Sent igår kväll var det dags för sista kvällspinkningen i vårt hem. Klockan var kring 1 på natten när vi gick ut, Rossi och Giela lösa och Silva i koppel. Giela dröjde sig kvar lite bakom en snöhög så jag gick in med Rossi och Silva under tiden, och knuffade igen dörren. Sen gick allting väldigt snabbt.... När jag vände mig om igen var ytterdörren uppknuffad och spår från en hund som galopperat (just bakom min rygg) mot hundgårdarna syntes i snön. Jag ropade på Rossi men hon visade sig vara inomhus... hunden som var ute var alltså...Silva...

Silva är hyfsat duktig på att gå lös, men för henne är det enorm skillnad på att vara lös, eller att vara PÅ RYMMEN! Att vara på rymmen är en av de roligaste och mest fantastiska saker man kan göra, och när hon sen rusade förbi mig och ut på gatan insåg jag att hon redan switchat om till "rymningsmode". Då spelar det ingen roll om matte låtsas som att allting är normalt och planerat, Silva är redan PÅ RYMMEN.

Jag ropade in Giela och sprang in i vardagsrummet för att hämta en tygfågel som Silva älskar nästan lika mycket som abborren och gäddan i Blaiken. Mjukisdjur av tyg är bland det bästa hon vet. Just denna fågel hade hon fått leka med tidigare under dagen och det gjorde hennes ögon alldeles stora och runda. Så fin den var...

Väl ute på gatan var det lätt att följa rymlingens spår. Att en så liten hund kan ta så långa galoppsteg! Hon sprang verkligen allt vad hon hade. Längre ner på gatan hade hon kikat in på nån uppfart och snart fick jag syn på henne - springande i full fart med spetsade öron och spritt i hela kroppen. Vanliga rop eller inkallningar hade förstås föga verkan. När jag visade fågeln och började bolla med den genomskådade hon mig snabbt och susade bara förbi och vidare... Hon hann även rusa en bit längs den större vägen utanför vårt lilla kvarter och det susade om de små öronen när de flög fram genom natten.

Efter några minuters tokrusade kors och tvärs gjorde Silva slutligen ett misstag och passerade alldeles för nära mig. Det tog tvärstopp och genast såg hon mer moloken ut. Orutinerat. Först försökte jag göra även det till något positivt, "lek med fågel - wihooo" men fågeln var inte längre rolig. Ingenting var längre lika roligt. Jag bar hem Silva och jag tror att vi båda enades om att vi i alla fall lärt oss nånting. STÄNG dörren. Spring INTE nära matte.

Silva är en lite annorlunda rymmare. Hon älskar att rymma men vill inte vara själv ute i stora världen, hur kul är det liksom? Hon är ingen hund man enkelt kan kommendera, eller "lura", eller "locka"... Hon genomskådar allt sånt väldigt effektivt och normalt sett är det mest effektiva att vänta ut henne tills hon tröttnat. Hon är en finslipad rymmare som egentligen inte vill rymma i ordets samma bemärkelse, utan bara gå ut på äventyr å få nån med sig. Att bara stå och vänta ur henne fungerar ju ute i skogen men att göra det i ett villakvarter...näe...Som tur är rymmer hon inte speciellt ofta.

Bilden här nere är tagen för några år sen men den visar Silvas rymningsmode rätt bra, även om hon inte är på rymmen just här. Öronen spetsade och kroppen som en liten spänd fjäder!

Idag älskar hon för övrigt fågeln lika mycket igen och ligger hemskt gärna och smuttar på den. Knasiga lilla tok.