...är fortfarande sjuklig men det känns som att virusen är på väg ner i lungorna nu. Har rösten kvar, knappt nån feber alls...jätteskum förkylning. Jag tar det lugnt och mina underbara snälla hundar ligger och slappar med mig. Gakkon och Mintu är fortfarande kassa i magarna!? Måste ringa imorgon och rådfråga. Igår kväll kring midnatt hände dock en lite spännande sak! Jag skulle köra in till stan och hämta Lars som varit på glöggprovning hos en kompis, o när jag kom till bron över lilla ån såg jag en katt vid vägkanten. När jag körde förbi såg jag att den var alldeles blöt och satt helt konstigt! Först blev jag rädd att den blivit påkörd men den verkade okej, väldig vinglig bara och alldeles blöt...=( Jag bar med lilla kissen till närmsta hus där det lyste, och som tur var visste de var den hörde hemma. På väg dit (grannen snett över gatan) kom ägaren ut, de hade hört henne jama och skrika...så historien fick ett lyckligt slut! Katten hade not gått igenom isen nere på ån skulle jag tro. Söt var den! Nu ska jag kurera mig vidare. Ryktet säger att det kommer snö imorgon men med den här förkylningen så vågar jag mig inte ut på några äventyr...=(