Imorse packade jag in mig och hundarna i bilen, och så lämnade vi underbara Blaiken för denna gång. På vägen hem svängde vi förbi Umnäs och hälsade på Catte Anderback på The Silent Way. De har över 50 draghundar och kör längre turer med turister nu under vintern, 5 eller 12 dagar, och har hållit på i ungefär 16 år med turistkörningar. Låter härligt att köra turister men inte harva på  i samma spår dag ut och dag in, utan få lite äventyr,  både för hundar och mushers. På de längre turerna åker de från Umnäs upp till Sarek mm...! The Silent Way har vunnit flera ekoturismpriser för sitt fina arbete och även för sin goda mat, och det var jättekul att få hälsa på och träffa Catte och alla hundarna.

När jag kom var det matning så jag fick hjälpa till lite med det och sen släpptes alla hundarna ut i rastgården. Nån var lite fundersam men snart kom alla och hälsade och ville gosa. Det myllrade av hundar överallt men alla skötte sig jättefint och artigt! Rätt mäktig känsla att stå i en rastgård omgiven av så många okända hundar, men alla skötte sig jättefint och var väldigt trevliga. Alltid kul att besöka fina anläggningar med välskötta hundar som är hela och fina. Filmen nedan är lite förvirrad, jag snurrar måååånga varv för att få med alla hundar...*s*

Sen åkte hundarna och jag vidare hemåt i Sven-Erik, mina älskade duktiga små troll som skött sig så fint hemma. Så härlig det är att ha utrymme att ha alla inomhus och några i sängen... *hihi* Nu är vi hemma hos älskling igen! Har hunnit skotta gården och njuta av Avatar på Bluray med nya TV:n....trevlig upplevelse! Imorgon blir det hundarnas första äventyr på hemmaspår på över en månad - kul!

Ja det får man kanske kalla dagens slädtur, hundarna slet hårt och pulsade i nysnön som kommit sista dygnen. Bitvis med nåt halvmjukt skoterspår under tassarna, men oftast bara packad drivsnö eller fluff. Idag var Mintu och Kaela nästan helt och hållet sina supersmarta jag igen, både kommandon och smarta instinkter var på plats ganska så bra, och småbenen slet fint hela vägen med, så vi var ett nöjt och trött gäng som kom hem 2 timmar senare. Alldeles underbart. Nu packar vi undarna selarna för den här gången, och imorgon åker vi via Umnäs, hem mot Boden och vår älskling!   

Hoppas vi snart slädar på Blaikenspåren igen!

I lördags åkte jag och min syster Åsa ut på sjön för att ha lite fotosafari med hundarna. Annars får man ju oftast bara bilder på hundrumpor och inte glada ansikten! Så vi tog chansen att fota och 140 kort senare hade vi några fina guldkorn! Tack för fotandet Åsa!

Mintu och Kaela fotade av min syster, ute på sjön!

Lyxigt med privat fotograf!

Kaela och Mintu sträcker ut tillsammans framför Kyrkberget

Silva

Giela och Rossi

Rossi och Giela

Jag och Kyrkberget

I söndags packade jag in mig och hundarna i bilen och styrde kosan mot Tärnaby. Vi kom iväg lite sent och startade från Solberg kring 12.30 Därifrån tar det bara 10 minuter eller nåt sånt innan man är uppe på kalfjället!

Vi körde in mot Syterskalet efter något som visade sig vara världens rakaste skoterled! Spikrak och mer än en mil lång med ledmarkeringar varannan meter (vilket är bra men sen roligt ut vid bra sikt och långa raksträckor), lite upp och lite mer, men bara rakt fram. Hundarna tyckte nog att det var småtrist, samt rätt tungt med alla backar, men de pinnade ändå på rätt bra.

För att inte frysa bort ansiktet i vinden drog jag på schtor-huvan och tog lite bilder. Det var inte speciellt kallt men vinden blev allt kraftigare. Den ena bilden fick bli början till en ny profilbild!

Ju längre upp på kalfjället vi kom, desto mer började det blåsa! Det blåste rätt rejält när vi kom längst in! Hade gärna åkt in i vackra Syterskalet men där var det rätt dimmigt och när vi fick en lååång nerförsbacke framför oss valde vi att vända upp mot fjället istället och köra ospårat en bit hemåt. När jag tittade till hundarna såg jag att vinden hade tårat Gielas ögon så mycket att tårarna som runnit ur hennes ögon frysit till tjocka isbitar i pälsen runt ögonen. Stackars lilla tanten...

Dessutom råkade hon sätta bakfoten RAKT i sitt eget bajs en stund tidigare. Giela är en ganska färnäm dam som går omvägar förbi allting som kommit ut ur en hundrumpa, så jag tror att hon tyckte att hela den här dagen var måttligt lyckad...

Gick jättebra att köra ospårat, hundarna lyssnade bra trots rätt rejäl bakvind/sidvind och den lilla snö som låg kvar där uppe i blåsten var oftast plan i stenhårda drivor.

Vi tränade lite på vindsvängar och jyckarna skötte sig fint. Kaela främst! Mintu ville försöka dra ner mot spåret på vänster sida. När vi körde mot Syterskalet längs leden så saknade jag faktiskt Gakkon lite. Mintu och Kaela var duktiga men behövde peppas lite efter all motvind. Hade Gakkon varit med (frisk) och gått i led så vet jag att hon bara hade skottat på framåt oavsett vind eller vad... men de var ändå duktiga de små liven, tror aldrig de arbetat i sån blåst tidigare.

Att gnugga huvudet mot hård snö är tydligen värsta grejen! Sen körde vi ner mot leden igen och begav oss hemåt!

På hemvägen kikade jag lite bakåt och fick se en fantastiskt vacker himmel!

Lite längre fram hade vi denna vy bakom oss.

Vi tajmade perfekt och fick se ett vackert skådespel när världen runt oss föll i mörker. Lagom tills vi kom fram till bilen var det över och började vara dags att tända pannlampan. Underbart!

Silva gillar att snurra runt på marken när man stannar. Riktigt HUR mycket hon gillar att göra det kan man se om man räknar snurrorna på hennes rumplinor (hon har två eftersom hon gick ensam)! Efter en underbar fjällsväng åkte jag för att hälsa på mina vänner Simon & Johan som köpt hus och renoverade för fullt! Lika trevligt som alltig, det blir bara föööör sällan man ses! Hundarna sov som små änglar i bilen. Sen åkte vi till Hemavan och hälsade på min barndomsvän Anette, hennes nya kille David, och några kompisar till dem, i en stuga där. Då fick jyckarna komma in och gosa och mysa med lite nytt folk - jättekul! =)

Idag har de haft vilodag (utom Gakkon) efter helgens strapatser, och det var nog behövligt. Imorgon ska vi hälsa på Evy & Loius och deras härliga malamuter! Blir skoj

För er som känner igen den här vyn så ser ni att nånting saknas! Toppen på Snipen och Kyrkberget är höljt i låga moln, och det är inte vanligt här! Rätt sällan vi har dimma eller såna "fenomen" i sikte!

Senaste dagarna har ägnats åt två saker i stort sett. Förmiddagarna har pappa och jag filat på min älskade bil och lagat rost. Sen har vi lämnat den i värmen på firman i Storuman och åkt hem och pussat hundar (ja jag alltså). Idag var det bara kring -15 på dagen så det var perfekt för en slädtur! Härligt! Hundarna var riktigt laddade och behövde verkligen få komma ut och springa efter några kyliga dagar.

Silva fick gå fram idag för att se om hon skulle koncentrera sig bättre och det såg mer normalt ut. Vi började med att köra ut på sjön och växla mellan olika spår och orörd snö för att träna upp de små ledarhundshjärnorna. Kaela tog fina initiativ idag!

Någon snäll själ hade sladdat en led över mot Kaskeloukt, men den räckte bara till Rötholmen där ledmakaren hade vänt... men det var riktigt tjusigt så länge det varade!

Istället svängde vi upp på Näset och leden upp mot byn. Lyxigt med nykörda skoterspår! Jag passade på att filma en liten snutt när vi nästan var hemma i byn igen, men det var lite ojämnt så filmen hoppar och skuttar. På slutet ser man ut över Uman, och innan dess passerar vi en fd gran som vi fick klättra över tidigare i veckan. Tack snälla du som tog bort den!

Sen körde vi upp efter ett litet sidospår och vips stötte vi på en älg! Den var väldigt lik den vi såg för några dagar sen någon kilometer därifrån, och hundarna tyckte också att den var enormt söt. Rent utav vacker! Det roliga med tokiga draghundar är att när de står där och småskriker och stirrar in i skogen, och får kommandot "Höööger" så kastar de sig oftast iväg för de är så ivriga att få springa ut sina starka känslor. Bara åt vilket håll som helst även om det är bort ifrån älgen! *hihi* Sötnosar!

Sen körde vi vidare bort ifrån byn (åt andra hållet) och sen ner på sjön, och då hade det börjat mörkna. Passade på att filma ännu en skakig och halvkass film där ute på sjön. Tränade lite spårval på sista biten hem och Kaela var riktigt säker och duktig. När vi kom hem lade sig åter det kompletta lugnet över gänget och alla sov så gott.

Efter en riktigt god indiskinspirerad middag och en pensionärspromenad väntar nu sängen. Imorgon blir det mer bilfix och sen ska Sven-Erik få komma hem! =) Dessutom har världens bästa mamma sytt klart slädsäcken till lillsläden så imorgon ska vi nog testa den!

Idag var det inte helt mulet, och dessutom bara -17 grader! Eftersom min kusin Kerry sagt att han kört upp skoterspår ända upp på Blaikfjället, bestämde vi oss för att göra ett toppförsök. Det är ungefär 1,4 mil härifrån till toppen, men mycket uppför och tunga spår, så jag var inte helt säker på hur det skulle gå med mitt löjliga lilla fyrspann och minisläden. När vi kom iväg så var solen redan på väg neråt.

Vi fick följa ett tjusigt skådespel en lång stund! Dessutom var det mer snö ju längre upp vi kom, som det alltid är. Och världen omkring oss blev allt vitare.

Granen till vänster i bilden tycker jag var rätt söt! =) Gulligt när inte bara björkarna bugar för kung Bore. På vägen upp träffade jag mina kusiner Kerry och André som skulle upp med skotrarna och leka lite, och spåren var fina att följa. Hundarna trummade på rätt bra, men i pudersnön gick de ner 3-4 cm i varje steg trots ganska välkörda spår, och när jag själv försökte hjälp till och sparka sjönk jag ner betydligt mer än så. Tur att man hade hundarna och släden!

Till slut såg vi den efterlängtade synen - Storfjällsmyran och på andra sidan - Blaikfjället!

Över myren gick det riktigt tungt i pudret, men hundarna kämpare på fint och snart var vi över. Sen började sista stigningarna upp mot toppen på vårt söta lilla fjäll.

Äntligen uppe! Det tog bara 1 timme och 45 minuter ungefär, men med all stigning så känns det längre eftersom det blir ganska tungt. När vi väl kom upp hade solen redan gått ner, men jag passade på att filma det man ser kring toppen en sväng. Tyvärr ser man inte fjällen i horisonten på filmen, de som är det bästa av allt!

Efter att ha njutit av utsikten en stund (hundarna spanade också för fullt) letade vi oss neråt igen, och neråt går det ju alltid snabbare. Dessutom mötte vi Kerry och André igen, nu på väg neråt, och André och hans skoter fastnade på bild eftersom de kom fram först.

Resten av hemvägen gick fint och det tog 1.15 att ta sig hem bara. Släden höll och hundarna var glada och pigga. Mintu och Kaela var jätteduktiga idag men Rossi slackade titt som tätt och även Silva ibland (!?). Det var smått underligt...får hålla lite koll på henne helt enkelt. Medan vi var borta åkte pappa och Åsa skidor med Giela, så när Gakkon fått en promenad på kvällen var alla nöjda.

Vi passade på att klippa alla klor med tuggbensutdelning efteråt (God Jul hundarna önskar mamma och pappa), och där surnade Silva och Mintu till lite mot varandra när de båda var nära mig och benen. Dumheter! Det blev en snabb men rejäl åthutning och sen fick de lämna rummet och vänta till sist. Silva såg faktiskt ut att smått skämmas när hon äntligen fick komma fram och bli klippt och få ben. En påminnelse om att det är viktigt att tänka på vad man gör, och att det inte är fel att vara lite överförsiktig som jag ibland tänker att jag är, när det gäller mat och ben. Lite humör har de båda två, och Silva vill gärna äga ALLT (fast matte står ju ivägen för det tyvärr). Första gången nånting sånt händer på evigheter, och förhoppningsvis sista gången på länge också.

Nu kallar sängen - gonatt!

Senaste dagarna har det snöat på rätt bra och nu skulle det vara perfekt att köra ut i snön med hundarna och pulsa och ha äventyr i blåsten. Tyvärr är släden trasig, vilket är överkomligt, men dessutom ligger jag inne med feber och bihåleinflammation... Missade gårdagens prov och jobb pga denna förbannade förkylning och nu hoppas jag bara vara frisk nog imorgon för att orka packa in mig o gänget i bilen och köra till Blaiken. Får se imorgon hur det blir. Hundarna är nu smått understimulerade. När det äntligen blev varmare än svinkallt, och dessutom kom rejält med snö och slädföre, så kommer förkylningen...=(

I förmiddags släppte jag ut alla utom Gakkon i hundgården och öppnade mellan så att de kan leka fritt ihop. Med pigga huskies blev det en del bus och leken ni ser här avslutades med populära "alla på Mintu". Resten a dagen har bedrivits med att sova, och så en sväng in till stan för att hämta ut mer ögondroppar för de tog slut igår och ska droppas med en vecka till. Efter den trippen var jag slut själv med... =( Här kommer film:

Idag åkte Veronica och jag till Marcus och Catrin norr om Kalix, för att hämta foder och köra släde! Där har de nämligen fått mer snö än vi har i Boden! De har flyttat ganska nyss och jag hade inte sett nya huset innan, så det var lite extra skoj att åka dit!

Vi spanade in Marcus fina hundar och pussade lite på hans små valpar. Sen var det dags att sela ut och jag filmade lite av hundarnas glädje innan vi drog iväg, två små filmer, lite skakiga och knasiga, blev det.

Vi körde Silva och Kaela i led, sen Mintu och Rossi, Sälka och Kenai, och Nooki och Kodiak.

Glädjen går inte att missta! Tror att hundarna längtat lika mycket som vi har! Marcus och Catrin körde 10 hundar, så vi var 18 jyckar och 4 människor totalt. Vi körde först en bit efter vägen och sen in på spår som gick över myrar och in i skogen. Underbart!

Marcus och Catrines fina spann med Aslan och Sherry i led. Aslan kom in sen efteråt och vad blyg och försiktig (har nyss flyttat dit och verkar inte ha varit inomhus mycket tidigare) men när han väl vågade sig fram satt han så sött och alldeles andäktigt medan jag fick klia honom. En riktig sötis!

Vi tränade lite omkörningar och låg lite i bredd en stund, och hundarna skötte sig fint. Silva var lite nyfiken på de andra, på ett snällt och gulligt men kanske inte önskvärt, sätt. Något som gjorde oss extra glada var att Nooki och Mintu, som är två enormt sociala hundar, sprang jättefint bredvid andra spannet utan att bry sig om dem ens! Jättekul! Vi körde nånstans kring 2 mil, vilket kändes helt lagom med tanke på att hundarna inte kunnat gå så mycket sista tiden, och slädkörning blir rätt tungt.

Vi avslutade dagen med en jättegod pizza inne i Kalix (skinka, räkor, ananas och vitlök!) och en massa prat om slädhundar, linjer, slädhundsfolk, hundmat osv. Tack Marcus oxh Catrin för en riktigt trevlig dag! Nu ska Giela och Gakkon, som var hemma idag, få sig en promenad och sen ska julgranen upp! Åh vilken härlig dag!   

Igår testade vi pulkan igen och körde runt Vittjärvsträsket. När vi hunnit halvvägs körde vi nerför en liten backe och vips - ner i bäcken! Den var ju inte alls djup, men blöt nog att täcka hela undersidan av pulkan med is och blötsnö, så att den blev enormt tung att dra. Som tur var hittade jag en pinne i snön på ängen och kunde skrapa bort allting ganska smidigt.

Vi korsade ett vattendrag till och där tappade jag förstås sittunderlaget i vattnet. *suck* En mycket förvirrad film men nog är de rätt söta där de springer, Mintu, Silva och Kaela! (klippet tog en stund att ladda inpå youtube så om det inte fungerar nu, försök igen om ett tag)

Eftersom man faktiskt inte KAN hjälpa till i stort sett, så blir det här bra träning för hundarna och de lär sig att slita lite extra. Samtidigt verkar de har riktigt roligt! Visst är det jättetrist att vara utan släde, men just nu fungerar det ändå ganska bra. Dessutom är det ju nästan skidföre... efter denna tur åket jag samma väg med Giela, Gakkon och Rossi... jättekul för alla utom skidorna som fick en hel del stryk (var tydligen mindre snö än jag trodde...), men å andra sidan är de rätt gamla och var redan slitna.

När vi kom ut på vägen fortsatte småttingarn att springa tätt ihop. Så söta de är! Denna dag jobbade hundarna hårt men var lite disträ ibland då vi passerade en massa rådjursspår som tydligen var jätteintressanta idag! 

Matte fick ryta och leva om lite nån gång men sen gick allting smidigt igen. Efter pulka och skidåkning kom alla hundarna in för en mysig kväll. Jag passade på att skära upp lite kött för att marinera, och hade genast 6 trogna vänner vid min sida. Rossi och Giela låg "bakom" mig, så de syns inte på bilden.