Imorse åkte vi iväg för årest sista sökträning, ja för vår del blir det nog så i alla fall. Rossi fick söka med synliga figgar den här gången, eftersom hon tvekade en aning senaste två gångerna vi tränade. Tveksamheterna var inte speciellt stora, men istället för att springa rakt mellan figgarna så gick hon nån extra lov ibland åt helt fel håll, och sånt tyder oftast på att hon känner sig en liten aning osäker. Vi tog i alla fall det säkra före det osäkra, men med dagens snödjup så blev det mest snöpulsning, men skicken mellan figgarna fungerade fint och lilla fjant såg ut att ha riktigt kul!

Rambo, en ny bekantskap för dagen och ruggigt söt å riktigt trevlig!

Snygga Viggo flyger genom snön!

Vi var bara 3 tappra träningssugna idag, så sökträningen gick ganska snabbt. Efter det lastade jag ner släden från taket och selade ut 5 hundar framför släden, samma gäng som igår. När jag skulle sätta ut linorna kom jag dock på att jag glömt ledarhundssektionen hemma eftersom Kaela och Giela hade den vid gårdagens skidtur...blä! Lösningen blev att dra en bit rep med hake längst fram och köra en hund i singelled istället. Just när vi åkt iväg var solnedgången riktigt snygg!

Bitvis fanns skoterspår at följa, men en stor del av sträckan pulsade vi oss fram i snön och det var tungt! Vi körde i nästan 2,5 timmar men tog oss bara 16km... kanske världens långsammaste slädtur nånsin? Med tanke på föret skötte sig hundarna ändå bra och plogade fram genom snön. Efter en stund bytte jag ut Mintu mot Nalle för att han skulle få vila lite. Nalle skötte sig fint så länge vi gick i djupsnön men när spåret blev bättre hade han lite svårt att hålla styrfart, så vi bytte tillbaka igen.

Galna gänget!

Nalle i ospårad snö, dagens rätta element.

Mintu

När vi närmade oss bilen igen var solen borta sen länge och mörkret hade börjat falla. Hundarna var riktigt trötta på slutet efter allt pulsande, och skrittade framåt i stadig men långsamt takt. Av erfarenhet vet jag dock att de inte alls är "slut" när de gör så, utan bara laddar om batterierna. Ett hundspann är nästan som ett eget levande väsen, hundarna synkar ihop sig med varandra och påverkade varandra både positivt och negativt, springer samtidigt och vilar samtidigt, i alla fall till viss del. Sista biten till bilen slog energin till igen och vi galopperade i glada språng! Vilken härlig avslutning på en äventyrlig slädsväng!