Vi åkte iväg ungefär en timme för att sambon skulle duscha (har ju fortfarande inte fått badrummet klart utan väntar på mattläggaren...som verkar jaga älg eller nåt) och så åkte vi in till stan och hyrde en film, det blir Coraline för oss ikväll! Hundarna var hemma och Mintu skötte sig fint även denna gång, allt lugnt och inget rört/förstört. Han har ju aldrig fått någon riktig ensamhetsträning här inne utan första gången vi åkte iväg var vi nog borta en timme (för nån månad sen) men de andra har ju enorm inverkan på en liten valp o när de sov så gjorde han ju likadant, mycket praktiskt! Nu ska vi krypa ner under täcket o se film (i vardagsrummet är det ca 43 grader varmt efter att min älskling eldat som en tok för att torka kläder) så det blir nog filmtajm i sängen. Imorgon får vi nog igen matteprovet från förra veckan - spännande! Och så ska ju Gakkon till Djursjukhuset i Gammelstad för att få veta mer om rehabiliteringen och vad vi kan göra för hennes rygg.

Igår kväll kom Gakkon och jag hem efter en underbar helg i Kiruna. Vi åkte upp med min kompis Yvonne och hennes Diesel och Gakkon tyckte direkt att han var en trevlig och snygg hund! Vi passade på att spana in Malmberget mm på vägen upp och kom fram först efter mörkrets inbrott, några timmar efter de andra som redan startat en eld. Vi var ett gäng på 7 draghundsälskade tokar härifrån kusten som åkte upp ihop och det var riktigt skoj!

Linda och Miksi

Det var rätt kallt redan då och trots prat om att "bära in elden i tältkåtan" satt vi kvar ute hela kvällen.

Anders

Gakkon tyckte att första kvällen var rätt värdelös. Hon såg mest ynklig ut där hon gick omkring i sitt täcke och det var först efter mycket övertalning från matte som hon kunde tänka sig att somna på renfällen vid elden. Kvällen bjöd på många skratt och kramp i magen för flera av oss...av allt skrattande alltså!

När det var dags att sova hade temperaturen sjunkit ytterligare.

Yvonne, jag, Gakkon och Diesel sov i ett tält, Anders o Veronica o Miksi i ett, och Tomas, Markus och Linda i tältkåtan. Efter första natten kunde vi konstatera att ALLA (tror jag iaf) frusit om just fötterna...*s*

Froststjärnor på bilrutan när vi körde in mot Kiruna lördag morgon

Lördagens semninarium var riktigt intressant och höjdpunkten varnog Sigrid Ekran och hennes berättelse om sitt liv och när hon körde Iditarod. Riktigt undehållande och herregud vilken tuff tjej! Vi träffade bekanta och frossade i slädar, selar, linor, grejor...ja för min del blev det att frossa enbart med ögonen, men det var kul ändå!

Efter lördagens seminarium åkte vi ut till Holmajärvi för att hälsa på Anna på kennel Chiliways och titta på hennes vackra hundar. Gakkons pappa är född där och nästan alla deras Alaskan huskies är släktingar på Gakkon på ett sätt eller annat. Jag älskar de där långnäsorna!

Två riktigt långbenta tikar och en liten underbart söt valp!

Lite längre bort i en annan hundgård bodde en hel liten valpkul...underbart söta små långnäsor! Ja, blivande alltså!

Lördag kväll blev ingen fest i klubbstugan för oss utan vi fastnade i tältkåtan och eldade där och hade trevlig.

Mycket bättre än att sitta ute och elda tyckte Gakkon!

Tomas var kvällens kock

Anders och Veronica

Veronica var nog hungrig!

Kvällens mat blev fläskfilé, potatis, lök o lite bacon på muurikan, och det blev så mycket att vi hann få smaka allihop. Ännu en kväll skrattade vi så att vi knappt kunde andas och jag tror att en hel del interna skämt blev till under vår tid kring lägerelden - minst sagt!

Söndag morgon började det snöa, här sitter Miksi utanför Anders och Veronicas tält.

Tomas, Gakkon, Markus och Linda äter frukost (Gakkon äter inte men skulle gärna vilja!)

Söndag var tydligen kanelbullens dag! Tack för bullen Linda!

Gakkon spenderade hela helgen i sitt STORA varma täcke för att inte frysa om sin skadade rygg, och hon verkade trivas rätt bra med det. Här har vi lite rastning mellan två föreläsningar under söndagens seminarium. Mycket intressanta föreläsning även idag, om hur man tränar som mest effektivt bland annat. Kul!

Inte långt ifrån stan ser man Gruvan. Jag har alltid tyckt att den ser ute lite som ett levande väsen, och var man än är i Kiruna nästan, så ser man den (om inget hus skymmer förstås).

Idag har jag gjort något ovanligt! Jag brukar ju leva efter devisen att göra det mesta av dagen eftersom man inte vet vad som händer imorgon, t.ex brukar jag säga att "om jag hamnar i rullstol imorgon så kommer jag ju knappast att glädja mig över att jag gjorde ren ugnen dagen innan"...men efter 3 år i huset insåg jag att man inte riktigt kan tänka så och nu har vi en lite renare ugn än förut. Vissa saker måste man väl gör lik förbannat liksom!

Har även varit ute o snickrat lite i hundgården och det blir inte vackert men förhoppningsvis funktionellt. Körde en cykeltur med 4-spann (Silva-Mintu, Rossi - Giela) och däck bakom - härligt att få använda de fina blå linorna ihop! Funkade riktigt bra och hundarna skötte sig fint, första gången Mintu har hundar bakom sig men det gick bra, däremot måste jag nog fixa nacklina till ledarhundarna nu (min förra försvann för en månad sen) för att hålla ihop allt ännu bättre. Gakkon är saknad, även om Silva är en duktig ledare så saknar hon Gakkons totala hängivelse till jobbet och önskan att alltid, till varje pris, varje ögonblick av varje sekund i selen, vilja gå framåt framåt framåt. Dessutom är hon ju så ung ännu. Men överlag är jag riktigt nöjd. Dock hände en lite rolig sak - efter kanske 2km mötte vi en ponny med sulky samt en lös hund. Hunden kom springande mot oss i förväg och då ville ju mina hundar fram. Det här var ju första gången jag körde med 4 hundar+däck+cykel o jag märkte då att bromsarna inte riktigt räckte för såna situationer...jag sladdade med låst bakdäck, hoppade av cykeln, gled på skorna och bromsade...hoppade ner i diket och bromsade...*s* Måste ha sett rätt galet ut. Tänkte samla ihop mina hundar i diket men det hann jag inte för gubben med hästen körde bara glatt förbi med hästen bara centimeter ifrån hundarna som fortfarande stod ute på vägen. Alla parter skötte sig i alla fall jättebra och allt gick fint, men jag tyckte gubben var tuff! Tänk om mina hundar hade varit hästätare! Nu var det bara Rossi som ville nosa lite på den...*s*

Glömde minneskortet till kamren hemma så det blev en KASS mobilbild...men visst lyser de blå linorna vackert! *s* Nu sover jyckarna gott o vi ska åka iväg en sväng. Tjingeling!