Kvällen har vi ägnat till ännu en 12-spannstur. Kjolen, nylonstrumporna och den rosa kavajen fick åka av efter jobbet till förmån för kängor, vandrarbyxor, varselvinterjacka, keps och vantar. Idag hade vi dessutom inte bara två utan tre barn som barlast! Vi körde 8 km som förra gången och värsta backen mot Gruvberget var tung även idag, men när vi vuxna (och lite tyngre) lättade våra rumpor så gick det bra ändå.

Rotax och Nalle, jobbarkompisar

Sa du nåt matte?

Allt flöt på fint tills vi vara bara ett par meter från "hemma". Plötsligt befanns sig en igelkott framme hos ledarhundarna och Marco hann suga tag i den och ruska den rejält innan vi såg den. Jag rusade fram (när hjärnan kopplat rätt) och hade som tur var redan vantar på mig och kunde lyfta ner igelkotten i diket och leda hundarna vidare, men några droppar blod hade redan hunnit komma.

Jag tänkte först att det var igelkotten som blivit skadad, men så var nog inte fallet. När hundarna selats av och stängts in så tittade vi till den och den såg hel ut men hade blod på några av taggarna längst ut, så blodet var nog helt enkelt från Marcos mun. Nåja, slutet gott (i alla fall såg det så ut) för alla inblandade. 

Hundarna har fått en kort nedvarvningspromenad och verkade riktigt nöjda och sover nog gott ute i sina kojor. Jag tänker sova precis lika gott i sängen. Imorgon bitti åker finkläderna på igen!