Idag har vi jobbat hårt i ladugården för att förbereda inför släktträffen. Tanken är att vi ska äta släktmiddag inne i gamla höladan på fredag kväll. När jag var liten var där fullt med hö varje vinter, men nu är det ett ganska stort öppet utrymme med plant golv, så det kan nog bli ganska mysigt! Nu har vi satt upp lite fler lampor och och fixat lite med trasiga golv osv. Imorgon blir det mer fix där. Våra roliga hönor  (+tupp) kom in för att titta vad vi gjorde och spatserade glatt omkring bland byggverktyg och elkablar (strömlösa).

Efter en god kräftmiddag för oss tvåbenta (men många långa nosar nära) fick hundarna äntligen komma ut och sträcka på tassarna. Idag har de helt klart kommit lite i skymundan, men så blir det ju ibland tyvärr. Vi körde den vanliga rundan och Nalle och Mintu fick gå i led hela vägen. De skötte sig jättefint! Mintu skuttade efter en enda stackars sork, den såg jag springa över spåret och in i den glesa skogen just framför oss... i övrigt fungerade allting jättefint, inga trassel eller tveksamheter - Nalle tog kommandon och allt var bara helt...underbart... än så länge är det faktiskt riktigt roligt! Första känningen av kalla fingrar kom idag och kallare blir det ju... dessutom är det inte så himla spännande att skumpa runt på en fyrhjuling efter några veckor... bara att njuta av nyhetens behag så länge.

Filmade en liten snutt idag. Här är det rätt ojämnt så hundarna får balansera lite och lyfta tassarna, det syns på svansarna!

Att vakna till en värld utan regn kändes som en riktigt lottovinst imorse! Dessutom sov Rossi i sängen även igår kväll, och jag tror till och med att hon låg kvar imorse när jag vaknade. Smhi hade ju lovat ihållande regn hela dagen, nu var det istället så pass torrt att jag selade ut hundarna för säsongens andra barmarkstur.

Först letade jag upp ett rep för att prova min "vägpasseringsidé", och det visade sig fungera riktigt bra. I dragkroken där framme fäste jag två rep, ett till hundarna i mitten och ett till ledarhundarna. Repen drar helt enkelt bak hundarna några decimeter så att spannet blir kortare. De extra decimetrarna gör att jag kan passera vägen med god sikt vilket är en stor säkerhetsfråga. När vägen passerats plockade jag bort repen igen. Hakarna jag använde var dock lite bökiga så de ska bytas, men idén i sig fungerade bra för ett litet spann som mitt.

Vi körde den vanliga runda på 3-4 km. En bra sak med den turen är att terrängen är ganska omväxlande vissa bitar, så hundarna måste lyfta på tassarna och får mer allsidig träning. Kaela gjorde några sorkdykningar i diket idag, och efter en liten stund ledsnade jag och bytte plats på henne och Nalle. Den mest osäkra vägpasseringen var redan avklarad så det var ett bra läge att prova honom i led med Mintu.

Nu blommar ljungen och det är riktigt fint! Nalle skötte sig fint i led, Mintu är ju säker på att styra och van vid mina kommandon så han behövde aldrig känna sig osäker där framme. De andra gjorde också ett bra jobb (alla utifrån sina egna förutsättningar) och även dagens tur flöt på fint utan trassel eller elände. Det enda mörka målet var sorkdykningarna, inte så många, men ändå skulle de gärna ha fått vara färre... =/

Systrarna Silva och Kaela i sina fina "Spike-frisyrer"! Nu är Mintu inne för han har nog svalt en socke, så hans toabesök ska övervakas...hm... hade gärna velat förklara för honom hur dumt och farligt det faktiskt är! Ett framsteg är att han har lärt sig att gärna apportera och visa upp sockarna istället, men inte alla gånger... Detta betyder att Nalle är ute i hundgården med Kaela, men inte Mintu! Det är första gången han är där utan sin trygga polare Mintu, och än så länge är allting alldeles tyst och lugnt. Skönt! "He ta sä!"

Idag har vi en riktigt fin kväll i Blaiken. 22 grader varmt i skuggan ungefär och nästan helt vindstilla. För att dela med mig lite av det fina så provade jag att filma lite, men tyvärr visade det sig att jag inte är mycket till filmare... ska nog hålla mig till stillbilder! Promenaden börjar inne hos mamma och pappa, sen kommer man rakt ut i vår lilla rastgård, en titt mot hundarna i hundgårdarna, utgång genom den speciella specialdörren som vi leder ut ur rastgården när hundarna å jag är här (rastgården finns ju bara då), en titt mot mormors fina hus, sen en promenad ner till sjön och ut på stenpiren. Enjoy!

Igår åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Det var mycket uppskattat! Efter den svängen körde mormor och jag ut på äventyr och tittade på en stuga hon sett för en massa år sen och ville se igen. Egentligen hade hon tänkt köra dit själv men några av hennes döttrar tyckte inte att en mormor på 84 år skulle köra på ensliga små grusvägar helt själv, och har sagt att hon inte får! - så då tog vi en tur tillsammans istället. Riktigt trevligt som alltid, min mormor är så himla tuff! Nu kommer lite bilder från Rödingholmen och turen dit igår.

Pappa var dagens chaufför!

När vi kom ut till holmen var Rossi ivrigast av alla och hoppade ifrån båten flera meter ifrån land. Hon fick sig en fin liten simtur. De andra var lika ivriga, men inte lika modiga, och Giela, Nalle och Mintu skuttade i strax efter.

Silva och Kaela stod en stund och visste inte VAD de skulle göra men till slut vågade Silva kasta sig i innan vi hunnit in till land. Kaela väntade längst av alla. Så hör blöt blev Silva och det vill inte säga lite - hon är ganska "fin i kanten" och gillar inte att blöta ner sig en massa! Tror hon ångrade sig i samma ögonblick som hon slog i vattnet...

Nalle och Silva i full fart!

Nalle i närbild!

Söta systrarna Kaela och Silva.

Även tant Giela sprang i full fart men hon går oftare sin egen väg än de andra. De håller oftast ihop och springer mer eller mindre tillsammans eller i par, Giela går iväg på egna äventyr utan tanke på de andra. Sen när man ropar så kommer hon som ett skott och flyger fram genom skogen på gamla sibbe-ben!

Den här bilden fick mig att fnissa högt när jag såg den! Tanken slog mig: man skulle kunna klippa ut Mintu ur bilden och klippa in honom rakt på ett golv, och det skulle se ut som att han låg där och vilade...nästan mer än det ser ut som att han springeri full fart och flyger genom luften. *haha*

Giela badar gärna men det här förstod jag inte riktigt, varför ruska sig UTE I VATTNET?

När vi kom hem så testade jag att gå med alla 6 hundarna i koppel upp till huset. På vägen ner tog pappa 2 hundar för ivriga hundar, nerförsbacke och fårhage med gott bajs i, det är en klurig situation. Nu var alla lite nöjda i alla fall, men nog hann det trassla bra ändå, haha.  Mina hundar är inte världens duktigaste på att gå i koppel, de flesta av dem är OK och nån enstaka är en liten katastrof... men då är det ju var för sig eller 2 och 2... kanske måste börja träna på koppelgång med 6 hundar ihop? Å andra sidan väger de ungefär dubbelt så mycket som mig tillsammans så...hm...

Idag har det varit slädfix i fokus! Stötbågen längst fram har fått sig en ny plastbit som skydd. Den är tjockare än den gamla och kommer nog att sitta stadigare.

Jag snidade ut en slags hållare till ankaret som ska sitta på släden, och så började projektet med mattbromsen. Det här är samma mattbroms som jag hade förr, men då hängde den i kedjor. Nu har jag kapat till den (efter att bilden togs), satt dit lite skruvar för att få bättre grepp (blir kul att se hur bra de sitter kvar), och så ska fästena dit. Där tog dagens ork slut för även den vanliga bromsen måste flyttas, den sitter nu i håll som är olika höga, dvs. bromsen tar helt snett. Nya tag en annan dag!

Idag hade jag, mormor och en moster namnsdag, så mamma bjöd på jordgubbstårta till alla släktingar som var hemma i byn samt vår tillfällige granne geologen Mattias. Gott och trevlig! Sen fortsatte slädprojektet. Kan även nämna att Silva m.fl blev mycket glada när de såg släden komma glidande över gräsmattan! Tror nästan de trodde att det var körning på G! När jag drar fram släden så brukar det ju betyda ÄVENTYR på snö!

Så här ser det ut när jag snickrar eller fixar, alla vill vara med och hjälpa till! Här fick Mintu just syn på nånting skoj och kastade sig upp från slapparställning. Giela ligger i kojan istället och njuter i lugn och ro.

Idag blev det även en hel del lek för hundarna, och ibland var alla inblandade. Mintu och Nalle lekte med varandra men Mintu blev aningen spänning, bara lite, sådär så man just ser att han var lite fundersam. Att bo ihop är en sak, att leka tuffa lekar ihop är en annan! Det ger sig nog med tiden när de vet var de har varandra. Mintu kan även leka rätt hårt och låta mycket så ibland är det svårt att riktigt avgöra om det är allvar eller bara toklek man ser i hans ögon. Ska försöka låta dem leka ihop utan de andra lite framöver för att bygga en säker grund.

Nu till middagen gjorde jag grekisk sallad och när jag skar gurkan tänkte jag direkt på Gakkon. Hon älskade gurka och fick alltid snuttarna på sidan som hon åt under knaster och nöjd min. Idag när jag pratade med min vän Veronica så berättade hon att hon drömt om Jacki och Gakkon. De var båda unga och pigga och starka och lekte med sina vänner. Hon sa att hon tänkte sig att det kanske var så de har det nu, och jag hoppas verkligen att det stämmer. Unga och starka och pigga igen. Saknar mina älskade troll, två av de mest personliga hundar jag någonsin haft äran att möta, och dessutom fick leva med i flera år.

Den här veckan verkar gå lika snabbt som alla andra. Att jobba dagtid måndag till fredag är nog inte riktigt min grej på ett sätt, man känner sig ganska mycket som en liten ekorre i ett hjul ÄVEN om jobbet är kul! Äntligen har löpen nästan tagit slut, nu är det bara Mintu som är aningen kär i Giela fortfarande, annars är allting lugnt. Den stora skillnaden är att det går att ha alla hundar ihop och slappna av samtidigt...snart i alla fall. 

Medan Silva löpte (och när Rossi nyss var klar) så var hon och Rossi enormt kära i varandra. De pysslade om varandra och stökade och bökade mest hela dagarna. Här kommer en liten film på knasbollarna! För er som känner Silva så antar jag att ni vet att det här inte är riktigt normalt Silva-beteende...

Just nu har vi besök från Skellefteå och där ingår även en klok och lugn setterdam på 11 år. Dessutom bor det nu 2 border collie-syskon i grannhuset, ett 4-årigt syskonpar om jag minns rätt, och kommer att göra så några veckor framåt. Hundar överallt! =)

Kvällen har vi ägnat åt olika typer av sökövningar i rastgården. För att trötta ut småtrollen lite extra så fick de alla vänta uppe "på bron" medan jag gömde boll eller godis. Det lägger helt klart en extra dimension av trötthet på gruppen... Söket var mycket populärt och alla verkade lika glada fastän Silva var först nästan varje gång... Hon tar helt klart såna här saker på större allvar än de andra! Nalle och Silva smågruffade lite kring en matskål som de sökte, men Silva skötte sig jättefint faktiskt. Nalle tuggade lite på hennes hals men hon stod mest bara som en liten pinne och väntade på att jag skulle akta på honom. Inget allvarligt och ingen skada skedd i alla fall, det glömdes snabbt och alla var bundisar igen. 

Vissa gånger skuttade alla snabbt och lätt på plats på bron, andra gånger tog det lite tid att få till startfältet, som här... dessutom kom pappa promenerande rakt igenom vårt lilla projekt (det får man väl kalla det med 6 hundar inblandade tycker jag?) men det gick ju ganska bra ändå. Giela och Rossi är klippor, de fuskade nog inte en enda gång! Kaela och Mintu tog ett steg ner nån enstaka gång, Nalle råkade fuska mer på slutet när han var trött, och Silva utförde ett systematiskt fusk hela kvällen genom...

Nu verkar Rossis värsta höglöp vara över så under kvällen fick äntligen hela gänget träffas och söka mat och godis ihop. Det fungerade jättebra och förutom att jag fick påminna Mintus nos om att lämna Rossis rumpa ibland, så var allting lugnt.

Mintu är i grunden en väldigt snäll hund, men när han inte riktigt känner nån kan han vara lite spännig. Så var han första gångerna han träffade Nalle, så det var skönt att se honom helt avslappnad nu när de möttes första gången på hemmaplan (tidigare har det ju varit galler mellan). Jag passade på att ta en söt liten film när hundarna sökte godis i köket, och kolla noga de åtta tassarna som väntar på rätt sida "gränsen". Jag måste ju erkänna att jag fick påminna några som försökte fuska, men inte speciellt mycket. Det handlar mest om Silva som provar att sätta in först ena och sen andra tassen... för att kolla om jag ser nåt...  

Lycka är att ha hela sitt härliga gäng samlat kring fötterna!

Nu har även Gakkons aska kommit hem så hela gänget (utom husse och Jacki) är här, om än inte på samma sätt. Husse saknar vi mycket, mycket...och Gakkons långa nos, tänk så underligt att den inte finns här hos oss. 

Just nu kan jag inte riktigt tänka klart. Den där underbara pirrande känslan vill liksom inte släppa taget! Det jag tänker på är minnena från förra årets höstträning. Yvonne och jag körde hennes fina barmarksvagn "Hardy" med 8-10 hundar nånting, hela hösten. Vi satt och tjattrade och skrattade på varsitt säte bredvid varandra, och hundarna ökade sträckorna från 5-6km till flera mil just innan snön kom. Mörka härliga höstnätter med massor av stjärnor, frostiga rutor och träd, ångande hundandedräkter, jag längtar så jag knappt kan sitta still... Så underbart det är att få börja sela ut hundarna igen, känna kylan komma krypande och se all glädje och förväntan. Hösten är en underbar tid!

Nu verkar det ju dock som att det tänkt vara sommar ett bra tag till, så vi passar på att roa oss med lite klickerträning och bollekar. För vissa typer av hundar är ju bollar en sak man bör kontrollera rätt hårt, och ibland till och med undvika. Huskies har inte så mycket såna "manier" i sig så vi lekte rätt fritt och det gjorde inget att stressen gick upp ibland.

Först ut var Mintu, han fick träning i att samarbeta och komma tillbaka med bollen för att få jaga den igen.

Kaela "Koala" var lika ivrig som vanligt och tyckte att bollen var skoj! Hon var väldigt "egennyttig" om saker när hon flyttade hit, och vi har tränat en del på att lämna saker ifrån sig. Bollen var lite ny för henne så det tog en kort stund innan hon märkte att det faktiskt lönade sig att lämna bort den med.

Till slut var det så här skoj!

Under tiden var Silva måttligt imponerad...BOOOORING!

Sen blev det till slut hennes tur och plötsligt var det enormt roligt och intressant igen! Att en hund kan tycka att det är så roligt att springa fram och tillbaka med en boll....

Ibland var ögonen nästan runda! Slutligen fick Giela komma ut och vi tränade främst på fritt följ. En gång i tiden var Giela faktiskt ganska duktig på det! Tro det eller ej! Hon klarade rotationer och vändningar i alla möjliga riktning och hade fin bakdelskontroll. Sen började jag slarva med kriterierna, vi tränade det allt mer sällan, hon trodde att det blev rätt när det blev fel,och vips var allting kaos. Så här eländigt ser det ut just nu, och i sommar ska vi nog försöka ta tag i det hela! Innan hon fyller 11 år ska hon kunna få normalt igen! =)

I sommar hade jag ju tänkt spåra mm en hel del, men just nu känner jag mest lust och ork för klickerträningen, så detta kanske blir första sommaren på över 15 år som jag inte lägger ett spår... sad but true! Däremot plockar vi fram en massa roliga och meningslösa tricks! Nu väntar sängen på mig, Zzzzzz... gonatt!

Oj så varmt vi haft idag! Kring +26 och varma vindar, och det känns ganska varmt i Storuman faktiskt! Skönt att vara nere i berget i kraftstationen och ha det svalare. =)

Eftersom skavsåren från igår fortfarande är onda så fick hundarna klickerträning även idag. Tänk att det kan vara så extra roligt att träna med en liten plastbit i handen - både för tvåbenta och fyrbenta! För er som inte provat klicker måste jag varmt rekommendera det! Jag har klickertränat i över 10 år, men är bara hobbytränare. Det är en konst man kan förädla och förfina och bygga vidare på hur mycket som helst. Man kan hela tiden utvecklas som tränare och bli duktigare och det brukar finnas rätt bra med kurser och det finns gott om litteratur. Idag passade jag på att filma lite medan vi tränade, och lite annat.

Först kommer en liten film på Rossi. Vi tränar fortfarande mest på att hon ska våga erbjuda mer aktiva beteenden och variera dem. Hon har verkligen fått mycket mer självförtroende och visar en helt annan attityd i träningen. Just nu klickar jag alltså bara lite spontant för aktiva saker hon gör, och framför allt variation. Ju större och mer nyskapande rörelser - desto bätttre!

Sen var det Gielas tur. Giela är en liten supertant på många sätt. Hennes träning idag bestod mest av sprätt och skutt och hopp. Efter att kameran stängts av fick hon ett rejält tokryck och stod bara och snurrade på stället nästan. *tihi* Dagens träning blev varken exakt eller snygg, men roligt har hon och i den åldern så känns det som att det får räcka ganska långt.

När Silva kom ut började hon med att leka med en tennisboll. Den var en riktig skatt! Jag undrade stilla om hon hade tyckt att den var lika fin utan publik, nu stod ju alla de andra i hundgårdarna just bredvid och tittade på allt hon gjorde. Silva gillar publik i alla lägen! Hon och bollen verkade i alla fall ha väldigt roligt på egen hand, och sen efteråt så tränade vi lite apportering och positioner. Boll är bättre belöning än godis tycker Silva!

Sen var det Kaelas tur på slutet och hon var lika ivrig som vanligt, men blev ganska snabbt lite trött. Hon ÄLSKAR verkligen att klickerträna men hennes hjärna hinner inte riktigt med all iver. Det känns som att hon vill ÄNNU mer men fortfarande håller på att lära sig hur man ska göra. Idag var hon lite knuffig och tacklade mig. Dessutom fick vi nöta lite på "sitt", med hjälper till och med, "sitt" är sååå svårt tycker Kaela. En bra sak var i alla fall att hon bjöd på lite oväntade beteenden, började rotera bakkroppen lite när hon låg ner t.ex. Det hoppas jag kunna fånga och uppmuntra!

Som ni ser så behöver man inte vara superseriös med höga mål eller enorma kunskaper för att ha kul ihop i klickerträningen, man kan lägga det på vilken nivå man vill och hitta aktiviteter som passar en själv och hunden bra. Just nu tränar jag ju egentligen inte nånting vettigt med hundarna när vi kör med klicker, men likväl fungerar det jättebra som aktivering. Andra perioder tränar vi vissa moment eller kommandon och då kan man ju gå in och peta på även de allra minsta detaljerna om man vill.

Nu har alla samlats här inne och även Giela verkar vara ganska lugn. Imorgon efter jobbet ska vi grilla utanför kontoret så hundarna får en lugn kväll då medan matte slår klackarna i taket (i alla fall lite).