Igår var det hundutställning utanför Piteå, en rätt stor internationell utställning med hundar av alla de slag. Jag åkte dit en snabbis för att träffa en jättesöt liten Cairn som ev. ska ha valpar nästa vår. Hon verkade riktigt trevlig så vi får se hur framtiden utvecklar sig. Dessutom hade jag flera kompisar som fick fina priser med sina jyckar där, så det verkar ha varit en lyckad dag på många sätt. Härligt att få pussa ett sött litet Cairnskägg igen i alla fall!

Idag har vi kört sök och spår med gänget som vanligt. Mintu, Nalle, Giela, Rotax och Kaela fick spåra. Dagens spår var nog närmare 500m långt och hade två apporter. Nästan alla hittade apporterna och Rotax var extra rolig, när han hittat en apport drog  på nästa växel och rusade ännu snabbare.

Rossi och Silva fick köra personssök. Båda två skötte sig fint idag och var taggade och ivriga. Rossi lade ivern åt rätt håll, Silva var tokigare och stal bollarna från figuranterna och sprang en stund sina egna vägar, men hon hade bra fart och fint fokus på jobbet och får ändå godkänt. Hon älskar verkligen att springa så snabbt hon kan genom skogen! När vi kom hem somnade alla snabbt i små högar ute i hundgården. Rossi fick komma in eftersom det åskade rätt mycket, och det tycker hon är lite läskigt... Mysigt att ha lilla Fjant här inne en stund.

Jag upptäckte dem först när jag ställde mig vid busshållplatsen kl 06.50 imorse. Självklart var jag inte ensam där heller. På den mörkblå kappan hade två leriga hundtassar lämnat ett par stora bruna fläckar på framsidan... När jag matade hundarna imorse märkte jag att nån (tror det var Nalle) hoppade upp med tassarna men jag såg inga jordfläckar å ärmen så jag tänkte att det nog klarat sig... haha... klart man inte hittar nåt när man söker på fel ställe!

Jag ställde mig lite i ett hörn och försökte borsta bort det värsta från min konsult-outfit... kunde ju hålla handväskan framför också...lite lagomt. Torkad lerjord på mörkblått tyg syns oväntat bra faktiskt! Nåja, det är självklart varken första eller sista gången sånt händer...

Nu har jag för övrigt påbörjat min SEMESTER!!! =)

Igår kväll åkte våra hotellgäster hem, alltså de tre hundarna Kenai, Kodiak och Nooki, och mina egna jyckar fick tillgång till hela ytan igen. Det har gått riktigt bra att ha extrahundar, det enda som märks är förstås att det är lite svårare att hålla alla nöjda  när dagarna börjar gå. Efter att vi lämnat av killarna hemma hos dem tog jag med Giela och Rotax på stadspromenad. Rotax fick ta klövjeväskan och nu med lite mer tyngd i. Tidigare har vi ju mest gått med den tom. Först verkade han tycka att det kändes lite underligt och första stegen gick han som en stor spindel, men sen tuffade han på i värmen. Eftersom det var första gången han går med tyngd, och det var rätt varmt ute, så gick vi lite mindre än en timme bara. Här passerar vi gallerbron under kungsgatan.

Nästa vecka börjar min semester och då ska jag försöka hinna med lite mer stadspromenader med hundarna, när vi har hela dagarna på oss. De flesta är rätt stadsvana och alla (utom kanske Rossi då) tycker att det är jättekul att gå runt på stan och titta och nosa på allting. När vi bodde inne i stan så var skogen det som lockade mest, nu när vi bor ute "på landet" (som många säger, själv kanske jag inte skulle säga riktigt så) så tycker hundarna istället att det är allra roligast att åka in till stan när vi ska promenera.

Mintu har nyligen hängt på sina killkompisar och börjat fälla. han började rätt nyss men oj så snabbt det gått! Idag när jag såg honom kunde jag nästan inte hålla mig för skratt. Senaste minnet var att man börjat se nån enstaka tofs vid halsen, vilket brukar betyda att pälsen bara börjat släppa lite på vissa ställen. Nu såg han istället ut som nån slags indian med vit päls spretande ut från kroppen både fram och bak! Snabbt jobbat! Pälsen visade sig ha lossnat samtidigt på hela kroppen! *tummen upp*

Rotax har desto besvärligare fällning. Han har inte så lång päls men den är sjukt tjock och täckhåren är rätt tjock och sträva. Kring halsen, på fanorna bak och på svansen så fastnar underullen i de tjocka krusiga täckhåren och bildar nästan en matta, i alla fall om man låter den vara. För att få bort allting kan man inte bara borsta (varken karda eller Furminator) utan man måste systematiskt gå igenom all päls nerifrån och upp, genom att vika ner en halv centimeter i taget och borsta bort underullen på just den lilla ytan. Tidskrävande och smått bökigt, men som tur är så gillar han att bli ompysslad.

Även Nalle har blivit rejält borstad och det tycker han är mycket skönare än när man plockar lösa tofsar för hand - det luggas!

På kojan - mest Nalles päls, på marken - mest Rotax päls! Det går snabbt att samla underull när flera hundar hjälps åt. Dessutom brukar jag sällan vara smart nog att tänka på mina kläder innan jag går ut och borstar hundar...jag klädde mig för godissök (vilket vi också gjorde hela tiden), dvs. mjukisbyxor i ett hårälskande tyg... Hmmm...

Under helgen ska jag till Piteå och titta på utställningen på lördag, och så ska vi klämma in spår och sök också förstås. Först en sista arbetsdag innan semestern, och beroende på vädret så kanske den inte ens blir hel...det visar sig...

I fredags morse packade Lars in oss i bilen och åkte mot Kallax, för avfärd 07.25 mot Arlanda. Vi bodde på hotell vid Hötorget och hade en riktigt härlig helg med en massa äventyr. Vi åk massor med god mat, tittade på Vasa, Slottet, Gamla stan, å en massa annat. Nya kameran (Canon G12) fick följa med och fångade bland annat de här söta hästarna nära Riksdagshuset.

Vi mötte även en massa söta hundar, bland annat en gudomligt söt liten Shiba-valp på ca 11 veckor... =)

I fredags kväll träffade vi vår vän Monica som vi inte sett på flera år! Hon och de söta border collisarna var ju upp på besök en sommar för 3-4 år sen, så det var ritkigt kul att ses igen! Vi träffades på restaurang Shanti nära Medborgarplatsen och det kändes då som att Lars å jag gått en hel dag för att komma dit...vi gick ju så mycket kors och tvärs och vilse... Så här söta var Sultan och Flicka i alla fall, två mycket trevliga border collies som höll sig lugna och fina även mitt inne i stan på stadsbesök.

Monica menade att Flicka inte ville bli bra på kort speciellt ofta, men visst är hon rätt söt ändå? De pigga små ljusa ögonen var helt underbara att fota och just då önskade jag faktiskt att systemkameran hade varit med. Sen följde Monica oss nästan hela vägen hem genom stan, och när hon visade oss den raka vägen så var det faktiskt inte alls så långt hem till hotellet...*s*

Lördag kväll var det sen äntligen dags för resans höjdpunkt - konsert på Globen med Pearl Jam! Vi kunde inte riktigt fatta att det var sant förrän vi satt på plats och de började spela - riktigt coolt! Vi satt på A-läktaren, alltså längst ner men längst bort, å såg hela ljusspelet å scenen rakt fram, men efteråt enades vi om att ta ståplats nästa gång...hade varit kul att komma ännu närmare.

Konserten var riktigt bra och verkar till å med ha fått full pott i alla recensioner, såväl i Expressen som Aftonbladet (å i de kretsarna verkar det ju annars vara mer "rätt" att inte riktigt gilla Pearl Jam). Känslan får man ju aldrig på film, men jag kastar in lite filmklipp i alla fall. Allra första låten ut var en av mina stora favoriter, "Elderly woman behind the counter in a small town".

Eddie Vedder bjöd på ett riktigt härligt mellansnack på svenska!

"Amongs the Waves" i en väldigt skakig filmning...

"State of love and trust" gjorde sig riktigt bra live!

"Better Man" med riktigt seriös allsång i början!

Mot slutet sprutade svetten och Globen kändes nästan litet och mysigt i allt det mäktiga. Alive! 

När ljuset tänds så drog de av Rocking in the Free World av Neil Young och Yellow Ledbetter! 

Efter 30 låtar och nästan 3 timmar var Pearl Jams 1000:e konsert slut å jag tror att både de och publiken var lika genomglada å nöjda med en kanonkväll! Hade hemskt gärna velat höra "Crown of Thorns" men den spelar de ju inte speciellt ofta, annars var allting topp! Vilken kväll!

När vi kom hem på söndag eftermiddag hade bästa Veronica varit hundvakt hela helgen och tagit hand om 12 hundar här hemma. När de åkte lämnade de kvar våra 7 och så Nooki, Kodiak och Kenai, som ska bo här till tisdag kväll när deras husse kommer hem från Stockholm. Alla hundarna sköter sig i alla fall fint och det är lugn och skönt, förutom Rotax vanliga matprat. Mina hundar har fått tränga ihop sig lite och de påhälsande killarna bor i den nya hundgården längst ut. Rotax fäller för fullt nu och man ser verkligen hur långt han kommit i processsen.

Söta killarna Kodiak, Nooki (Mintus bror) och Kenai!

Nu ska jag in i duschen, äta middag, och sen ut och gosa med hundarna...eller...kanske bättre att ta det i omvänd ordning förresten. Dagens springtur var 3x15 minuter och min nya pulsklocka visade att jag hade puls på ca 150 slag/minut under sträckorna. Kom lite mer än 6 km men det var tuuungt i slutet. Bara för att testade jag att öka farten sista 3 minuterna och sprang kring 10-11 km/h, snabbt för mig men normalt för många, och kom upp i 180 slag/minut i puls....å jag orkade det tempot in i "mål" men sen var benen trötta... *s*

Appropå träning så cyklade Lars å jag lite över en mil igår kväll och mötte en grävling! Den sprang över vägen bara 2-3 meter framför min cykel och hade väldigt bråttom med sina korta små ben... =) Söt som attan var den!

Rossi är en fegis. Rossi har nog alltid varit en fegis. Med tiden har hon ju blivit allt tuffare och fixar nu många saker som hon aldrig hade klarat som ung, men faktum kvarstår - hon är en fegis!

Många gånger pratar folk om sin hund som antingen feg, dominant, rädd, självsäker, tuff eller nåt annat, som om det bara finns en sanning per hund. I praktiken så upplever i alla fall jag att de flesta hundar kan ha flera olika sidor att visa upp, beroende på situation och sinnesstämning mm. Åker man bil eller går runt mitt i stan så är Rossi inte så tuff. Handlar det däremot om att bära saker så är hon en mästare (så länge det inte är på kommando, då blir pressen för stor).

Rossi gillar att samla saker och bär gärna foppatofflor, skålar mm till sin säng. Hon har aldrig sönder nånting utan bara samlar lite smått. Ute i hundgårdarna så är det lösa vattenskålar som samlas. Nyligen köpte jag nya metallskålar, de är lite grövre gods och ganska tunga, samt rejält stora. Dessa skålar skulle många hundar nog ha ytterst svårt att bära i munnen, men Rossi tar dem utan att tveka och två dagar i rad har jag fått pillra ut skålen ur en hundkoja där öppningen är smalare än vad skålen är bred. Dvs. hon har inte bara burit in den utan även kämpat lite för att få in den genom öppningen.

Så ingen är enbart feg, inte heller Rossi, även hon kan göra svåra och tuffa saker ibland, sånt som betydligt tuffare hundar än hon skulle tycka var läskigt. Ibland kan det vara nyttigt att öppna ögonen lite extra inför sina egna hundar och inte bara ta för givet att de alltid följer samma mall, försöka se dem mer objektivt och inse att även en tuff å framåt hund kan vara feg i vissa lägen, på samma sätt som en försiktig hund kan vara riktigt tuff i sitt rätta element.

Igår kastade jag ut en snabb fråga för att höra om nån ville med ut och spåra denna kväll, och vips var vi ett helt gäng som åkte ut i skogen för snart fyra timmar sen. Så många trevliga hundar och mattar och ännu en gång slapp vi myggen nästan helt... idag hade mina hundar dessutom fått med sig sin kompis Flinga och hennes matte, så det var extra skoj!

Rossi och Silva körde personsök, men jag tror att Rossi blev lite påverkad av att militärerna sköt i närheten (vilket inte brukar beröra henne men det verkar ha varit nåt ovanligt skott eller nåt) för hon blev aningen låg mot slutet och behövde lite stöd för att våga springa ut. Nåja, det var på sån nivå att det snarare var nyttig träning än nånting annat och i övrigt såg hon hyfsat pigg ut.

Silva rusade som en liten pil och överraskade genom att först stjäla med sig bollar kors och tvärs, och sen rata bollen hos ena figgen och tigga - GODIS! Nu var det visserligen skinka, dvs. godis deluxe, men ändå....! Nåja, så länge hon har kul och rusar som en liten pil, så är vi glada. Tidigare totaldissade hon godiset och var måttligt intresserad av övningen i sin helhet, ända tills vi kom på att bollar var hennes melodi. Knasiga lilla hund!

Flinga fick också prova söket och förstod efter en stund att det var lönt att springa mellan oss, men eftersom hon känner mig väl sen många år tillbaka så hade hon lättare att springa åt ena hållet just ikväll. Alltid kul att se nya hundar testa, och tänka, och klura...Personsöket är ju riktigt skoj för hundar som älskar att springa i skogen, och handlar inte bara om att söka folk på så sätt.

Mina andra jyckar fick ett spår, 3-400 meter långt gissar jag men jag är så dålig på att avståndsbedöma. Rotax och Nalle var de enda som markerade apporten, men i övrigt skötte sig även de andra helt okej. Mina små vänner börjar bli skickliga spårare som löser problemen ganska bra, de spårar inte snyggt eller perfekt, men rätt så effektivt och det känns viktigast för oss - att de har kul och utvecklar sina näsor. Efter 5 vändor i skogen med hundarna som inte sökte, joggandes för att spara lite tid (i Lundhagskängorna), var jag lika trött som hundarna när allt var klart...*s*

Med andra ord ska det bli riktigt skönt att kasta sig i duschen och sen sängen....ahhh... =)

Igår var vi äntligen ett litet gäng som åkte ut för att köra sök och spår. Under våren har många varit upptagna och det har varit svårt att hitta nån rutin i gruppträningarna, så för vår del har det mest blivit spår på egen hand. Vi var ute i fyra timmar och hade turen att hitta en plats utan så mycket mygg, så det var riktigt skönt. Förutom mina hundar fanns där två ridgebacks, två rottisar, en border collie och en dvärgpinscher, ett härligt litet gäng! Dagen till ära hade vi dessutom en jättedutktig fotograf med oss, så dessa två bilder har jag lånat från skicklige Roger Englund.

Silva körde personsök och belönades med bollar - yihooo! Ännu är figgarna nästan helt synliga för hon behöver den ledningen, men hon äääälskar att springa snabbt snabbt mellan dem (helst långt) och leker intensivt och glatt med bollarna. Nån gång tog hon även ett litet ärevarv med bollen...som här... Kul att vi verkar ha hittat rätt sätt att motivera henne i söket!

Rossi körde som vanligt med godisbelöning och halvsynliga figgar halvlångt bort, och hon trivs så bra med att bara få "göra" det, behövs inga superbelöningar även om det lyfter allt lite extra förstås, att söka folk i skogen är Rossis rätta element!

Rotax fick köra uppletande med tennisbollar. Han är rolig att titta på. För att vara en sibbe så har han en sjuk arbetsmoral när det gäller att söka och fokusera och tänka. Han tuffar runt och nosar som en liten maskin, men just igår var han rätt långsam på att hitta bollarna och höll sig lite för nära. Däremot sökte han ihärdigt utan att komma på andra tankar..som huskies lätt gör om de inte hittar nåt kul snabbt. De rutor vi kört förut har ju varit mindre än den vi hade igår så det kanske var det som spökade lite, att han inte gick nog långt ut. Alla bollar kom i alla fall hem och han är rätt söt att se på... Vi tränar ännu på det där med att släppa bollen, men det går allt bättre. Jag ser till att alltid ha flera bollar så att man snabbt kan belöna släppt boll med att en annan boll kastas - för det är ju superskoj! Här kommer en bild på snygga killen, som just nu fäller underull för fulla muggar!

Resten av jyckarna fick gå ett spår som Lena gått åt oss. Kaela var först ut och jag undrade länge hur hon skulle reagera på att en helt annan person (och ingen hon känner jätteväl) gått spåret, men det verkade inte vara några bekymmer. Däremot gick vi bort oss lite på ett ställe, men tappade godisar och apporter hittade vi så för det mesta var vi på helt rätt plats. Sen fick även de andra gå samma spår, för jag var lite nyfiken på att se vad de skulle följa, Lenas spår, mitt virriga spår, eller Kaelas kanske? Det blev en skön blandning där hundarna räknade bort omvägen jag gått och gjorde en del smarta val, och även en del olika val.

Idag har Silva varit till veterinären för att kolla upp sitt lilla navelbråck. Hon har haft det sen hon var valp men på senaste tiden tycker jag att det har sett större ut, och känts hårt ibland, men sånt är ju svårt att veta. Veterinären kände i alla fall att hålet inte var speciellt stort så det var ingen fara även om det förstås ska hållas under uppsikt. Vi slipper i alla fall operation och det var skönt att höra. Dessutom träffade jag trevliga hundbekanta på Djursjukhuset och hann surra lite! Silva gillade att hänga med på jobbet (även om hon låg i bilen) och promenera lite på stan - spännande!

Imorgon kväll blir det spår med gänget igen, kanske lite sök också om tid finns, och vi längtar redan. =)