Det har töat mycket de senaste dagarna och nu känns det faktiskt officiellt - slädsäsongen är slut! Om ett mirakel inträffar kanske vi kan ta en liten tur nån morgon till helgen då det skulle frysa på, men antagligen inte. I vilket fall blir det inte annat än korta turer eftersom hundarna ska "ner" i kondition nu, å inte behöver springa sträckor på flera mil. Kring en mil vore precis lagomt! Annars blev säsongens sista slädtur den i lördags...

Hundarna själva verkar också ha gått över i sommarläge. Vindskydden är populära året om men det är bara på sommaren som hundarna trängs i dem. Nu börjar det faktiskt komma fram bara markytor och trall i hundgården dessutom, ska bli så skönt när den är snöfri och torr....dvs flera veckor bort.

Silva har för övrigt börjat löpa och det känns som att även de andra är på gång. Rossi verkar vara väldigt intressant enligt vissa hanhundsnosar, så jag gissar att hon kommer därnest. Senast det var löp så pratade jag ju mycket och länge om att knipsa kulor och kastrera... Ingen av våra hanar ska ju nånsin gå i avel ändå, men sen dess har ingenting hänt å nu är det nog i senaste laget om man ska få nån effekt. Hmmm... De äter å de ylar/skriker inte konstant, men energin i gruppen går upp, å tröskeln för att börja låta sänks...

Igår kväll hade vi innekväll med godissök, klickerträning och kloklippning. Godissöket bestod av korv vilket självklart var extra populärt. Filmade en liten film på småtokarna. Rotax visar sig inte från sin smartaste sida, och som man ser på slutet så är Silva ALLTID sist in i det "tråkiga" rummet. Varje gång verkar hon hoppas att jag helt enkelt ska glömma att bort att  stänga in henne där...

En annan sak gjorde lille Silva 4 år däremot jättebra! En av omgångarna så hamnade hon i ett trångt hörn med flera korvbitar. Efter en halv sekund kom även Kaela och Mintu dit och körde ner sina huvuden kring samma korvar, Kaela hade näsan precis vid Silvas näsa och dammsög in alla korvar hon hann! Jag fick hindra reflexen från att gå in och flytta nån, för även om den tydligen sitter sitter kvar från förr i just såna luriga lägen, så påminde jag mig själv om att Silva lärt sig hantera sånt där nu UTAN att ta till tänderna, och visst gjorde hon det - aningen stel i kroppen men inga morrningar eller fulheter alls å när korvarna var slut där så sprang hon glatt vidare. Älskade lilla hjärtat!

Klickerträningen baserades mest på det hundarna ska få lära sig mer om i sommar. Silva och Rossi fick nöta vidare med sökrullen, Rotax, Kaela och Giela fick lite rallylydnad, Nalle fick markera spårpinnar...men Mintu fick istället en resa tillbaka till det förflutna. För länge sen, faktiskt en av de allra första sakerna vi lärde honom, fick han lära sig att gäspa på kommando. Eftersom vi inte gjort det på länge nu var jag inte helt säker på att han skulle minnas, men visst gjorde han det,  även om han fick kämpa lite för att få till det. Han kan absolut inte gå fot, men gäspa på kommando kan han....Börjar med en video från tiden när han var liten, å sen den från igår.

Ikväll blir det kurs igen för Rotax å mig, sista gången av Rallylydnaden. Har varit en riktigt kul och lärorik kurs så det blir lite tråkigt att den tar slut... å andra sidan har vi fått en masssa bra att träna vidare på under sommaren. Sen kommer det snart en långhelg och då ska här städas, sorteras, flyttas hundgrejor, röjas garage...å så tränas hund förstås, å kanske även spelas lite TV-spel.

Glad Nalle innan start

När vi kom ut pendlade snöandet mellan att likna just snö, eller snarare regn. Spåren var mjuka och lite blöta, men den hårda skaren var borta så vi skippade sockarna idag eftersom deras luddiga yta ändå bara hade dragit åt sig snö. Vi körde samma runda igen,  lite över en mil ungefär, men idag gick det tyngre av den blöta nysnön. Vi trivs egentligen bättre på den här typen av spår där hundarna får lite motstånd istället för att allting glider så lätt och åker kors å tvärs, så lite skönt var det faktiskt. Lite som en tidsresa tillbaka till tidigare perioder av vintern när vi pulsade i snön och hade oss.

Lång uppförsbacke

Den vita nya snön lurar en nästan att tro att det är vinter igen. Allt ser så rent och fint ut. Men under den gömmer sig stubbar å stenar och tyvärr kommer den inte att kunna förlänga vår säsong speciellt mycket. Om vädret inte slår om för hårt så åker vi ut även imorgon, men efter det ser det ut att bli mest regn å plusgrader... =(

På senaste tiden har läget i gruppen känts en aning spänt. Inga incidenter, men lite mer laddningar så att säga. Det har känts som att Nalle och Rotax mätt sig lite mot varandra ibland, och jag gissar att detta beror på antågande löp samt att vi dragit ner rätt rejält på motionen efter en bra vinter med fina spår (större delen av tiden). Därför får de nu bara träffas när jag är med, och det var även av den anledningen jag satte dem bredvid varandra idag när vi körde. Att springa tillsammans är ett bra sätt att knyta lite band. En sån enkel sak kommer självklart inte att göra dem till bästisar direkt, men det kan vara en liten del i att lätta på spänningarna.

Jag tog en liten film och just då passade Rossi på att visa ett av sina knasiga beteenden. Som jag tidigare berättat ibland så kan hon fastna totalt för pinnar eller stenar som sticker upp ur snön ute på myrar och ängar. Hon stirrar så att hon nästan ramlar omkull och har väldigt svårt att slita blicken därifrån. Även idag såg hon nånting, och när hon stirrade så lurade hon Kaela att göra detsamma fastän jag är ganska säker på att Kaela inte hade en susning vad hon tittade på...knasbollarna!

Både Nalles och Silvas nacklinor har gått av senaste veckan så idag fick de båda gå utan igen. Jag brukar aldrig behöva byta ut nacklinorna å nu är säsongen snart slut så det får bli ett sommarprojekt. Däremot är jag lite stolt över lillSilva som tidigare var alldeles för nyfiken för att kunna springa utan nacklina. Nu fixar hon det galant! Det bådar gott inför nästa år då jag hoppas kunna knyta nya linor och köra hela gänget med Jeff King-selarna, alltså utan nacklinor till största del.

Trots att vi inte körde så långt kändes Mintu rätt trött när vi kom hem. Har tänkte på det ett par gånger på sistone faktiskt, att han har sett rätt trött ut även på distanser som inte varit jättelånga. Kanske är dags att låta nån spana på hans rygg/bakdel nu igen efter en säsong i arbete, kanske de hittar nåt nytt? Å andra sidan ser det rätt jobbigt ut att springa som han gör, så jag förstår att det tar mer på krafterna. Det är tråkigt att tänka på, men jag har väldigt svårt att tänka mig att han hobbyspringer i spannet vid 11 års ålder som Giela. =(

När vi kom hem fick hundarna varsin rejäl bit lever. Imorse tog jag upp en stor och omärkt köttbit ur frysen för att göra köttsoppa, men såg efter tiningen till min förskräckelse att det var lever! Lever gillar inte jag, men hundarna älskar det förstås, så de fick varsin bit att smågnaga lite på och såg väldigt nöjda ut. Resten av denna dag blir "människotid", kanske till å med lite grillning. Däremot ska vi inte grilla sånt här...

Idag tänker vi dessutom lite extra på en vän som fått ta ett jobbigt beslut med en alldeles för ung hund som pga smärta inte klarar att leva längre. Sista året har så många hundar lämnat oss, å så många som varit alldeles för unga egentligen. Ser man till den biten så har det faktiskt varit ett skitår! 

Idag är det precis ett år sen Gakkon lämnade oss, hastigt och oväntat. Senast för nån dag sen pratade Lars å jag om hur overkligt det fortfarande känns. I mina tankar är hon bara på semester nånstans, det kan inte vara så att hon inte längre finns här på jorden. Hon var för vacker och speciell för att bara kunnna försvinna sådär snabbt.

Vi saknar vår långnos väldigt mycket och det känns fortfarande tråkigt att hennes liv blev så kort (nästan 7 år) och fick ett så tråkigt slut med alla sjukdomar som kom.

Bilden ovan är från november hennes sista vinter, när vi började kunna ha med henne på kortare slädturer igen efter all rehab efter ryggskadan. Här går hon i mitten med Mintu, men frambenshältan gjorde sig ju påmind ibland så även om hon gick framför släden sista säsongen, så var det ju långt ifrån fullt ut och faktiskt hade hon "vett" nog att hålla igen lite grann istället för att ge allt som hon gjort tidigare.

Just idag saknar vi vår stolta kloka Gakkon alldeles extra mycket. Vad hade jag inte gett för att få ha henne här igen hos oss, frisk och hel på alla sätt. Hade varit fantastiskt kul att åka ut på äventyr med henne och Mintu i led tillsammans. Kommer inte på många saker jag hellre hade gjort faktiskt...men det går ju inte... =(

Igår kväll lyckades vi ta oss ut med släden och spåren var faktiskt rätt fina eftersom det kommit ytterligare snö. Däremot höll inte skaren så obligatoriska sockar var nästan ett måste. Jag tog tid när jag selade ut alla sju (Giela var också med) och från att släden och linorna låg framme vid bilen tog det 18 (!) minuter innan vi kunde åka iväg! Det innefattade att ta ut hundarna ur bilen och sela på dem samt sätta på sockar på alla. Kändes som en evighet men det blir ju rätt många sockar även till ett mindre spann som detta.

Tanten fick gå med sitt BoT-täcke för att värma igenom kroppen ordentligt. Hon sliter ju ändå aldrig hårt så den extra uppvärmningen motsvarade nog inte ens hur varma de andra blir, de som verkligen jobbar.

Här passar även Silva på att visa upp sina blå sockar! Passformen gillar jag men däremot tycker jag att de blivit väldigt luddiga väldigt snabbt...? Har bara kört 2-3 gånger å de är alldeles lurviga nästan vilket inte känns optimalt alls.

Efteråt fick Giela en liten kvällspromenad och då såg jag plötsligt ett bekymmer! Hon hade på sig Silvas rosa Björkishalsband och nu var det bara en centimeter kvar av bandet som höll ihop. =( Det var synd för jag gillade detta halsband, men nu ligger det i soporna för jag vill inte vara med när det går sönder. Tror jag ska tvinga mig själv att sluta köpa Björkishalsband trots att de är lätta att hitta i affärerna och har fina färger, tyvärr håller de inte särskilt länge alls. =(

Ikväll ska jag träffa en barndomsvän, ja faktiskt en vän som jag legat på en filt med långt innan jag kunde gå eller ens resa mig upp, och äta sushimiddag samt njuta av en konsert med Frida Hyvönen här i Luleå. Det ska bli riktigt skoj! Hundarna får en automatiskt vilodag och imorgon hoppas vi kunna nöta lite mer på spåren. Säsongens sista slädtur närmar sig, frågan är bara vilken dag den kommer.

På kurs

Det var två veckor sen senaste kurstillfället å med tanke på att vi fortfarande har vintersäsong har Rotax å jag varit rätt flitiga på att träna. Vi har säkert fått ihop 7-8 träningstillfällen men å andra sidan har vi ju en hel del grunder att jobba på så målet är ändå en bit bort. Idag tränade vi på skyltar där man skulle gå 1, 2 och 3 steg med hunden vid sidan (och sittande hund i varje paus) och samma sak men med hunden sittande rakt framför istället. Passade bra att få nöta till till efter all träning på positioner. De börjar ge utdelning men Rotax är inte riktigt säker på var han ska sitta ännu och hamnar lätt fel om förutsättningarna ändras. Däremot har han en härlig inställning och VILL alltid göra sitt bästa. Vad sägs om denna min?

När vi började kursen undrade jag ju lite över hur Rotax skulle bete sig "bland folk". I efterhand kan jag säga att han är väldigt lättsam. Han bryr sig inte direkt om de andra hundarna även om de skäller mot honom eller nåt sånt utan tittar bara nyfiket, och när det är träningspaus och Pernilla går igenom nya saker så sitter han antingen tryckt mot mig (gärna i mitt knä) eller ligger på golvet och sover. Han är en rätt cool kille helt enkelt!

Sen fick vi prova en bana och det är inte vår starka sida eftersom Rotax ännu inte är så duktig på att gå fint vid sidan. Vi tränar in fotgåendet med positioner och korta förflyttningar och att då gå många meter känns lååångt! Just idag hade han dessutom helt glömt hur man sätter sig "fram" eller hur man sitter vid sidan för den delen. Inte snyggt, men snyggare än förra gången i alla fall...

Dessutom är det enormt nyttigt och intressant att se sig själv träna hund på film. Oftast har man ju en hel del konstigheter för sig som man själv inte tänker på. Trots allt måste jag säga att det här såg snyggare ut än vad det kändes i alla fall...*s*

Imorgon kväll hoppas vi kunna köra släde en sväng, och sen på fredag kväll ska jag och en kompis på konsert i Luleå när Frida Hyvönen kommer dit! Det blir vilodag för hundarna och sen hoppas, hoppas, HOPPAS vi att det är före även på lördag förmiddag så att vi kan dra en tur i dagsljus.

Vilka konstraster livet bjuder på ibland. Igår steg jag upp 04.20 för att åka till Stockholm på seminarium över dagen. Det handlade om en temadag kring pågående projekt i stora dammar och var riktigt intressant att lyssna på. Jag fick chansen att träffa lite branschfolk, för nästan alla som jobbar med dammar var där, och så fick jag träffa några av de jag tidigare inte träffat på vår egen firma. En riktigt kul dag! I Stockholm var det visserligen lite kallt, men ingen snö och vårkänslor i luften.

När jag landade kring 18.55 igen på Kallax var vi tillbaka i vintern igen. Jag hade ambitionen att orka ut och köra en sväng med hundarna för de behövde verkligen få röra sig och temperaturen verkade vara snäll mot oss. Däremot visste jag att den stora tröttheten snart skulle sätta in, när man varit vaken sen 04.20 och varit igång hela dagen är man ju ingen hjälte fram emot läggdags. Som tur var fick jag en jättetrevlig taxichaufför vars sambo känner min sambo, så vi surrade hela vägen och när jag klev in genom dörren i Vittjärv efter åtta nån gång så var jag faktiskt pigg!

Skyndade mig in i ullunderställen för att inte råka fastna i soffan. Eftersom den senaste snön blivit vass skare tog jag med sockar till hela gänget för säkerhets skull. Sen packade vi in oss i bilen och körde nån kilometer hemifrån till fina spår.

Rotax var ritktigt ivrig och började prata redan när bilen stod still. När jag selade ut fortsatte han och Mintu m.fl hjälpte också till. Sen var det dags att socka hundarna å eftersom jag inte kör så ofta med sockar så är jag ganska långsam på att sätta på alla. Måste fundera lite på vem som ska ha vilken storlek osv. Nåja, medan jag sockade på så pratade Rotax vidare med sitt basljud "Waow waow waow waow" och nu hade Mintu och de andra ledsnat. Rotax fick sjunga själv.

När jag sockat hälften av hundarna sjöng Mintu med en stund igen men sen ledsnade han. Rotax däremot pratade oavbrutet tills ankaret lämnade snön och vi gav oss av. En del skulle kunna tycka att hans röst är rätt irriterande. Själv var jag rätt glad att vi stod mitt ute i skogen och inte hemma på gården just då. I skogen får han sjunga bäst han vill.

Vi satte av efter hårda oh nästan isiga spår och sockarna verkade helt klart behövas. Större delen av spåren var riktigt fina, men här och var har det börjat sticka upp stubbar och stenar, och på vissa ställen är det ju helt bart. Bland annat passerar vi en liten grusväg där det snabbt blir bart i en solig kurva. Det är en kort sträcka så det brukar gå bra ändå, men det är oftast en indikation på att slutet närmar sig. Idag när vi kom dit var jag beredd att börja springa för att spara på belagen, men just då drog hundarna på mer fart och eftersom jag vet att de är snabbare än mig fick jag vackert stå kvar på belagen och köra "barmark" lite tidigare än jag tänkt mig.

När jag stod där ute i skogen och duckade för grankvistar och såg hundarna arbeta, så kom jag att tänka på det där med kontraster. Att så helt olika underliga saker kan rymmas på samma dag, det är rätt häftigt! Skogen kändes betydligt mer "vildmark" än den egentligen är, just av den anledningen.

Klockan var efter 22 när vi kom tillbaka till bilen efter ca en mils körning. I kortaste laget men hundarna fick i alla fall röra sig och jag hade ju faktiskt en date med kudden att passa. Mina härliga lurviga små vänner, så fantastiska de är fastän de aldrig skulle vinna en tävling och inte orkar springa hur snabbt eller långt som helst. Ikväll är det dags för Rotax rallylydnadskurs igen. Ska bli riktigt spännande att se om han minns nåt av det vi tränat, nu när det blir nya moment. Först - ännu en rolig dag på bästa jobbet!

Imorse när vi vaknade var det inte alls så kallt, men det hade frysit lite grann i alla fall. Eftersom ån är väldigt blöt nu kan vi inte längre köra från tomten, men snö finns det rätt gott om. Vi packade in oss i bilen och stannade en bit in efter Långmyrsvägen där skoterleden korsar grusvägen. Giela fick stanna hemma eftersom jag misstänkte att spåren kunde vara rätt isiga och snabba.

Spåren var ändå lagom hårda och rätt fina faktiskt. Skaren visade sig ändå vara hård nog för att bära oss överallt, så vi passade på att köra lite slalom mellan träden. Silva och Nalle råkade gå på fel sida varsitt träd och nacklinan small av direkt. Hann aldrig ens se att det ryckte till i huvudet/halsen och det är förstås så det bör vara. Nalle försökte äta snö men eftersom den var så hård såg han snart riktigt hemskt ut i ansiktet. Detta kommer alltså av att han har skrapat tandkött/tunga mot den hårda snön. Slädhundar med blodiga ansikten KAN ju bero på att det varit bråk eller annat, men behöver inte alls göra det.

På vissa ställen hade det töat väldigt mycket, här är det t.ex. plogad grusväg vintertid. Med tanke på hur det såg ut på vissa sträckor var det nog sista gången denna säsong vi kunde köra denna runda.

På vägen hem hände sen en hel del tokigheter. När vi körde genom en slingrig ganska tät björkskog mötte vi en kvinna med en lös hund. Hon kallade in hunden och gick ett par meter in i skogen för att ge oss plats att passera. Eftersom där var rätt blött höll hon sig ändå rätt nära spåret. Nalle och Silva hade fortfarande inga nacklinor, eftersom jag inte bytt ut de som gått sönder. Hundarna var ivriga och lite nyfikna och jag gav kommando framåt och släppte på full fart eftersom det är enklare att passera med tempo.

Hundarna passerade fint, nyfikna men med energin riktad framåt så att säga, ända tills släden var i jämnhöjd med kvinnan med hunden. Silva tittade snett bakåt i farten som de andra, och råkade springa på fel sida en liten björk som står alldeles vid spåret. Hon gick inte speciellt långt ut alls så egentligen var det en himla otur. När en hund tar fel sida ett träd så tar det ju i alla fall tvärstopp - direkt!

Flera av hundarna ville fram och hälsa på hunden i diket men jag tror inte att nån nådde ända fram, hoppas inte att de gjorde det. Plötsligt satt jag där i snön med ett virrvarr av linor och hundar åt alla håll. Jag bad tusen gånger om ursäkt men kvinnan med hunden verkade väldigt lugn och pratade mest på. Som tur var frågade hon även om Nalle och hans blodiga ansikte, det var ju egentligen rätt tur för sånt kan ju se rätt illa ut om man inte förstår VARFÖR det är blod överallt. Nåja, jag lyckades reda ut spannet igen under grav skam, och när vi fortsatte hade vi inga hela nacklinor kvar alls... =/

Nåja, hundarna gjorde ingenting fel egentligen utan det var olyckliga omständigheter som gjorde att vi gick från bra styrfart till tvärstopp alldeles för nära. Som tur var blev det ingenting värre än en knut på spannet.

Dessutom tappade jag mobilen på vägen bortåt. Jag märkte att fickan var öppen och tom, och förstod att jag säkert tappat den en bit från start när jag gått fram och böjt mig ner för att trassla ut lite linor. Färden åter var därför extra spännande, förutom att jag analyserade mötet med kvinnan och vad som egentligen hänt, så spanade jag ner mot marken och hoppades se en liten svart Sony Ericsson där. Till slut dök den upp, oskadd och pigg som tur var men nertryckt i skoterspåret.

Turen blev nog inte mycket längre än en mil, men det är inte helt enkelt att hitta bra och roliga spår nu när vägar och isar börjar vara off limits. Nåja, förutom incidenterna med telefon och tvärstopp hade vi en härlig sväng.

Efteråt fick hundarna tugga i sig frusen Pondus till försenad frukost. Har fått lite tips om att fruset kött kan ta bort lite tandsten å med tanke på hur pass mycket skrapande det blev tidigare i veckan så ska vi nog testa att ge det ibland. Just nu har vi inga rejäla ben att ge tyvärr. Tandsten är ett elände och jag har tyvärr lärt mig av erfarenhet att det kan finnas en hel del även om tänderna man ser vid en snabb blick ser fina ut. Bakom de stora grova tänderna nästan längst in så sitter ytterligare tänder. Dessa kan vara svåra att ens se på en del hundar eftersom man måste dra bak mungiporna en del, på andra är de enklare att hitta. Där kan tandstenen sitta rätt illa och för att vara säker på att munnen är OK bör man titta noga även där inne.

Efter körningen drog jag till Luleå för en shoppingrunda med 3 underbara tjejkompisar, men för mig blev det enbart fönstershopping och umgänge. Kul att umgås ibland som normala människor med rena kläder och dessutom city kläder!

Imorgon har vi tre simpass inbokade och före det blir det nog lite klickerövningar om vi inte har tur nog att få rejäl nattkyla. Det verkar inte bättre än att den här vintern går till historien som ovanligt kort. Den kom sent, och den verkar sluta tidigt. Däremot har den varit snörik och bra, förutom att isarna var så dåliga. I kombination med några dumma förkylningar jag haft, samt att det var väldigt kallt i några veckor, har vi nog kört mindre än vanligt. Just i år har jag ju bokfört all körning i ett Excelblad å jag tänkte lägga in det här sen när säsongen är helt slut.

Sammanfattningen av det blev att vi körde mindre än jag väntat mig, men å andra sidan hade det ju sina förklaringar. Nu ska jag fortsätta arbetet att sortera in inlägg i rätt kategorier. Alla inlägg i översta kategorin (över 400 stycken just nu) ska in i rätt kategorier...är tanken..

Igår kväll hade jag tänkt köra släde men vi kom oss aldrig ut. Vattenpölarna på asfalten såg kanske illavarslande ut men det snöade faktiskt när vi kom hem även om det var kring 0-gradigt ute. Sen gick det över i regn. Med tanke på förkylningen jag åkt på så kändes det som ett rätt klokt val att hålla sig inne ändå. Att komma hem från en slädtur med blöta hundar och blöt utrustning tar bort en stor del av glädjen även om spåren nog faktiskt var hårda nog för att kunna köras på.

Ikväll satsar vi på innekväll redan i förebyggande syfte. Varmgrader hela dagen och slask och tö...=/ BLÄ! Tyvärr ska det fortsätta så här fram till helgen. Ikväll blir det kloklippning för hela gänget och då ska vi prova den nya elektriska klotrimmern som vi nyss fått hem. Den ser ut som en dremmel ungefär men är till för att trimma till klor. Vissa av mina hundar har väl så långa klor i mitt tycke, och trots att vi klipper dem varje vecka så vill de inte riktigt gå till sig. Med denna makapär sägs det att man ska kunna komma ännu närmare pulpan och på så sätt få den att dra sig tillbaka. Blir kul att testa. Ska även börja med lite grundfärdigheter inför sommarens rallylydnad, agility, spår och sök. Riktigt hur allt det ska gå till i vårt pyttelilla kök är nästa fråga...hmm...

Jag måste faktiskt erkänna att jag längtar lite till detta:

Efter en rätt kort vinter (sen start) med många förkylningar och ett par veckor med alldeles för kallt väder för slädkörning, blir det ändå skoj att sadla om till sommaraktiviteter. De bra delarna av vintern är ändå borta i stort sett, så nu när sista slädföret snart försvinner så är det inte bara tråkigt, utan även början på nåt annat skoj.

Igår packade vi oss ut i solen med hela spannet och skotern, för lite grillning och mys i solen. Eftersom Giela var med blev det bara en kortare tur. När vi åkte hemifrån var det strålande sol, men redan efter ett par kilometer hade halva himlen blivit molnig och grå. Sen började de snöa (första bilden) men än så länge lyste solen just där vi var.

När vi kom ner på sjön skyndade vi oss att hitta en bra lägerplats för att hinna fånga så mycket som möjligt av den sol som fanns. Den blå luckan i himlen blev allt mindre nämligen. Skotern fick bli ryggstöd och hundarna fick på sig sina täcken, och sen körde vi igång elden. Snart började det hagla/snöa även där, men det kändes inte som "elakt" hagel och som tur var höll vi ut. Hela himlen var grå och vi som tur var hade vi korv och gott fika att hålla värmen med.

Efter en liten stund så växlade vädret helt igen. Plötsligt var solen tillbaka och sen lämnade den oss inte på hela eftermiddagen. Riktigt härligt väder och hundarna såg ut att mysa lika mycket som vi där de låg och spanade ut över sjön. När vi grillade korv började Giela prata med oss oc hon ylade och skuttade och rooopade efter korvarna medan de betydligt yngre hundarna låg och vilade i lugn och ro.

Appropå Giela så var mamma ute och promenerade med henne för någon dag sen mötte de en bekant och deras lilla pudel. Pudeln ville leka med Giela och efter en stund sa kvinnan (ungefär) åt sin hund att "sluta hålla på med den där valpen". "Den där valpen" var alltså Giela 11 år... =) 

Nalle älskar livet som slädhund

När klockan närmade sig halv fem så värme solen inte lika gott längre och vi började dra oss hemåt. Biten hem är bara nån enstaka kilometer så några av hundarna fick ha kvar sina Back on Track-täcken för att värma musklerna ordentligt. Allt fika var uppätet och alla var nöjda och glada.

Just när vi nästan var hemma stötte vi på en lös hund. Den kom springande från ett hus och skällde vilt. Jag tänkte att den säkert inte skulle våga sig fram utan stanna uppe på stenpiren, och gav mina hundar kommando att fortsätta förbi, men när vi rundade piren var hunden plötsligt där och framme hos Mintu och Kaela. Han och Mintu nafsade lite efter varandra men det var ingenting allvarligt. Himla tur för sånt där kan ju faktiskt gå riktigt illa om det inte vill sig och bråkande hundar med linor här å där, det vill ingen uppleva. Hunden sprang hem och jag hoppas att mina hundar glömmer detta rätt snabbt.

Det är ibland svårt att veta riktigt hur man själv ska bete sig. Det bästa är ju alltid att vara lugn egentligen, men samtidigt vill man ju snabbt få bort den andra hunden ifall situationen känns lite hotfull å dessutom blir man ju lätt lite arg över hela situationen som uppstår. I efterhand insåg jag att jag inte alls lyckades hålla mig så lugn som jag kanske borde ha gjort, å jag hoppas att hundarna inte plockade upp så mycket av mina vibbar...

När man håller på med hundarna så bör man ju (i alla fall i mitt tycke) ha ganska bra kontroll på när man blir arg och inte. Att man blir arg betyder ju inte alltid att det är bra för situationen, å i de lägena bör man ju kunna låta bli. Som igår... Även om jag inte alls var arg på mina hundar så känner ju de ändå av att situationen i sig gjorde matte upprörd, å det vill man ju inte! En del hävdar att man "inte kan ljuga för hunden" och alltså inte ska försöka lägga band på sig, men det håller jag inte riktigt med om. Visst märker den kanske att nånting är annorlunda, men det blir ändå stor skillnad mellan att tillåta sig själv bli arg på riktigt eller att försöka hålla sig lugn. Även om båda sakerna kan påverka hunden så påverkar ju det ena mer än det andra.

Vi har ju tränat mycket i vinter på att passera andra spann och hundar och det har känts som att vi gjort stora framsteg. Sånt bygger ju mycket på att jag kan lita på hundarna, och att hundarna kan lita på mig, dvs. om jag ber dem passera så ska de veta att de kan lita på mitt val och slippa forcerade möten. När en lös hund kommer framspringande på det här sättet så backar man ju ett litet steg i träningen. Jag hade gett mina hundar klartecken om att passera, men det visade sig inte vara helt säkert. Nästa gång vi ska passera en hund är risken lite större att de själv väljer att försöka uppsöka den eftersom de minns att andra hundar faktiskt kan komma rusande till dem, även när man ska passera. Samtidigt måste jag kunna lita på att de faktiskt passerar och INTE går fram för att hälsa.

Det här är nog en sån sak som antingen fungerar, eller inte. Har man inga bekymmer, tänker man nog knappt på att det kan vara ett problem. Har man lite problem med det, så blir det desto viktigare hur saker och ting utspelar sig. Jag kan inte lita helt på hundarna i alla lägen och vill därför att vi enbart ska få lyckade möten och passeringar utan närkontakt och utan strul. Allt för att bygga starka och bra rutiner där en snabb passering ska vara den enda hundarna tänker på, att hälsa eller gå fram (eller bli påhälsad) ska inte helst inte längre finnas som en möjlighet i deras tankar ens. Eftersom flera av mina hundar är lite översociala så har vi en del att jobba med, och om man väl lyckats komma in på fel spår, dvs. att hundarna lärt sig att man KAN gå fram ibland, så har man ÄNNU mer att jobba med. Vägen därifrån till att kunna passera det mesta snyggt är betydligt längre än vägen från 0, dvs där hunden inte har några förväntningar alls.

En annan sak som slår mig ibland är hur svårt det kan vara att själva använda rätt kommandon i en "nödsituation". Ofta har man ju väl inarbetade kommandon för olika saker, men när det hettar till så snubblar man lätt (iaf jag) på orden och använder ord som man egentligen inte kan förvänta sig att hundarna ska förstå i det läget. Vid mötet igår borde jag ju t.ex ha gett ett "gå på" för det hade kunnat lösa hela situationen, men jag gav aldrig ens hundarna chansen. För några år sen när jag tappade spannet en gång så tänkte jag aldrig på att använda det stoppkommando som jag faktiskt lärt in (funkar inte 100% men hyfsar bra) utan började ropa på hundarna istället. Helt ologiskt förstås. Ännu en sak att träna på helt enkelt!

Medan Jacki levde hade jag ett väldigt starkt "plats"-kommando till henne och det fungerade i alla lägen (så mycket man nu kan säga "alla lägen" om en hund). Då hade jag även vett att ianvända det när det behövdes. Nu verkar jag ha gått lite vilse i mina egna kommandon...hmm... Nåja, idag tar vi det lite lugnt och slåss lite mot förkylningen som flyttat in. Efter lunch nån gång packar vi ihop oss och drar till Boden igen, imorgon kallar plikten igen.