, och åsikterna blir därefter. Helt normala tycker de, uppåt väggarna tycker jag. Vi tänker helt enkelt väldigt olik i många fall. För att inte känna mig helt ufo luftar jag tankarna med lite vanliga aktiva hundägare och det är konstigt, men ingen av dem skulle kunna tänka sig att utsätta sina hundar för det som är vissa draghundars vardagsliv, t.ex att bo fastkedjad vid en koja den tid man inte motioneras eller tränas, under ett helt liv. Enligt många en helt OK lösning även 2012 i Sverige. *suck* Måste väl ducka lite också, man ska tydligen inte "tycka" om sånt här utan bara sköta sig själv och inte bry sig så mycket om vad andra gör. *dubbelsuck*

Igår fortsatte arbetet i garaget och rivningen av väggar är nu i stort sett helt klart. Det blir en riktigt bra lösning! Jag bytte en trasig spånskiva (trasig för att nån tuggat på den) i en av kojorna och hittade till min stora glädje (?) en rejäl pinkfläck inne i träullen, långt ifrån öppningarna. Dvs. inte bara nån som råkat kissa in genom hålet av misstag (vilket hanar kan göra i vissa lägen) utan nån som medvetet kissat rakt i sin liggplats...fräscht... Gissar att Kaela kan vara skyldig men vet inte säkert. Den kojan står nu på vädring och är off limits... =/

Idag har vi dragtränat med Yvonne. Rotax och Giela fick vara hemma så det blev ett jämnt 10-spann. Kaela fick låna Silvas sele vilket fungerade rätt bra, medan Silva fick låna Gielas. Kaela kunde däremot inte ha Gielas sele. Och jag tror att alla tre egentligen har selar med samma storlek från början... Storlekarna på Björkis selar är ett kapitel för sig - speciellt när de använts nån säsong!

Silva och Kaela

Allt är inte alltid rakt och snyggt. Det verkar vara löp på G och duktige Marco var lite disträ vissa gånger idag innan han blev varm i kläderna. Hundar är ju just hundar, och inga maskiner! Vi körde 8 km ungefär och stora megabacken var nästan lika tung idag som vanligt, vi hade ju 3 barn som barlast dessutom. På vägen tillbaka stannade vi en snabbis för pinkpaus och Nalle hamnade rakt över denna leriga pöl, som han lade sig raklång i för att svalka sig lite... =) Han hann precis resa sig innan jag tog bilden.  

Jyckarna var i alla fall glada och höstvädret var riktigt skönt, även om solen gärna hade kunnat få värma lite mindre för hundarnas skull. När vi kom hem fick alla sina klor klippta, och så här glad blev Kaela.

Sen fick Giela en promenad, som igår, och det känns skönt att äntligen vågra promenera som en normal person! Förkylningen har nästan lämnat mig nu, att springa är det inte tal om, men att promenera verkar fungera utan att förkylningen anfaller mig igen. Underbart! Avslutar med ett sött klipp på sötaste Rotax. Han börjar vara lite rastlös här inne men jag vågar inte promenera honom eftersom han har ett plåster över såret där bollarna satt, och det får gärna sitta kvar och skydda så länge som möjligt, så vi försöker hålla honom lite stilla och behålla plåstret på för säkerhets skull. Vi har klickertränat lite idag men det var med HÖG energinivå! Så här söt var han tidigare idag när jag rörde mig i närheten av godisskåpet då jag hämtade en klotång...

I sommar har jag varit lat. Istället för att tina mat i hink och bära ut och fixa har jag oftast bara burit ut en kasse med torrfoder och lastat upp varsin portion åt hundarna på plats, eller kastat ut allting i hundgårdarna så att de har fått söka. Den 1:a september åkte nu hinken fram igen och vi börjar vara tillbaka i vinterrutinerna med färskfoder+torrfoder+vatten i hinken morgon och kväll.

Än så länge är andelen vatten inte så stor, eftersom de ännu har tillgång till vattenskålarna dygnet runt. När det fryser ute så plockar jag undan vattenskålarna som annars bara fryser till isklumpar, och så får de sitt dagliga behov av vatten i maten morgon och kväll. Eftersom det är hårt arbetande hundar (nåja, vissa dagar i alla fall) så får de mer vatten än de normalt sett skulle dricka och pinkar också betydligt mer än de normalt sett skulle pinka förstås. För att kunna arbeta bra behöver kroppen rejäla mängder vätska (men som alltid - lagom är bäst - det kan även bli för mycket av det goda).

Så här ser vår matrutin ut just nu. Rotax skriker rakt in i högtalaren så han hörs nog mer än vad man upplever när man är på plats, men pratar gör han ju i alla fall gärna...han snackar för hela gänget och lite till!

Efter maten var det dags för veckans kloklippning. Jag försöker att klippa en gång i veckan men ibland hinner det kanske gå två. För ordningens skull filmade jag det här också, och det blev lite gulligt att se alla reaktioner - glöm inte att ha igång ljudet! Det hörs en massa söta nospuffar och nosningar. Rossi, Rotax och Kaela har alltid bråttom att bli kloklippta och vill helst ligga ner. Nalle tycker också om att ligga ner men är lite mer fundersam. Rotax, Kaela och Nalle fick en egen liten film:

Sen gick vi över till Silva, Giela och Mintu. De tycker mer om att stå upp när jag klipper klorna så då gör vi förstås så för enkelhetens skull. Mintu är lite fundersam ibland och behöver vissa gånger lite övertalning, som just idag (dagens övertalning = Frolic) för att vilja vara med.

Visst var det gulliga nosljud här och var? Nu har hundgårdsdörren svetsats och rostskyddats och återmonterats på sin plats, så snart får hundarna tillgång till hela ytan igen. Att bo 7 stycken i två hundgårdar har i alla fall fungerat fint och alla verkar nöjda och glada efter gårdagens rejäla (med "tidigt på säsongen"-mått mätt) dragtur. En annan rolig sak är att Nalle och Rotax verkar ha hittat varandra och trivs fint ihop nu, efter att ha känts aningen osäkra kring varandra ända sen Rotax flyttade in. Nu vilar de tillsammans på kojtaken och verkar helt avslappnade tillsammans - skönt! *peppar peppar*

...är ofta Silva. Silva tycker om att leka med alla sina kompisar, och det ska helst vara hårda och tuffa lekar med jakt och brottning. Ibland brukar Silva och jag leka och hon hugger mig i armarna (men med viss försiktigthet förstås) och morrar och har sig. Om jag själv också morrar blir hon ännu tokigare och kan knappt hejda sig.

Att leka och brottas med sin hund är jättebra på många sätt! I leken finns förtroende, tillit, närhet och skratt. För att våga leka måste man känna varandra, en del hundar vill känna någon väldigt väl och har stort behov av att känna tillit innan de vågar brottas ihop. En del kan tycka att det är läskigt att leka så här med en människa, eftersom de inte vant sig. Några av mina hundar tycker att det är lite konstigt å kommer och lägger sig framför mig istället med magen i vädret och vill mysa och bli kliade, istället. Rossi t.ex har svårt att släppa loss.

En del hundar gillar att leka hårt, man kan ta rejäla tag i det man får tag i och knuffa och brottass rätt hårt. Oftast får man börjar lite försiktigt och kanske bara göra lekinviter genom att gå ner på alla fyra och börja ner framkroppen (som hundar brukar göra). Man kan även slå med "tassarna" i marken, putta lite i sidan kanske, och se vilken reaktion man får. Oftast behöver hunden vara lite "uppvärmd" innan den uppskattar de vildaste lekarna, och vissa hundar gör det aldrig. På så sätt är lek även bra tränig för oss att läsa av våra hundar och förstå hur just de vill leka. En del hundar tycker det är jättekul när man försöker ta deras ben, andra går igång rejält när man låtsas försöka ta tag om deras nosparti.

En annan viktig del i vilka lekar, vare sig man kampar eller brottas eller annat, är att man naturligt får träna in ett "slut". Jag brukar ställa mig upp raklång och be hundarna sitta ner. I videon nedanför hade Silva tydligen helt glömt "sitt" och ser ut som ett ufo, men som synes så reagerar hon iaf på min kroppshållning och vet att leken är slut. Sen kan man gärna varva mellan lek och "sitt" lite lagomt för att få det befäst och bygga mer tillit i ens eget kroppspråk så att hunden förstår ännu bättre vad vi vill. Slutet på leken ska man förstås lära in på ett roligt sätt, oftast räcker det att bara bli passiv och vänta ut hunden innan man berömma eller be den sitta, så förstår de rätt snabbt vad det betyder. Här är lite Silvalek, och efter en stund så hänger Rotax och Kaela också på, men leker med varandra istället.

Nu ska hundarna och jag åka iväg till Yvonne i Sävast och spänna ut 11-12 hundar framför träningsvagnen Hardy - årets första träning med storspann! Längtar!

Sista veckorna har vi varit med i en Facebook-grupp som heter "Trick challenge". Varje månad väljs 1-2 trick ut och sen får alla lägga upp videos från sin träning och få tips och råd om de vill. Jag har alltid gillat att träna tricks med hundarna men nu när de är så många så går det lite i våger hur mycket vi hinner med. Vi har inte varit med på alla trick hittills eftersom det kom nya trick mycket snabbare i början, men här ovan syns Rotax början till "bubbla".

Både Gakkon, Jacki och Silva kan/kunde bubbla under vattnet. Jacki och Gakkon kunde göra det på kommando, Silva har inte fått nåt kommando ännu. Glad i hågen tänkte jag att det borde vara lika enkelt att lära Rotax, men istället för att bubbla så höll han bara andan och rotade runt i vattnet som den lilla buffel han är. Fick ett bra tips om att använda nostarget istället! Dvs. inte släppa något gott i vattnet utan lära honom att röra toppen på en stav (t.ex. targetstaven jag har på ena klickern) med nosen, och sen föra ner den under vattnet successivt. Blir kul att se hur han gör då!

Rossi fick vara med på "skäms" och har kommit ganska långt. Hon bjuder på beteenden (sätter tassen mot nosen) både när hon står, ligger eller ligger på rygg, och det är bra gjort för att vara hon - hon har ju faktiskt generaliserat själv! Vi ska finslipa lite till för att få beteendet ännu "renare" och sen hitta på ett kommando. Det luriga med Rossi är att hon är så känslig för min röst, så det kan inte vara något som låter det minska barskt. Kanske ett jätteglatt "Men Rossi - vad har du GJORT???"

Om ni undrar över nosen som flashar förbi ibland så är det Giela...hon ville också vara med på ett hörn förstås!

Idag har jag jobbat länge för att ta igen lite på flexsaldot, och hundarna fick nöja sig med godissök tillsammans ute i hundgårdarna. Just nu är nämligen bilen "off limits" för dem eftersom min underbara älskling svetsat klart deras bur! Den står nu bak i bilen men ska få torka lite till (färgen alltså) innan mina håriga vänner släpps in. Det blev kanonbra! Gallertak och galler bakåt, och två luckor. Mellan luckorna kan man sätta in en mellanvägg av galler om man vill. Förhoppningsvis ger detta oss chans att vädra mer, samt vettigt med plats till alal vännerna. Bild kommer snart...när dagsljuset och jag är synkade!

Nu är Giela här inne och underhåller oss, vad sägs om tantens sång? Nu är det mindre än 2 veckor till hennes 12-årsdag så hon kanske försöker tala om vilka presenter hon helst vill ha? När hon kom in efter middagen var hon jätteivrig och ville knappt stå still - så mycket att berätta om tydligen!

Imorgon är veckans sista arbetsdag och sen kommer en helg som jag hoppas ska innehålla barmarksträning med 11- eller 12-spann, sökträning i skogen, persomspår, att elen inne i hundarnas del av garaget kan fixas, och att bilburen ska invigas förstås!

För ett tag sen fick jag en fråga om kapell till slädar. Jag sydde ju själv ett lite större kapell till Björkissläden för 1,5 år sen ungefär och det var mycket jobb! Jag blev nöjd emd resultatet på nästan alla sätt, men det låg väldigt många timmar och mycket material bakom. Det hade nog varit billigare att beställa nytt från nån som syr många, och då hade man även kunnat ha rejälare tyg som säkert hållit för ännu mer (en vanlig symaskin klarar ju inte hur tjockt tyg som helst)...men å andra sidan var det kul att göra (säger jag nu, då hade jag mest bara sjukt ont i ryggen)!

Om man har en mindre släde och mest vill ha slädsäck för att få med sig lite kläder, kanske fika, å annat smått å gott, så går det att göra allting mycket enklare! För några år sen sydde min mamma en enkel men mycket smart liten slädsäck till min lilla släde. Det tog bara ett par timmar att göra och hon sydde den av delar vi hade hemma. Tyget tror jag är poplin? Denna lilla slädsäck fäster man på släden med 6 små spännband, som förstås kan kapas av till precis rätt längd. Den består egentligen av en stor säck som man kan dra ihop (beroende på hur mycket som packats i den) och ett lock över (också justerbart till packningen) som ger lite stadga och även innehåller ett sittunderlag.

Sett från sidan ser det ut som en triangel ungefär. Nu monterade jag lite slarvigt i den här filmen, man kan spänna upp den bättre så att den sitter snyggare förstås. Så, här har ni ett enkelt sätt att sy en användbar och anpassningsbar slädsäck för dagsturer och små äventyr. Medan jag filmade så åskade det rejält så lilla Rossi ser lite fundersam ut i hundgården, om ni undrar varför det smyger omkring en småskraj gul hund i periferin... så greppa symaskinerna och sy!!!