Efter en bra dag på mitt underbara jobb - ja det är faktiskt helt underbart på alla sätt - så kom jag hem och selade ut bästa vännerna framför släden. Mintu och Rotax gick i led, och Silva och Kaela i wheel för en gång skull. Vi började med att köra ner mot älven, men eftersom isen är dålig där kunde vi förstås inte köra ut på älven utan fick vända åter och ta en annan runda. Vi hamnade på en fotbollsplan där ett spår brukar gå in i skogen och tillbaka till leden, men när vi kom dit hade skoterspåren bara kört en runda och sen vänt. Inga spår in mot skogen... Jag insåg snabbt att jag själv inte hade nåt minne alls av VAR spåret egentligen gick. Var det nära husen, i mitten av skogslinjen eller närmare älven? Vi brukar inte köra där speciellt ofta heller och hade kanske 50 meter kvar till skogskanten från skoterspåret som tog oss närmast.  

Som tur var hade jag min älskade kloka Mintu i led. Jag bad honom gå höger ut i snön, mot skogen och lät honom sen välja själv utan min inblandning. Först gick han lite mer åt höger men sen svängde han gänget åt vänster och visst hade han rätt, där inne i slyn fanns en liten glänta och strax kände jag igen mig, precis där brukar leden gå. Jag är så stolt och glad över denna härliga hund, så klok och duktig han är min lilla kille! En riktigt bra hobbyledarhund helt enkelt!

Ute i snön kan även vi människor se vad som rört sig i skogen...här har en hare skuttat fram!

Dagen som redan börjat bra, fortsatte ännu bättre! En skoter hade sladdat upp vårt favoritspår och vi fick en fin runda på ungefär två mil. Äntligen är säsongen igång på riktigt - körmöjligheter finns! På vägen tillbaka började däremot Kaela tvärt att halta lite, och det visade sig vara 2 rejält hårda isklumpar i ena framtassen som även gjort ett litet sår. Kändes inte som "tassfastnarsnö" ute men hon kanske hade trampat ner i nåt blött hål eller nåt... Lilla tjejen...
   

Min "nya" varseljacka syns riktigt bra och varm är den dessutom, i alla fall om man trycker in en massa saker under. Att synas är alltid bra! När vi körde nere på ån så passade jag på att göra en liten film! Filmen visar vår lilla väg upp från skoterleden på ån och hem till vårt lilla hus i villakvarteret. Rossi tyckte att Mintu och Rotax var jobbiga när de valde den rakare men mjukare vägen, och försökte lösa det genom att springa halvt bakom Nalle...nåja, hem kom vi ju.

Giela har fått en promenad och hälsat på en snygg Goldenkille på 13 år, så nu är alla nöjda och trötta. Äntligen dags att sova...Zzzz...