Höstens vackra färger är rätt borta, vintern har inte kommit ännu, men den här tiden är bland det mest magiska jag vet. Allt det fantastiska ligger framför oss och alla man träffar (slädhundsfolk iaf) pratar om samma sak, NÄR kommer snön, nån har hört det ena, nån har hört det andra...vädersiterna kollas flitigt...nu har det ryktats om snö imorgon vädersiterna säger regn här o snö i inlandet. Hoppas de har fel! Massvis med underbara slädäventyr bara runt hörnet...Vi längtar och håller utkik!

Första snön hösten 2007, Gakkon spanar och längtar UT!

Idag var Gakkon och jag till Lars Steinwall på Djursjukhuset i Gammelstad. Han hade tittat på röntgenbilderna av hennes rygg och menade att han trodde att de stora problemen satt i ryggmusklerna, inte i själva ryggen, även om det nog fanns en skada även där. Så plötsligt gick allting från nattsvart till småljust! På frågan "Kommer hon att kunna dra igen?" blev svaret inte ett blankt nej som tidigare, utan "Det är vårt mål". Om jag känner honom rätt så vet jag att han inte skulle säga så om han inte faktiskt trodde att det fanns en chans.

Hon äter nu Previcox (minns jag rätt?) mot värken och så har hon fått ett Back on Track-täcke. Blir roligt att se hur det fungerar. Jag trodde det skulle vara svindyrt men just under 700kr kändes ju helt överkomligt! I ett sånt här läge känns det ju verkligen som att pengar inte spelar någon roll. Om Gakkon blev frisk och vi kunde dra ut på äventyr ihop igen skulle det vara värt flera miljoner för mig - ännu mer! Jag älskar den hunden så fruktansvärt mycket och hon har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Bara tanken på att hon kanske nån gång kan springa i led igen och inte ha ont...nä jag vågar nästan inte tänka den!

Nästa torsdag blir vår första träff hos sjukgymnasten på Djursjukhuset och det lät som att det kan handla om massage, akupunktur, vattentramp...ja vi får se. Tidigare lät ju allting ganska hopplöst och rehabiliteringen kändes som något vi skulle göra för att minska smärtan och uthärda, vilket förstås är jätteviktigt men så många alternativ verkade inte finnas, nu kan en del av de många sakerna vi kan göra för henne plötsligt leda nånstans och kanske tillbaka till hennes mest älskade passion, om vi har riktigt riktigt tur, så det känns som att all energi ett bra tag framåt kommer att fokuseras på detta!

Min älskade ledarhund och vän!