Idag sken solen från en strålande klar himmel, ja solen kommer ju aldrig speciellt högt nu så det mesta ligger ändå i skugga, men själva byn ligger mitt i solen, och en annan plats dit ljuset når är förstås Blaikfjället. Min elaka förkylning har gjort att jag inte vågat mig på körning dit upp ännu, även om det inte ens är 1,5 mil dit så är det jobbiga spår att köra. Stigningen blir kring 300 meter vilket innebär att större delen av sträckan är uppförs, mer eller mindre. Idag när vädret var så fint kunde vi inte låta bli att i alla fall försöka...

När vi kommit ganska långt tog spåren slut. Resten av vägen var leden igensnöad, och här vände de sista nya skoterspåren. Min tanke var att köra den lilla slingan runt och få till en bra vändning, men när vi var längst bort i rundningen så tittade Mintu på mig med sina kloka ögon. Han verkade säga "men matte, jag hittar ju leden, varför ska vi vända nu?". Jag insåg att vi inte skulle orka ända till toppen, att pulsa i djupsnö i uppförsbackar är lite väl jobbigt när man snorar och hostar, men jag gav kommandot vänster och jyckarna kastade sig ut i snön helt lyckliga. En liten bit kan man ju pulsa i alla fall?

Mintu må inte vara speciellt snabb, men han är en pålitlig ledarhund som lyssnar bra och tänker klokt, och dessutom är han väldigt duktig på att minnas spår eller hitta spår under snön. Fastän ingen led gick att urskilja tuffade hundarna iväg på glada självsäkra ben, med Mintu och Rotax i täten.

Fortfarande mitt på leden...det är rätt häftigt hur duktiga hundarna är på att gå rätt. Inte en enda gång gick nån av hundarna utanför skoterspåret (sånt märks ju rätt tydligt eftersom snön utanför är betydligt djupare) utan de följde den, som alltid, som en osynlig stig. För dem verkar den vara helt klar och synlig hela tiden, även på såna här ställen där spåret går rakt ut över myren utan tydliga kännetecken att ta sikte på. Så häftiga de är våra härliga hundar!

Nalle solar sig

Silva

Mintu, dagens hjälte, älskar att snöbada!

Rotax

Efter en stunds pulsande och fotografering vände vi åter. Dagens tur blev lite kortare än vanligt, men å andra sidan är det tredje dagen i rad och jag hade tänkt köra även lördag och söndag, och dessutom är jag inte riktigt frist ännu. Jag passade även på att filma lite. Här är vi på väg ner mot byn igen och njuter av all den vackra vintern. Som syns är Silva lite busig och spanar ut i diket... Rossi hade dessutom lite snö i ena tassen och springer lite knasigt. Känner ni känslan av vinter? Högre än så här kommer aldrig solen, och tycker man om att fotografera så ger dagens få ljusa timmar enorma möjligheter.

Lite längre ner passerade vi ett ställe där vi sett renar på vägen upp. Självklart tog jag fram kameran för att vara redo, för hundar och renar kan ibland ge upphov till intressanta situationer. Nu gick allting väldigt lugnt till, en enda ren stod mitt på vägen och hundarna fortsatte (som synes) spana efter fler en lång stund efter...

På vägen hemåt mötte vi en överlycklig Lars som lånat mamma och pappas gamla skoter och motionerade den lite. Hundarna blev nog nästan lika glada som jag. Dessutom låter det nu som att vintern kommit till Bodenområdet på riktigt också, äntligen är det vinter på riktigt! På söndag åker vi till Vittjärv igen, ladde inför en ny arbetsvecka!

Idag har hundarna fått vila, och likaså min förkylning, men igår när vi körde iväg filmade pappa en liten stund med sin mobil, och det får bli dagens inlägg. Denna envisa förkylning verkar inte vilja lämna mig, snarare söker den sig närmare lungorna...blä!!!

Idag var det dags för sökträning igen, och vi var minst 10 pers tror jag! Riktigt skoj! Sigge och Felix fastnade på varsin bild:

Cirkelträningen är verkligen rolig att vara med på. En del hundar tar det som en dans, och för andra är det en stor utmaning att gå runt hela själva till "okända" personer och få belöning. Sigge tyckte att det var rätt skoj, å lille Felix på den nedersta bilden spurtade mellan oss och charmade oss allt han kunde! =) För er som inte vet vad det handlar om, så ställer sig alla personer utom ägaren i en ring (utan hundar), och ägaren släpper hunden och står sen passiv. Hunden får sen belöning (med klicker för den som vill) varje gång den tar kontakt med en person (av den personen), men efter en stund blir personen passiv och hunden måste gå till en annan person för att få nåt mer. Jättebra träning för lite blyga eller försiktiga hundar och de utvecklas enormt snabbt eftersom de hela tiden får välja själva hur mycket de vill våga.

Rossi fick köra ett lite kortare sök idag för snön var lite lurig...skaren var så tjock att hon nästan klarade att gå på den, men inte riktigt, så det var nog lite jobbigare än vanligt. Efter det var det några som ville prova att köra släde med sina hundar, och som tur var hade nysnön på vägen gjort den perfekt för körning. Nästa gång vi ses ska jag ta med min lilla släde (om det inte är för kallt) så att de som vill kan provdra den, eftersom den är mer lagom för 1-2 hundar.

När de som hade lust hade fått testa, så selade jag ut mina hundar för att köra en sväng. Jättesmidigt att samköra sökträning och dragträning så att man slipper bila runt en massa extra. Jag hade ett gäng handlers dagen till ära dessutom! Lyxigt! Vi körde lite över en mil men spåren var rätt tunga. Hundarna varierade mellan att vara supersmarta och stentröga...haha...Skaren var smått vass så vi körde kortare än vi egentligen tänkt oss. Snön som föll från träd och annat smälte snabbt och när vi kom tillbaka till bilen var jackan, selarna, slädsäcken mm  riktigt blöta!

Vi gick en kort nedvarvning med alla hundar lösa och sen fick de hoppa in i bilen, men med burdörren öppen, dvs. alla tillsammans. Nalle och Rotax var avslappnade tillsammans och när vi kom hem fick alla sju komma in, första gången som alla 7 är inne samtidigt sen Rotax kom hit. Nu börjar det kännas som ett bra läge att sammanföra hela gruppen; vi har kunnat köra regelbundet så att  alla är nöjda, inga löp eller sånt i närheten, å jag har mer rutiner och tid nu sen spurten i skolan tog slut å jobbet tog vid - äntligen! Nalle har tidigare morrat åt Rotax ibland och visat att han inte riktigt litar på honom, som tur var har Rotax inte brytt sig så mycket tillbaka.

Nu kom alla in och stämningen var lugn och trivsam! Jyckarna myste tillsammans efter slädturen och inga spänningar syntes, härligt! Däremot tog det en stund innan alla hittat en bra liggplats och somnat...Här kommer en liten film från ett mörkt rum med alla vännerna samlade...i det här rummet har jag allt hundgodis, hundutrustning mm så när man går in dit så kommer oftast alla för att se vad man tänkt göra...Riktigt skönt att Rotax och Nalle funderade så bra ihop nu med tanke på att vi snart åker till Blaiken för en veckas julsemester hela gänget!

Tövädret fortsätter och antalet ställen där det går att köra släde är rätt begränsat. De plogade vägarna är oftast för bara eller för isiga, och helt ospårat är föret lite väl vasst. Det blev en kort tur idag men jyckarna fick i alla fall sträcka på benen, och det var uppskattat. Rotax och Nalle fick gå tillsammans i wheel och det fungerade jättebra.

Värre var det längre fram i leden. Silva och Mintu var smått förvirrade ibland, och några gånger fick jag slita mitt hår... Dessutom gjorde vi ett underligt fynd när vi körde in efter en orörd liten stig... plötsligt tog det nästan tvärstopp på hela spannet och alla började gräva i snön. Upp kom stora sjok av älghud å annat slaktrens, mums! Rotax var den enda som inte verkade fatta riktigt vad som hände...

Det blev lite småskavanker på tassar/sporrar idag pga ett visst lager skare trots plusgraderna och allt regn. Rossi fick ett litet sår vid ena framsporren och Kaela hade skavt lite på ena trampdynan. Bra läge att inte köra så långt helt enkelt. Dessutom fick vi köra i en hel del vatten eftersom ena spåret verkar följa en liten bäck flera hundra meter. Hundarna hanterar vatten väldigt olika och det är lite kul att se... Silva och Mintu går nogsamt runt allt blött så gott det bara går, sen kommer Rotax i wheel och bara plöjer rakt fram så i slutänden blir det ändå vattenkörning med släden...tur att jag lämnade slädsäcken hemma. Jag filmade lite men här var det ytterst lite blött, tidigare i spåret var det sju resor värre.

Nu ska jag iväg på hockeymatch med jobbet, å skrillorna var i alla fall inte rostiga...däremot är de äldre än vad jag är... på riktigt! Sen blir det julmiddag i Luleå med hela Pöyry... blir kul!

Idag var det äntligen dags, årets första riktiga slädtur. Vi har ju hunnit köra en sväng för några veckor sen, men det räknar jag inte riktigt. Nu körde vi på SNÖ och inga stenar eller gruskorn skrapade under belagen, äntligen är det vinter! Idag tog jag med kapellet och testade de nya fästena och de var super! Nu spänner man fast kapellet med små spännband på 6 ställen, mycket smidigt! De nya fästena består av 3 terylen-band, två långa längs sidorna med öglor fram och bak, samt ett upptill där bak för att sträcka upp där också, och det är där spännbanden fäster. Igår ringde jag dessutom til Göran på Oinakka (vilket jag gärna skulle göra oftare förstås) och beställde lite nya linor, ett till ankare och lite annat smått och gott inför säsongen. Nu ser släden ut så här:

De små blå spännbanden ska kortas av förstås men det känns som en väldigt enkel lösning när man inte vill ha kapellet på släden när man transporterar den. Dessutom passade jag på att packa med plastbackarna med utrustning och lite annat, och allting passade fint. Denna vinter är vi redo för ALLT!

Vi körde längs Långmyrsvägen. Där var inte alls plogat och en ensam bil hade kört in, vilket gjorde att jag kunde ta mig in och parkera min gamla Caddy bara några meter från stora vägen. Medan jag packade upp släden lät det så här i min bil:

Sen drog vi iväg in efter bilspåret och det var skönt att ha bilspåret att följa i några kilometer så att hundarna kom igång - det gick rätt tungt ändå! Rotax och Mintu fick gå i led och nu börjar även Rotax ta kommandon för att svänga, även om det är Mintu som har huvudansvaret ännu.

Tokiga lilla Silva

Rossi och Nalle gick i wheel tillsammmans

Giela och Kaela var hemma, så idag blev det 5 hundar framför släden. Efter en stund svängde vi av från bilvägen för att följa lite mindre och mysigare vägar. Riktigt mysigt! Vi körde längs ett gammalt travspår, ett spår som faktiskt var ett av de första ställena där jag körde hundsläde för ungefär 7 år sen.

Vi lurvade på efter diverse små stigar, blivande skoterleder och faktiskt bitvis efter skoterspår också. Det blev inte så långt som jag hoppats, men i alla fall 13km och med tanke på hur hundarna fick pulsa så blev det rätt lagomt ändå. Den här tiden på året är de ju inte vana vid den typen av ansträning så det blir rätt jobbigt för dem.

Vi hann även med lite trassel. Det här snåret finns en "stig" genom, men inte går den här i alla fall (vilket Mintu tydligen tyckte). Även om ett 5-spann är rätt litet så är det hyfsat bökigt att vända dem ut ur såna här snårigheter ändå...

Snö på min släde!!!

Nalle är en duktig slitvarg som alltid gör sitt bästa

Rotax tar en allt större plats i våra hjärtan, vilken härlig och rolig hundkompis han är! Dessutom funkar han jättefint i spannet och gör ett bra jobb i ett gäng på vår nivå, där farten inte är så viktig.

Bros

En clown som sträcker ut tungan å en galen?

Killarna trivs ihop! Idag insåg jag dessutom att jag snart har ett riktigt snyggt färgkoordinerat spann, av en ren slump. Mintu och Rotax är svarta, Silva och Kaela grå, och Nalle och Rossi gula. Men mest är de bara duktiga och söta! Kaela ska få fortsätta med skidmotion denna vecka och återvända till spannet nästa helg. Nu skidar vi 4-5 km per träning och försöker hålla henne i fin trav och mjuka upp och köra igäng helt enkelt. Hon har ju hunnit tappa en del ork och styrka av allt vilande.

När vi kom hem var alla väldigt trötta och lugna. Lugnet som infinner sig efter rejäl fysisk aktivitet är något alldeles speciellt i ett huskygäng. Nu när säsongen är igång och vi kan trötta ut hundarna mer rejält, så ska projektet med att samföra Nalle och Rotax inledas på allvar. Nalle tittar ännu lite snett på Rotax, och det fungerar bra att ha dem tillsammans när jag är med, men det ser inte helt avslappnat ut ändå. Slädkörningen är precis vad som behövs för deras relation! Nalle har för övrigt varit en "drama-Nalle" idag. Han är rätt fjantig och kan skriiiika väldigt högt om nånting lite läskigt händer, t.ex att en lina trasslar kring ens ben eller nåt sånt. Idag överraskade han mig med att vara rätt modig när vi fick klättra över en liten ravin med spannet, tuffa fina killen!

Kaela hade däremot varit påhittig undermin frånvaro. Hon har bott inne mer eller mindre dygnet runt i över en månad och inte rört en enda pinal, men idag hade hon hittat en penna och en plastbit och lite annat smått och gott...tugg tugg tugg... Dessutom hade hon nånstans plockat upp en klisterlapp som fastnat på hennes tass (obs helt själv, jag hittade den som den ser ut på bilden). Nästan lite sött?

Imorgon blir det mer körning, och förhoppningsvis även sökträning, kanske årets sista? En annan sak jag kanske bör nämna är att jag jobbat första veckan på nya jobbet nu! Verkar vara ett riktigt härligt gäng och ett bra jobb med bra utvecklingsmöjligheter för den som vill, kanonbra! Mitt lilla kontor har självklart huskybilder här och var, så att det känns som hemma även om det ligger mitt i centrala Luleå. Jätteskönt att vara klar med skolan och kunna fokusera på jobbet och hundarna!

Sista dagarna har min älskade hundar haft det riktigt tråkigt. Jag har haft fullt upp med slutspurten i skolan och alla isiga vägar gör att chanserna att dragträna har varit få senaste veckan. Imorse 06.45 väcktes jag av en serenad utifrån... absolut ingen höjdare men jag förstår dem faktiskt! Klart man måste få bli uttråkad när allt är trist i flera dagar.

Jag tog med mig hela gänget upp mot Öngårdsberget kring lunch och beslöt att prova en grej jag aldrig gjort förut, nämligen att lägga spår till ALLA hundar samtidigt. Igår köpte jag en ny spårlina så dessutom var jag ju lite sugen på att testa den. Min gamla är rosa och av flätad plast, har helt glömt vad de där heter... Den är i alla fall riktigt vass att hålla i, och dessutom samlar den upp nån deciliter sand varje gång den blir blöt och ligger efter marken en stund. Den nya är starkt rosa men inplastad och gudomlig! Ingen smuts fastnade och den var jätteskön att hålla.

Mina hundar behöver inga jättelånga spår, och vissa av dem har nästan aldrig spårat förut, så på något sätt lyckades jag klämma in 7 spår inte allför långt ifrån bilen, mycket tack vare att området där vi stannade har flera vägar som delar av området på ett praktiskt sätt. Nalle var först ut och han har verkligen fattat det där med att spåra nu - han tycker det är superskoj! Bäst av allt var förstås att hitta pipdjuret i slutet, han blev helt salig.

Silva var nästa hund ut och hennes spår gick ganska rakt mot vinden. Idag blåste det nämligen rejält så en stund funderade jag på att avbryta, men eftersom vi bara spårar för skojs skull sker ju ingen skada om vi testar och misslyckas, så vi körde på ändå. Silva följde luftvittringen rätt mycket men det var kul att se henne jobba så för första gången. På nåt sätt måste jag säga att spår i blåsväder nästan var ännu roligare än spår i vindstilla väder?

Rossi var nummer 3 och hon fick ett lite längre spår eftersom hon ändå är hyfsat van nu. Hon hade i alla fall vett att vilja äta sin belöning, Nalle ville bara ha pipdjuret (ej maten) och Silva tyckte att käket var rätt värdelöst, hon ville spåra MER istället. Nästa hund ut var Rotax. Vad jag vet så har han aldrig spårat förr så han fick ett kort och rakt spår ut i skogen. För skojs skull passade jag på att filma, och det blev en film som visar lite av varje. Just vid starten är han lite förvirrad, sen sätter han av efter spåret men inser snabbt att han måste bajsa först! Sen fokus på spåret igen, en snabb markering på en tuva, full fart efter spåret (jag fick ta spjärn rätt bra för att hålla emot) och en förvirring på slutet, när han gick aningen för långt åt vänster. Allting slutade i alla fall väl och han verkade tycka att det var riktigt skoj. Kändes nästan som att han testat detta förut?

Kaela, Giela och Mintu gillade också dagens uppgift, men Mintu är lite som Rotax. Han tycker att det är jättekul att jobba och släpar nästan fram mig genom skogen, men nu och då måste han ta sig tid att markera lite också... Vi får se om det är beteenden som blir kvar när de får spåra mer eller växer bort. Just nu spelar det faktiskt inte så stor roll så länge hundarna har kul och gillar sin uppgift. Varken jag eller de är jätteduktiga på spår, så vi kämpar på efter bästa förmåga.

På något (nästan magiskt) sätt lyckades jag minnas var alla 7 spåren låg, samt vilken hund som skulle ha vilket spår. Dessutom verkade alla tycka att det var extra kul idag, så det var ett trött men glatt gäng som halkade hemåt efteråt. De trasiga belagen har nu tagits bort från släden, och trämedarna har fått linolja på sig inför monteringen av de nya belagen. Ska försöka hinna olja in dem några gånger innan allting ska på plats. Om andan faller på tänkte jag sy nya fästen till kapellet också, eftersom den första lösningen inte blev helt optimal. Får se om orken eller latmasken segrarikväll  helt enkelt... Imorgon blir det sökträning med gänget och vi längtar redan! Ska ta med några hundar som får spåra också, tror det blir de tre grabbarna som får vädra nosarna igen!

Idag visade sig vara en av de bästa dagarna på länge, på flera sätt! Under natten föll några ynka centimeter snö, och är man nog ivrig och sugen så gör man som jag brukar göra, man provar att ha säsongspremiär så snabbt det går! Vi tog bilen några hundra meter hemifrån och startade på ett ställe där skoterleden går vintertid. Första biten gick riktigt bra men när vi kom upp på små stigar och gamla grusvägar, så började det hugga rejält under medarna. Vi körde länge en liten liten skogsbilväg där det brukar gå bra att köra släde väldigt tidigt, men under sommaren nån gång har där avverkats och en massa timmerbilar hade kört sönder vägen. Sten och ojämnheter kom upp till ytan och gnagde på mina stackars belag, men både hundarna och jag stornjöt och ville inte riktigt vända ändå.

Giela var den enda som inte såg helt bekväm ut. Hon gick i wheel med Rotax (som faktiskt gick på höger sida hela vägen hem!) och verkade tycka att vi kunde ha gjort många andra och mycket roligare saker. Kanske blir det här säsongen när hon lite mer rejäl pension från jobbet som draghund? Det visar sig. Förra säsongen var hon med på alla kortare turer men när vi körde mer än 2-3 mil stannade hon ofta hemma.

Vi körde 8,5 km på lite under en timme. Allt grus och alla stenar gjorde släden riktigt tung och hundarna fick jobba hårt för att hålla den igång. När vi kommit nästan längst upp efter grusvägen slapp vi spåren från timmerbilarna och där gled släden så fint... Men vi var tvungna att ta samma väg hem igen, och när vi kommit en bit på väg insåg jag att belagen redan gett upp, rejält...

De som satt på var gamla och skulle ändå bytas nu i vinter,  men tanken var förstås att de skulle ha fått hänga med ett tag till... Som tur är har jag en uppsättning nya belag liggande i garaget, för så här såg det nämligen  ut när vi kom tillbaka till bilen igen. Plastbitarna som hänger ner är alltså själva belagen, och metallskenorna som sitter kvar är deras fästen.

Så här glad var jag, och Rotax var nog också rätt nöjd

Det blev alltså en lite "dyrare" slädpremiär än vad vi önskat oss, men morgonen var riktigt fin och så underbart det var att stå på släden igen. En riktig härlig känsla efter över 6 månaders avsaknad av slädföre. Sen kom det fler saker att glädjas åt, en trevlig lönespec. från mina sista taxipass, och så har mina varma Sorel-skor äntligen kommit, tack vare min underbara faster Sandy. Riktigt fina och rejäla! Blir spännande att se om man lyckas frysa i dessa i vinter, det sägs att det inte ska vara möjligt...och jag hoppas att det stämmer!

Imorse gjorde jag en snabb återblick i bloggen och så här såg det ut hos oss för ett år sen. -10 grader och snö tillräckligt för att kunna köra släde på utvalda ställen. Ändå envisades småttingarna med att tränga in sig i den oisolerade kojan.... ? En väderexper på tv berättade nyss att vi inte haft en så snöfattig november sen 1953. Dessutom är förstås medeltemperaturen betydligt högre än vanligt.

Jag har aldrig varit så här föreberedd inför vintern nån gång tror jag. Släden är i stort sett helt klar och färdigutrustad, vinterkläderna uppdaterade och så har ju hundarna blivit en fler... förra året körde jag första tiden med en ihoplappad mede och utan slädsäck. Året innan dess var slädsäcken trasig och ankarlinan och fästet på släden bestod av rep och rejäla spännband i början. Hmmm...Sambon drömmer om skotrar (ännu mer än vanligt) och hundgårdarna ser ut som skit! Blött, lerigt, smutsigt och eländigt. Det som blivit blött torkar inte ens längre... =/ Just nu finns ingen snö i sikte de närmsta 10 dagarna enligt smhi...å antalet minusgrader är ytterst blygsamt.

BLÄ! måste jag säga!