Nu under kvällen har jag ägnat en stund åt att inventera delar av mina hundprylar. Resultatet var nog värre än jag tänkt mig faktiskt. När jag kikade i bokhyllan hittade jag flera hundböcker där som jag nog inte riktigt visste att jag hade...men som jag blev glad att hitta där! Flera av dem är riktigt guld - vissa är mer avskräckande exempel...men de allra flesta är bra!

Sen gick jag igenom samlingen av koppel, selar, halsband mm för att få lite grepp om oredan. Det äldsta valphalsbandet hade mamma till en av sina hundar nån gång på 70-talet, men det mesta har jag själv samlat på mig sen jag fick Jacki i början av 1994. Listan blev enligt följande...och till saken hör att jag hittills aldrig haft fler än 7 hundar samtidigt, och allt som allt har 9 hundar bott i detta hem under åren...

Blandat:

2 st 6-spannslinor (kändes rätt lagom, en för vinter å en för höst)

4 st spårlinor (hmm...nja...använder bara den nyaste som är plastad egentligen)

20 st rostfria skålar i varierande storlek (hmm....kanske inte behöver riktigt så många till 7hundar)

1 st tjänstetecken (känns som en väldigt normal siffra, nästan lite låg)

2 st fjädrande uppbindningslinor (också en sund siffra)

7 st reflexselar (yes!)

2 st tolkbälten

1 (!) st tolklina med expander (ja det stämmer, har bara en enda sen många många år tillbaka)

Koppel:

1 st kedjekoppel

6 st retrieverkoppel (behövs faktiskt!)

3 st flexikoppel (helt normalt!)

4 st tygkoppel (gillar inte riktigt tyg....)

8 st läderkoppel (hmm...nja kanske inte helt motiverat antal, men alla är hela, insmörjda och utan skador!)

5 st utställningskoppel (har ju faktiskt en renrasig hund nu...)

Selar:

7 st vanliga spårselar

7 st Y-front-promenadselar

1 st promenadsele med fästet fram

21 st dragselar (okej...3 selar per hund behövs nog egentligen inte...men flera har jag fått! Å jag har faktiskt gett bort flera också så det kunde ha varit värre...)

Halsband:

13 st nomehalsband (hmmm...men de används mest helt klart)

10 st halvstryp (fler än jag trodde....!)

5 st helstryp (ett följde med Gakkon när hon kom, å ett följde med Giela när hon kom, dessa används egentligen aldrig...)

4 st valphalsband (alltid bra att ha, det sa även sambon när han såg dem!)

10 st fasta halsband (några i läder, några i tyg osv.... fick ett med Kaela, ett med Nalle och ett med Rotax)

Så....nu har jag det svart på vitt, det behövs inte fler halsband eller koppel eller selar (förutom för specialbehov) just nu....Sen har jag kvar skåpet med alla leksaker, apporter, hundvårdsprylar osv... men det är ju en annan sak. Hoppas kunna fixa nån smart garderob eller liknande där allting kan förvaras i nåt smart system.

Före lunch träffade vi en kompis och hennes två hundar för en promenad utanför stan. Giela och Rossi fick följa och Giela blev extra glad när hon fick se Kaspian, en liten dvärgpinscher! Giela älskar ju små hundar, och Kaspian var tuff och lekte och sprang gärna, så där var lyckan gjord!

Viggo hängde mest med Rossi, och alla kom bra överens och skötte sig väl. Känns väldigt nyttigt för hundarna att träffa annat än bara huskies. Jag brukar annars vara rätt restriktiv med att träffa andra hundar pga smittorisk mm., men nu när vi lärt känna ett bra gäng med trevliga hundar och mattar så vet man ju mer vilka man träffar och hur de fungerar, en chans som är för bra för att missa helt enkelt! Det känns skönt att hundarna är vana att träffa olika typer av hundar, sånt kan man ju faktiskt även ha stor nytta av ute i spåren omman får oväntat besök.

Kvällens slädtur blev kort, inte ens en mil tror jag. Pannlampans batterier var nästan slut, och inga nya hade vi hemma heller. På bilden har jag tänt slädlampan, men den lossnade från sitt fäste under förra turen, och nu slocknade den helt dessutom efter en stund. Hoppas verkligen att den går att återuppliva för den gör ett bra jobb. Med bristande ljus fick jag ducka undan alla kvistar och akta ögonen, så den lilla turen kändes rätt lagom. Vi hann i alla fall undersöka lite nya spår och så körde vi för första gången denna säsong (rekordsent!) över Vittjärvsträsket. Spåret där var fint men på vägen ner hade nån avverkat en massa skog så spåret var lite knöligt. Den vanliga vägen hem har inte frusit ännu så vi fick köra upp på byavägen sista biten.

Efter körningen fixade jag lite i hundgårdarna. Sista halmbalen togs fram. I höstas fanns ju ingen halm att köpa, så denna fanns kvar sen hösten 2010. Hundarna älskar att få ny halm i kojorna och blir oftast lite kollriga. Jag bar in balen i hundgården och började sen fixa med annat, och vips hade Nalle gått upp och lagt sig på den och där låg han tills jag behövde flytta balen. När jag sen började fördela kom alla tre killarna och lade sig mitt i arbetet...

Som ni kanske ser är det en glepa mellan sektionen och dörren (som är öppen). Det skjuter så hemskt i marken här på vintrarna att jag fått dra bort några bultar kring dörrsektionerna och knyta ihop med spännband istället med lite glepa upptill (gillar inte såna lösningar men men...). Nu går dörren att stänga igen med bara ett litet lyft, tidigare fick man rycka upp den i sin karm, flera centimeter...den andra hundgårdsdörren har fått samma behandling den med.

Imorgon kväll ska vi in till stan igen och promenera med Veronica och nån av jyckarna. Funderar på att ta med Rotax och Kaela men har inte riktigt bestämt ännu. Först väntar en lång natts sömn - nyduschad å renbäddad säng. Slår rätt högt i all enkelhet!

När vi kör hemifrån startar vi egentligen åt helt fel håll. För att komma ut på spåret måste vi vända 180 grader. Tidigare hade jag dragit spåret alldeles runt hundgården så på vägen bortåt krockade vi oftast med hundgårdshörnet och björken. På vägen hem plockade vi komposten och hundgårdshörnet igen... Då gick det tack och lov inte speciellt snabbt eftersom både jag och hundarna visste vad vi hade framför oss.

I år har jag istället tänkt till och dragit spåret i en vidare båge, långt bortanför nästan allt som man kan köra på (liten vinbärsbuske undantaget). Problemet blir då istället att man behöver bra med fart för att komma runt svängen på ett bra sätt, så det blir en flygande start innan vi kommer ut på det raka spåret och kan bromsa ner lite. Igår när jag körde iväg filmade pappa starten, och det ser ju ut att gå ännu snabbare än  vad det känns som...faktiskt (brukar ju alltid vara tvärtom annars). Dessutom är hundarna verkligen startsnabba, när filmen börjar har vi bara kommit 1-2 meter från platsen där vi stått ankrade.

Nu ska Giela, och kanske nån till, få följa med in till stan på hundpromenad. Kameran sk anog med fastän vädret inte är riktigt perfekt. Sen ska arbetet med att organisera hundsaker (påbörjat), frosta av frysen (påbörjat) och köra släde (ej påbörjat) fortsätta. Just den här helgen skulle jag gärna vilja förlänga lite...