Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par kilometer uppför till vindskyddet "oppa lia" och de verkade inte misstycka när de låg och solade på liggunderlagen heller.

Giela i sin superpensionärsdräkt

En som vilar och en som förstör

Silva är lite knasig, men det har vi ju alltid vetat

Spaningspatrullen på liggunderlaget

Hundarna var faktiskt rätt snälla mot liggunderlagen och jag har en liten plan på att köpa 2-3 liggunderlag och dela upp i lagoma bitar till varje hundpar så att de slipper ligga rakt på snön och kyla ner musklerna. Platta bitar tar ju mycket mindre plats i släden än hela rullar. Halm och hö i all ära men det är lite bökigt och tar ju slut allt eftersom. Blå liggunderlag blir den nya melodin!

Sen några fler bilder på vårt nya kärlekspar Rotax och Silva...tittar ni bakåt i bloggen så har de varit gulliga med varandra i flera dagar nu och de ligger gärna nära varandra. Sötisar! (Men säg inget till Silva - för hon skulle aaaaldrig erkänna) Det har inte med löp eller nåt sånt att göra utan de verkar bara ha funnit varandra lite extra på senaste tiden, och det är ju himla gulligt.

Lite bus hann Silva och Rotax med också förstås. Silva lyckades få Rotax draglina (fäst i hans halsband) ett varv kring sitt fram ben och när det drog åt lite så fräste hon till och var nog rätt nära att bli förbannad. Klok som hon var tänkte hon efter lite och stod istället och såg riktigt eländig ut medan jag skyndade fram och hjälpte henne loss. Det var ju ingen fara på taket, men det gjorde säkert lite ont och var obekvämt. Duktigt av lilla Silva att vänta på hjälp istället för att ta ut det på sin kompis.

Sen lade jag mig på ett annat liggunderlag framför elden och hamnade i riktigt "fältkoma". Så himla varmt å skönt! När jag skulle kliva upp efter att sambon packat ihop våra fikagrejor så ville benen inte lyda...jag fick kämpa för att få med mig kroppen hemåt. Nu blir det en lugn kväll och sen drar vi nog nån liten sväng imorgon också innan vi packar ihop oss och åker mot Vittjärv igen. Som vanligt har den här påskhelgen gått alldeles för snabbt.

Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umnäs och hoppade på skoterleden mot Gardfjället för att möta upp några andra skoteråkare och fika ihop. Vi började nere i skogslandskapet och det märktes redan där att sol och nollgradigt var varmt för hundarna. Giela var klart frustrerad över att behöva åka så mycket och inte få springa, och jag tror att hon mer eller mindre gnällde från start till mål.

Skoteråkarna drog iväg upp på fjället och vi började närma oss den värsta stigningen innan trädgränsen. Spåren var ganska mjuka och det gjorde det förstås ännu tyngre för hundarna. Mina 6 hundar är ju inte ett vanligt 6-spann eftersom alla inte drar hela tiden och vissa nästan inte drar alls när det går tungt, så, jag brukar säga att vi tar oss överallt - men det tar tid bara!

I de värsta backarna fick vi köra intervaller, 50 m drag, en minuts vila, osv. Dessutom märkte jag att det inte riktigt hjälpte att jag röt till åt Giela ibland att vara tyst! Den stämningen spred sig snabbt i resten av gänget också så det blev mer glada tillrop och tant fick gnälla bäst hon ville. Ett hundspann är ju lite av ett levande väsen ihop och energin kan antingen vara positiv eller negativ. En matte som låter arg, även om det inte kan verka som att nån hund tar åt sig, är ju en sån sak som kan sänka moralen på sikt.

Till slut kom vi oss i alla fall upp mot trädgränsen och det planade ut lite så att hundarna kunde återhämta sig. Å jag med för den delen, att sparka och springa med stora skor görs ju inte helt utan ansträngning. För att underlätta för hundarna så avlastade jag släden min tyngd så ofta jag kunde och gick/sprang istället i backarna.

Efter en bits plan mark började sen ännu en stigning. En sån där härlig "fjällenstigning" där man tror att man ser högsta punkten men så finns det alltid en till bakom. Dvs. både en sporre och något som ger moralen en törn när man inser att det finns ännu en höjd, och ännu en. Vi tog leden över fjället för att sitta på baksidan.

Äntligen! Här passerar vi högsta punkten och börjar resan neråt på andra sidan.

När vi kom ner en bit på andra sidan började vi spana efter skoteråkarna...och såg dem sitta lååångt upp i en sluttning som innebar att vi fick klättra upp samma höjd som vi just sprungit ner. På bilden ovanför ser man en svart prick där det är som mest skoterspår - dit skulle vi...och energinivån var smått låg samtidigt som det var en hel del stigning kvar.

Fram kom vi i alla fall och parkerade i sluttningen för fika och umgänge. Giela som bara hoppat ur släden för att springa korta sträckor var nöjd över att få komma fri igen. De andra solade och vilade medan vi tvåbenta fikade.

Nalle

Systers sambo hade med skiglideutrustningen (hette det så?) och flög rakt över oss två gånger med snygg precision. Här satt vi alltså och fikade rakt under flygstråket. =)

Giela

Efter en härlig dag i solen packade vi ihop oss och medan skoteråkarna drog upp på några av de högre topparna började hundarna och jag resan tillbaka, som började med en mindre stigning upp till den högsta punkten igen.

På väg neråt

En av de högsta punkterna på Gardfjället

Vägen hem gick förstås mycket snabbare än vägen upp. Långa nerförsbackar kan dock vara lite förrädiska och det gäller att hålla igen på farten och sträcka linorna för att spara hundarnas framkroppar som annars får ta tunga smällar.

Det var nöjda och trötta hundar som sen somnade i bilen, och vi var riktigt trötta själva också efter en heldag ute i solen. För vår del blev det nog en tur på ca 4 mil och även om hastigheten inte var något att jubla för så tyckte jag att hundarna jobbade på rätt bra med tanke på värmen, stigningen och de mjuka spåren där de hela tiden sjönk ner lite. En bra dag helt enkelt! Idag väntar nya äventyr men vi håller oss nog hemma ring byn. Just nu sitter vi och tittar på en tråd av renar som promenerar ute på isen.

Igår  kom vi hem lagom för att se solen börja gå ner. Nu - ny dag nya tag!