Äntligen! Idag styrde vi ihop säongens första storspannsträning för både mitt å Yvonnes gäng. Vi har kört mindre spann på varsitt håll i ett par veckor - men nu var alla 12 vuxna hundarna samlade igen! =) Giela fick också följa så jag hade 7 med mig. Selar, linor, jag och pannlampa mm var inte riktigt i ordning innan vi åkte så det kändes verkligen som premiär på riktigt. Dessutom fick vi inviga den fina buren/gallret som Lars svetsat till min bil! Fungerade suveränt!

Visst är de söta? Här har de precis fått syn på barmarksvagnen och pressar sig mot dörrarna, men de har hela ytan in i skåpet eftersom buren bara har baksida och tak för att ge hundarna maximalt med plats. Mellanväggen är uttagbar men kommer nog att få sitt i för det mesta, för enkelhetens skull (hellre plocka ut och sela 4 än 7 på en gång!). Yvonnes hundar gick i led och främre hälften, och mitt gäng gick bak. Dessutom följde två av Yvonnes barn med som hjälpredor.

Första biten måste vi köra efter en mindre asfaltväg för att komma till grusvägarna. Så här mycket hus och grejs brukar vi ju sällan träna bland annars (jag å mina jyckar alltså) när alla är med. Vi passerade till och med järnvägen och en övergång med bommar.

Rossi och Nalle pausar

Kaela och Rotax

Innan vi startade klättringen upp på Gruvberget fick hundarna en liten vätskepaus - väl behövligt! Att dra en vällastad vagn är tungt jobb för halvt otränade hösthuskies! Vägen upp mot Gruvberget är brant och består av branta backar och riktigt branta backar. Ibland agerade Yvonne hare till hundarna för att lätta lite på lasten, det krävs rejäla backar för att en människa ska springa förbi ett hundspann!

Stänkskärmarna hade trillat av den förra säsongen, så vi upplevde lite mer skvättande bajs än tidigare. Dessutom hann min sittplats kapsejsa en gång men det var snabbt lagat igen. Lite äventyr SKA det vara att barmarksträna! När vi börjat fundera på att vända efter ca 4 km började det dessutom duggregna vilket gjorde oss blöta och hundarna leriga. Bara att tända pannlampan och hålla låta bli att tänka på vattendropparna som runnit in genom byxorna och var på väg nerför benen. Jag hade tänkt ta regnkläder men trodde inte att det skulle hinna börja regn på oss... =/

Vi kom hem blöta, smutsiga, inte så kalla, men ändå riktigt glada - precis som det ska vara alltså! Hundarna verkade riktigt nöjda de med, och med den nya rejäla bilburen så var det enkelt att promenera av hundarna här hemma i lugn och ro i två grupper. Kanon! Nu ikväll sover alla 7 tillsammans i de två äldre hundgårdarna. Den nyaste hundgården är nämligen utan dörr efter att dörren varit iväg på svetsning och lagning, och förhoppningsvis ska den monteras tillbaka imorgon. Tidigare var den lagad med silvertejp...Silvertejp må vara riktigt bra till mycket, men jag avskyr silvertejpslagningar annat än temporärt, så det känns skönt att slippa. Nu - gonatt!

...är ofta Silva. Silva tycker om att leka med alla sina kompisar, och det ska helst vara hårda och tuffa lekar med jakt och brottning. Ibland brukar Silva och jag leka och hon hugger mig i armarna (men med viss försiktigthet förstås) och morrar och har sig. Om jag själv också morrar blir hon ännu tokigare och kan knappt hejda sig.

Att leka och brottas med sin hund är jättebra på många sätt! I leken finns förtroende, tillit, närhet och skratt. För att våga leka måste man känna varandra, en del hundar vill känna någon väldigt väl och har stort behov av att känna tillit innan de vågar brottas ihop. En del kan tycka att det är läskigt att leka så här med en människa, eftersom de inte vant sig. Några av mina hundar tycker att det är lite konstigt å kommer och lägger sig framför mig istället med magen i vädret och vill mysa och bli kliade, istället. Rossi t.ex har svårt att släppa loss.

En del hundar gillar att leka hårt, man kan ta rejäla tag i det man får tag i och knuffa och brottass rätt hårt. Oftast får man börjar lite försiktigt och kanske bara göra lekinviter genom att gå ner på alla fyra och börja ner framkroppen (som hundar brukar göra). Man kan även slå med "tassarna" i marken, putta lite i sidan kanske, och se vilken reaktion man får. Oftast behöver hunden vara lite "uppvärmd" innan den uppskattar de vildaste lekarna, och vissa hundar gör det aldrig. På så sätt är lek även bra tränig för oss att läsa av våra hundar och förstå hur just de vill leka. En del hundar tycker det är jättekul när man försöker ta deras ben, andra går igång rejält när man låtsas försöka ta tag om deras nosparti.

En annan viktig del i vilka lekar, vare sig man kampar eller brottas eller annat, är att man naturligt får träna in ett "slut". Jag brukar ställa mig upp raklång och be hundarna sitta ner. I videon nedanför hade Silva tydligen helt glömt "sitt" och ser ut som ett ufo, men som synes så reagerar hon iaf på min kroppshållning och vet att leken är slut. Sen kan man gärna varva mellan lek och "sitt" lite lagomt för att få det befäst och bygga mer tillit i ens eget kroppspråk så att hunden förstår ännu bättre vad vi vill. Slutet på leken ska man förstås lära in på ett roligt sätt, oftast räcker det att bara bli passiv och vänta ut hunden innan man berömma eller be den sitta, så förstår de rätt snabbt vad det betyder. Här är lite Silvalek, och efter en stund så hänger Rotax och Kaela också på, men leker med varandra istället.

Nu ska hundarna och jag åka iväg till Yvonne i Sävast och spänna ut 11-12 hundar framför träningsvagnen Hardy - årets första träning med storspann! Längtar!