Normalt sett jobbar vi med att köra IVÄG skrot från vår tomt. Just idag har vi istället jobbat hårt för att hämta hem gamla och lite rostiga saker. Först hämtade vi en ca 30 år gammal Ski-doo Everest 440 (skoter) som Lars köpt i Sörbyn. Den var i fint skick och passar bra till hans projekt!

Sen åkte vi ännu längre bort (med ett annat släp) och hämtade hem barmarksvagnen som jag köpt i Norriån. Känns riktigt bra att ha honom hemma på tomten, och nu börjar sökandet efter nya däck eftersom han har lite punkaproblem för tillfället. Lite annat fix blir det också men det mesta får vänta till nästa sommar då höstens budget redan är maxad pga kojbyggen, kastrationer mm. Nu i höst blir det mest de allra nödvändigaste sakerna för att kunna använda honom i träningen.

Här kommer två bilder på vrålåket - visst är han söt!

Jag gillar verkligen upplägget, sköna säten, rejält lättad, å plats där bak för att spänna fast utrustning och extragrejor. Dessutom ringde Lasse, mannen som skapade honom en gång i tiden för länge sen, till mig när han hört att hans gamla barmarksvagn hittat hit. Från början var det tydligen en gul Renault 5 som ägdes av de som hade Polarmarkens kennel (hade siberian husky och schäfer om jag minns rätt) bara nån kilometer härifrån Vittjärv.

Lasse hade ingen rondell eller sånt utan högg bort det som inte skulle vara kvar med huggyxa eller liknande när bilen blev barmarksvagn. Vindrutan försvann efter att den immat igen och försvårat sikten en höst, men det skapade istället kalldrag och en hel höst med huvudvärk...  Efter många äventyr där flyttade barmarksvagnen vidare till en ny ägare, kom sen tillbaka till Lasse, flyttade till Norriån, och nu är cirkeln nästan sluten när han är tillbaka i Vittjärv, där han en gång bodde. För att hedra hans ursprung så har jag tänkt kalla honom Sigge, eftersom mannen som ägde honom i Vittjärv (Ågärdan eg.) hette just Sigge!

Nu ska hundarna å jag ut på en liten dragtur, men Sigge får stanna hemma med sitt punkterade däck. Temperaturen är kring +10 grader men det har börjat mörkna så smått så vi måste nog packa med reflexvästar och grejs - var packade jag undan dem i våras?

Jag har inte riktigt vågat säga det till någon ännu. Så är det egentligen varje gång. Många blir sura eller ledsna. De flesta vill snabbt byta samtalsämne. Ett litet fåtal förstår och ler lika stort tillbaka. Därför är jag alltid lite försiktig när jag tar upp detta ämne, men nu har minst en vecka gått och det går inte längre att blunda för. Nu är det klart att det inte bara är inbillning - på vägen till jobbet passerar jag flera träd som börjar se gula ut!

Även om dagarna har varit väldigt varma den här veckan så har kvällarna blivit svala. Igår hann det till och med bli svalt före min "sovtid" så hundarna fick en dragrunda på 4 km, den andra för säsongen. Vi växlade lite mellan riktigt sakta och tungt, och travtempo. Även denna gång skötte sig alla oväntat bra! Normala höstar brukar det alltid vara lite hjärnsläpp och lintrassel innan allting faller på plats, men nu känns det nästan som om sommaren aldrig varit. Underbart! Imorgon åker vi antagligen för att hämta hem "nya" barmarksvagnen vilket blir ännu ett lyft när den blir körklar!

Hundarna har haft lite fredagsmys och tuggat märgben. De som är uppvuxna här delar gärna med sig av sina ben till mig och vet att jag ofta kan pillra ut märg de inte kommer åt, osv. Rotax och Nalle är fortfarande lite mer avvaktande och inte helt säkra på att jag inte har tänkt stjäla och tugga i mig allt det goda. Rotax glömmer lätt bort sig och kan lika gärna lägga sig och gosa, för att sen minnas att han ville vakta sitt ben. *s Nalle glömmer INTE sitt ben och vill ogärna lämna det, men med lite lirkande så går det bra ändå. Kaela var precis likadan när hon flyttade in och stelnade direkt till när man närmade sig. Nu tuggar hon avslappnat även när jag sitter nära och stryker henne över huvudet eller tittar på hennes ben.

En del menar att man aldrig ska ta ben från hundar utan alltid låta dem ha sina ben ifred, för att inte störa dem, men vad gör man då om hunden får tag i nåt den verkligen inte får ha? Självklart ska man inte störa hunden konstant, och alla störningar ska ju avslutas med något positivt, men jag tycker själv att det är jätteviktigt att bygga även den tilliten hos sina hundar. Både som en säkerhetsåtgärd, och för att det är en jättebra övning i tillit.

Ibland (oftast i början) använder jag godis och kör byteshandel med hundarna. Dvs, de får en godis mot att jag lånar benet, och sen ger tillbaka benet = dubbel vinst! När hundarna blivit lite mer varma i kläderna så tar jag oftast bort godisarna och vänjer dem helt enkelt vid att jag "lånar" benet ett par sekunder. De lär sig ganska snabbt att det bara är ett lån och släpper villigt medan de ivrigt väntar på att få tillbaka godbiten, och förstår att jag inte vill åt deras grejor. Jag brukar även sitta och gosa lite med dem medan de äter. Nykomlingarna kan lätt stelna till och vara väldigt vaksamma, men de vänjer sig snart och märker att jag inte är något hot. Det gäller att ha lite fingertoppskänsla, varken utmana eller gå för långt så att man måste backa.

Sen kommer ju stunden när benen ska samlas in eller plockas undan. Eftersom hundarna är vana vid att lämna bort sina ben så brukar iaf mina vänner inte bry sig direkt. Matte ger - och matte tar...inte mer med det (nykomlingarna tänker 70 % så...)! De flesta gångerna jag lånar benen av dem så får de ju tillbaka dem direkt - ibland med bonus! Ger man godis eller liknande i utbyte ökar ju samarbetsviljan ytterligare förstås!

Dessutom är det väldigt bra att veta HUR ens hundar reagerar kring godbitar. Mina hundar är ju vana att jag plockar ben och köttstycken rakt ur munnen på dem, och jag vet också själv att ingen av dem skulle bita och jag vet vilka som kan behöva lite tid och planering för att släppa saker, och vilka som bara behöver övertalning eller släpper direkt.

Om man inte varit i den situationen med sin hund förut, så kan det vara rätt läskigt när den plötsligt står med ett halvruttet djur i munnen och morrar djupt ner ifrån halsen. Hur nära vågar man gå? Hur ska man få den att släppa? Allting blir ju ännu svårare av att hunden många gånger tror att ägaren är en konkurrent som vill åt dess fynd, och i hundvärlden spelar det ingen roll vilka vi är, stor som liten, gammal som ung, alla har rätt att försöka försvara sin mat så gott de kan utan att bli bestraffade för det. Ingen hund bestraffar en annan för att den försvarar sin mat, däremot kanske de väljer att ändå stjäla den, men det är ju en helt annan sak... Morrningar kring mat ska aldrig bestraffas av just den anledningen! För en hund är det en helt naturlig och självklart handling! Däremot kan vi jobba på förtroendet mellan oss och skapa en relation där hunden inte känner något behov av att morra och försvara sin mat, så har vi löst problemet på ett mycket bättre och mer civiliserat sätt!

Här kommer Kaela och Silva i alla fall, gonatt!

Den här helgen hade vi äntligen tid att tillsammans ta tag i projektet garage! Steg ett blev att rensa ut sånt som inte ska vara kvar, samt att tömma förrådet som vi sen började riva. Tanken är att själva garage- och mekdelen ska bli större. Jag har även fixat lite inne i hundrummet, som jag tänkt använda mer i vinter. För Gielas skull ska där in värme igen, och förhoppningsvis en frys å lite annat pyssel. Nu är tomten full med skräp som ska iväg åt olika håll - voine voine!

Rotax älskar att kramas

Här är vi inne i hundrummet i garaget. Till vänster ser man kojan som idag fått lite lagning. Nån smart liten jycke (eller några) hade nämligen kissat där, samt dragit in vattenskålar, så de gamla spånskivorna var ofräscha och fick bytas ut. Eftersom det andra förråret rivits bort blev det ny förvaring för skidor å sånt där uppe istället.

Hmmm...hundrummet fullt med - allt möjligt just nu! Hälften ska ut, kvar blir agilityhindren, burarna, däcken, sparken, å så hoppas jag hinna gräva upp en frys att ha ben i, som ska stå där. Elen ska dras om och så ska här in ett element för att hålla värme till tant Giela m.fl

Hänggrejs för halsband, selar, draglinor mm fick det bli i hörnet. Promenadselar å spårgrejor mm som används mest har jag inne, men det var skönt att få ut en del grejor ur huset faktiskt. Eftersom rummet kommer varmhållas i vinter så ska även dragselarna få bo här ute är det tänkt. Tapeterna ser ut som f-n men så får det helt enkelt vara än så länge.

Höstlistan börjar faktiskt kännas lite pressande...men så är det ju vart år å det brukar alltid hinnas med på nåt sätt.

• Barmarksvagnen ska hämtas hem och få nya däck
• Ny vinterbonad koja byggas till Mintu och Nalle
• Mintu och Rotax kastreras före nästa löp förhoppningsvis
• Mattbromsen på släden byggas om
• Hundburen bli klar och komma in i bilen
• Fixa elen och uppvärmning i garagedelen samt ordna utebelysningen hos hundarna
• Köpa träull/halm för vintern
• Köpa frys
• Städa ur alla kojor senare i höst
• Lägga mer trallgolv (men det blir nog först nästa år)
• Laga kojan hos Giela och Rossi

En av nackdelarna med att ha så många hundar är ju allt arbete som blir runt omkring. Eller nackdel är fel ord, det är ju skoj det också, men ibland känner man att man hellre hade haft mer tid att lägga på hundarna än utrustning och hundboende.... =/ Samtidigt måste det fixas å det blir himla bra när allting är gjort. Lägger man tid på rejäla och bra praktiska lösningar så kan man ha mer kvalitetstid med sin vänner sen när allting flyter på i lugn å ro!

 

 Hur många hundar?

Efter jobbet idag skyndade jag mig hem och kastade in alla hundar och selar och linor i bilen för avfärd mot Norriån! Där fick vi inte bara se dragträning med supersöta samojeder, utan även bekanta oss med ett helt nytt fordon - kallat Olle! Olle är en fd Renault 5 som byggts om för att vara barmarksvagn till ett gäng hundar. Tyvärr glömde jag att ta nån bild direkt på Olle, men han är i alla fall med på en bild längre ner... ett av däcken hade pyspunka så vi pumpade det fullt och spände sen ut mina 6 hundar för första gången denna höst! Tanken var att känna lite på Olles tyngd eftersom jag var lite rädd att han skulle kännas lite för tung, då de vagnar jag testat tidigare i liknande utförande känts väl så tunga för 6 hundar där inte alla ger allt. Så här såg han ut en gång i tiden...i alla fall!

https://www.google.se/search?q=renault+5&hl=sv&prmd=imvns&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=4soiUKboO8fP4QT4vYGgBQ&sqi=2&ved=0CFwQsAQ&biw=1441&bih=710

Söt va? Förutom däcken så behövde frambromsarna lite kärlek, parkeringsbromsen också, och ev. lite rostfix, men i övrigt kändes allting helt okej. Jag var lite fundersam inför start eftersom hundarna dessutom är så otränade nu, men när vi gled iväg så kände jag snabbt att Olle var väldigt passande för mitt lilla gäng och en förare, de klarade vikten bra å jag behövde inte bromsa så vansinnigt mycket heller. Uppförsbackarna fungerade också bra, och kommer ju att gå ännu bättre när hundarna börjar komma i form. Så här såg vi ut:

Vy från Olle

Vi körde 3 km vilket kändes väldigt lagomt som start. Halva sträckan nästan var en svag uppförsbacke å det kändes bra att få prova sånt också. Pälsklingarna var så glada! =) Sen hann vi surra en massa hund förstås, och det var extra kul att hinna prata lite mer med nån som har många samojeder och faktiskt använder dem aktivt som slädhundar - jättekul! Olle fick jag lämna på plats eftersom han inte rymdes i Caddyn, men vi ska hämta hit honom så snabbt som möjligt - det blev ett Olleköp! =)

Giela väntade i bilen medan vi körde och var kanske lika nöjd det med. Då kunde hon spana på söta samojeder istället för att dregla och börja flåsa. Dessutom känns det riktigt bra att ännu en gång ha bilen full med grejor! Linor, selar, karbiner och extragrejor huller om buller... nu är det snart höst i luften! =)

Under helgen åkte jag och hundarna en snabbis till Blaiken för att träffa pappas båda bröder med familj, som kommit upp på besök. Jätteskoj att träffa dem för det blir inte så ofta tyvärr. Blaiken visade sig dessutom från en av sina bästa sidor med bra väder, men tyvärr rätt mycket "sviarn", dvs. småinsekter som bits!

Vi spanade förstås in några av sevärdheterna i Storuman. Eftersom jag tidigare jobbat på turistbyrån så har jag ju bra koll på dem! Här är vi uppe på Utsikten, längst upp efter Björn Ferrys väg, och utsikten härifrån är 7-10 mil nånting en klar dag som denna. I mitten av bilden vir horisonten ser man ett avlångt berg med ett stup på ena sidan (grått), det är Kyrkberget, nära Blaiken.

En annan är utsikten från själva Kyrkberget. Vitfläckiga fjäll i horisonte(längre till höger) n och underbara vidder. Byn nedanför stupet heter just Kyrkberg.

Min tuffa kusin Karin badade även... själv stod jag över, mest pga förkylningen faktiskt. Den har inte riktigt gett med sig ännu och jag vill inte ge den mer fördelar!

I lördags kväll åkte pappa och jag ut till holmen med alla hundarna. Jag hade egentligen täntk ta barmarkspremiären under helgen men det var lite för varmt.

Här uppe stod Rossi under hela resan. Nja ibland satt hon istället. Det är nog inte riktigt meningen att man ska stå där medan båten kör, men Rossi tycker att det är skoj och den lilla motorn är ju inte så stark. När vi närmade oss holmen så krängde båten till, och för första gången hann Rossi inte parera utan ramlade i vattnet. Hon är långifrån den första hunden som ramlar ifrån denna båt... men hon är nog den som haft mest publik! De andra blev genast jättenyfikna och sprang längst bak i båten för att se henne simma där bakom medan vi stannade båten. Pappa drog upp en blöt liten Rossi som inte såg helt nöjd ut över sin simtur.

Badkrukan Silva gnällde och skällde och småskrek när de andra vadade över till den mindre ön i ca 30 cm vatten. Hon vååågade inte följa med men ville så gärna! Att pappa och jag fanns kvar på hennes sida spelade ingen roll - hon ville ju våga gå dit de andra var och ha lika roligt som de såg ut att ha!

Efter MYCKET skrik och laddande av mod så sprang syster Kaela förbi så  nära att Silva vågade följa henne. När Kaela sprang ifrån henne gick Rossi vid hennes sida istället, och även om hon såg rätt obekväm ut så vågade hon gå genom vattnet! Yay! Efter det sprang hon över flera gånger.

Blöta huskies - kolla minerna!

När vi åkte hem hade solen börjat sin väg neråt, och alla hundarna var nöjda och glada....och rätt blöta. Efter lunch på söndagen var det dags för oss att säga hejdå för denna gång och åka hemåt. Bland alla fina presenter vi fick med oss hem fanns t.ex en T-shirt från Iditarod! Min ena faster har en kompis som brukar jobba som funktionär där, så hon fixade en T-shirt till mig. =)

Väl hemma igen har ett nytt grävprojekt dragit igång i mittersta hundgården. En av mina mindre hundar ryms utan bekymmer i gropen som den ser ut nu. Återstår att se om de tänkt gräva den djupare, eller gräva igen den...allt kan hända med huskies och jord!

Igår försökte Rossi som vanligt dra in vattenskålen i en av kojorna men denna gång gick hon tydligen bet och valde att ställa den så här fint i öppningen istället....*s* Tokiga lilla hund! Hundgården där hon och Giela normalt sett bor har en skål som inte går att flytta på - mycket välbehövligt!

Nu under kvällen hade jag hoppats kunna börja barmarksträna, men det var 23 grader varmt idag och alldeles för varmt även nu. Det får vi skjuta på framtiden... en bra nyhet är i alla fall att jag eventuellt har hittat en passande barmarksvagn att köpa! Förhoppningsvis ska jag provköra den senare i veckan. Istället för drag fick hundarna söka korv och göra lite tricks efter att alla fått sina klor klippta. Motivationen var HÖG! Korv är tusen gånger godare än Frolic å sånt...å köttbitar är ännu bättre! Jag försöker träna mig själv på att alltid ha frusen korv eller fruset kött i frysen till hundarna. Om man delar korven i lagoma småbitar och sen fryser in allt i en påse så kan man hacka loss lite inför varje träning - godare än hundgodis och antagligen även nyttigare även om där kan finnas lök.

Igår åkte jag in till stan med Rossi och Giela för promenad. När Giela flyttade in hos mig för 10,5 år sen var hon rädd för många saker, bland annat hade hon väldigt svårt att vistas i stan och stressade upp sig mycket. Efter ett år ungefär flyttade vi till Östersund och promenaderna in till centrum hade hon svårt för och blev nästan okontaktbar. Detta gick ändå över ganska snabbt, och nu älskar Giela att promenera i stan och lukta på alla fläckar. I valet mellan skogspromenad eller stadspromenad så väljer hon nog STAD i dagsläget faktiskt! Å andra sidan blir det ju lätt så när man bor på vischan, att hundarna tycker att stan är mer spännande.

Rossi har aldrig bott i stan egentligen, och hon har rätt svårt för alla bilar och allt som rör sig. Det blir liksom "för mycket" för hennes schäferhjärna. Eftersom hon aldrig kommer att bo i stan igen, så har vi inte tränat så hårt på detta heller, men nån gång ibland brukar hon få följa med in på en lite lugnare stadspromenad. Igår gick vi mest nere vid vattnet och undvek de mest folk- och händelserika stråken. Rossi skötte sig fint, men stressade upp sig lite när vi närmare oss Kungsbron som vi skulle passera under, och på lite andra ställen med många synintryck. Hon skällde ut en joggare lite halvhjärtat (men det förstår jag nästan, i 25 graders värme var han helt naken förutom röda shorts och röd toppluva!?!?!) men brydde sig inte om hundarna vi mötte. En annan bra sak var att hon avreagerade betydligt snabbare än vanligt och att stressen lade sig ganska snabbt även när den blivit stark, t.ex när vi mötte en ung kille på skateboard - det utlöste direkt beteendet FLYKT hos den stackars kopplade hunden. Kändes jättebra att hon visade att hon nu kunde hantera sin egen stress istället för att bara lagra och bygga på den.

Gallerbron under Kungsbron var också lite läskig. Hon gick utan att tveka men gjorde fötterna jättestora och spände benen hårt.

Idag har jag gjort nåt oväntat - anlagt en odling! Jordgubbar, smultron, allåkerbär, rosmarin, libsticka, basilika, citronmeliss, oregano, gräslök, persilja, koriander och kanske nåt mer jag glömt... vi får se om dessa små vänner vill leva i odlingsbänkarna eller inte. Jag är inte känd för gröna fingrar direkt. Innan kryddväxterna kom ner i jorden fick de även lite extra gödning när Giela morgonpinkade rakt över den lilla kartongen där de spenderade natten.  Yay...

Medan jag fixade med det låg hundarna och tuggade märgben. Idag fuskade jag inte utan satte fyra hundar på kätting och lät de andra 3 få varsin hundgård, så att alla kunde äta ifred i lugn och ro, samtidigt som jag kunde jorda ner mig utan att behöva ha ögon i nacken.

Mintu och de andra killarna fäller fortfarande... Nalle och Rotax började egentligen långt tidigare så Mintu har gjorde en superfällning - han har gått ikapp och förbi! Nu ser han rätt eländig ut med sin taniga lilla kropp, men ansiktet är vackert som alltid.

Jag fick tips om en rolig Facebook-grupp som heter "Trick Challenge". Tanken är att ett nytt trick bestämt varje månad (eller hur ofta det nu var) och så kan alla hjälpas åt att lägga in videos på framgångarna, fråga om tips osv. Det handlar alltså om tricks man kan lära sin jycke!

http://www.facebook.com/home.php?pinned_fbid=262990717150523&sk=nf#!/groups/396381247088860/

Den här sommaren ha vi tränat enormt lite tricks... så det kändes som att det var dags att prova igen! Det aktuella trickset är dessutom "tassen över nosen, se ut som att man skäms" vilket var lite roligt med tanke på att det är nåt jag tänkt lära flera hundar men aldrig lyckats med. Minns att jag tänkte lära Jacki det redan för 17 år sen! FAIL!

Rotax fick bli dagens testhund och vi provade både att jag blåste på nosen, och att sätta dit en stor tejpbit (stor krävdes eftersom den billiga tejpen vägrade fastna på hunden och föll av direkt). Rotax var rätt cool, lite FÖR cool, och fattade inte varför det blåste eller vad en tejpbit på näsan egentligen gjorde. Vi fick till kanske 10 lyckade försök med hjälp (dvs. blås eller tejpbit), men jag tror inte att han riktigt förstod vad jag klickade för. Det hade nog funkat bättre med bättre tejp som inte ramlade loss hela tiden av sig självt. Dessutom är ju Rotax inte så van vid den här typen av träning, och det märktes att han blev trött väldigt snabbt. När Rotax blir trött syns det snabbt på hans öron... ju längre ner de hänger - desto tröttare hund!

Nya tag en annan dag!

I min bekantskapskrets har ALLA skaffat valp senaste året. I mitt träningsgäng så är det minst 7 valpar som tillkommit sista halvåret...säkert nån fler jag glömt! En av dem är söta lilla Trolla:

Idag åkte vi ut för att köra sök och spår, men luften var varm och kletig. =/ Rossi var den enda som fick köra sök av mina hundar, just för att kletig värme brukar påverka dem rätt mycket, och hon vimsade lite hit och dit men fick en kort och förenklad version att jobba med. Silva vågade jag inte testa med i den här värmen, hon är nog lurig när hon är PIGG å inte blir det bättre när hjärnan blir bli överhettad.

Alla utom Rossi fick alltså spåra istället, 4-500 m nånting och i spåret fanns massvis med blåbär och hjortron..mums! Jag var lite rädd att alla skulle stanna och äta men det var bara en enda hund som gjorde det...vem tror ni? Silva förstås...

En annan väldigt söt sak vi fick se idag var Corgin Vattuskräcken som satt vackert! Inte varje dag man ser en hund med den kroppskonstruktionen som sitter vackert som  en liten staty! En riktigt cool hund!

Värmen gjorde att jag inte kunde ha bilen stängd så Silva, Rotax och Kaela fick sitta på stake-out i skogen bredvid bilen eftersom de inte rymdes i buren där bak. Längtar verkligen tills husse svetsat nya bilburen färdig - längtar massvis!

Under dagen var jag lite rädd att allt knatande i skogen skulle ge förkylningen ny kraft men än så länge känner jag mig stark! Imorgon blir det promenad på stan med nån fyrbent vän, och kanske sällskap om vi har tur. Ser ut som att det ska bli riktigt varmt, så det kändes bra att vi hann ut och spåra idag.

Just när det börjar vara varmt och kladdigt ute så slår det snart om till augusti... dvs...höstträningen ska börja planeras snart. Eftersom vi har spåret att sysselsätta oss med tänker jag inte ha nån brådska igång i år. Det finns ändå gott om tid att få igång konditionen innan snön och framför allt skoterlederna kommer. Tyvärr verkar det inte som om träningsvagnen hinner bli kvar den här hösten, så vi får nog köra på enligt tidigare säsonger...men det fungerar ju bra det med! Ojojoj...hjärtat slår allt några extravolter när man låter sig själv tänka på det, höstmörker, kall hög luft, och ivriga skrikande hundar... yay!

Idag var det äntligen dags efter lång väntan. Vi var några stycken, 13 hundar tror jag, som träffades på hundkapplöpningsbanan i Älvsbyn klockan 11 imorse för att testa hundarna på banan. Vi började med gott fika där inne och en liten teorigenomgång, med information kring sporten och vad vi skulle göra under dagen.

När det var dags att testa första gången fick hundarna springa ensamma längs raksträckan på ena sidan, efter "släpharen", en sudd av tyg o grejs som dras i ett snöre efter raksträckan så att hundarna lockas att jaga den. Giela var först ut av alla hundarna. Först taggade hon igång på trasan som åkte iväg och rusade efter den i säkert 90% av maxfart.

Sen kom hon ikapp den och såg att den inte levde. Nästa gång skuttade hon ett par steg men struntade i den sen. Så lätt lurar man inte en sibbetant heller!

Rossi var hund nr 2 i mitt gäng. Rossi är ju erkänt töntig och väldigt feg. Därför var det kanske ingen stor överraskning att det gick som det gick...

Där vände Rossi och sen vågade hon inte springa efter mer... var fram och nosade på trasan när den låg still men såg mest förvirrad ut. Att göra saker SJÄLV som man inte riktigt förstår, DET är läskigt.... Å när det väl blivit läskigt så är det svårt att komma ifrån de negativa tankarna. Vi lade försök nr 2 på hyllan och nöjde oss med att Rossi fått hälsa på en ny person och fått lite gos.

Mintu-time!

Mintu tyckte snabbt att det var superskoj och sprang vad han kunde med sin pälslösa kropp (urfällda dvs.). Han skrek och hoppade efter första försöket och ville genast jaga mer trasselsudd igen! Superskoj!

Nalle fattade också direkt och såg ut att vara snabbast av huskisarna på rakan. Rotax fortsatte med de andra killarnas inställning - fullt ös - medvetslös! Han apporterade även trasan och var SÅ stolt när han kom med den (och snöret vilket ju kan innebära en viss risk)...

Kaela var en liten aning tveksam men sprang ändå fint båda gångerna. Hon och Rossi har ju sina likheter, även om Kaela är tusen gånger mer normal. Vi avslutade med Silva och den lilla tokan tog några ärevarv och sprang lite extra för att spana in arrangörerna förstås...hmm... Sen var det basenjidags!

Spana in var baktassarna är!

När alla som ville hade fått testa släpharen fick de som hade lust även prova motorharen. Det är en liknande trasa som dras med en motor längs banans inre "stängsel" och kan köras via fjärrkontroll. Eftersom Rossi fegat ur totalt så fick hon aldrig chansen att vara med där. Med stöd av andra kanske hon hade vågat, men samtidigt kanske hon hade kunnat sabotera lite för de andra. Istället fick Mintu, Nalle och Giela köra. Tanten var med mest för ordningens skull. Mina snälla vänner hjälpte till att hålla hundarna i starten, och när haren passerat så släppte vi alla 3 samtidigt.

Mintu tog täten tätt följd av Nalle och de var nog hyfsat jämnsnabba även om Mintu fick sekunden snabbare tid. Giela stannade efter 1/3 av banan och strosade lite istället... så får man kanske göra om man snart fyller 12 och har genomskådat grejen med att jaga plast och tyg....*s* Kul att se killarna i alla fall! Mintu stod och skrek rakt ut när vi väntade på vår tur och motorharen passerade på banan....riktigt taggad!

Sen var det dags för de 3 sista hjältarna, Rotax, Silva och Kaela.

Alla 3 satte av i fin fart med Rotax i täten. På bilden nedanför ser man haren framför Rotax, dvs. en motor med drivning uppe på relingen och en trasselsudd som släpas fram på marken.

När alla 3 passerat första kurvan hände nåt oväntat...Silva tvärstannade och vände! Hon är ju inte alls så tuff som hon vill verka alla gånger, och kanske tyckte hon att jag hamnade lite långt bort (även om hon aaaaldrig nånsin (!) skulle erkänna att hon faktiskt är beroende av nån), för hon galopperade tillbaka till oss längs banan istället, i full fart. När Kaela såg att Silva vänt så gjorde hon samma sak, och Rotax hade hunnit nästan hela raksträckan innan han såg vad som hände där bakom...å gjorde likadant!

Ensam Silva kommer tillbaka bakvägen

Rotax och Kaela hänger på

Så, sista lilla trion fick aldrig nån målgång eller några tider... När vi kommer tillbaka nästa gång ska vi nog testa nån annan kombination, kanske Silva med Mintu och Nalle? Gissningsvis gillar Silva inte att bli ifrånsprungen så frågan är hur det skulle fungera. Jag trodde att hon skulle vara en av de snabbaste med grabbarna var klart vassare faktiskt.

Snabbast på banan av testhundarna idag var Rhodesian Ridgebacken Donna (tid 34,7), som testat detta några gånger tidigare också. Näst snabbast var fina amstaffblandisen Tyson (tid 36,6), som sprang med i 8-spann framför släden i vintras - en riktigt härlig allroundhund! Mintu hade 39,6 och Nalle 40,1 så huskisarna visade sig inte helt oväntat inte vara några sprinters även om jag tycker att de såg hyfsat snabba ut.

Avslutar med 2 bilder av en av whippetarna som körde, en van hund som gjort detta många, många gånger förr. Jättekul att se alla hundar springa, och riktigt skoj att se farten i en "riktig" vinthund också!

Jag var själv rätt slut ett tag av allt springande och rastande och uppvärmning och nedvarvning osv...men nu under kvällen så känns det ändå som att förkylningen börjar ge med sig allt mer trots dagens lilla strapats. Skönt! Imorgon hoppas jag att vi tar oss ut i spårskogen, har längtat massvis både jag å hundarna. Nu ska jag ut och pussa små kapplöpningshundarna och ge dem middag. =)

Får ni chansen att testa detta under ordnade former så ta den - det här tycker nog de flesta hundar är riktigt skoj!