Efter en härlig helg i Blaiken är vi nu hemma igen...och precis när semestern här hemmavid skulle komma igång så har en elak förkylning attackerat. =( Inte alls planerat!

I fredags åt vi surströmming hos bekanta i en grannby och Giela fick följa med. Söte tollaren Shiro och hon lekte glatt.

Giela solade ute på gräsmattan och fick snart sällskap av lilla Kristina. Visst har hon gjort ett fint blomsterarrangemang kring finaste Giela?

I lördags tog vi med Rotax och gick upp på Blaikfjället (Lillblaiken) en bit ifrån byn. På vägen dit passerar man några gamla fäbodar. Det är alltså ställen där folk hade kor/får under somrarna och en liten "sommarstuga" där nån bodde så att de kunde hålla koll på djuren som betade i skogen och på lite ängar. Just denna dag så kom rök ur en av skorstenarna - och det är inte så värst vanligt nu för tiden. Ett par som tidigare haft sina får kring fäboden (tills för bara nåt år sen) var där med sin hund, och det var riktigt kul att hinna ses. Kor finns fortfarande där uppe och vi passerade genom flera stora kohagar i skogen.

Ivan, Åsa och Rotax.

Jag, Rotax och Ivan, uppe på en av de mindre topparna.

Milsvid utsikt...på riktigt!

På Storblaiken, kanske 0,5-1 mil bort eller nåt sånt, byggs just nu en stor vindkraftpark. Det ska bli kring 100 vindkraftverk när allt är klart. Utsikten från Blaikfjället blir en annan framöver helt enkelt.

På väg neråt igen

Den här skylten passerar man på vägen... förstår ni vad den betyder?

Söndag var Norgedag! 5 personer och Giela hoppade in i bilen och styrde mot gränsen. På vägen dit stannade vi på marknaden i Tärnaby. Tärnamarknaden var riktigt trevlig och väldigt varierad i sitt utbud. Där hade även Dragråttan ett stånd så jag hann surra lite draghundar och draghundsutrustning men några av de med mest erfarenhet. Kul!

Uppe på fjällsidorna ligger fläckar av snö ännu kvar från vintern, och när vi kom över på den norska sidan och körde över platån på väg mot Mo i Rana, var snön så nära att vi beslöt att titta närmare på den. Giela var inte så värst imponerad. De yngre hundarna brukar kasta sig ner på snön och gnugga sig mit den....

Vi gick upp på en liten knabbe medan regnet blötte ner oss, men när vi kom upp så sprack det upp och blev sol! Härligt!

I Mo i Rana fikade vi lite och tittade snabbt på stan. Eftersom det var söndag så var nästan allting stängt. Dessutom var det årsdagen av skjutningarna på Utöya så blommor och ljus prydde det lilla torget.

Nu försöker jag bli frisk för att hinna njuta av ledigheten. Giela ligger här inne med sin tratt (pga den förstorade spenen) och de andra pressar i solen. På söndag ska vi prova hundkapplöpning ihop med bästa gänget, det blir riktigt skoj! Tills dess...snooooor!

I onsdags var vi ute på sökträning med jyckarna men blogginlägget blev lite försenat eftersom det tar sån jääädra tid att ladda upp filmer på vårt långsamma internet. Nåja, det blev väl en sån där dag när man lär sig mer om vad man gör fel, än vad som blivit rätt. Det luriga med att träna t.ex sök med hundar som egentligen inte är riktigt "rätt" för uppgiften är ju att det ställer högre krav på hur man lägger upp träningen, hur man belönar, avancerar och försvårar mm. Samtidigt blir det väldigt lärorikt. Rossi var först ut av mina hundar och allt gick bra tills hon tappade självförtroendet och inte vågade springa ut riktigt. Antagligen en kombination av att hon började bli trött och att det blivit för svårt. Nästa gång ska vi nog testa att ta figgarna närmare "stigen" på slutet när hon blivit trött, för det är väldigt nyttigt för en hund som hon att ändå lära sig att man KAN fortsätta jobba fastän man är trött i benen.

Så här såg det i alla fall ut, och självklart borde jag ha förenklat redan efter första missen. När Rossi misslyckas blir hon lätt låg och tappar självkänsla och flera såna misslyckanden på rad är svårt för henne. Jag slutade filma när en person med hund passerade en bit bort, och vi avslutade sen med 2 enkla skick.

Silva visade sig vara en liten luring idag! Jobbet var tydligen inte riktigt nog kul för hon drog på lite små rundor och tittade på annat. Sånt kan ju hundar göra av olika orsaker, en del börjar nosa och fundera när de tycker att allting känns lite svårt och "mycket", andra (som Silva) kan göra det när de helt enkelt inte har nog skoj... för Silvas del så måste figgarna vara GULD, annars börjar hon svamla... Så, idag fick vi en del nytt att tänka på.

Söta Akitan Riki sprang som vinden! Resten av mina hundar fick ett spår på ca 500 meter och det fungerade fint, men jag kände själv att luften var riktigt varm och kletig för svetten rann efter ett par rundor i spåret. Säkert påverkade även värmen sökhundarna till viss del.

När vi åkt hem fick Giela följa med in medan de andra lade sig ute i solen. Fastän de har tillgång till 3 hundgårdar så brukar de flesta vilja ligga i mittenhundgården, kanske för att utgången vi använder mest är där?

Igår hittade vi en konstig grej på Giela. Juvret är helt normalt men själva spenen var väldigt uppsvullen och nästan skinnflådd efter att hon slickat så mycket på den. Det är samma spene som tidigare såg ut som en tom liten påse, med sladdrigt och förstorat skinn. Det såg då ut som att den tidigare varit förstorad men det hann vi aldrig se. Nu gick det däremot inte att missa. Veterinären gav order om tratt, Metacam och så ska det tvättas och hållas rent förstås. Tanten älskade som vanligt att vara till veterinären och flörtade med alla fyrbenta och tvåbenta som närmade sig... Nu är det faktiskt sant att Giela är en pensionär, även om hon är en pigg sån.

En annan mindre rolig sak hände också igår. När jag kom hem från Gielapromenaden på stan rök Silva och Rotax ihop i sin hundgård. Det var inte så värst allvarligt men Silva tappade en liten tofs i pannan och haltade lite resten av kvällen. Anledningen var något hon grävt över med jord och stod och vaktade, och eftersom där var så mycket jord var det svårt att bedöma riktigt vad det var. All mat var ju uppäten innan jag åkte så min gissning är att hon spytt upp frukosten av nån anledning och sen ville spara den. Då uppstår ju snabbt en potentiellt farlig situation eftersom hon inte ville lämna den ifrån sig, samtidigt som Rotax gärna ville ha den.

Även dagen före hittade jag Silva vaktande en jordklump, och där inuti fanns en klump med Pondus, men då tänkte jag att nån råkat tappa den och glömma den. Nu bor Silva inne för att hålla lite exra koll på magen. Självklart klagar hon inte över att ligga i soffan... På en stund åker hundarna å jag mot Blaiken, men först ska bilen packas och fyllas. So long!

I några dagar har vi haft finbesök från Ryssland! På bilden här uppe ser ni lilla Kristina, 8 år, som tyckte väääldigt mycket om alla hundarna. Hundarna tyckte förstås att det var jättekul med besök, och speciellt när Kristina ville kasta frisbee och apportbockar åt dem. Självklart fick hon aldrig vara ensam inne hos hundarna, även om både hon och de skötte sig bra. Det är rätt tuft av en liten 8-åring att knata omkring bland 6-7 huskies. Nalle älskar barn och gick upp så pass mycket i stress att jag stängde undan honom i förebyggande syfte. Han skulle aldrig skada nån, men om man tycker att nån är väääldigt fin och intressant och rolig så kan man ju stressen få en hund att skrämma ett barn ändå.

Giela, Silva och Kaela fick egna promenader och sen när Kaela och Silva följde medin fick de prova vackra halsband (som egentligen är gjorda för människor). Visst blev Kaela snygg?

Dags för halsbandsbyte på Silva

Nu har våra gäster åkt vidare till Blaiken och jag och hundarna har en ledig semesterdag för oss själva. Om en stund ska vi åka ut i skogen för sök- och spårträning med gänget.

Igår var det hundutställning utanför Piteå, en rätt stor internationell utställning med hundar av alla de slag. Jag åkte dit en snabbis för att träffa en jättesöt liten Cairn som ev. ska ha valpar nästa vår. Hon verkade riktigt trevlig så vi får se hur framtiden utvecklar sig. Dessutom hade jag flera kompisar som fick fina priser med sina jyckar där, så det verkar ha varit en lyckad dag på många sätt. Härligt att få pussa ett sött litet Cairnskägg igen i alla fall!

Idag har vi kört sök och spår med gänget som vanligt. Mintu, Nalle, Giela, Rotax och Kaela fick spåra. Dagens spår var nog närmare 500m långt och hade två apporter. Nästan alla hittade apporterna och Rotax var extra rolig, när han hittat en apport drog  på nästa växel och rusade ännu snabbare.

Rossi och Silva fick köra personssök. Båda två skötte sig fint idag och var taggade och ivriga. Rossi lade ivern åt rätt håll, Silva var tokigare och stal bollarna från figuranterna och sprang en stund sina egna vägar, men hon hade bra fart och fint fokus på jobbet och får ändå godkänt. Hon älskar verkligen att springa så snabbt hon kan genom skogen! När vi kom hem somnade alla snabbt i små högar ute i hundgården. Rossi fick komma in eftersom det åskade rätt mycket, och det tycker hon är lite läskigt... Mysigt att ha lilla Fjant här inne en stund.

Igår kväll åkte våra hotellgäster hem, alltså de tre hundarna Kenai, Kodiak och Nooki, och mina egna jyckar fick tillgång till hela ytan igen. Det har gått riktigt bra att ha extrahundar, det enda som märks är förstås att det är lite svårare att hålla alla nöjda  när dagarna börjar gå. Efter att vi lämnat av killarna hemma hos dem tog jag med Giela och Rotax på stadspromenad. Rotax fick ta klövjeväskan och nu med lite mer tyngd i. Tidigare har vi ju mest gått med den tom. Först verkade han tycka att det kändes lite underligt och första stegen gick han som en stor spindel, men sen tuffade han på i värmen. Eftersom det var första gången han går med tyngd, och det var rätt varmt ute, så gick vi lite mindre än en timme bara. Här passerar vi gallerbron under kungsgatan.

Nästa vecka börjar min semester och då ska jag försöka hinna med lite mer stadspromenader med hundarna, när vi har hela dagarna på oss. De flesta är rätt stadsvana och alla (utom kanske Rossi då) tycker att det är jättekul att gå runt på stan och titta och nosa på allting. När vi bodde inne i stan så var skogen det som lockade mest, nu när vi bor ute "på landet" (som många säger, själv kanske jag inte skulle säga riktigt så) så tycker hundarna istället att det är allra roligast att åka in till stan när vi ska promenera.

Mintu har nyligen hängt på sina killkompisar och börjat fälla. han började rätt nyss men oj så snabbt det gått! Idag när jag såg honom kunde jag nästan inte hålla mig för skratt. Senaste minnet var att man börjat se nån enstaka tofs vid halsen, vilket brukar betyda att pälsen bara börjat släppa lite på vissa ställen. Nu såg han istället ut som nån slags indian med vit päls spretande ut från kroppen både fram och bak! Snabbt jobbat! Pälsen visade sig ha lossnat samtidigt på hela kroppen! *tummen upp*

Rotax har desto besvärligare fällning. Han har inte så lång päls men den är sjukt tjock och täckhåren är rätt tjock och sträva. Kring halsen, på fanorna bak och på svansen så fastnar underullen i de tjocka krusiga täckhåren och bildar nästan en matta, i alla fall om man låter den vara. För att få bort allting kan man inte bara borsta (varken karda eller Furminator) utan man måste systematiskt gå igenom all päls nerifrån och upp, genom att vika ner en halv centimeter i taget och borsta bort underullen på just den lilla ytan. Tidskrävande och smått bökigt, men som tur är så gillar han att bli ompysslad.

Även Nalle har blivit rejält borstad och det tycker han är mycket skönare än när man plockar lösa tofsar för hand - det luggas!

På kojan - mest Nalles päls, på marken - mest Rotax päls! Det går snabbt att samla underull när flera hundar hjälps åt. Dessutom brukar jag sällan vara smart nog att tänka på mina kläder innan jag går ut och borstar hundar...jag klädde mig för godissök (vilket vi också gjorde hela tiden), dvs. mjukisbyxor i ett hårälskande tyg... Hmmm...

Under helgen ska jag till Piteå och titta på utställningen på lördag, och så ska vi klämma in spår och sök också förstås. Först en sista arbetsdag innan semestern, och beroende på vädret så kanske den inte ens blir hel...det visar sig...

I fredags morse packade Lars in oss i bilen och åkte mot Kallax, för avfärd 07.25 mot Arlanda. Vi bodde på hotell vid Hötorget och hade en riktigt härlig helg med en massa äventyr. Vi åk massor med god mat, tittade på Vasa, Slottet, Gamla stan, å en massa annat. Nya kameran (Canon G12) fick följa med och fångade bland annat de här söta hästarna nära Riksdagshuset.

Vi mötte även en massa söta hundar, bland annat en gudomligt söt liten Shiba-valp på ca 11 veckor... =)

I fredags kväll träffade vi vår vän Monica som vi inte sett på flera år! Hon och de söta border collisarna var ju upp på besök en sommar för 3-4 år sen, så det var ritkigt kul att ses igen! Vi träffades på restaurang Shanti nära Medborgarplatsen och det kändes då som att Lars å jag gått en hel dag för att komma dit...vi gick ju så mycket kors och tvärs och vilse... Så här söta var Sultan och Flicka i alla fall, två mycket trevliga border collies som höll sig lugna och fina även mitt inne i stan på stadsbesök.

Monica menade att Flicka inte ville bli bra på kort speciellt ofta, men visst är hon rätt söt ändå? De pigga små ljusa ögonen var helt underbara att fota och just då önskade jag faktiskt att systemkameran hade varit med. Sen följde Monica oss nästan hela vägen hem genom stan, och när hon visade oss den raka vägen så var det faktiskt inte alls så långt hem till hotellet...*s*

Lördag kväll var det sen äntligen dags för resans höjdpunkt - konsert på Globen med Pearl Jam! Vi kunde inte riktigt fatta att det var sant förrän vi satt på plats och de började spela - riktigt coolt! Vi satt på A-läktaren, alltså längst ner men längst bort, å såg hela ljusspelet å scenen rakt fram, men efteråt enades vi om att ta ståplats nästa gång...hade varit kul att komma ännu närmare.

Konserten var riktigt bra och verkar till å med ha fått full pott i alla recensioner, såväl i Expressen som Aftonbladet (å i de kretsarna verkar det ju annars vara mer "rätt" att inte riktigt gilla Pearl Jam). Känslan får man ju aldrig på film, men jag kastar in lite filmklipp i alla fall. Allra första låten ut var en av mina stora favoriter, "Elderly woman behind the counter in a small town".

Eddie Vedder bjöd på ett riktigt härligt mellansnack på svenska!

"Amongs the Waves" i en väldigt skakig filmning...

"State of love and trust" gjorde sig riktigt bra live!

"Better Man" med riktigt seriös allsång i början!

Mot slutet sprutade svetten och Globen kändes nästan litet och mysigt i allt det mäktiga. Alive! 

När ljuset tänds så drog de av Rocking in the Free World av Neil Young och Yellow Ledbetter! 

Efter 30 låtar och nästan 3 timmar var Pearl Jams 1000:e konsert slut å jag tror att både de och publiken var lika genomglada å nöjda med en kanonkväll! Hade hemskt gärna velat höra "Crown of Thorns" men den spelar de ju inte speciellt ofta, annars var allting topp! Vilken kväll!

När vi kom hem på söndag eftermiddag hade bästa Veronica varit hundvakt hela helgen och tagit hand om 12 hundar här hemma. När de åkte lämnade de kvar våra 7 och så Nooki, Kodiak och Kenai, som ska bo här till tisdag kväll när deras husse kommer hem från Stockholm. Alla hundarna sköter sig i alla fall fint och det är lugn och skönt, förutom Rotax vanliga matprat. Mina hundar har fått tränga ihop sig lite och de påhälsande killarna bor i den nya hundgården längst ut. Rotax fäller för fullt nu och man ser verkligen hur långt han kommit i processsen.

Söta killarna Kodiak, Nooki (Mintus bror) och Kenai!

Nu ska jag in i duschen, äta middag, och sen ut och gosa med hundarna...eller...kanske bättre att ta det i omvänd ordning förresten. Dagens springtur var 3x15 minuter och min nya pulsklocka visade att jag hade puls på ca 150 slag/minut under sträckorna. Kom lite mer än 6 km men det var tuuungt i slutet. Bara för att testade jag att öka farten sista 3 minuterna och sprang kring 10-11 km/h, snabbt för mig men normalt för många, och kom upp i 180 slag/minut i puls....å jag orkade det tempot in i "mål" men sen var benen trötta... *s*

Appropå träning så cyklade Lars å jag lite över en mil igår kväll och mötte en grävling! Den sprang över vägen bara 2-3 meter framför min cykel och hade väldigt bråttom med sina korta små ben... =) Söt som attan var den!

Igår var vi äntligen ett litet gäng som åkte ut för att köra sök och spår. Under våren har många varit upptagna och det har varit svårt att hitta nån rutin i gruppträningarna, så för vår del har det mest blivit spår på egen hand. Vi var ute i fyra timmar och hade turen att hitta en plats utan så mycket mygg, så det var riktigt skönt. Förutom mina hundar fanns där två ridgebacks, två rottisar, en border collie och en dvärgpinscher, ett härligt litet gäng! Dagen till ära hade vi dessutom en jättedutktig fotograf med oss, så dessa två bilder har jag lånat från skicklige Roger Englund.

Silva körde personsök och belönades med bollar - yihooo! Ännu är figgarna nästan helt synliga för hon behöver den ledningen, men hon äääälskar att springa snabbt snabbt mellan dem (helst långt) och leker intensivt och glatt med bollarna. Nån gång tog hon även ett litet ärevarv med bollen...som här... Kul att vi verkar ha hittat rätt sätt att motivera henne i söket!

Rossi körde som vanligt med godisbelöning och halvsynliga figgar halvlångt bort, och hon trivs så bra med att bara få "göra" det, behövs inga superbelöningar även om det lyfter allt lite extra förstås, att söka folk i skogen är Rossis rätta element!

Rotax fick köra uppletande med tennisbollar. Han är rolig att titta på. För att vara en sibbe så har han en sjuk arbetsmoral när det gäller att söka och fokusera och tänka. Han tuffar runt och nosar som en liten maskin, men just igår var han rätt långsam på att hitta bollarna och höll sig lite för nära. Däremot sökte han ihärdigt utan att komma på andra tankar..som huskies lätt gör om de inte hittar nåt kul snabbt. De rutor vi kört förut har ju varit mindre än den vi hade igår så det kanske var det som spökade lite, att han inte gick nog långt ut. Alla bollar kom i alla fall hem och han är rätt söt att se på... Vi tränar ännu på det där med att släppa bollen, men det går allt bättre. Jag ser till att alltid ha flera bollar så att man snabbt kan belöna släppt boll med att en annan boll kastas - för det är ju superskoj! Här kommer en bild på snygga killen, som just nu fäller underull för fulla muggar!

Resten av jyckarna fick gå ett spår som Lena gått åt oss. Kaela var först ut och jag undrade länge hur hon skulle reagera på att en helt annan person (och ingen hon känner jätteväl) gått spåret, men det verkade inte vara några bekymmer. Däremot gick vi bort oss lite på ett ställe, men tappade godisar och apporter hittade vi så för det mesta var vi på helt rätt plats. Sen fick även de andra gå samma spår, för jag var lite nyfiken på att se vad de skulle följa, Lenas spår, mitt virriga spår, eller Kaelas kanske? Det blev en skön blandning där hundarna räknade bort omvägen jag gått och gjorde en del smarta val, och även en del olika val.

Idag har Silva varit till veterinären för att kolla upp sitt lilla navelbråck. Hon har haft det sen hon var valp men på senaste tiden tycker jag att det har sett större ut, och känts hårt ibland, men sånt är ju svårt att veta. Veterinären kände i alla fall att hålet inte var speciellt stort så det var ingen fara även om det förstås ska hållas under uppsikt. Vi slipper i alla fall operation och det var skönt att höra. Dessutom träffade jag trevliga hundbekanta på Djursjukhuset och hann surra lite! Silva gillade att hänga med på jobbet (även om hon låg i bilen) och promenera lite på stan - spännande!

Imorgon kväll blir det spår med gänget igen, kanske lite sök också om tid finns, och vi längtar redan. =)

Igår träffades vi tjejer på stan för fika och shopping. Vi är ett litet gäng som har känt varandra i 10 år nu (vissa mycket längre) och försöker träffas och umgås så ofta vi hinner. På vägen till Veronica (som bjöd mig på middag!) genade jag lite mellan några av hyreshusen i Boden, en väg jag inte gått på väldigt många år. I ett av de husen bodde Lars när jag träffade honom, och i ett annat bodde en av tjejerna i tjejgänget. För 10 år och några veckor sen, så träffade jag Veronica där mellan husen,  för allra första gången. De hade sin första husky då, och jag hade Giela, och de två fick leka på gräset mellan hyreshusen medan vi pratade.  Nu i efterhand känns det ju helt galet att vi släppte (tror jag vi gjorde iaf) två busiga huskies på en sån plats, men det gick ju tydligen bra.

Sen dess har det hänt så mycket! Veronica är fortfarande en av mina allra bästa vänner, men tiden när vi hade våra första huskies, det är länge sen. Sen dess har vi hunnit skaffa många fler hundar, lärt oss att köra släde, hantera hundgrupper, och skrattat en massa tillsammans. Våra unga huskybrudar har blivit huskytanter, med allt vad det innebär.

Dessutom har vi tyvärr förlorat många vänner i vår närhet. Bilden här nere togs i februari 2006. Jacki sitter på släden och myser. I led får Flinga och Sälka. Bakom dem springer inlånade flatten Wilma och Gakkon, och längst bak, Giela och Miksi. Just den här slädturen blev ett riktigt äventyr, för vi körde vilse och fick pulsa genom djupsnö och över en järnväg, för att hitta rätt spår igen.

Jacki var den första av dem att bli ängel, för lite mer än fyra år sen.  Förra våren var det Gakkons tur, älskade stolta Gakkon som betydde så mycket för oss och egentligen borde ha haft så många år kvar att leva. Glada tokiga flatten Wílma gästspelade i vårt spann ett par gånger. Hon tillhörde en kär vän och var en av de allra första hundarna Giela lärde känna när hon flyttade in hos mig. Giela och Wilma har umgåtts hela livet, men sen en tid tillbaka är även Wilma i hundhimlen pga sjukdom. Även vackra huskybjörnen Miksi drabbades av plötslig sjukdom och vandrade vidare som pigg pensionär. Så, av de sju hundarna på bilden ovan är det bara Flinga, Giela och Sälka som finns kvar i livet.

Snart är alla Gielas barndomsvänner borta och man börjar inse att tanten ändå börjar bli just tant... även om hon envisas med att inte visa det så mycket.

Nu ikväll åkte jag med alla hundarna till Gammelstad för vaccinering. Det var nästan första gången jag var dit sen Gakkon försvann, och det kändes lite ledsamt eftersom hon var dit så ofta. Tjejen i kassan undrade om de sju hundarna jag skulle vaccinera var Gakkon, Giela, Rossi, Silva, Kaela, Mintu och Nalle... så var det förstås inte. Gakkon är borta och istället finns Rotax på plats.  Jag klarade inte av att säga att Gakkon är borta och inte kommer att komma dit nån fler gång.

Det var dessutom där jag tog farväl av Jacki för allra sista gången, och just idag såg vi en Cairn på kö för vaccinering också. Man får helt enkelt många anledningar att tänka på de älskade änglahundarna, som börjar bli rätt många nu tyvärr. Tjejen i kassan berättade dessutom att hennes egen hund var sjuk efter att ha ätit nåt riktigt olämpligt - å det var just en Cairn det med.

Vaccineringen gick i alla fall bra och hundarna fick beröm från veterinären för att han tyckte att de lyssnade så fint. Själv tyckte jag att de var lite vilda, först Mintu, Nalle, Rossi och Giela, och sen kom jag in med Rotax, Silva och Kaela. Antingen såg det bättre ut än det kändes, eller så ville han bara vara snäll. =) 7 vaccinationer kostade 2055 kr, tyckte det var ett OK pris men det går säkert att få ännu billigare. En bra sak däremot är att drop in på kvällstid passar mina arbetstider mycket bättre, så det är värt att betala lite mer för.

Vi avrundande kvällen med varsitt kort spår åt hundarna och en löparrunda för mig. 30 minuters löpning kändes inte alls farligt och efter de inledande 10 minuterna höll jag bra tempo och avslutade starkt! Skönt! Nu....gonatt!