Igår blev en rolig men smått stressig dag. Klockan var 02.20 innan jag kommit hem till sängen! Det blev betydligt senare än jag tänkt och jag var sjukt trött imorse när klockan ringde, men vi hade en riktigt trevlig kväll och det var skoj att träffa gamla klasskompisarna som var där.

En hyfsat rejäl slädtur hann vi dock med. Distansmässigt var det inte långt men det blev mycket pulsande och även är det var kört kändes snön kärv. Jag börjar misstänka att mina belag borde bytas ut snart för släden blir snabbt seg på den typen av snö. Vi fick i alla fall ungefär 2,5 timmar på spåren och det blev jäktigt mot slutet...vägen hem visade sig vara väldigt igensnöad och spannet gick sakta, sakta, sakta, hemåt medan klockan tickade mot deadlinen då jag borde ha åkt hemifrån mot kvällens äventyr. Inte mycket att göra, går det tungt så går det tungt!

En lite trist sak hann dock hända. Precis när vi åkt hemifrån fick vi syn på en person med en lös hund. Hunden och personen var längre fram på spåret och ganska långt ifrån oss till att börja med. Sen vände hans hund och stack till oss (från att ha varit kanske 100 meter framför oss?) och det blev lte smågruff med Kaela och Mintu. När personen ifråga kom gående så kände jag igen honom som en fd. taxikund, en ung person med någon slags utvecklingsstörning eller liknande, inte riktigt alla hästar hemma helt enkelt. Hur denna person hamnat ensam på promenad med en lös hund förstår jag inte riktigt.

Jag ropade åt honom att ta sin hund men när han kom fram till oss ville han prata med mina ledarhundar istället och sa att de var så söta! JA de är söta men de övervägen att äta upp din hund! Till slut fick jag nästa skrika..."DU MÅSTE TA DIN HUND!" medan jag stod med all min tyngt på bromsen för att hålla spannet stilla så att inte hundarna längre bak skulle komma fram de med. När hunden till slut kom därifrån utan att situationen förvärrats (en sån gång kan det ju lätt smälla till rent slagsmål om det vill sig illa, eller så trasslar hundarna ihop sig och DÅ blir det lätt slaggis) ställde sig personen istället några meter framför oss på spåret och stirrade på oss. Jag försökte fråga i vilken riktning de var på väg eftersom jag vill passera, men fick tillbaka ett lite spydigt "Vad spelar det för roll?".  Jag fick ankra mina hundar (vilket jag ogärna gör rakt i snön i ett sånt tillfälle eftersom ankare kan släppa) och gå fram och försöka prata med personen men det gick inte. Frågan "Ska du hitåt eller ditåt?" möttes bara av stirrande...stirrande...stirrande... När jag insåg att det var dödfött vände jag spannet och tog en helt annan väg.

Slutsats: jag vidhåller att små barn eller människor som inte är mentalt kapabla att ta hand om sig själva INTE ska vistas ensamma ute på byn med djur! Knasiga situationer kan uppstå. Vad hade hänt om denna hund sprungit fram till en riktigt elak jycke och det blivit slagsmål? Samma sak med barn som promenerar med hund på ställen där man kan möta många andra, vad ska barnet göra om en annan hund kommer rusande och hoppar på deras hund? Hoppas innerligt att denna person får sällskap i framtiden eller har vett att inte släppa en hund utan lydnad lös. Nu löste sig ju allt till slut, men situationen som uppstod var väldigt onödig och hade kunnat avbrytas mycket snabbare om personen ifråga hade haft lite mer hundvett.

Nåja, nu kommer bilder! Blir en tur senare idag också, hundarn ska bara smälta maten och själv ska jag jobba lite , här hemifrån soffan.

Här går skoterleden! På riktigt! Några decimeter snö extra kan ändra naturen rejält.

Igår kväll drabbades jag av en elak version av "latmasken" och tog mig inte upp ur soffan! Rossi var nog nöjd över att ha sällskap hela kvällen, men de där ute hade nog gärna sprungit lite. Så länge Rossi har tratt och sår så är det bara hon och Giela som får vara inne tillsammans för säkerhets skull. Vill inte ha några små hundtungor på såret!

Idag kvaddade Rossi sin första tratt men som tur var så har jag ca 10 st extra i källaren efter de operationer som varit genom åren. Strl 15, 20 och 25 verkar vara det vi använder...! Här ser ni Rossi i en trasig strl 25.

Allt som allt är jag väldigt imponerad av lilla Rossi. Hon bryr sig inte direkt om tratten och verkar ta det hela med ro. Nu ikväll verkar det ha kliat en del men hon klarar det ändå så bra. Jag har tidigare varit lite nervös över att ev. behöva operera henne eftersom hon är så "mjäkig" och så lätt blir ett "offer" när omstädigheterna blir lite jobbiga. Istället fixar hon detta med flaggan i topp! Duktiga lilla fjant!

Plåstret åkte av nu ikväll, och så här såg det ut under. Riktigt fint tyckte jag själv. Blåmärken här och var, men själva såret är nästan helt torrt och inte rött eller svullet. Varje dag funderar jag över dessa eländiga knölar. Godartade eller inte? Eftersom det kom så många på en gång är jag orolig över att de ska vara elaka. Samtidigt ser Rossi fräsch ut rent fysiskt. Pälsen är fin, slemhinnorna också. Såret verkar läka bra också.

Bara några veckor innan Gakkon fick somna in pga sin mjälttumör (vad vi tror det var) så opererades hennes analsäckar och svans. Såret efter analsäckarna läkte väldigt långsamt. Det bildades var och jag fick klämma ut var från såret varje dag under en tid. Tratten kunde vi inte ta av som planerat då såret fortfarande inte läkt. Hennes läkkött var helt enkelt värdelöst. Dessutom hade jag en längre tid tyckt att hennes päls var lite tråkig, men inte reflekterat mer över det. I efterhand har jag förstått att hennes kropp förmodligen redan då var rätt starkt påverkad av cancern som växte inom henne.

Därför väljer jag att se Rossis fina sår som ett bra tecken. Skulle de vara elaka så har de i alla fall inte flyttat in i hela hennes kropp än så länge. Bort med dessa knölar och om ungefär en månad till så ska den sista bort - därmed basta!

Gårdagens körning blev istället kvällens fredagsmys. Här står Silva och Nalle och hoppas att just de ska vara nr 1 ut ur hundgården! Vi körde samma korta runda som i tisdags, men med all nysnö som fallit fick hundarna jobba på bra ändå. Lika bra att ta ett styrkepass innan skotrarna hunnit ut och plattat till alla spår. T.ex körde vi under denna tall...!

Eller körde...nja...hundarna gick, släden knuffades liggande på sidan, och jag kröp...All ny snö som kommit gör naturen ännu vackrare, och träden ännu tyngre. Bitvis hänga tjocka vita grenar över spåret och jag fick några fina snöduschar. Ibland när man kör kan man komma till området där man får huka sig bakom släden 50-100 meter för att det hänger grenar med snö över hela tiden. Bara att huka sig och blunda lite lagomt. För kamerans skull så tyckte jag att det här var rätt lagomt som film...den blev väldigt snöig trots att det bara var enstaka träd.

Nu ligger den här inne på torkning! Just denna kväll sken staden Boden ännu klarare än vanligt och det var inga bekymmer att se i vilken riktning vi hade civilisationen. Alltid underbart att vara ute, kan inte tänka mig många bättre sätt att spendera en fredag kväll!

Trots en kort tur var hundarna nöjda efter att ha pulsat, och nu myser Rossi och tant Giela här inne. Imorgon hoppas jag att vi får till en lite längre tur på förmiddagen. Kvällen däremot blir helt ohundig! Finkläderna åker på och storstan kallar!