Rotax har nu överlevt sitt första dygn utan kulor. Han tar det hela med ro, som han gör med det mesta.  Han äter Carpodyl (heter nog inte riktigt så utan nåt liknande) som smärtstillande och ska ha plåster över såret till på söndag åtminstone. Tratten är fortfarande lite jobbig men det går ändå bra för honom. Är nog värre för oss, jag har varit nära halshuggning ett par gånger när han tränger sig upp i soffan och vill gosa NÄRA på äkta Rotaxmanér.

Nyss när Rotax låg på sidan i soffan lyfte husse på ena bakbenet för att se plåstret...Ouch! Han tittade snabbt bort och tittade inget mer sen. Känsligt sånt där! I helgen ska vi fixa mer ute i garaget och så hoppas jag att det blir både dragträning och sök/spår. Rotax bor inne tills tratten åker av, förhoppningsvis nästa helg.

Stor de av den här vecken har jag spenderat i Västerås på generatorkurs via jobbet - galet intressant och bra! En riktig höjdare! Mycket annat har också hänt sen sist. I onsdags fyllde tant Giela 12 år! Hon fäller som värst just nu och ser ut som en liten påfågel nästan. Grattis finaste lilla tant!

Riktigt fin morgondimma hade vi också idag, och visst är alla kraftledningarna vackra? =)

Dessutom var det här Rotax sista dag som "man". Imorse lämnade jag av honom på Djursjukhuset i Gammelstad, och nog kändes det lite nervöst och smått hemskt...även om jag funderat på detta beslut en längre tid. Han ska inte gå i avel och praktiskt sett så underlättar det enormt om hanarna här hemma inte är alltför kära när det blir löp.

Efter jobbet hämtade jag en glad men aningen trött kille, som mest verkade irritera sig på sin tratt. Jag brukar ju inte lägga ut bilder på hundarnas privata delar men jag ville ändå visa vad som blev kvar - ett litet paket med plåster på...

Just nu sover Rotax gott men tratten stör honom när han går omkring och den har redan en massa märken efter veck. Vårt hus är ju tyvärr inte så rymligt. Han verkar i alla fall inte ha ont än så länge och tar allting med ro. Förhoppningsvis så kommer han att vara samma glada roliga Rotax, bara med mindre intresse för löptikar.

Hoppas att resten av läkningen fungerar bra så att tratten kan tas av om 10 dagar utan komplikationer. Han får smärtstillande men ingen antibiotika i förebyggande syfte, och det är ju egentligen rätt vettigt att de slutat med sånt.

Vi har även fått lite ny information kring Polcirkeldraget som vi tänkte köra nästa vår. Det kommer nu att bli en inofficiell tävling, men sträckan är fortfarande de 10 milen mellan Nattavaara och Sörbyn här i närheten av Boden. Hoppas att alla hundarna får vara friska och pigga och att det blir ett glatt 6-spann som ställer upp i slutet av mars. Giela är borträknad redan nu, såna strapatser är inget tant uppskattar längre. Mer information finns här: http://www.facebook.com/events/274945249260391/?ref=ts om ni är nyfikna, tror det kan bli en ritkigt trevlig dag! =)

Imorgon får Rotax följa mig till jobbet och ligga i bilen, för att slippa den lit smutsiga hundgården medan såret läker.

Igår kväll när vi gick isäng visade termometern säsongens första minusgrader i Vittjärv!

Kaela, Giela, Silva och Rossi

Tjejerna var förväntansfulla imorse och hade blickarna fästa på ytterdörren. Bilden är tagen från köksfönstret. Idag firar vi att det var 10 år sen Lars och jag blev ihop! Efter en lite jäktad men ändå bra 3-rättersmiddag med Lars föräldrar och systrar med många skratt och syskonbus, är vi nu mätta och nöjda på alla sätt.

Att just Lars och jag blev ett par har faktiskt också lite med hundar att göra. Vi hade ju förstås spanar in varandra redan tidigare även om vi bodde 60 mil isär, och jag märkte ju redan då att även mina hundar (svårflörtade Jacki och skygga Giela) gillade honom. Vi fjällvandrade med gemensamma bekanta i Jämtlandsfjällen och delade tält men var lite blyga båda två även om vi pratade på om det mesta och skrattade och skämtade en massa. När vi åkte hem från fjällturen, och han snart skulle fortsätta resan upp till Boden när vi stannade i Bispgården, så satt vi där i baksätet på våra kompisars röda Audi och fick liksom inget gjort...trots att vi snart skulle vara 60 mil isär igen! Så mesiga var vi...

Då kom lilla Jacki krypande från skuffen (där hon satt med Giela och Wilma) och satte sig i Lars knä. Bara det säger en hel del, hon satte sig ytterst sällan i andra knän än mitt utan riktigt bra anledning. Så vi satt där i mörkret och kliade lilla Jacki och våra händer möttes där i hennes sträva terrierpäls, och sen dess har vi varit ett par. Så, om inte Jacki ingripit kanske vi aldrig hade kommit till skott - å vem vet vad som hade hänt då? 10 år av kärlek hade vi i alla fall kunnat missa...

Efter en rolig och spännande dag på jobbet (har en massa roliga kurser och delar i projekt att se fram emot) spenderade jag en timme med att diska, tvätta och stöka här hemma, och körde sen iväg med jyckarna för att spåra lite. Sen min megaförkylning och dragsäsongen har vi spårat ytterst lite tyvärr, så vi var förväntansfulla allihop! När vi kom fram och jag skulle gå spåret kom jag dock på att jag lämnat kvällsmaten, dvs. spårslutet och belöning - hemma! Korkat!

Hundarna gillar ju i alla fall att spåra så jag gick ett spår på ca 250-300 m (lite tidspressat) och sen spårade alla glatt. Jag hade väntat mig fler fundersamma eller sura miner när ingen belöning fanns vid bilen, men de enda som ens såg fundersamma ut var Rotax och Silva. De andra var enbart glada och nöjda. =) KUL att vara på spåret igen!

Sen senast har jag även bokat kastreringstid åt Rotax, på torsdag. Jag har länge känt mig lite kluven eftersom det alltid är en viss risk att söva en hund. Samtidigt ska han absolut inte gå i avel, och jag tror att det även kan vara lite skönt för honom att slippa kill-hormonerna. Han är helt klart den mest "haniga" av mina killar, men i gruppen och till vardags fungerar han jättefint. Däremot ska det bli skönt att kunna vara mer avslappnad kring löpen och kunna ha alla hundar ute även då. Dvs. det blir inte stora problem om en tjänsteresa krockar med löpen eller liknande, eftersom en kastrerad hane och en löptik iaf alla fall kan bo grannar, även om de inte ska dela hundgård.

Tanken är att Mintu också ska knipsa kulorna sen, helst innan alla löp kör igång. Kommer vara minst lika nervös när jag bokar den tiden. Huvva...! Men det känns som rätt väg att gå. Att köra runt med hanar eller löptikar i bilen ett par veckor om året är ingen praktiskt lösning i längden.

Kvällen har vi ägnat till ännu en 12-spannstur. Kjolen, nylonstrumporna och den rosa kavajen fick åka av efter jobbet till förmån för kängor, vandrarbyxor, varselvinterjacka, keps och vantar. Idag hade vi dessutom inte bara två utan tre barn som barlast! Vi körde 8 km som förra gången och värsta backen mot Gruvberget var tung även idag, men när vi vuxna (och lite tyngre) lättade våra rumpor så gick det bra ändå.

Rotax och Nalle, jobbarkompisar

Sa du nåt matte?

Allt flöt på fint tills vi vara bara ett par meter från "hemma". Plötsligt befanns sig en igelkott framme hos ledarhundarna och Marco hann suga tag i den och ruska den rejält innan vi såg den. Jag rusade fram (när hjärnan kopplat rätt) och hade som tur var redan vantar på mig och kunde lyfta ner igelkotten i diket och leda hundarna vidare, men några droppar blod hade redan hunnit komma.

Jag tänkte först att det var igelkotten som blivit skadad, men så var nog inte fallet. När hundarna selats av och stängts in så tittade vi till den och den såg hel ut men hade blod på några av taggarna längst ut, så blodet var nog helt enkelt från Marcos mun. Nåja, slutet gott (i alla fall såg det så ut) för alla inblandade. 

Hundarna har fått en kort nedvarvningspromenad och verkade riktigt nöjda och sover nog gott ute i sina kojor. Jag tänker sova precis lika gott i sängen. Imorgon bitti åker finkläderna på igen!

I sommar har jag varit lat. Istället för att tina mat i hink och bära ut och fixa har jag oftast bara burit ut en kasse med torrfoder och lastat upp varsin portion åt hundarna på plats, eller kastat ut allting i hundgårdarna så att de har fått söka. Den 1:a september åkte nu hinken fram igen och vi börjar vara tillbaka i vinterrutinerna med färskfoder+torrfoder+vatten i hinken morgon och kväll.

Än så länge är andelen vatten inte så stor, eftersom de ännu har tillgång till vattenskålarna dygnet runt. När det fryser ute så plockar jag undan vattenskålarna som annars bara fryser till isklumpar, och så får de sitt dagliga behov av vatten i maten morgon och kväll. Eftersom det är hårt arbetande hundar (nåja, vissa dagar i alla fall) så får de mer vatten än de normalt sett skulle dricka och pinkar också betydligt mer än de normalt sett skulle pinka förstås. För att kunna arbeta bra behöver kroppen rejäla mängder vätska (men som alltid - lagom är bäst - det kan även bli för mycket av det goda).

Så här ser vår matrutin ut just nu. Rotax skriker rakt in i högtalaren så han hörs nog mer än vad man upplever när man är på plats, men pratar gör han ju i alla fall gärna...han snackar för hela gänget och lite till!

Efter maten var det dags för veckans kloklippning. Jag försöker att klippa en gång i veckan men ibland hinner det kanske gå två. För ordningens skull filmade jag det här också, och det blev lite gulligt att se alla reaktioner - glöm inte att ha igång ljudet! Det hörs en massa söta nospuffar och nosningar. Rossi, Rotax och Kaela har alltid bråttom att bli kloklippta och vill helst ligga ner. Nalle tycker också om att ligga ner men är lite mer fundersam. Rotax, Kaela och Nalle fick en egen liten film:

Sen gick vi över till Silva, Giela och Mintu. De tycker mer om att stå upp när jag klipper klorna så då gör vi förstås så för enkelhetens skull. Mintu är lite fundersam ibland och behöver vissa gånger lite övertalning, som just idag (dagens övertalning = Frolic) för att vilja vara med.

Visst var det gulliga nosljud här och var? Nu har hundgårdsdörren svetsats och rostskyddats och återmonterats på sin plats, så snart får hundarna tillgång till hela ytan igen. Att bo 7 stycken i två hundgårdar har i alla fall fungerat fint och alla verkar nöjda och glada efter gårdagens rejäla (med "tidigt på säsongen"-mått mätt) dragtur. En annan rolig sak är att Nalle och Rotax verkar ha hittat varandra och trivs fint ihop nu, efter att ha känts aningen osäkra kring varandra ända sen Rotax flyttade in. Nu vilar de tillsammans på kojtaken och verkar helt avslappnade tillsammans - skönt! *peppar peppar*

Äntligen! Idag styrde vi ihop säongens första storspannsträning för både mitt å Yvonnes gäng. Vi har kört mindre spann på varsitt håll i ett par veckor - men nu var alla 12 vuxna hundarna samlade igen! =) Giela fick också följa så jag hade 7 med mig. Selar, linor, jag och pannlampa mm var inte riktigt i ordning innan vi åkte så det kändes verkligen som premiär på riktigt. Dessutom fick vi inviga den fina buren/gallret som Lars svetsat till min bil! Fungerade suveränt!

Visst är de söta? Här har de precis fått syn på barmarksvagnen och pressar sig mot dörrarna, men de har hela ytan in i skåpet eftersom buren bara har baksida och tak för att ge hundarna maximalt med plats. Mellanväggen är uttagbar men kommer nog att få sitt i för det mesta, för enkelhetens skull (hellre plocka ut och sela 4 än 7 på en gång!). Yvonnes hundar gick i led och främre hälften, och mitt gäng gick bak. Dessutom följde två av Yvonnes barn med som hjälpredor.

Första biten måste vi köra efter en mindre asfaltväg för att komma till grusvägarna. Så här mycket hus och grejs brukar vi ju sällan träna bland annars (jag å mina jyckar alltså) när alla är med. Vi passerade till och med järnvägen och en övergång med bommar.

Rossi och Nalle pausar

Kaela och Rotax

Innan vi startade klättringen upp på Gruvberget fick hundarna en liten vätskepaus - väl behövligt! Att dra en vällastad vagn är tungt jobb för halvt otränade hösthuskies! Vägen upp mot Gruvberget är brant och består av branta backar och riktigt branta backar. Ibland agerade Yvonne hare till hundarna för att lätta lite på lasten, det krävs rejäla backar för att en människa ska springa förbi ett hundspann!

Stänkskärmarna hade trillat av den förra säsongen, så vi upplevde lite mer skvättande bajs än tidigare. Dessutom hann min sittplats kapsejsa en gång men det var snabbt lagat igen. Lite äventyr SKA det vara att barmarksträna! När vi börjat fundera på att vända efter ca 4 km började det dessutom duggregna vilket gjorde oss blöta och hundarna leriga. Bara att tända pannlampan och hålla låta bli att tänka på vattendropparna som runnit in genom byxorna och var på väg nerför benen. Jag hade tänkt ta regnkläder men trodde inte att det skulle hinna börja regn på oss... =/

Vi kom hem blöta, smutsiga, inte så kalla, men ändå riktigt glada - precis som det ska vara alltså! Hundarna verkade riktigt nöjda de med, och med den nya rejäla bilburen så var det enkelt att promenera av hundarna här hemma i lugn och ro i två grupper. Kanon! Nu ikväll sover alla 7 tillsammans i de två äldre hundgårdarna. Den nyaste hundgården är nämligen utan dörr efter att dörren varit iväg på svetsning och lagning, och förhoppningsvis ska den monteras tillbaka imorgon. Tidigare var den lagad med silvertejp...Silvertejp må vara riktigt bra till mycket, men jag avskyr silvertejpslagningar annat än temporärt, så det känns skönt att slippa. Nu - gonatt!

...är ofta Silva. Silva tycker om att leka med alla sina kompisar, och det ska helst vara hårda och tuffa lekar med jakt och brottning. Ibland brukar Silva och jag leka och hon hugger mig i armarna (men med viss försiktigthet förstås) och morrar och har sig. Om jag själv också morrar blir hon ännu tokigare och kan knappt hejda sig.

Att leka och brottas med sin hund är jättebra på många sätt! I leken finns förtroende, tillit, närhet och skratt. För att våga leka måste man känna varandra, en del hundar vill känna någon väldigt väl och har stort behov av att känna tillit innan de vågar brottas ihop. En del kan tycka att det är läskigt att leka så här med en människa, eftersom de inte vant sig. Några av mina hundar tycker att det är lite konstigt å kommer och lägger sig framför mig istället med magen i vädret och vill mysa och bli kliade, istället. Rossi t.ex har svårt att släppa loss.

En del hundar gillar att leka hårt, man kan ta rejäla tag i det man får tag i och knuffa och brottass rätt hårt. Oftast får man börjar lite försiktigt och kanske bara göra lekinviter genom att gå ner på alla fyra och börja ner framkroppen (som hundar brukar göra). Man kan även slå med "tassarna" i marken, putta lite i sidan kanske, och se vilken reaktion man får. Oftast behöver hunden vara lite "uppvärmd" innan den uppskattar de vildaste lekarna, och vissa hundar gör det aldrig. På så sätt är lek även bra tränig för oss att läsa av våra hundar och förstå hur just de vill leka. En del hundar tycker det är jättekul när man försöker ta deras ben, andra går igång rejält när man låtsas försöka ta tag om deras nosparti.

En annan viktig del i vilka lekar, vare sig man kampar eller brottas eller annat, är att man naturligt får träna in ett "slut". Jag brukar ställa mig upp raklång och be hundarna sitta ner. I videon nedanför hade Silva tydligen helt glömt "sitt" och ser ut som ett ufo, men som synes så reagerar hon iaf på min kroppshållning och vet att leken är slut. Sen kan man gärna varva mellan lek och "sitt" lite lagomt för att få det befäst och bygga mer tillit i ens eget kroppspråk så att hunden förstår ännu bättre vad vi vill. Slutet på leken ska man förstås lära in på ett roligt sätt, oftast räcker det att bara bli passiv och vänta ut hunden innan man berömma eller be den sitta, så förstår de rätt snabbt vad det betyder. Här är lite Silvalek, och efter en stund så hänger Rotax och Kaela också på, men leker med varandra istället.

Nu ska hundarna och jag åka iväg till Yvonne i Sävast och spänna ut 11-12 hundar framför träningsvagnen Hardy - årets första träning med storspann! Längtar!