Förra vintern, nån gång kring årsskiftet, lånade jag en GoPro-kamera av en kompis och körde en liten slädtur. Jag var förkyld, vädret var grått, spåren rätt tråkiga, och den skarpa nysnön gjorde arbetet rätt tungt för hundarna...men ni får gärna följa med en sväng ändå! Rossi hade precis börjat löpa så Mintu var smått förälskad...vilket märks ibland. Redigeringen är inte riktigt klar men det får duga som det är... den filmar ju i flera filer och på vissta ställen har delar fallit bort. Så, här har hundarna fått på sig selarna hemma i Blaiken och släpps ut från sitt lilla "hotell" i Snickerboa. Efter utselningen kör vi genom byn, korsar E12:an och fortsätter sen på leden mot Tärnaby. Efter en kort stund stannade vi för att ge hundarna lite vatten. Jag minns inte riktigt varför men de hade inte druckit så mycket som vanligt före turen denna gång. Spåret närmast byn är rätt backigt så jag får hejja på hundarna lite ibland för att inte tappat fart...

Sista biten av turen har vi sväng in mot Bäckmark och där var spåret ännu mer igensnöat. Där vände vi efter en stund och körde hem igen, men på hemvägen tog batteriet slut efter en stund. Innan batteriet gav upp stannade vi en gång för att ta bort is och snö ur tassarna. Om det får sitta kvar kan det ge otäcka skavsår och hudsprickor i småfossingarna. När vi startade igen efter det ser hundarna trööötta ut... men det ser värre ut än vad det är, de går normalt sett i cykler och ibland minskar farten, och ibland ökar den. En stund senare travade de på som vanligt igen.

Jag hade själv inte sett klippet förrän nu...å nog rycker det i slädkörarhjärtat när man plötsligt får se SNÖ överallt... Just nu ser vi bara några vita fläckar på fjällen i horisonten här i Blaiken. Nu ska vi ta med oss Rotax och lite vänner och köra upp mot Blaikfjället (Lillblaiken). Sista biten upp promenerar på, det tar kanske en timme eller nåt sånt. Eftersom det blåser så mycket idag så kanske vi slipper knott och mygg också. Lillblaiken är bara 792 m högt men eftersom inga andra högre berg eller fjäll finns på många mils avstånd så är utsikten där uppe ändå riktigt fin. Skulle gissa att man ser närmare 10 mil en dag med bra sikt.

Giela ligger här inne i sin tratt och myser, men som alla trattar så är även hennes tratt iväg titt som tätt... =/

I onsdags var vi ute på sökträning med jyckarna men blogginlägget blev lite försenat eftersom det tar sån jääädra tid att ladda upp filmer på vårt långsamma internet. Nåja, det blev väl en sån där dag när man lär sig mer om vad man gör fel, än vad som blivit rätt. Det luriga med att träna t.ex sök med hundar som egentligen inte är riktigt "rätt" för uppgiften är ju att det ställer högre krav på hur man lägger upp träningen, hur man belönar, avancerar och försvårar mm. Samtidigt blir det väldigt lärorikt. Rossi var först ut av mina hundar och allt gick bra tills hon tappade självförtroendet och inte vågade springa ut riktigt. Antagligen en kombination av att hon började bli trött och att det blivit för svårt. Nästa gång ska vi nog testa att ta figgarna närmare "stigen" på slutet när hon blivit trött, för det är väldigt nyttigt för en hund som hon att ändå lära sig att man KAN fortsätta jobba fastän man är trött i benen.

Så här såg det i alla fall ut, och självklart borde jag ha förenklat redan efter första missen. När Rossi misslyckas blir hon lätt låg och tappar självkänsla och flera såna misslyckanden på rad är svårt för henne. Jag slutade filma när en person med hund passerade en bit bort, och vi avslutade sen med 2 enkla skick.

Silva visade sig vara en liten luring idag! Jobbet var tydligen inte riktigt nog kul för hon drog på lite små rundor och tittade på annat. Sånt kan ju hundar göra av olika orsaker, en del börjar nosa och fundera när de tycker att allting känns lite svårt och "mycket", andra (som Silva) kan göra det när de helt enkelt inte har nog skoj... för Silvas del så måste figgarna vara GULD, annars börjar hon svamla... Så, idag fick vi en del nytt att tänka på.

Söta Akitan Riki sprang som vinden! Resten av mina hundar fick ett spår på ca 500 meter och det fungerade fint, men jag kände själv att luften var riktigt varm och kletig för svetten rann efter ett par rundor i spåret. Säkert påverkade även värmen sökhundarna till viss del.

När vi åkt hem fick Giela följa med in medan de andra lade sig ute i solen. Fastän de har tillgång till 3 hundgårdar så brukar de flesta vilja ligga i mittenhundgården, kanske för att utgången vi använder mest är där?

Igår hittade vi en konstig grej på Giela. Juvret är helt normalt men själva spenen var väldigt uppsvullen och nästan skinnflådd efter att hon slickat så mycket på den. Det är samma spene som tidigare såg ut som en tom liten påse, med sladdrigt och förstorat skinn. Det såg då ut som att den tidigare varit förstorad men det hann vi aldrig se. Nu gick det däremot inte att missa. Veterinären gav order om tratt, Metacam och så ska det tvättas och hållas rent förstås. Tanten älskade som vanligt att vara till veterinären och flörtade med alla fyrbenta och tvåbenta som närmade sig... Nu är det faktiskt sant att Giela är en pensionär, även om hon är en pigg sån.

En annan mindre rolig sak hände också igår. När jag kom hem från Gielapromenaden på stan rök Silva och Rotax ihop i sin hundgård. Det var inte så värst allvarligt men Silva tappade en liten tofs i pannan och haltade lite resten av kvällen. Anledningen var något hon grävt över med jord och stod och vaktade, och eftersom där var så mycket jord var det svårt att bedöma riktigt vad det var. All mat var ju uppäten innan jag åkte så min gissning är att hon spytt upp frukosten av nån anledning och sen ville spara den. Då uppstår ju snabbt en potentiellt farlig situation eftersom hon inte ville lämna den ifrån sig, samtidigt som Rotax gärna ville ha den.

Även dagen före hittade jag Silva vaktande en jordklump, och där inuti fanns en klump med Pondus, men då tänkte jag att nån råkat tappa den och glömma den. Nu bor Silva inne för att hålla lite exra koll på magen. Självklart klagar hon inte över att ligga i soffan... På en stund åker hundarna å jag mot Blaiken, men först ska bilen packas och fyllas. So long!

I fredags morse packade Lars in oss i bilen och åkte mot Kallax, för avfärd 07.25 mot Arlanda. Vi bodde på hotell vid Hötorget och hade en riktigt härlig helg med en massa äventyr. Vi åk massor med god mat, tittade på Vasa, Slottet, Gamla stan, å en massa annat. Nya kameran (Canon G12) fick följa med och fångade bland annat de här söta hästarna nära Riksdagshuset.

Vi mötte även en massa söta hundar, bland annat en gudomligt söt liten Shiba-valp på ca 11 veckor... =)

I fredags kväll träffade vi vår vän Monica som vi inte sett på flera år! Hon och de söta border collisarna var ju upp på besök en sommar för 3-4 år sen, så det var ritkigt kul att ses igen! Vi träffades på restaurang Shanti nära Medborgarplatsen och det kändes då som att Lars å jag gått en hel dag för att komma dit...vi gick ju så mycket kors och tvärs och vilse... Så här söta var Sultan och Flicka i alla fall, två mycket trevliga border collies som höll sig lugna och fina även mitt inne i stan på stadsbesök.

Monica menade att Flicka inte ville bli bra på kort speciellt ofta, men visst är hon rätt söt ändå? De pigga små ljusa ögonen var helt underbara att fota och just då önskade jag faktiskt att systemkameran hade varit med. Sen följde Monica oss nästan hela vägen hem genom stan, och när hon visade oss den raka vägen så var det faktiskt inte alls så långt hem till hotellet...*s*

Lördag kväll var det sen äntligen dags för resans höjdpunkt - konsert på Globen med Pearl Jam! Vi kunde inte riktigt fatta att det var sant förrän vi satt på plats och de började spela - riktigt coolt! Vi satt på A-läktaren, alltså längst ner men längst bort, å såg hela ljusspelet å scenen rakt fram, men efteråt enades vi om att ta ståplats nästa gång...hade varit kul att komma ännu närmare.

Konserten var riktigt bra och verkar till å med ha fått full pott i alla recensioner, såväl i Expressen som Aftonbladet (å i de kretsarna verkar det ju annars vara mer "rätt" att inte riktigt gilla Pearl Jam). Känslan får man ju aldrig på film, men jag kastar in lite filmklipp i alla fall. Allra första låten ut var en av mina stora favoriter, "Elderly woman behind the counter in a small town".

Eddie Vedder bjöd på ett riktigt härligt mellansnack på svenska!

"Amongs the Waves" i en väldigt skakig filmning...

"State of love and trust" gjorde sig riktigt bra live!

"Better Man" med riktigt seriös allsång i början!

Mot slutet sprutade svetten och Globen kändes nästan litet och mysigt i allt det mäktiga. Alive! 

När ljuset tänds så drog de av Rocking in the Free World av Neil Young och Yellow Ledbetter! 

Efter 30 låtar och nästan 3 timmar var Pearl Jams 1000:e konsert slut å jag tror att både de och publiken var lika genomglada å nöjda med en kanonkväll! Hade hemskt gärna velat höra "Crown of Thorns" men den spelar de ju inte speciellt ofta, annars var allting topp! Vilken kväll!

När vi kom hem på söndag eftermiddag hade bästa Veronica varit hundvakt hela helgen och tagit hand om 12 hundar här hemma. När de åkte lämnade de kvar våra 7 och så Nooki, Kodiak och Kenai, som ska bo här till tisdag kväll när deras husse kommer hem från Stockholm. Alla hundarna sköter sig i alla fall fint och det är lugn och skönt, förutom Rotax vanliga matprat. Mina hundar har fått tränga ihop sig lite och de påhälsande killarna bor i den nya hundgården längst ut. Rotax fäller för fullt nu och man ser verkligen hur långt han kommit i processsen.

Söta killarna Kodiak, Nooki (Mintus bror) och Kenai!

Nu ska jag in i duschen, äta middag, och sen ut och gosa med hundarna...eller...kanske bättre att ta det i omvänd ordning förresten. Dagens springtur var 3x15 minuter och min nya pulsklocka visade att jag hade puls på ca 150 slag/minut under sträckorna. Kom lite mer än 6 km men det var tuuungt i slutet. Bara för att testade jag att öka farten sista 3 minuterna och sprang kring 10-11 km/h, snabbt för mig men normalt för många, och kom upp i 180 slag/minut i puls....å jag orkade det tempot in i "mål" men sen var benen trötta... *s*

Appropå träning så cyklade Lars å jag lite över en mil igår kväll och mötte en grävling! Den sprang över vägen bara 2-3 meter framför min cykel och hade väldigt bråttom med sina korta små ben... =) Söt som attan var den!

Efter veckor av shopping och många, många timmar, av hundgårdsbyggande, trallbyggande, vindskyddsbyggande...så är det äntligen klart! Nu har vi 3 hundgårdar som går att använda, och för nån vecka sen fick Mintu och Nalle flytta in i sin nya hundgård. Än så länge är den rätt spartanskt inredd, bara trall runt sidorna, en sten, en stock, och ett vindskydd...

Vindskyddet byggde jag lite högre än de andra, och med ett utskjutande tak för att förhindra regn - verkar som att det blev riktigt bra än så länge! Så, här kommer en liten film med rundtur, och på slutet så ger sig mästertjuven Kaela till känna ännu en gång. När tjuven i henne kommer fram, så verkar dessutom öronen trilla av? Underligt det där.

Här kommer även lite bilder från byggandets gång. Vindskyddet är 120x80 stort (som en lastpall) och 50-75 cm högt beroende på var man mäter (och hur fel jag minns).

Slöa hjälpredor

Klart!

Till hösten ska vi bygga en rejäl koja också till killarna. Senaste veckorna har varit hektiska här hemma så bloggen har fått stå tillbaka, men nu är hundgårdsbygget klart, vi har hunnit en sväng till Blaiken (bilder kommer) och dessutom har jag fått en ny cykel och jobbat och tränat hund en massa!

Även idag regnade det mest hela tiden, och sökträningen blev inställd då vi var för få sugna. =( Simträning hade vi däremot inbokat och Mintu simmade 20 minuter som vanligt, med jet swim och lite leksaksbus. Vissa leksaker var aningen roligare än vanligt och han höll fint tempo så länge de var roliga, men de flesta blev tråkiga med tiden...roligast är tydligen att bara simma runt, runt, runt... Här kommer en liten film på sista minutens simning och uppstigning ur vattnet. När Paula plockade fram landgången så började han nog vara lite trött och ville gärna få komma upp och vila sig en stund. =)

Sen simmade Giela 3x5 minuter och idag provade vi både med och utan linor. Med lite stöd och vägvisning är hon faktiskt rätt duktig även utan linor, men nån "Mintu" är hon inte riktigt ännu.

Även de andra hundarna var med i bilen eftersom vi hade planerat in lite spårträning efter badet. Vi körde in på en öde grönyta utanför Boden och jag lade ett spår som tog 7-9 minuter ungefär för hundarna att gå (ingen aning om avståndet, men lagom långt för mina små troll) där slutbelöningen låg ganska nära bilen igen, allt för att spara tid. Spåret gick mest i gräs men passerade även 3 bäckar man var tvungen att hoppa över, samt 1-2 grusytor - kul! Jag hade väntat mig att vattnet skulle ge mer bekymmer men alla kom över, vissa på en gång, och andra efter att ha funderat lite.

Precis som vi brukar göra fick alla gå samma spår, och det fungerar så himla bra när det är på ren aktiveringsnivå. Att spåra med 7 hundar tar plötsligt 1,5 timme ungefär, skulle alla ha ett eget spår hade tiden nog varit nästan den dubbla. På nåt sätt verkar hundarna bli mer taggade när de känner att deras polare redan har varit där, och att strunta i liggtiden fungerar oväntat bra det med. Det blir lite mer höga nosar, men för oss spelar sånt ingen roll så det bryr vi oss inte om - så länge hundarna kommer dit vi ska och har kul så räcker det.

Killarna var dagens stjärnor! Rossi var aningen osäker, eller, hennes kroppsspråk var inte 100% fokus framåt utan hon höll igen lite. Man får verkligen peppa och lyfta på rätt sätt och vissa dagar är hon lite lurig att få igång. Mintu var superduktig och höll sig fint i spårkärnan nästan hela vägen! =)

Den som var roligast att se idag var dock Silva. Silva gillar inte blött väder och gick lite underligt hela vägen. Hon växlade mellan fint fokus (om än i väldigt lugn skala) och att multitaska och göra annat, på äkta Silvamanér. Det var svårt att filma och gå samtidigt så linan sladdrade en massa och det blev ännu mer så när Silva var så lugn...killarna släpar ju fram sin matte i spåret...men inte Silva inte! Hon ska tänka och fundera lite också... Med lite avkrokar och funderingar kom vi i alla fall till spårslutet och sen somnade hon så sött i bilen. =)

För varje runda fick jag hoppa över 3 bäckar så det blev 24 bäckhopp till slut. Dessutom var marken blöt här å var och gräset med... att strunta i att byta byxor visade sig vara ett dumt drag för jeans blir rätt blöta när de får chansen.

Vi hade i alla fall en mysig stund ute i skogen och pälsklingarna somnade så gott i sina små kojor sen. Nu ska de snart få middag å jag ska hoppa ner i sängen. Avslutar med en bild på Kaela - vi har faktiskt rätt mycket sommar här nu! =)

I bakgrunden syns början av nya hundgårdsbygget. Insåg idag att jag inte hade rätt grejor hemma så det blev en snabb inventering istället för bygge, mer bygge längre fram i veckan och nästa helg. Gonatt! =)

Igår var vi ett tappert litet gäng som åkte ut för att köra lite sök. Eftersom tikarna bara hade löptankar i sina små huvuden tog jag med killarna. Ingen av dem har vad jag minns kört sök förut, men det kan hända att jag glömt nån liten träning. Alla har kört cirkelträning där de får lära sig att passiva okända figuranter har bra belöningar om man går fram till dem. 

Resultatet får väl närmast beskrivas som förödande. Rotax var först ut och eftersom jag överskattat honom bad jag figgarna gå för långt ut. Jag hade väl nån slags tanke om att maximera aktiveringen å få med aningen spring också, istället för att ha fokus på att få allting RÄTT. Dessutom verkade det som att han tänkte en del på tikarna där hemma som tänkte på löp. Till råga på allt så hade vi försovit oss en aning och inte hunnit med nån rejäl rastning före. Ja resultatet blev inte snyggt, men han fick tänka mycket och vi fick några goda skratt, och kanske nåt nytt grått går.

Så, se den här filmen som ett riktigt avskräckande exempel! Ser det ut så här - så har man gått för fort fram och måste sätta sig ner och fundera över vad som motiverar hunden och hur man får in rätt rutiner, och genast backa ett par steg i träningen. Gör om - gör rätt!

Nalle var hyfsat duktig faktiskt och sprang till 80% rakt mellan figgarna med fin attityd. Mintu däremot hade alla sina tankar hemma i hundgården. Det var lite som att träna med en alien som funderar på hur han ska komma hem igen. Han var svårmotiverad och väldigt disträ... Fick Rotax insats att likna en stjärna!

Sen till en helt annan sak. Via Facebook fick jag nyss se en mycket otrevlig film om hur träning (på vissa håll i alla fall) bedrivs i USA när det gäller Tennessee Walking Horse. Dessa hästar har en speciell gångart som ser helt missbildad ut, men många tycker tydligen att det är snyggt, och sånt som är snyggt och drar in pengar kan få många att utveckla nya grymma metoder för att dra allting steget längre. Man får verkligen hoppas att detta hamnar i ljuset och att de skyldiga får sina straff. Här kan ni se filmen.

http://www.hastmagazinet.com/newsItem.aspx?id=53252

En annan sak man inte får glömma är att detta antagligen är rätt utbrett. Att några avslöjas och åtalas är ju bara en liten del i kakan. Förutom de tränare som använder dessa metoder så finns ju även en stor del skötare och andra kring dessa hästar som är "medbrottslingar". En ren gissning är att vissa sagt ifrån och bytt jobb, medan andra blir kvar och mentalt ställer in sig på att vad de gör är normalt och "okej". Lite att ändamålen gagnar medlen så att säga.

Jag vet att jag har skrivit om det förut men jag tycker att det är enormt viktigt och vill därför skriva om det igen - vikten av att vidga sina vyer! För en "ny" hästtränare som kommer in i en gemenskap där detta anses vara normalt så är det oväntat enkelt att trilla in i samma hjulspår. Hur mycket vi människor än vill säga och tro att vi alla tänker själva och alltid tar egna beslut, så ska man aldrig underskatta grupptryck och vår förmåga att ändra vad i tycker är rätt eller fel, beroende på i vilka sammanhang vi hamnar. En person som "vänjer" sig vid denna behandling blir ju på ett sätt lite hjärntvättad och van, det kanske inte ens ses som underligt längre.

Här ser jag själv många paralleller till stora delar av draghundsvärlden. Alltför många förare har en bristfällig hundhållning och när nya hundförare kommer igång, och umgås med dessa erfarna personer och lär ifrån dem, så hamnar man snabbt i en ond cirkel där denna bristfälliga hundhållning blir normen även för dem. Nu menar jag inte hundar som misshandlas eller liknande, utan det kan handla om att man har dåliga hundkojor, snålar med halm eller annan isolering i dem, inte rengör sina hundgårdar regelbundet, har för många hundar i för små hundgårdar, har hundar på kätting (alltså att hundarna bor fastkedjade vid sin egen koja, totalt olagligt i Sverige), att sjuka hundar får självläka eller att klorna tillåts bli för långa osv.

Alla ni nya draghundsentusiaster som läser detta - var kritiska mot det ni möter och köp inte allting rakt av! Många är enormt erfarna och duktiga och har vunnit en massa tävlingar men det betyder INTE att allt de gör är rätt eller att allt de säger om hundarna är sant. Prestationer står ibland, men inte alltid, i förhållande till hur väl man behandlar sina djur. Har man själv draghundar så kan det vara mycket givande att umgås med aktiva bruksfolk, agilityfolk mm och se vad de har för förhållningssätt till sina hundar. Man har ALLTID saker man kan lära av varandra och det är alldeles för lätt att bli hemmablind, speciellt för de som enbart umgås med en typ av hundfolk i övrigt.

Samma sak gäller ju många av raserna med stora hälsoproblem, för vissa blir det ju "normalt" att en hund inte kan föda själv osv... å umgås man bara med andra som har samma ras med samma problem så blir det ju för en del ett "ickeproblem", det blir "normalt" att det är så. I vissa raser är det normalt att hundarna har svårt att röra sig, är överviktig, är ilskna eller rädda, och ser man inte "normala" hundar på nära håll med jämna mellanrum, så luras många att tro att det är normalt. "Den här rasen är sån" alternativt "den här rasen ska se ut så här" hör man ju ofta, som om det skulle vara en giltig förklaring till övervikt, överdrivna rädslor, andningsproblem mm.

På samma sätt som taskigt skötta draghundar är det "normala" för alldeles för många. Så - ut å vidga era vyer och håll ögonen öppna för allt ni ser! Hundar ska skötas väl och klarar man inte det har man för många hundar och bör göra nåt åt det, några andra ursäkter finns inte! Sällskapshundar, draghundar, jakthundar, brukshundar - det kvittar - ALLA ska skötas bra och få aktivering och motion.

Idag hann det faktiskt bli rätt varmt i luften och det kändes lyxigt att komma hem från jobbet och kunna vara ute med hundarna utan att frysa. Cyklade 3-4 km med Mintu och Rotax utan vantar och frös inte ens! Killarna fick en liten springrunda för att få igång Mintus aptit igen. Nu kring löpen har han ätit allt långsammare å mindre å det blir ju lätt en ond cirkel, lite bra motion får igång hungern igen! När vi kom hem drack han mer vatten än han druckit senaste veckan (typ) och åt middagen med god aptit ett par timmar senare. =) Däremot kändes min cykel väldigt liten och ynklig, förra året cyklade jag ju mest med Lars cykel, större, tyngre och med bättre bromsar.

Gänget där ute fick lite agility och klickerträning. Nalle och Rossi fick börja med varsitt kort agilitypass. Nalle blir enormt ivrig och med honom måste man komma ihåg att belöna lugnt och inte bli för glad själv. Alltså totala motsatsen till Rossi. Henne behöver man köra igång och peppa och lyfta hela tiden. Årets agilityträningar blir alltså lika mycket mental träning för matte som för hundarna. Nalle skötte sig rätt fint ändå, men Rossi har löptikstankar i sitt lilla huvud och nosade lite här, och lite där...

Galen tant

Silva, Giela och Kaela fick balansträning på bommen. Mellan två av kojtaken i ena hundgården har vi en gångbräda som är ca. 20 cm bred kanske? Där tränar vi ibland på att balansera genom att sitta mitt på bommen. En del tycker att det är rätt enkelt, andra får anstränga sig och balansera och utmana sig själva både mentalt och fysiskt. Giela tyckte att bommen var lite läskig, hennes kropp börjar trots allt bli gammal inuti (även om det inte syns utanpå direkt) och det märks ibland att hon är mer rädd för att halka eller tappa fotfästet. För henner räckte det faktiskt att gå fram och tillbaka över bommen.

Silva och Kaela fick träna på att sitta på bommen. Kaela fick vara med på en liten film. Jag filmade nästan direkt vi körde igång och visst är hon söt när svansen viftar hela tiden? Jag försöker att inte styra henne så mycket för att hon ska få klura lite mer, men hjälper till lite ibland genom att flytta mig själv åt ena eller andra hållet. Här var hon rätt förvirrad och testade lite allt möjligt, men jag valde ändå att ha med den här filmen för den var sötast! Sen satt hon så fint på bommen och kunde även vända uppe på den.

Rossi kommer rusande

Nalle och Rossi

Jag brukar ju skriva ibland att Rossi och Kaela inte riktigt förstår varandra. Idag försökte jag fånga deras lilla anspänning på bild men lyckades inte så värst bra. När jag själv tittar på bilden så ser jag alla de små tecken som brukar synas, men jag vet inte hur bilden ser ut för nån som inte känner hundarna? Nåja, det handlar inte om några jättestora signaler helt enkelt: aningen långsammare rörelser, aningen stel nacke osv... än har det dock aldrig blivit mer än så men gamla vanor är ibland svåra att bryta. Två aningen osäkra hundar som blir lite besatta av varandra, ja det blir lätt en lång historia.

Imorgon gör jag veckans sista arbetsdag på jobbet, och sen blir det långledigt med städning, röjning, slängning, och så hundträning förstås. =) Gissar att de fyra dagarna kommer att gå ganska snabbt som vanligt, men å andra sidan känns ju helgerna längre när man har mycket inplanerat och hinner få mycket gjort! Ju mer man gör, desto längre känns tiden!

Löptikarna där ute är väldigt intressanta och Mintu och Rotax vaknar gärna med lite pip på morgnarna. Just idag är det ju lördag men det har killarna tydligen ingen aning om för de vaknade ändå kring 06.15 och ville gärna gå ut för att kontrollera att tjejerna fanns kvar.

Båda två sover och bor fortfarande inomhus och nu är det inga sura miner mellan dem längre. Däremot har även husse hotat med orden "klipp klipp" och ju mer jag tänker på det, desto mer känns det som att kulorna kommer att ryka den här sommaren. Då kan vi bygga en tredje hundgård och sen ha alla hundar ute även under löp, och kunna undvika löptik+kastrerad hane i samma hundgård (vilket inte går nu), och inte heller ha hane och löptik i hundgårdar nära varandra.

Haha, nu nämnde jag "klipp klipp" för husse igen och då höll han bara för öronen och sjöng "lalalalaaa" medan han gick ut i köket igen. Det där med kulor och knipsande och killar verkar vara lite känsligt. Nåja, det hade varit skönt att slippa detta pipande, skönt för killarna att lyckas få i sig normal matmängd, och skönt att inte behöva smussla hundar kors och tvärs eftersom en hane å en löptik inte kan lämnas med galler mellan sig heller (om man vill vara säker).

Så här lät det imorse när jag vaknade... och sen när man kravlar sig upp ur sängen och öppnar dörren så börjar sången på riktigt! Inte lätt att vara kär...