Igår kväll åkte jag och hundarna ut i skogen för lite blandad aktivering. Det är en av de första gångerna på länge jag har med hela gänget eftersom det löps här och där, men jag listade ut ett bra sätt att få med alla i bilen på ett säkert sätt. Egentligen hade jag tänkt köra personsök men det saknades figuranter så istället blev det andra påhitt.

Finaste Rotax fick prova uppletande för allra första gången. Jag vallade en ruta på kanske 50 kvadrat och placerade ut 3 tennisbollar. Löptikarna fick vänta i bilen och Rotax kom ut själv, och ärligt talat hade jag ingen aning om vad jag skulle vänta mig. Rotax överraskade positivt på ett härligt sätt och sökte metodiskt och lugnt med fantastisk arbetsmoral. Han vände direkt in i rutan igen när han lämnade mitt område, och kom med varje boll så att jag kunde kasta ut den igen. Efter avlämning när jag pekade mot rutan och gav nytt kommando arbetade han vidare direkt, som om han aldrig gjort annat!

Killen imponerade stort och jag lutar allt mer åt att sommarplanerna ska omarbetas lite. Vi ska nog börja köra uppletande regelbundet för honom och nån hund till. Nalle fick också testa och även han var duktig och gillade uppgiften - skoj! Mintu fick testa men hans hjärna var lika bortkopplad som i lördags när vi körde personsök. Ingen hemma, och vi avbröt övningen ganska snabbt.

Rossi var lite löpig i sina tankar så jag tänkte ge oss en enkel uppgift - att leka! Rossi gillar att kampa med saker men bara när hon är på rätt humör och känner sig tuff. Jag skulle gärna använda detta som belöning men då måste hon ju gilla det först - och våga! Drömmen är att hon ska våga kampa även med "okända".

När leksaken åkte fram kastade sig Rossi ner på rygg bredvid mig. Hon låg där och kravlade och sa "jag vågar inte - låt mig bara ligga här och gömma mig istället". I det läget är det förstås lätt att trilla i fällan och antingen trösta och klappa eller börja locka och pocka. Hon ser verkligen ut som att det är väldigt synd om henne just där och då. Istället brukar jag be henne att sätta sig eller ställa sig upp, inte ligga och inte ligga på sidan, och sen gör vi nåt skoj. Att kasta sig på rygg ska inte vara en utväg ur en ofarlig situation.

Att börja med leksaken direkt därifrån var förstås dödsdömt. Istället klickade jag några gånger för sitt vackert och andra "aktiva" rörelser hon gjorde och gillar att göra. Direkt höjdes humöret och sen nosade hon (och fick klick) på leksaken. När den biten fungerade började jag hålla undan den så att hon fick röra sig ett par decimeter för att nå fram. Nästa steg blev att jag gick så att hon fick anstränga sig ännu mer för att nå fram. Det som tidigare varit läääskigt var nu en kul lek där hon deltog med fin inställning. På slutet försökte hon till och med öppna munnen lite över bollen i änden.  Success för en mesig hund! =)

Idag har vi promenerat på stan i 2 timmar med Veronica och Flinga. Silva och Rossi var med och stortrivdes som vanligt på små äventyr i stadens utkanter. Som vanligt hade vi en underbar promenad med mycket att prata om. Efter det drog jag på löparskorna och sprang en sväng intervaller med Giela. När jag hunnit 1/3 ungefär kändes benen riktigt tunga men efter en temposänkning kom orken tillbaka och på slutet kunde jag öka ytterligare istället - kul!

Giela fyller 12 i september och senaste året har det faktiskt synts ibland att hon börjar bli gammal. Tidigare tänkte man aldrig på det, men nu syns det ibland att hon är aningen stel när hon lägger sig, eller att hon går lite försiktigare på halkiga underlag. Giela ser faktiskt en aning gammal ut ibland. Förutom 2 knölar, lite taskiga tänder, rinniga ögon (som hon iofs alltid haft egentligen) och en liten "dutt" som växt ut under höger öga och en lite stel bakdel ibland, så är hon i ganska fin form vår lilla tant. Joggingrundorna känns som lagom motion för henne, ja kanske lite töntig egentligen men hon får lulla på i alla fall i mer än promenadtempo men slipper draghundstempo och draghundsdistanser.

Förhoppningsvis vill vår tant hänga med i många år till, och om ingenting allvarligt händer så borde det kunna bli så, men man börjar ändå inse att tiden börjar komma när oväntade problem riskerar att dyka upp och dessutom kan ha stor effekt. Tills dess fortsätter vi att jogga och skida och simträna och kramas. =) Avslutar med en bild från en av årets alla underbara slädturer, rejält med nysnö och igensnöade skoterspår nånstans där under, kloka härliga ledarhundar, helt underbart på alla sätt!

Idag hann det faktiskt bli rätt varmt i luften och det kändes lyxigt att komma hem från jobbet och kunna vara ute med hundarna utan att frysa. Cyklade 3-4 km med Mintu och Rotax utan vantar och frös inte ens! Killarna fick en liten springrunda för att få igång Mintus aptit igen. Nu kring löpen har han ätit allt långsammare å mindre å det blir ju lätt en ond cirkel, lite bra motion får igång hungern igen! När vi kom hem drack han mer vatten än han druckit senaste veckan (typ) och åt middagen med god aptit ett par timmar senare. =) Däremot kändes min cykel väldigt liten och ynklig, förra året cyklade jag ju mest med Lars cykel, större, tyngre och med bättre bromsar.

Gänget där ute fick lite agility och klickerträning. Nalle och Rossi fick börja med varsitt kort agilitypass. Nalle blir enormt ivrig och med honom måste man komma ihåg att belöna lugnt och inte bli för glad själv. Alltså totala motsatsen till Rossi. Henne behöver man köra igång och peppa och lyfta hela tiden. Årets agilityträningar blir alltså lika mycket mental träning för matte som för hundarna. Nalle skötte sig rätt fint ändå, men Rossi har löptikstankar i sitt lilla huvud och nosade lite här, och lite där...

Galen tant

Silva, Giela och Kaela fick balansträning på bommen. Mellan två av kojtaken i ena hundgården har vi en gångbräda som är ca. 20 cm bred kanske? Där tränar vi ibland på att balansera genom att sitta mitt på bommen. En del tycker att det är rätt enkelt, andra får anstränga sig och balansera och utmana sig själva både mentalt och fysiskt. Giela tyckte att bommen var lite läskig, hennes kropp börjar trots allt bli gammal inuti (även om det inte syns utanpå direkt) och det märks ibland att hon är mer rädd för att halka eller tappa fotfästet. För henner räckte det faktiskt att gå fram och tillbaka över bommen.

Silva och Kaela fick träna på att sitta på bommen. Kaela fick vara med på en liten film. Jag filmade nästan direkt vi körde igång och visst är hon söt när svansen viftar hela tiden? Jag försöker att inte styra henne så mycket för att hon ska få klura lite mer, men hjälper till lite ibland genom att flytta mig själv åt ena eller andra hållet. Här var hon rätt förvirrad och testade lite allt möjligt, men jag valde ändå att ha med den här filmen för den var sötast! Sen satt hon så fint på bommen och kunde även vända uppe på den.

Rossi kommer rusande

Nalle och Rossi

Jag brukar ju skriva ibland att Rossi och Kaela inte riktigt förstår varandra. Idag försökte jag fånga deras lilla anspänning på bild men lyckades inte så värst bra. När jag själv tittar på bilden så ser jag alla de små tecken som brukar synas, men jag vet inte hur bilden ser ut för nån som inte känner hundarna? Nåja, det handlar inte om några jättestora signaler helt enkelt: aningen långsammare rörelser, aningen stel nacke osv... än har det dock aldrig blivit mer än så men gamla vanor är ibland svåra att bryta. Två aningen osäkra hundar som blir lite besatta av varandra, ja det blir lätt en lång historia.

Imorgon gör jag veckans sista arbetsdag på jobbet, och sen blir det långledigt med städning, röjning, slängning, och så hundträning förstås. =) Gissar att de fyra dagarna kommer att gå ganska snabbt som vanligt, men å andra sidan känns ju helgerna längre när man har mycket inplanerat och hinner få mycket gjort! Ju mer man gör, desto längre känns tiden!

I förrgår köpte jag en leksak med pip i på COOP. Tanken var att Silva skulle få leka med den som belöning i söket. Det stod att den var av jute och väldigt hållbar dessutom, sånt tar man förstås med en nypa salt men en stund borde den ju i alla fall klara, i alla fall under uppsikt...eller?

När jag kom hem hittade Rotax leksaken så jag drog av prislappen och gav den till honom innan jag sprang på toa en snabbis. Genom dörren hörde jag sen:

-Nej Rotax! Du får inte ha sönder den...!!!

När jag kom ut, inte alls lång tid senare, hade Rotax slaktat leksaken och plockat ut pipen också, snabbt och effektivt. Den kanske höll i 3 minuter alltså? =/ Pipen fungerar i alla fall fortfarande.

Igår kväll hände något oväntat men kul! Jag har ju planerat att börja springa, och det var nu i maj det skulle hända. Jag har alltid hatat att springa men önskat att jag skulle tycka det var kul. Det SER ju så skoj ut... När vi körde hem från jobbet såg jag en bekant jogga med sin hund och tänkte - det är nu det ska hända! Före middagen hoppade jag i de nya träningskläderna (sånt gör ju faktiskt allting mycket roligare) och tog med mig Giela ut.

Vi började med att promenera 10-15 minuter. Giela pinkade troget en gång i minuten och jag började känna  mig modfälld redan där. Med så många pinkpauser skulle vi ju aldrig komma nånstans. När vi sen började jogga, sakta sakta, så drog Giela plötsligt fram all arbetsmoral hon besitter och sprang alldeles perfekt framför mig med linan sträckt men utan att dra - perfekt!

Eftersom vi sprang så pass sakta så var det faktiskt kul, och det visade sig att jag orkade mycket mycket längre än jag trott, mycket längre än jag någonsin sprungit förut! Efter 30 minuter var vi nästan hemma igen och jag var trött men absolut inte slutkörd - riktigt härligt! Det var faktiskt precis så skoj som jag drömt om - hemligheten var att springa saaakta... Att springa 30 minuter utan paus har jag aldrig gjort tidigare - nånsin! Tanken är att springa 2 pass i veckan framöver.

Idag har jag fått hem 130 kg Pondus och 60 kg torrfoder (High-Energy Competition). 10-kilosblocken skulle delas i 1-kilosbitar inför sommaren, och allt yxande och bärande var faktiskt jobbigare än joggingturen igår. *pust* Ännu en gång när det känns enormt praktiskt att inte ha så jättemånga hundar men som vanligt är det jätteskönt att ha frysen full! Verkligen smidigt med leveranserna från Pondus som ger möjlighet att hämta foder i Luleå varje vecka.

Just nu ligger Rotax inne och sover, och vännerna där ute verkar rätt lugna och nöjda med livet de med. Jag var lite sugen på att dragträna en kortare sträcka nu ikväll bara för att röra lite på hundarna men det blir nog imorgon kväll istället. Alla kändes så lugna och nöjda så jag låter dem nog vara just lugna å nöjda den här kvällen. Den känns som att gruppen börjar komma in i "sommarmode" och när Rotax är inne så är det dessutom tystare där ute. Här inne jobbar han hårt med att charma oss, verkligen en hund man får skratta mycket åt.

Ena hundgården är nu helt snöfri, den andra består huvudsakligen av snö än så länge... å i helgen väntar förutom hundträning mer röjning och städning. Riktigt hur allting ska hinnas på 2 dagar förstår jag inte...

Av de sista fyra dagarna har vi söktränat 3, riktigt kul! Efter 10 imorse träffades vi i sandtaget igen laddade för nya äventyr. Dessutom hade vi tur även idag och även om det blåste lite så var solen där med oss.

Silva var först ut av alla, och idag hade jag tagit med en hög saker som hon brukar tycka är roliga, pipleksak, mjukdjur mm. Dessutom fick figgarna order om att vara rolliga och busiga redan från början å variera belöningarna för var gång. För att hon inte skulle hinna ledsna planerade vi dessutom bara 3 skick till varje figurant. För skicket = leksak, andra=godis, tredje=roligaste leksaken!

Våra planer gav i alla fall utdelning för Silva sprang som ett litet skållat troll mellan figgarna och tyckte speciellt att pipleksakerna var jättespännande. Grejorna var så roliga att hon knappt hade tid att stanna, men hellre att hon springer dit hon ska men har lite bråttom vidare än att hon nosar i backen och är disträ. Det hela avslutades med tygfågeln som hon brukar älska att stjäla här inne, men där ute var den inte alls lika rolig som pipleksaken. Det blev alltså ett rätt kort pass för Silva, men eftersom allting fungerade bra så ska vi nog öka avstånden en del till nästa gång så att hon får springa mer, däremot tror jag att vi fortsätter med rätt få skick så att hon inte hinner bli trött, tills rutinerna börjar sitta.

Rossi fick ett ganska enkelt upplägg med fullt synliga figgar fast i skogsterräng, och gjorde ett jättefint jobb. Tydligen hann hon även med ett extra snyggt skick där hon kurvade in mot mig och sprang precis förbi mig på mittlinjen innan hon fortsatte till figuranten på andra sidan. Själv såg jag det aldrig men lite skryt fick hon från den uppmärksamma figgen! Nu känns det som att vi är tillbaka där vi avslutade i höstas, alltså dags att köra vidare!

Mina tankar om att ha hunnit lära in rullemarkering innan sommaren gick ju i stöpet, vi är långt ifrån klara med det...hmm....sökträningen fortsätter ju med eller utan rulle!

En av dagens andra duktiga sökare var lille Kaspian, oj vilken fart han har genom skogen! Om han hade varit en stor hund och inte en dvärgpinscher hade det nog låtit som en elefanthjord som rusade genom skogen!

Nalle och Mintu fick varsitt spår, årets första, och idag hade ingen av dem nån som helst hjärna med sig. De verkade knappt förstå alls vad vi gjorde, eller varför, eller hur? Har vi gjort det här förut? VA? Vi längtar tills det kommer mer barmark för nu lade vi spåret delvis i snö, å så hoppas vi att killarnas minnesbilder kommer tillbaka lite till nästa gång. Idag var söket superlyckat, och spåret total katastrof... =/

När alla kört sina grejor fick en del av hundarna springa  lösa och leka tillsammans. Mina vänner fick sitta i bilen, några av dem kan vara lite luriga i liknande situationer med en massa nya hundar och lek. Silva är en bitch i såna lägen, oftast, så är det bara. Kaela kan vara lite osäker och vara bitchig för det. Rossi kan skälla lite först men fungerar sen bra med alla. Mintu hade antagligen stalkat löptiken som var med, och Nalle är faktiskt inte heller helt enkel att bara kasta ihop med vem som helst. Dessutom har de ju varandra att leka med så det känns inte lika viktigt att få till led med nya hundar utanför gruppen.

Hundarna som lekte var egentligen 6 stycken, men bara 3 fastnade på dessa bilder.

Efter rolig träning i skogen åkte jag hem och bytte hundar. Rotax och Giela fick följa med in till stan för promenad med Veronica och Miksi. Som vanligt skrattade vi gott och promenerade kring Erikslund och runt i stan.

När vi gått kanske halvvägs mötte vi en ensam lös golden retriever, en hane. Han ville förstås gärna hälsa på tjejerna och kom till slut även fram till Rotax. Som tur var inga allvarligt sura miner eller problem, och när vi gått en bit till (och hunden fortfarande följde med) så kom en kille med cykel och hämtade hem honom. Vi hade just börjat undra hur länge vi skulle promenera med en extra hund? Nåja, tur att alla kom överens!

Efter ungefär 2,5 timmar var vi tillbaka vid bilen och och hade surrat ikapp alla nyheter och tankegångar. Såna vänner är guld värda att ha! =)

Nu är alla hundar nöjda och trötta och middagen ska snart kastas på grillen. =) Hemgjorda hamburgare blir det idag. Imorgon väntar jobbet igen efter en lång och rolig helg, ska bli riktigt kul det med. Rotax får bli "bilhund" och åka med husse resten av veckan, för hans hundgårdskompis Kaela börjar vara lite väl intressant snart.

Som vanligt firade vi valborg hemma i lugn och ro. Man kan nästan säga att det var helt som en vanlig kväll med vissa undantag. En bit in på kvällen sköts lite raketer i närheten och för säkerhets skull gick jag till köksfönstret för att hålla lite koll. Tant Giela såg ut att tycka att det var aningen otäckt så hon fick komma in. Killarna, Silva och Kaela  verkade oberörda och Mintu stod ute på sin lilla "altan" och tittade på de blixtrande färgerna på himlen. Rossi gömde sig antagligen i garaget men det fungerar ju också eftersom det bara var 3-4 raketer (varav en rejäl som sprakade och smattrade en lång stund).

Här ligger Giela inne vid soffan medan jag spelar TV-spel, inte läge att sova utan här måste man hålla sig vaken ifall raketerna anfaller! Glad Valborg till er alla!

Idag hade jag en ledig bonusdag och passade på att städa och rensa vidare och göra en massa ärenden på stan. Rotax och Silva fick följa med och när allt annat skrot var avklarat gick vi en stadspromenad på 1,5 timme ungefär. Rotax fick låna den större klövjeväskan (som egentligen är Silvas) och Silva fick ta Gielas gamla röda. Alla mina hundar är hyfsat vana att gå på stan även om de är landsorstjyckar i grunden. Rossi och Kaela kanske är de som stressar upp sig mest, men så länge man inte är "mitt i smeten" så är det inga problem. Att gå på gallerdurk var däremot nytt för Rotax och  lite läskigt enligt Silva (som vill ha fast mark under tassarna). Bäst att kolla varje steg noga!

I en sluttning vid Bodån hade gräset börjat växa och där var torrt och fint så vi stannade till en stund och myste i solen. Då slog det mig att jag gjort precis samma sak ungefär för 3 år sen, men då var hundarna en liten, liten Mintuvalp, och vackraste Gakkon. Oj vad jag har saknat henne på sistone. De egoistiska tankarna börjar komma, tänk OM hon hade klarat operationen, tänk OM det veterinären hittat där inne hade gått att ta bort, tänk OM problemen med frambenet gått att lösa...osv. Sen kommer förnuftet ikapp, med tanke på att hon på sista tiden hade lite tråkigare päls, att hon hade problem med mjäll ett tag, att såren efter svansamputationen och analsäcksoperationen läkte väldigt sakta, nä antagligen hade cancern som fanns i hennes mage hunnit sprida sig till mer än bara mjälten med tanke på att hon visade andra tecken också.

Så orättvist att en så underbar och fantastisk hund fick ett så kort liv. Hon hade älskat att vara med oss ut i skogen och träna sök nu, hon hade charmat alla och hennes ögon hade lyst av glädje. Så här såg hon i alla fall ut för 3 år sen, sittande i solen på sluttningen mot Bodån med en ond rygg men i övrigt fortfarande glad och pigg.

Promenaden fortsatte genom stan och vi hade turen att träffa min käre vän Per som är min fd. arbetskollega och min fd. klasskompis också! Just innan vi mötte honom sprang vi på ett gäng med små barn som var mycket nyfikna på hundarna, däremot var de lite rädda och valde att vara lite retsamma istället för att komma ändå fram. Som tur var så är Silva och Rotax lugna och fina kring barn så deras viftande och stojande berörde dem inte direkt. En av killarna vågade komma fram och klappa men sen spraaaang han iväg och fnittrade. Det är inte naturligt för alla hur man ske bete sig kring hundar, speciellt inte för alla barn. När ovana barn och ovana hundar möts kan det blir riktigt fel och tokigt, för att inte säga farligt!

Klövjeväskan från Snowdogs fungerade kanonbra medan Silvas röda variant trasslade mer med hennes koppel. Längtar tills det är dags för nästa snowdogs-väska! Båda två fick lätt packning, ett gäng hockeypuckar eller två lättare sommarskor, mest för att vänja sig vid att ha någon "på sig". Lite längre fram ska jag fixa påsar med sand eller liknande och väga, så att man enkelt kan kombinera ihop till rätt vikter när det är dags att lasta på lite mer.

Efter lite mer ärenden och fix åkte vi hem och nu väntar en lugn kväll i soffan. Hundarna får vila och ladda om, för imorgon förmiddag drar vi ut i skogen på sökträning igen! =) Efter det blir det promenad på stan med Veronica och nån av hennes hundar, nu är bara frågan vilka hundar som ska få göra vad. Silva och Rossi ska förstås söka, sen kanske Mintu och Kaela ska få träna sig lite i att passera (bra att ha en massa figgar att träna på där ute i skogen), och Giela och Rotax får promenera på stan.... bara Nalle kvar då...hmm..får se vad vi hittar på!

Så härligt att ha hundträning inplanerad även idag! Dessutom blev det strålande vackert väder ännu en dag, med en aning blåst bara. Innan vi åkte passade jag bara på att slänga jag upp alla hundarna på ena kojtaket för lite fotografering.

Planeringen var sökträning för Rossi och Silva, och så fick Nalle och Rotax hänga med också. Vis av gårdagens totala misslyckande fick figgarna hålla till ute på sandplanen och bara 10 meter från mittlinjen som mest. Rossi sprang klockrent mellan (förutom att hon var aningen långt ifrån mig 1-2 gånger) och den förenklade övningen uppfyllde verkligen sitt syfte - att få till 100% lyckade skick!

Sen var det Silvas tur och för att försöka få henne mer fokuserad på själva uppgiften (enbart, inte tillsammans med andra saker) hade jag med leverpastej till figgarna och så höll vi till på samma tråkiga sandplan, med figgarna ännu närmare varandra för att ge mindre utrymme för tokigheter. Silva lurade oss ännu en gång. Visst var det gott med leverpastej men det hindrar ju inte att man kan nosa lite ändå... När figgarna blev busiga och roliga blev Silva mer taggad och gjorde några riktigt fina skick, men snart genomskådade hon det också.

Jag har ju henne i långlina för att förhindra att hon går över i "rymningsmode", men idag använde jag även linan till att fånga in och hindra när hon gjorde annat än själva söket. Slutsats - nästa gång ska i redan från start ha roliga busiga figgar, BRA belöningar (funderar på att ta med tygfåglarna här hemma som hon ständigt försöker stjäla), samt 100% konsekvent hindrade om hon försöker göra annat, med linans hjälp.

När jag kom hem och berättade glatt för Lars om mina planer så berättade han att Silva inte alls varit så intresserad av tygfåglarna sist hon fick titta på dem...hmm...typiskt! Just nu känns det som Kicki va. Silva har resultatet 0-1!

Rotax och Nalle fick köra lite cirkelträning, dvs. belöning för all spontan kontakt de tar med ett gäng personer som står passiva i en stor ring kring mig. Båda två tyckte att det var skoj men samtidigt luktade det väääldigt intressant på marken av alla som sprungit där tidigare. I väntan på att spårskogen tinar fram så fick detta duga.

En härlig sak med vår träningsgrupp är att vi har så härlig spridning på hundarna! Idag var där 4 huskies, 2 Ridgebackar, 2 pudlar, 1 dalmatiner, 1 dobermann, 1 St Bernhard, 1 Irlänsk setter, 1 amstaffblandning å en annan stor blandras. Lite bilder blev det förstås på en del av dessa:

På tå!

Mila med fullt fokus på figgen

-Hej, vem är du?

-Leka?

Wihooo!

Efter några härliga timmar i sandtaget med härliga gänget kastade vi oss in i bilen och åkte hem för att byta hundar inför helgens besök hos Älvdalens Hundhälsa i Råneå.

Mintu och Kaela simmade idag. Mintu fick prova jet swin ett par minuter för allra första gången. Då blir vattnet i poolen strömt och det märktes att han fick ta i betydligt mer för att kunna simma sina små rundor. Skräckblandad förtjusning kanske är bästa sättet att beskriva hans upplevelser, för han såg ut att tycka att det var skoj samtidigt som det var lite läskigt. Innan dess simmade vi dock på som vanligt bara, med "Wubba" i munnen. 2x10 minter även idag.

Kaela var måttligt road av simmandet även idag men allt arbete i vattnet har gett henne fina ryggmuskler - hon simmar verkligen fullt ut när hon är  vattnet. Här spanar hon in en av linorna vi använder för att hålla henne i vattnet, och inte på poolkanterna. På vägen upp såg hon så här glad, eller kanske lättad, ut...

Giela hade ingen simtid idag utan fick helkroppsmassage och laserbehandling. Vissa kroppsdelar tyckte hon mycket om att få omskötta, ländryggen och delar av bakbenen däremot var lite "ömtåligare". Det märktes tydligt att hon reagerade på lasern så den gjorde säkert en hel del nytta på gammelkroppen. Hon är ju min första gamla hund av aningen större modell så det blir ju lite nytt att tänka på. Paula menade att den typen av stelhet inte alls är konstig eller ovanlig på en äldre hund, men det finns ju ändå en hel del kan man göra för att underlätta.

Laserbehandling på ryggen 

Tantmassage...!

Imorgon planerar jag en promenad på stan med Silva och Rotax och klövjeväskorna, eftersom jag ändå har lite ärenden in till stan. En bra sak med mitt trevliga nya jobb är att vi är lediga imorgon och får en riktig långhelg!

Idag var det äntligen dags för sommarpremiär! Vi var några stycken sugna som träffades i ett stort sandtag utanför Boden  på jakt efter snöfria ytor stora nog för sökträning, och helst även spår. Vägen dit var blöt och isig, och skogen visade sig vara väldigt snöig nästan överallt. Spårplanerna hamnade på hyllan. Sökträning däremot fanns gott om möjligheter till, på ett ställe till och med på riktig barmark i skog (fast det var inte där Rossi sprang).

Rossi var först ut av alla och med starka minnen av hur pass duktig och säker hon faktiskt var när vi lade undan tjänstetecknet så sent som i november/december förra året, bad jag figgarna hålla sig fullt synliga men sa att de kunde ta ut avståndet ganska snabbt ändå. Nu visade det sig ju att vi inte riktigt kunde ta vid precis där vi slutade. En fin slädsäsong hade tydligen förpassat en hel del minnen långt bak i den söta lilla hjärnan.

Istället för att självsäkert springa rakt ut så stannade hon till för att nosa lite, titta lite, ja föret var ju lite bökigare än vanligt också förstås. Vi fick till några raka fina skick men nästan hälften var små katastrofer. =/ Jag borde ha lyssnat på första magkänslan som sa mig att vi skulle köra på öppen mark i sandtaget med 100% synliga figgar på nära håll första passet. Just när i skulle köra igång kom dock ett gäng 4-hjulingar körande just där jag tänkt ställa oss, så skogen kändes som ett bra alternativ, "vi kan ju ändå grunderna till det här"...Hmmm... nåja, som tur är ska vi ut igen imorgon förmiddag och då blir det träning rejält från grunden. 100% perfekta skick vill vi ha och ingenting annat!

Flera av oss som var med idag hade flera hundar med oss, så när en jobbat klart stod många andra på tur.

Söta Tyson som ju sprang med i spannet i vintras

Underbara lilla border collien Tweet som gjorde detta för första gången på jättefint sätt!

Snabba tassar!

Silva fick också köra ett sökpass och hon betedde sig precis som om det aldrig varit vinter. Silva är rätt söt för när hon bestämmer sig för att springa till en figge så fäller hon ner öronen och rusar fram och ser lite fjäskig ut (samtidigt som hon riskerar att kastrera alla av manligt kön med sina bestäma hoppanden). När hon INTE hunnit bestämma sig ännu däremot så finns ju mycket att lukta på i naturen, mycket att titta på också. Några fina skick, några småstruliga och nån mindre katastrof också, så kan man väl sammanfatta hennes insats.

Vi fick tips om att ha ÄNNU godare belöning till henne för att förhindra hennes multitasking, och ska fixa det inför morgondagen. Silva har ju alltid multitaskat vad man än göra, springet hon i spannet så kan hon ändå hinna nosa på saker i farten och hitta på lite rackartyg, samma typ av upplägg verkar hon köra i sökskogen. Även om figgen är roligast av allt där, så kan man ju ändå ta sig tid att stanna och spana på vägen dit, för de försvinner ju beviserligen inte även om de får vänta. Blir kul att se om det gör nån skillnad, för i övrigt verkar hon tycka att det är riktigt roligt träning.

Staffen Rex var en ny bekantskap för mig idag, och han hånglade förstås upp mig rejält på äkta staffemanér, en charmig kille!

Gårdshunden Daisy ser lite tokig ut

När de flesta (och alla de av mina som skulle) hade kört sina sök så skulle en kompis in till inomhuslokalen i Boden för att träna, så vi passade på att hänga med! Nalle ska ju utforska agility i sommar och där står hinderna redo. Det var första gången han såg agilityhinder (vad jag vet iaf?) så vi ägnade en stund åt att bara går runt och kika lite. Att ta hopphinder var inga bekymmer (vi körde på dvärgpinscherhöjd, helt lagomt) alls och med hjälp av Pernilla hann vi köra genom en rak tunnel några gånger. Även det verkade Nalle gilla och jag tror att han kommer att gilla livet som "agilityhusky" nu i sommar! =)

Rossi fick också komma in och köra agility och där satt takterna i rätt bra. Däremot blev hon ganska snabbt trött med ett sök i baggaget. Mintu fick komma in för att titta på allt roligt (och det var tydligen JÄTTEROLIGT där inne) och träna lite allmänt medan Pernilla körde agility med sina jyckar. Tänk så bakvänt det kan vara ibland, Nalle var betydligt lugnare där inne faktiskt trots att platsen å allt var lika nytt för honom, annars är det ju oftast Nalle som stressar upp sig värst.

Vi fick oss i alla fall en riktig hunddag och nästan alla fick något skoj att göra. Resten av dagen ägnades åt att sortera hundsaker och rensa ute i hundrummet i garaget, så det var hundrelaterat även om hundarna bara låg på kojtaken och såg på. Tanken är att flytta ut selarna och en hel del annan utrustning till garaget istället för att ha allting här inne. Nästa vinter ska ju hundrummet i garaget vara uppvärmt och ombonat så att tant Giela kan bo ute fastän det är vinter.

En sista liten knasighet hann vi dock med nu under kvällen. När jag gav hundarna middag så började Silva gnälla och pipa efter att hon ätit, såg obekväm ut och sprang in i en kojan och gömde sig!? Det är mycket ovanligt Silvabeteende och första tanken var - NAVELBRÅCKET!!! När hon kom ut kände jag på det och det kändes helt normalt vad jag kunde se. Däremot måste hon ju ha haft ont nånstans så lilltjejen ligger inne hos oss nu och myser. Hoppas det bara var falskt alarm. Dags att sova för imorgon väntar en ny dag fylld med hundaktiviteter, sökträning, hundsim och laserbehandling av tant! Det ni!