En rolig tradition som upprepas varje påsk här i byn är att alla som vill samlas och grillar korv å surrar en dag. Sist jag var med höll vi till ute vid Tronäset, alltså nere vid sjön, men idag träffades vi uppe vid Storfjällsmyran och satte oss sen på solsidan av Blaikfjället med Junka Ulla (en ensam liten knabbe) rakt framför oss. En annan tradition är puben  i Bäckmark, varje långfredag öppnar den gamla skolan där (med ett rum å kök i stort sett) för byapub och där brukar vara fullsmockat! Normalt sett bor det inte många själar i Bäckmark längre, men på långfredagen - då är det fest!

Morgonen idag bjöd på -15 grader och strålande sol - alltså ganska perfekt hundkörarväder när man ska ut å fika. Ovanpå den stenhårda skaren låg dessutom 5-10 cm nysnö så spåren var hårda och fina men mjuka för tassarna, och skoterföret var helt gudomligt (så länge man inte vill ha en massa puder just) eftersom skaren bar överallt. Lars körde mamma och pappas skoter upp och syster Åsa å jag turades om att köra hundarna och fota. Tyvärr blev korten rätt värdelösa eftersom jag körde i autoläge pga solbrillorna, dumt nog... =/

Nalle och Rossi

Åsa och Rossi

Paus och snöbad för Mintu

Efter en stigning på över 400 meter kom vi fram till lägerplatsen på fjället. Trots att det inte är speciellt långt, kring 1,4 mil, så brukar hundarna alltid bli rätt trötta av alla uppförsbackar, och så även denna dag! Vi satte fast hundarna nedanför alla parkerade skotrar med linan bundet i en fjällbjörk baktill, och ankare framtill. Sen fick alla på sig sina täcken för att inte bli så kalla om småmusklerna, och sen verkade hundarna rätt nöjda med att vila lugnt medan vi grillade korv och umgicks.

Det var minst 20 skotrar på plats och gott om folk - riktigt skoj å trevligt att träffa alla gamla bekant som bott i byn sen långt innan man själv föddes. När vi skulle åka igen kom ett glatt gäng med barn som gärna ville hälsa på hundarna, och det fick de förstås göra. Alla mina hundar gillar barn, men jag låter dem aldrig träffa barn utan min uppsikt ändå. Nalle kan bli överivrig kring barn ibland, men nu när han fått springa var han lugn och skötsam. Snart var där mer barn än hundar, och alla hundar fick rejält med kramar och pussar i tur och ordning.

Några av barnen ville gärna provåka så vi körde några korta svängar på 3-4 minter var. Första turen hade jag 3 små passagerare i släden och vi körde runt den lilla toppen som vi fikade vid. Andra turen var det 2 i släden och vi tog samma runda, men trots allt gick det rätt tungt för hundarna för uppe på fjället hade det kommit mer nysnö och de trampade ner lite i varje steg. Inför tredje svängen (och sista) satte vi två glada passagerare i släden och sen tänkte jag ta en liten annan sväng för att hålla hundarnas motivation uppe.

Det som istället hände var att Mintu och Kaela totalt tappade sina hjärnor och inte för allt i världen kunde komma ihåg vad "höger" betyder. För att komma tillbaka till startpunkten behövde vi nämligen göra två 90 graders högersvängar efter spår där nån ensam skoter kört (dvs sånt som ska gå på ren rutin normalt sett), men just idag gick informationen inte in alls... jag fick gå fram och flytta hundarna rätt å även då var det svårt... Mina hundar är inte så vana vid att springa flera korta rundor på samma ställe och jag gissar att Mintu helt enkelt tyckte att det borde vara så att jag ville köra längre bort...varför skulle jag vilja tillbaka till samma ställe ÄNNU en gång liksom? Nåja, vi kom tillbaka och alla verkade glada och nöjda, hundar som barn!

Vid det laget hade vädret skiftat rätt plötsligt. Från att ha strålande sol från en klarblå himmel, såg vi plötsligt mörkgrå moln, det började blåsa och även snöa lite! Det blåser ofta mer eller mindre uppe på Blaikfjället, och även små busväder kan komma snabbt. Eftersom vi redan var på väg packade vi ihop de sista grejorna och åkte hemåt igen tillsammans med alla skoterförarna för att slippa frysa.

På vägen ner ser man normalt sett vackra fjäll längs hela horisonten, och så var det imorse, men inte under eftermiddagen när det bara blivit grått och mulet! Längst upp till vänster skymtar man sjön Storuman där Blaiken ligger. Hundarna kändes i alla fall rätt pigga och glada, och vägen hem är ju mest bara nerför...ganska skönt när man ska hemåt.

Storfjällsmyran just nedanför fjället känns lika stor varje gång man passerar, och hundarna tycker nog att den är rätt tråkig! Det förstår jag faktiskt...oftast är spåren där lite sämre så de får jobba tyngre dessutom. När man kommer upp på kalfjället spanar de gärna ut över vidderna och har mycket att titta på, men på en stor platt myr verkar de mest bara lulla på i väntan på skogskanten för speciellt mycket spännande att spana på finns inte.

Längre ner mot sjön kom solen tillbaka till oss och himlen blev blå igen, så vi fick en riktigt fin tur även på vägen ner. Avslutar med en bild på söta Nallen som kämpade så fint hela vägen idag, som alltid. Nu sover hundarna sött å snart vi med...en härlig dag på alla sätt!

Igår när jag satt på jobbet  slog det mig att jag faktiskt kan ta ut lite ledig tid. Det såg ut att bli fint väder så jag bestämde mig för att vara ledig idag, å halvdagen vi annars skulle ha jobbat imorgon. Härifrån och framåt är ju bra hundkörarväder i Boden mest en bonus. Även om vi brukar kunna köra fram till ca 20 april så kan det ju ta slut mycket snabbare om temperaturen håller sig på plussidan dygnet runt en tid. Nu har vi kring -15 på natten och sol på dagen (och kring nollgradigt), vilket är riktigt bra!

Efter en liten sovmorgon selade jag ut 6 ivriga hundar. Vi gav oss av över Vittjärvsträsket, kanske för sista gången detta år pga den töande ån, och snirklade oss upp i skogen längs terrängfordonsspår och smala små skoterspår. Jag har en kollega som bor här i byn och han hade tipsat om ett fint ställe upp på ett berg, ungefär nånstans åt det håll dit vi var på väg. Skaren var stenhård så vi kunde köra hur vi ville egentligen, men valde att följa spåren för att komma "nånstans".

Vi svischade fram mellan tallar och granar och hoppade över knölar och snöhögar. Efter en nästan livsfarlig färd på ett mycket smalt och slingrigt spår som gick rakt över en liten myr, där höjdskillnaderna mellan höjd och dal var ungefär en meter, och kom med ungefär två meters mellanrum, kom vi ut på att plant fint spår som ledde oss vidare uppåt. Slutligen passerade vi en jaktkoja och kom sen ut på stenhällarna som mycket riktigt hade fin utsikt ner mot träsket. Riktigt fint ställe! Där passade vi på att stanna till och fota och mysa lite.

Mintu tar en paus

Nalle

Silva

Silva jagar snöboll

Efter det stoppet var hundarna riktigt taggade! Spåret var hårt och jämnt, och när vi passerat de första nerförsbackarna lät jag dem sträcka ut för fullt. Äkta springglädje i alla tassarna! Vi sladdade runt några träd och fortsatte ner mot träsket igen, efter ett tag i lite makligare fart. Vi har bott i Vittjärv i 6 år snart, och jag har varit upp efter detta spår tidigare (med på skidor) men aldrig nog långt för att se vart det faktiskt ledde, så det var kul att hitta ett fint ställe där man kan fika och mysa i solen.

På vägen hem passerade vi träsket igen. Ett både tråkigt och mysigt ställe.  

För att komma ut på träsket måste vi i stort sett passera denna lilla skoterbro (under bilbron) och som synes har det börjat töa rätt bra på sidorna. Får se hur länge till det går att köra här.

Efter den mysiga turen var hundarna oväntat trötta o nöjda, trots att vi varken körde speciellt långt eller länge, men till stor del var vi på nya spår och så hade vi en hel del viltkänning också. Jag passade på att göra årets första "ute-klo-klippning" eftersom det var rätt skönt ute, och så här gullig är Rotax när han ligger och myser och får sin behandling.

Ledarhundarna, Mintu och Kaela. Idag var Kaela stjärnan, hon börjar vara riktigt snabb och lättstyrd även i kluriga lägen, och har ett helt annat självförtroende där framme än för nåt år sen. Kul att se!

Mintu

Rossi

Plötsligt fick nån syn på nånting och rusade in i den andra hundgården utan att ljud. På bara nån sekund hade alla andra vaknat till liv och skuttat dit lika ljudlöst och börjat spana. Vad de egentligen såg har jag ingen aning om, för själv såg jag ingenting...

Sen var det dags för promenad med tant Giela, och idag fick Silva följa med och prova sin nya klövjeväska från snowdogs.se! Den satt bra hela promenaden och såg bekväm ut på alla sätt - riktigt bra! Silva är van att klövja sen tidigare men har inte gjort det på länge, så vi hade ingen direkt vikt i väskorna. Lade in 3 hockeypuckar (de vi brukar söka) i varje bara för att få "nåt" där i alla fall. Måste räkna lite sen på hur mycket vikt vi ska börja med när vi börjar träna mer regelbundet. Det finns tabeller där man räknar på hundens vikt, men jag har dem inte i huvudet.

När vi kom in igen såg Giela ut så här på bakbenen...många månader sen jag hade en smutsig hund sist - vintern är underbar på många sätt! Alltså den vita rena vintern när det aldrig blir plusgrader!

Förutom all hundträning idag hann jag diska, tvätta 3 maskiner, dammsuga och städa lite allmänt. När allt detta var gjort fick jag plötsligt bråttom in mot stan. Förutom att jag fått paket från Häromi (en eldriven kloslipare, ett kylhalsband och en torrfoderskopa med gradering) så var det dags för rallylydnadskurs för Rotax och mig. Andra tillfället för oss, men tredje i kursen eftersom vi missade det första. Vi hade ju fått hemläxa och skulle träna på att gå runt hunden när den satt ner, och det hann vi göra en gång i alla fall. Rotax var faktiskt riktigt duktig på det, med tanke på hur lite han gjort detta förut (vad jag vet iaf).

Idag skulle vi träna vänstersvängar i olika former, och det var lite klurigt. Rotax kan inte riktigt fotposition ännu, han hittar den ibland men inte från alla vinklar och håll, han saknar totalt bakdelskontroll och är inte heller van att vara följsam vid sidan. Vi tränade mest bitar av momenten, och det med varierande framgång. Nåja, tror att vi helt enkelt ska gå tillbaka till att träna positioner och sen bygga vidare därifrån.

I slutet fick vi en liten bana att prova, och när det var dags för Rotax och mig filmade jag lite, det tar en stund innan vi kommer in i bild bara.

Som synes har vi mycket att jobba på, han satte sig snett flera gånger, den stora vänstersvängen (första hela svängen vi nånsin provat) blev mer bakdelsvändning än följsam sväng (obs, träna bakdelskontroll snarast!) och att gå fint vid sidan...nja... Nåja, måste ändå säga att jag blev väldigt positiv överraskad av vårt utförande. Nån slags samarbete har vi ju fått till, och vissa saker blev lite rätt här å var. Fokus just nu blir position och bakdelskontroll, då har vi mycket ordnat i flera moment sen.

Nu får hundarna faktiskt vila resten av kvällen, å jag tänker spela TV-spel...så det så!

Idag såg det ut så här bakom vår bil! Det är fina Sälka, hunden som gick i singelled den allra första gången jag stod på en släde för ungefär 7 år sen. Sälka tillhör min kompis Veronica å tidigare körde vi våra hundar i samma spann flera gånger varje vecka. Först hade vi bara 3 stycken tillsammans, sen blev det 4, 5, 6, 8, 9 och slutligen 11...! Nu har vi inte kunnat köra tillsammans på länge så därför var det extra kul att samla ihop oss igen och stå på samma släde, och som man ser på Sälka så vet hon vilka som är där inne. Giela och Rossi har hon ju kännt i en himla massa år.

Om jag säger till mina hundar (de äldre) att vi ska möta "Sälka och Miksi" reagerar de direkt, och Veronica berättade att Sälka gjort precis samma sak när hon berättat imorse att "Giela" skulle komma. Hela morgonen lyssnade hon efter bilar och höll utkik...å sen kom vi äntligen efter alldeles för lång tid! Här kommer en bild från förr i tiden, kanske 6 år sen? Sälka och Gakkon i led, Veronicas Flinga bakom dem, och Miksi och Giela i wheel. Vi körde inte så långt, kanske 15 km per tur, men vi hade fantastiskt roligt tillsammans på vår pyttelilla släde och sökte alltid nya spår att utforska. Just den här turen minns jag fortfarande, ljuset var fantastiskt och jag har för mig att vi såg en massa renar längre fram i spåret.  

Idag hade vi ett 8-spann när Sälka tagit plats bredvid Giela, två söta sibbetanter tillsammans, och våra sambos hade varsin skoter att leka med så de var också nöjda. Vädret var äkta aprilväder, soligt men snöfall! Det var i alla fall riktigt fint ute och Åkerholmen är fullt av fina spår och ställen.

Skotrarna passerar och Rossi spanar lite på husse.

Eftersom vädret inte var så passande för utefika, bara för uteaktiviter, så fick fikat åka med hela vägen hem igen. Vi körde nånstans lite över en mil (så svårt att bedöma när man kör på "nya" spår) i lagomt tant-tempo, och skrattade och surrade bak på släden. Mintu skötte sig fint i led och Veronica påpekade till å med hur duktig han var. Man glömmer ju lätt, men när hon sagt det så tänkte jag lite extra på det, duktiga killen som just fyllt 3 år och är en klippa när det gäller att svänga och hitta rätt i alla lägen. Han är faktiskt riktigt duktig även om han inte är perfekt! När vi hittat ut på Åkerholmsträsket igen stannade vi för att fota lite i snön. Här är fina kloka Sälka, ledarhunden som lärde oss så mycket och fick lära upp alla våra yngre ledarhundsaspiranter. Gakkon gick t.ex i hennes skola och fick ta del av hennes visdom.

Sen råkade jag  justera om vitbalansen å det var svårt att se hur fel ljuset blev där ute...därav gulröda bilder. Nåja, redigerar bilder i Paint nu och där verkar man inte kunna fixa sånt heller. Det får duga helt enkelt! Här kommer sötaste tanten Giela som idag sprang i täcke eftersom hon nästan är naken.

Glad Nalle!

När vi kom tillbaka till stugan var vi trötta och hungriga och åt massor med grillad korv och annat gott. En riktigt bra avslutningsdag på denna härlige helg. Nu ska hundarna få sin middag, dags att pussa dem godnatt!

Lördagen var verkligen fullspäckad från morgon till kväll! Efter morgonens slädtur blev det snabb dusch+lunch innan jag och Mintu, Kaela och Giela åkte mot hundsimmet i Råneå via snowdogs.se i Sundom. Hos Anne-Lie i Sundom hade vi beställt två klövjeväskor, och vi passade på att åka förbi för att prova vad som kunde vara rätt storlek till tjejerna. Rätt lyxigt att ha sånt så nära! Sen tidigare har jag en sele som Anne-Lie sytt och den var helt suverän (tillhörde Gakkon) så jag funderar faktiskt på att låta henne sy upp Nomeselar till alla inför nästa vinter. Bra kvalitet, pris och passform - och snygga dessutom!

Idag handlade det dock om Klövjeväskor! Vi hade sånt tur att hon hade en blå (vad vi sökte) i perfekt storlek till tjejerna, som nån lämnat återbud på. Superfin! Det fick förstås följa med oss hem, så det blev mer än bara en trevlig pratstund om hundar och slädar och allt sånt kul. Den är hur fin som helst och jag kan nästan inte sluta titta på den! I sommar har jag tänkt att Silva och Rotax ska få klövja i första hand, och redan nu så längtar jag till fjälls och hoppas att vi kan planera in nån lagom tur med dessa superfina väskor...ahhh...killarna väska är under konstruktion och kommer lite senare. Här får en nästan naken Giela agera modell...

Tiden sprang ifrån oss och vi var ungefär 15 minuter sena när vi anlände till Älvdalens hundhälsa i Råneå. Som tur var hade vi tre simtider efter varandra så vi hade ändå gott om tid. Alla tre var ivriga att komma in, men Mintu var kanske gladast av alla. Han var också den som fick börja simma och medan han gled runt i vattnet och såg ut att njuta, låg Giela platt på golvet och sov medan Kaela stod och skakade lite vid väggen. Hon misstänkte nog redan då att vi tänkte försökte dränka henne, ännu en gång... Mintu gick i badet själv idag (med lite hjälp från Paula) och simmade så fint runt, kors och tvärs, i små cirklar och i stora. Att vi kastade leksaker och annat roligt bekom honom inte direkt, när de blivit blöta och börjat smaka klor var de inte roliga längre, skojigare att bara simma, simma simma...

Som synes börjar han känna sig riktigt trygg i vattnet. Möjligtvis aningen lat också eftersom flytvästen gör att han flyter så enkelt. Idag simmade han 3x5 minuter, och när vi ökat tiden till ungefär 20 minuter sammanlagt ska han få börja simma i jet stream, dvs. i strömt vatten. Idag blev han inte lika trött i slutet som förra gången, så 15 minuter kändes rätt lagomt. När Mintu var klar var det Kaelas tur. Hon var smått skeptisk och verkade fast besluten att överleva dränkningsattacken ännu en gång. Hon simmade och plaskade för livet och såg kanske inte riktigt ut att trivas i vattnet. Däremot tog hon i från tårna och fick verkligen effektiv träning! Jädrans vad hon tar i lilla tjejen...men så blir det kanske när man tror att man ska drunkna snart. Hoppas verkligen att hon snart börjar slappna av mer. Ju oroligare hon simmar, desto mer stänker det ju å desto blötare blir hon. Här kommer en bild när Kaela pausar i Paulas famn. Hon kör helt klart med devisen "Om jag inte tittar på poolen kanske den försvinner".  

För att kunna förhindra att hon försökte klättra ut över kanterna hade vi dubbla linor i hennes flytväst idag så att hon alltid hade motstånd bakåt och inte nådde sidorna heller. Som sagt var, hoppas att hon snart märker att det faktiskt är rätt kul att plaska, inte bara eländigt. När en dyblöt Kaela äntligen fick komma ur vattnet ville hon helst springa till dörren och gå ut, men så bråttom kunde vi förstås inte ha. Giela stod ju fortfarande på tur! Tanten skötte sig ju rätt fint förra gången, men nu hade hon mer lust att försöka klättra ut, så vi satte dubbla linor även på henne. Giela simmar däremot rätt lugnt och fint och plaskar inte alls så mycket. Hon ser inte helt bekväm ut i vattnet, men hon verkar ändå tycka att det är okej...

Efter simningen försökte vi sätta alla 3 hundarna bredvid varandra för en liten fotosession. Normalt sett så är det inga större bekymmer att få 3 hundar att sitta bredvid varandra.  Just de här tre hundarna och just denna stund, det var värre. Mintu ville springa till andra änden rummet och titta på leksakerna, så han satt max i 3 sekunder åt gången. Kaela behöver ungefär 3 sekunder på sig innan hon förstår vad "sitt" betyder när hennes hjärna är såhär trött. Och Giela växlar gärna mellan sitt och ligg ungefär var 3:e sekund... Hmmm... Efter några minuters försök stod i alla fall alla 3 stilla på en kant och tittade åt samma håll - det fick duga!

Kvällen tillbringade älskling å jag först med god middag hemma, och sen i Luleå på konsert med Anna Ternheim. Hon var riktigt duktig, ännu bättre live än på skiva! Efter det var det fest...fast särskilt mycket fest blev det inte för oss eftersom vi var riktigt trötta och hade söndagsplaner att tänka på. En helt fullspäckad dag helt enkelt, men rolig!

Imorse steg jag upp 06.15 Var pigg och vaken så då är det ju ingen idé att ligga kvar. Efter lite städ å fix ordnade jag klart sommarlistan för hundarnas aktiviteter. Så här kommer den nog att bli, och det känns riktigt bra. Utöver detta blir det förstås lite promenader, lek och lösrastning, godissök och klickerträning för hela gänget.

Eftersom jag var vaken så tidigt fick hundarna tidig frukost och klockan nio började jag sela ut dem för en slädtur. Det var kallare än -12 inatt så spåren var stenhårda, och skaren riktigt fin. För att spara tassarna sockade jag de som brukar vara lite känsliga. Nalle och Rossi hade ju lite nött sen tidigare, och Mintu och Kaela fick sockar för att inte dra på sig några småsår inför eftermiddagens simträning. De nya sockarna från gippmokk.se satt jättebra men nöttes ganska snabbt ändå. Vi kanske behöver en ännu rejälare modell vid nästa köp.

Vi körde ca 16 km i fint väder och jag passade på att filma lite sista biten. När vi skulle passera den smala skoterbron, med rejäla svängar både före och efter, kom jag på att den hårda skaren är bra till mycket! Istället för att krångla oss över bron, som nu börjar vara full med läskiga hål där tassar kan ramla ner, körde vi en annan väg. Med tanke på att det har varit lite körning "i det fria" denna vinter på nåt sätt, så tycker jag att Mintu och Kaela skötte sig fint. Här svänger vi ju ALLTID över bron annars.

Sen passerar vi lite ängar, kommer ner på ån genom byn, sen upp på ängarna nära vårt hus, förbi några roliga hundar som mina hundar gillar att titta på när de springer förbi, och sen in vid vårt lilla hus.

Nu ska vi åka och prova klövjeväskor och sen simträna Mintu, Kaela och Giela. Avslutar med en söt bild på Rotax, titta så glansig och fin han blivit i pälsen nu! Och bättre ska det bli!

Under helgen medan jag var bortrest har Rotax tydligen vaknat tidigt och tyckt att husse också skulle vakna. Nu blir det ju ljust väldigt tidigt på dygnet och det verkar ha gjort honom mer morgonpigg. För grannarnas skull fick killen därför sova inne inatt. Rotax är en väldigt söt och klok hund, och imorse när jag klädde på mig låg han precis utanför sovrummet och tittade mig rakt i ögonen. Han ser verkligen ut som att han försöker förstå vad man tänker. Ska jag vara helt ärlig så är jag minst lika nyfiken på hans tankar. Med Rotax inomhus blev morgonutfodringen betydligt tystare också. Tror vi ska köra med den här lösningen en stund tills han kommer in i rätt banor igen.

Sista veckorna har vi spanat in lite kurser för våren och sommaren. Nu när jag jobbar dagtid så finns ju plötsligt möjlighet att kursa igen - kul! Rotax har blivit anmäld till en kurs i rallylydnad. Det blir en helt ny grej inte bara för honom utan även för mig, men jag tror att det kan passa honom bra. Han behöver få tänka och klura för att vara nöjd, det räcker inte bara att få springa regelbundet som det gör för många andra sibbar. Förhoppningsvis blir det även en viltspårskurs för Giela samt ev. en grundkurs för Nalle, tror att han skulle gilla det och dessutom skulle det vara nyttigt. Kurserna går hos vår vän Pernilla som tränar i samma sökgrupp/träningsgrupp, och visst blir man riktigt sugen när man ser utbudet?

http://www.pshundnytta.se/

Ikväll hade jag hoppats hitta några kompisar att promenera med men det ser mörkt ut. Kanske Rotax och jag får ta en sväng på stan helt själva till slut. Dessutom är det dags för vår måndagsrutin - kloklippning! I övrigt får hundarna en lugn dag idag så att matte hinner ikapp med lite annat, och eftersom det regnat stora delar av dagen är det kanske lika bra. Eländesväder! Avslutar med en ild på bästa Rotax: pratig, klurig och klok, och väldigt väldigt söt.

Idag var det äntligen dags för dragträff igen och som vanligt hade Marika prickat in en dag med helt perfekt väder, ca -9 på natten och strålande sol sen! Jag trodde att vi bara skulle bara 5-6 spann, istället var vi åtminstone 11! Några 8-spann, två fyrspann och några 3- och 2-spann samt skidåkare, riktigt kul! På vägen dit passade jag förstås på att fota lite på det fina ekipaget vi hade bakom oss.

Jag körde alla sju hundarna. Leden till Spiken från Norriån är bara en mil,och det passar ju även tant Giela rätt bra. Däremot märktes det rätt tydligt att de andra var trötta efter gårdagen. Även om alla trummade på så kom vi väldigt snabbt in i marschfart (trav) och höll oss  där trots sträckan. Jag hade haft en tanke på att köra nån mil extra ovanför Spiken innan fikat, men insåg snart att milen till Spiken skulle passa rätt lagomt.

Framme i Spiken visade Nalle vad en slädhund egentligen är! Han gillar verkligen att sova i släden. De andra fick på sig sina Back on Track-täcken och denna gång lade sig alla ner för att sova - även Mintu! =D Trots att vi hade över 40 hundar på plats stor del av tiden var det riktigt tyst och lugnt, för det mesta. Vi kunde fika och surra i lugn och ro medan hundarna vilade. Ibland blev nån lite ivrig och vissa andra hakade gärna på med en kort sång. Tycker ändå att det fungerade riktigt bra med tanke på att många inte var så vana vid fikastopp, och flera unghundar var med.

Massor av Malamuter på plats idag

Dagens enda samojedspann, men inte dagens enda samojeder!

Giela var inte den ena tanten på plats, Akela är också halvpensionär och fick mysa med matte Marikapå liggunderlaget. Tant Giela verkade tycka att det var rätt skoj att titta på alla hundar, hon ylade till och med en stund!

Efter gott fika och trevligt surr var det sen dags att bege sig hemåt. Hundskuggorna började bli långa. Vi startade sist av alla och hann träna 2 omkörningar på vägen hem. Mina hundar är inte supersäkra på att gå om, dvs. även om vi kommer förbi utan stopp så kan nån (t.ex. Silva) gärna kasta ut en nos i farten, men det fungerade ändå rätt bra. Nyttig träning!

Vi hamnade framför ett riktigt gulligt samojedspann mot slutet och självklart blev jag tvungen att hänga bakom släden och fota en massa. De såg ut som vita fluffiga nallebjörnar och verkade så glada! =)

Imorgon blir det vila och kloklippning för hundarna. Denna vecka har de sprungit 11-12 mil vilket är säsongens största prestation så långt! De klagar nog helt enkelt inte på en vilodag, vilket passar bra för imorgon får jag hem min nya dator! =D

Idag var det äntligen dags för fikaträff i Alträsk med mina härliga kollegor. Alträsk ligger ca 2,5 mil skoterled från Vittjärv, så det var ju dessutom en lagom tur för hundarna. Just före åtta imorse lämnade vi tomten, 6 glada hundar, en fullpackad släde, å jag. Vi letade oss fram på leder som vi kör ibland men inte speciellt ofta, och passerade kraftverket, Heden, Hampis och Grönland. Det var mulet ute och kring 0-gradigt. Efter en timmes körning fick jag äntligen be hundarna svänga vänster ut på nya spår, ställen där vi aldrig varit förut. Det kändes nästan som att Mintu och Kaela hade spanat in den korsningen redan i förväg.

Leden började med en lång kraftledningsgata med en massa sly. Sen svängde vi in på ett avlångt myrstråk, och där fick jag en jättebra idé. Ett välkört spår vände upp mot Vändträsk till, en av byarna vi skulle passera, och det kändes som att vi borde komma dit vi skulle längs det spåret. Tyvärr blev spåret smalare och smalare, och till slut vände spåret längst ner på ett kalhygge.

Vid det här laget hade solen kommit fram och strålade ner från en klarblå himmel. På vägen tillbaka hittade vi andra sidospår, och för att inte behöva köra en massa extra, så testade vi även dem. De gick ju i alla fall åt rätt håll. Det slutade med att vi hamnade hemma hos en gubbe i Vändträsk, som bodde bara nån kilometer ifrån stugan i Alträsk där vi skulle träffas, och fick veta att det inte fanns några skoterspår som kunde ta oss dit vi skulle (korsa en större väg bland annat). En halv kilometer ute på Älvsbyvägen hade tagit oss dit vi skulle, men sånt går förstås inte att göra. Det hela slutade alltså med att vi fick vända ännu en gång och köra hela vägen tillbaka till myrstråket, en felkörning på ca en timme och antagligen kring en mil.

Hundarna hade i alla fall stort tålamod med mina felberäkningar och jobbade på fint trots att jag vilseledde dem flera gånger. Snart var vi tillbaka på spåret igen, men tiden hade förstås sprungit ifrån oss och jag insåg att vi skulle bli lite sena.

Klockan tolv kom vi fram till stugan i Alträsk, där elden redan brann. Då hade hundarna sprungit i fyra timmar, och antagligen ca 3,5 mil. Ändå kändes de fräscha och pigga och alla tassar mådde bra. Det blev grillning och surr och skratt med mina härliga kollegor, och på plats fanns även två andra hundar! Mina jyckar fick ligga en bit bort i lugn och ro för att vila upp sig.

På ett renskinn satt söta Sally (ovan) och hennes kompis Kalla (nedan). Kalla visade sig vara en riktigt trevlig liten norrbottensspets som dessutom gjorde sig riktigt bra på bild!

Ser ni var Nalle ligger? Mintu envisade även idag med att stå eller sitta, i 3 timmar! Att lägga sig ner med täcke på sig är tydligen helt omöjligt, även om man är riktigt trött. Ungefär klockan tre hade alla fikat klart och återfärden började. Då hade det redan hunnit bli mulet igen, samt regnat en stund. Det började blåsa allt mer dessutom - alla väder på samma dag! När vi skulle åka iväg fick Mintu och Kaela totalt hjärnsläpp och gick kors och tvärs utan att förstå ett ord jag sa, i kanske fem minuter. Spåret vi skulle ta tillbaka var rätt blött (jämfört med i förmiddags) och hundarna försökte förstås hitta bättre spår. Silva ville absolut inte bli blöt och trasslade mest av alla. Detta kan ha varit årtusendets mest kaotiska start med ett litet 6-spann...

Sen hamnade alla hjärnorna på plats igen, och vi fortsatte hemåt längs leden som tagit oss till Alträsk (men utan sidospår). Regnet övergick snart i snö och stora blöta lappvantar föll ner mot oss. När vi korsade Vändträsket såg man knappt andra sidan sjön, trots att den inte är speciellt stor.

När vi kom till myrstråket igen (alltså stället där jag några timmar tidigare tog en bild med strålande sol) snöade det rätt mycket och all den blöta snön fastnade på hundarna, mig och släden. Snön i filmen har jag alltså INTE rört själv utan den blåste fast på egen hand.

När vi kom till kraftledningen igen var den mycket finare än sist - snö på träden! Hundarna kändes fortfarande pigga och det kändes bra att de fungerade så bra även på denna distans. Jag har ju inga långdistanshundar, å inga springhundar heller. Tidigare har vi som längst kört 5 mil ungefär, och då har hundarna sett rätt slitna ut till slut. Flera av dem har helt enkelt inte de fysiska eller mentala förutsättningarna för att springa lång eller snabbt, men idag hittade vi ett fint flyt och hundarna är i bra form och fungerar fint ihop.

När vi kom till Heden hade det tydligen inte snöat alls, trots att det bara är några kilometer mellan ställena. Istället såg vintern ut somden gör mest i slutet av mars, bara träd och snö med barr och kvistar på. Mintu och Kaela skötte sig jättefint i led idag. Förutom hjärnsläppet i Alträsk gjorde de allting rätt. På vägen hem hade de stenkoll på vart vi skulle, och en gång när jag rättade Mintu när han ville svänga, så märkte jag senare att han tänkt helt rätt... vägen jag valde var en omväg och vägen han valde var precis den vi körde på vägen dit.

Vi korsade även en väg som plogats upp under dagen. Skoterspåret korsade vägen snett och efter plogningen såg man bara en hög plogkant på andra sidan, minst dubbelt så hög som hundarna, och ingenting som skvallrade om var skoterleden faktiskt fortsatte. Ändå klättrade de direkt upp på rätt ställe och fortsatte, de använder nog näsorna en hel del när de söker spår gissar jag. När vi närmade oss kraftstationen i Vittjärv hade solen börjat gå ner, och hundarna trummade fortfarande på så fint.

När vi körde över kraftverksdammen kom jag på ett smart sätta att använda slädlinan. Istället för att halvstå på släden och försöka att spara belagen ändå, så kunde jag jogga bakom och hålla i linan. Fungerade riktigt bra! Sen korsade vi väg 97 en sista gång och lite mindre än 3 timmar efter starten i Alträsk, joggade 6 nöjda men absolut inte slutkörda hundar in på tomten. Detta blev årets hittills längsta tur för oss, 7 timmars spring och ca 6 mil avverkade - för vårt lilla gäng är det riktigt bra jobbat! Efter gos och mys och avselning var det sen dags för hundarna att ha lite "after work". Så himla stolt och nöjd över min älskade små vänner!

Solens framfart går inte längre att förneka. Nu har den börjat plocka fram vår tomt igen, det var några månader sen vi såg nåt annat än snö på marken. Innan den töar fram resten av tomten ska vi köra en massa mer släde! T.ex imorgon, när vi drar till Norriån för att köra med ett gäng härliga tjejer och surra och fika. Dessutom får jag nog sällskap på släden och i spannet! Nu har jag dessutom hämtat hem de tre sista Back on Track-täckena så de får följa med imorgon, 6 av hundarna har täcken nu. Först ska här matas hundar och sen sova...är jättetrött!