Är du klar snart?

Idag fick vi en härlig men lite kall tur i strålande solsken - tack var min underbara sambo! Jag var själv supertrött efter en alldeles för kort natt och somnade på soffan före lunch. Lars frågade om jag verkligen ville sova med tanke på att solen sken ut, men jag var så trött att jag sa att jag måste sova...bara lite... Han lovade att väcka mig och tur var väl det - annars hade jag nog sovit fortfarande! Efter en stund väckte Lars mig och såg till att jag inte somnade om (telefoner och alarm kan man ju snooza förbi), värmde lunch åt mig och såg till att jag inte somnade igen. Vad skulle jag göra utan honom?

Efter en stund var jag istället riktigt pigg och skyndade mig att packa kameror och grejs för en slädtur med de 5 yngsta. Vi körde ca 2 mil gissar jag. Bara 5 mil denna helg (fredag-söndag), men å andra sidan har föret varit så pass tungt att hundarna ändå fått rejält med träning. Hoppas dock att vi kan klämma in några längre sträckor nästa helg. Nu - bildbomb från idag:

Rotax, sibben som ser ut som en Malamute ibland!

Nalle

Silva

Idag var Mintu och Kaela lite tröga ibland...ja ni ser ju på bilden! *s*

Himmel och elledningar

Vi körde en extra sväng nere på älven och där kändes det riktigt kallt. Hundarna fick fin ansiktsfrost. Var kring -12 när vi åkte ut (tror jag) men snarare -20 när vi kom in så det var inte underligt att vi frös lite med tanke på klädsel mm.

Rotax har färgat håret

Hemåt

När vi kom hem var jag ganska frusen - men mycket glad! Riktigt vackert ute idag. Hade tänkt klippa hundarnas klor idag för det var nog 2 veckor sen sist (dvs. dubbelt så länge som jag vill att det ska hinna gå) men med tanke på temperaturen får det vänta till imorgon eftersom jag tänkte göra "uteklipp" nu när Rossi är trattad.

Rossis sår fortsätter att läka väldigt fint och nu kliar det inte lika illa heller. På fredag ska vi ta bort klamren som håller ihop såret, och jag tror vi kommer att kunna ta bort tratten direkt då också, eftersom det läker så fint. Först en ny arbetsvecka!

Igår blev en rolig men smått stressig dag. Klockan var 02.20 innan jag kommit hem till sängen! Det blev betydligt senare än jag tänkt och jag var sjukt trött imorse när klockan ringde, men vi hade en riktigt trevlig kväll och det var skoj att träffa gamla klasskompisarna som var där.

En hyfsat rejäl slädtur hann vi dock med. Distansmässigt var det inte långt men det blev mycket pulsande och även är det var kört kändes snön kärv. Jag börjar misstänka att mina belag borde bytas ut snart för släden blir snabbt seg på den typen av snö. Vi fick i alla fall ungefär 2,5 timmar på spåren och det blev jäktigt mot slutet...vägen hem visade sig vara väldigt igensnöad och spannet gick sakta, sakta, sakta, hemåt medan klockan tickade mot deadlinen då jag borde ha åkt hemifrån mot kvällens äventyr. Inte mycket att göra, går det tungt så går det tungt!

En lite trist sak hann dock hända. Precis när vi åkt hemifrån fick vi syn på en person med en lös hund. Hunden och personen var längre fram på spåret och ganska långt ifrån oss till att börja med. Sen vände hans hund och stack till oss (från att ha varit kanske 100 meter framför oss?) och det blev lte smågruff med Kaela och Mintu. När personen ifråga kom gående så kände jag igen honom som en fd. taxikund, en ung person med någon slags utvecklingsstörning eller liknande, inte riktigt alla hästar hemma helt enkelt. Hur denna person hamnat ensam på promenad med en lös hund förstår jag inte riktigt.

Jag ropade åt honom att ta sin hund men när han kom fram till oss ville han prata med mina ledarhundar istället och sa att de var så söta! JA de är söta men de övervägen att äta upp din hund! Till slut fick jag nästa skrika..."DU MÅSTE TA DIN HUND!" medan jag stod med all min tyngt på bromsen för att hålla spannet stilla så att inte hundarna längre bak skulle komma fram de med. När hunden till slut kom därifrån utan att situationen förvärrats (en sån gång kan det ju lätt smälla till rent slagsmål om det vill sig illa, eller så trasslar hundarna ihop sig och DÅ blir det lätt slaggis) ställde sig personen istället några meter framför oss på spåret och stirrade på oss. Jag försökte fråga i vilken riktning de var på väg eftersom jag vill passera, men fick tillbaka ett lite spydigt "Vad spelar det för roll?".  Jag fick ankra mina hundar (vilket jag ogärna gör rakt i snön i ett sånt tillfälle eftersom ankare kan släppa) och gå fram och försöka prata med personen men det gick inte. Frågan "Ska du hitåt eller ditåt?" möttes bara av stirrande...stirrande...stirrande... När jag insåg att det var dödfött vände jag spannet och tog en helt annan väg.

Slutsats: jag vidhåller att små barn eller människor som inte är mentalt kapabla att ta hand om sig själva INTE ska vistas ensamma ute på byn med djur! Knasiga situationer kan uppstå. Vad hade hänt om denna hund sprungit fram till en riktigt elak jycke och det blivit slagsmål? Samma sak med barn som promenerar med hund på ställen där man kan möta många andra, vad ska barnet göra om en annan hund kommer rusande och hoppar på deras hund? Hoppas innerligt att denna person får sällskap i framtiden eller har vett att inte släppa en hund utan lydnad lös. Nu löste sig ju allt till slut, men situationen som uppstod var väldigt onödig och hade kunnat avbrytas mycket snabbare om personen ifråga hade haft lite mer hundvett.

Nåja, nu kommer bilder! Blir en tur senare idag också, hundarn ska bara smälta maten och själv ska jag jobba lite , här hemifrån soffan.

Här går skoterleden! På riktigt! Några decimeter snö extra kan ändra naturen rejält.