Igår blev en rolig men smått stressig dag. Klockan var 02.20 innan jag kommit hem till sängen! Det blev betydligt senare än jag tänkt och jag var sjukt trött imorse när klockan ringde, men vi hade en riktigt trevlig kväll och det var skoj att träffa gamla klasskompisarna som var där.

En hyfsat rejäl slädtur hann vi dock med. Distansmässigt var det inte långt men det blev mycket pulsande och även är det var kört kändes snön kärv. Jag börjar misstänka att mina belag borde bytas ut snart för släden blir snabbt seg på den typen av snö. Vi fick i alla fall ungefär 2,5 timmar på spåren och det blev jäktigt mot slutet...vägen hem visade sig vara väldigt igensnöad och spannet gick sakta, sakta, sakta, hemåt medan klockan tickade mot deadlinen då jag borde ha åkt hemifrån mot kvällens äventyr. Inte mycket att göra, går det tungt så går det tungt!

En lite trist sak hann dock hända. Precis när vi åkt hemifrån fick vi syn på en person med en lös hund. Hunden och personen var längre fram på spåret och ganska långt ifrån oss till att börja med. Sen vände hans hund och stack till oss (från att ha varit kanske 100 meter framför oss?) och det blev lte smågruff med Kaela och Mintu. När personen ifråga kom gående så kände jag igen honom som en fd. taxikund, en ung person med någon slags utvecklingsstörning eller liknande, inte riktigt alla hästar hemma helt enkelt. Hur denna person hamnat ensam på promenad med en lös hund förstår jag inte riktigt.

Jag ropade åt honom att ta sin hund men när han kom fram till oss ville han prata med mina ledarhundar istället och sa att de var så söta! JA de är söta men de övervägen att äta upp din hund! Till slut fick jag nästa skrika..."DU MÅSTE TA DIN HUND!" medan jag stod med all min tyngt på bromsen för att hålla spannet stilla så att inte hundarna längre bak skulle komma fram de med. När hunden till slut kom därifrån utan att situationen förvärrats (en sån gång kan det ju lätt smälla till rent slagsmål om det vill sig illa, eller så trasslar hundarna ihop sig och DÅ blir det lätt slaggis) ställde sig personen istället några meter framför oss på spåret och stirrade på oss. Jag försökte fråga i vilken riktning de var på väg eftersom jag vill passera, men fick tillbaka ett lite spydigt "Vad spelar det för roll?".  Jag fick ankra mina hundar (vilket jag ogärna gör rakt i snön i ett sånt tillfälle eftersom ankare kan släppa) och gå fram och försöka prata med personen men det gick inte. Frågan "Ska du hitåt eller ditåt?" möttes bara av stirrande...stirrande...stirrande... När jag insåg att det var dödfött vände jag spannet och tog en helt annan väg.

Slutsats: jag vidhåller att små barn eller människor som inte är mentalt kapabla att ta hand om sig själva INTE ska vistas ensamma ute på byn med djur! Knasiga situationer kan uppstå. Vad hade hänt om denna hund sprungit fram till en riktigt elak jycke och det blivit slagsmål? Samma sak med barn som promenerar med hund på ställen där man kan möta många andra, vad ska barnet göra om en annan hund kommer rusande och hoppar på deras hund? Hoppas innerligt att denna person får sällskap i framtiden eller har vett att inte släppa en hund utan lydnad lös. Nu löste sig ju allt till slut, men situationen som uppstod var väldigt onödig och hade kunnat avbrytas mycket snabbare om personen ifråga hade haft lite mer hundvett.

Nåja, nu kommer bilder! Blir en tur senare idag också, hundarn ska bara smälta maten och själv ska jag jobba lite , här hemifrån soffan.

Här går skoterleden! På riktigt! Några decimeter snö extra kan ändra naturen rejält.

 

Ida

3 februari 2013 19:13

Hej Kicki!
Ida heter jag. Du kanske kommer ihåg mig, körde hundspann i Björkliden/Riksgränsen och vi har varit på draghundseminarium i kiruna ihop med bland annat Veronica och Linda.
Mycket har hänt i mitt liv och nu bor jag sedan ett år tillbaka i Sunderbyn. Min gamla ledarhund Nanuuk har jag också här.
Saken är den att vi har lite abstinens efter slädturer, även om Nanuuk är gammal och jag är rätt skraltig i kroppen skulle vi väldigt gärna vilja komma ut på tur nån gång. Om du har tid med oss nån gång får du gärna maila mig på dalvvitmanna@gmail.com. Då skulle jag verkligen bli glad. Polarhundssjukan vet du, den släpper inte så lätt...
Härlig blogg du har förresten, även om bilderna inte direkt lindrar ovan nämnda sjuka...
Mush on!
Ida

 

Kicki

3 februari 2013 20:15

Hej Idag! Klart jag minns dig! =) Ni är väldigt välkomna förstås! Jag har linor för ett 8-spann så det finna alltid plats för kompisar där. =) Jag mailar dig! Kram

http://www.nukutvi.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det känns lite underligt att skriva det här - ,men det är hög tid! Vi har flyttat vår hemsida och alltså även bloggen till http://nukutvi.wordpress.com men det går även att hitta dit via www.nukutvi.se fortfarande. De fem år vi har skrivit ihop här v...

Idag blev det bara en kort liten grilltur för oss, jag  med hundarna och sambon med skotern. Riktigt skönt i alla fall och vi hann med lite sol innan det började snöa. Hundarna verkade sugna på att springa men fick nöja sig med att springa ett par ki...

  Igår packade vi in oss i bilen - en rätt fantastisk packning om jag får säga det själv - 3 personer, 2 skotrar, en hundsläde, 7 hundar, och passande packning i vår Passat med släp + liten taxbox. Vi körde de 4-5 milen till Skoterhotellet i Umn...

Idag fick Giela följa med på sin första "fjälltur" på länge. Jag minns inte riktigt när hon senast var ovan trädgränsen men det var nog rätt länge sen då hon inte varit med på de lite mer fysiskt krävande turerna de senaste åren. Även om sträckan int...

Blev det så här istället. Skoter, släde, hundar och packning i en något överlastad bil. Glad påsk på er! ...