Jag hade planerat att åka mot Jokkmokk idag men det kom aningen mer snö under kvällen och natten, så vi testade istället att åka till byn Långsjön som bara ligger ett par mil bort men på högre (och oftast snörikare) terräng. Så underbart det var att sela ut hundarna igen! Där var ungefär 5 cm snö och is under på vägarna där vi körde, men det kändes inte direkt halkigt och fungerade bra att köra på. I detta stadie av vintern så gör en centimeter hit eller dit stor skillnad! Kaela och Mintu fick vara dagens ledarpar.

Alla sju hundarna var med, även tant Giela (med täcke på för att värma ryggen mm ordentligt). Eftersom vi inte dragtränat på så lång tid pga is och snöbrist så försökte jag hålla nere tempot rejält idag, vilket även passade tant Giela förstås. Hundarna hade ändå oväntat bra kraft i småbenen tyckte jag!

När vi kört uppför några rejäla backar och kommit upp på ännu högre terräng var det tjockt med snö på träden och riktigt vackert när solen började gå ner och himlen började skifta svagt i ljust gulrosa. Mintu, och främst Kaela, var riktigt duktiga idag med tanke på träningsuppehåll mm och Kaela lotsade oss genom konstiga vändningar bland backar och småträd utan spår. Jag testade även om "Stå kvar" kommandot fanns kvar sen förra året, och det var inga problem att gå fram och trassla ut Rotax utan att behöva lita på ankaret. Skönt! Vi vände även på en vändplan men där fick de lite mer hjärnsläpp och kom inte 360 grader runt utan bara 270, där fanns nämligen ett fint spår som tydligen såg lockande ut, nåja...allt kan ju inte fungera perfekt på en gång! Där fanns även mysig snö att köra ner huvudet i... =)

Rotax sprang i Mintus korta sele igen och jag är verkligen jättenöjd med den till honom. Han travar fint istället för att gå passgång, och mår helt klart bättre av en sele som inte på något sätt stör rygg och bakben. Jag har skickat iväg en beställning till Manmat på korta selar till hela gänget, men det tar nog ett tag innan den hittar hit från utlandet.

Vi körde i ungefär 45 minuter och det var verkligen helt underbart efter lång tids längtan! Att man ska behöva vänta till december för att kunna köra släde! BLÄ! När vi kommit åter till bilen gick vi en kort promenad med alla hundar lösa för att de skulle få röra sig lite fritt och varva ner.

Mintu och Rotax

Hela gänget

Full fart tillsammans mot bilen!

Just efter förra bilden ropade jag på alla hundar och de kom sakta travande från bilen, nästan på rad. Varför? Jo vid mina fötter låg Rossi på lur och väntade på att göra ett av sina "schäfer-lek-påhopp" när de andra kom mot oss. Rossi älskar den leken men de andra förstår den inte alls. Däremot har de lärt sig att det bästa sättet att undvika henne är att röra sig lugnt och sakta och inte springa. Så, det såg rätt sött ut när 5 (Giela stannade vid bilen) hundar kom travande mot mig sakta, sakta, sakta...Som man ser på Silvas ansikte är hon väldigt koncentrerad på sina rörelser, och försöker att INTE trigga igång Rossis tokerier.

Det här var första gången vi kör släde med nya burarna i bilen och det funkade enormt smidigt. Lätt att kunna lägga alla täcken ovanpå buren medan vi körde, och smidigt att ha plats där uppe för selar och linor. Dessutom verkar hundarna trivas riktigt bra där inne, direkt dörrarna öppnades så ville alla in...det var bara Silva som ville ut igen efter en stund medan jag lastade på släden och resten av grejorna.

50-årsfesten igår kväll var riktigt trevlig och nu ikväll är vi bjudna på middag hos mina gulliga svärföräldrar. Sen vi kom hem från Kap Verde har vi knappt lagat någon mat här hemma och trenden fortsätter att hålla i sig tydligen. =) Veckan bjuder på en hel del kvällsaktiviteter, kontorsinvigning på jobbet på tisdag och hockey på torsdag, resa till Blaiken fredag-söndag...Måndag ska vi promenera på stan med en kompis, så nästa slädtur får nog bli i pannlampans sken på onsdag kväll. Längtar redan!

Imorse var det dags att hoppa i kontorskläderna igen. Jag hade knälång kjol och JO jag har faktiskt blivit lite brunare trots ivrigt brukande av solskyddsfaktor 50+. Mina ben brukar se betydligt blekare ut i den kjolen...! Innan jag åkte till jobbet passade jag förstås på att få två fina tassavtryck på min svarta kappa...hmm...=)

Kvällen har bedrivits med bentugg, gos och kloklippning, här inne. Ingen löper, ingen FÄLLER, ja vad mer kan man begära? Jag brukar ibland önska att jag skulle ha en rastgård att kunna släppa hundarna i, men nu när det är för isigt för att träna så är ju även många rastgårdar isiga...då är jag ännu gladare att alla mina hundar är vana att vara inne och kan mysa inne tillsammans!

Hittar ni alla sju?

När alla fått sina tuggben så sprang Mintu, Nalle, Rossi och Kaela in i hundrummet och trängde ihop sig i den stora Biabädden. Där låg de tätt ihop och tuggade på sina ben, och var så söta. Jag filmade en liten stund och just då lyckades Mintu kasta iväg sitt ben rakt i famnen på Rossi som låg alldeles bredvid! Jag såg inte då vad som hände, men i efterhand så ser man ju att Mintu kikade på mig för att kolla om jag kunde hjälpa honom, innan han tog saken i egna tänder och försökte ta tillbaka benet som Rossi plötsligt inte ville släppa...

Nu gick ju allting bra och för att lugna alla igen (Nalle blev ju lite orolig och gick iväg t.e.x) så bad jag alla att lägga sig där igen för att avsluta det hela med trygghet. Det är ändå en viktig fingervisning av hur snabbt förhållanden kan ändras i en hundgrupp. En helt normal situation kan ibland spåra ur väldigt snabbt, och även en enkel urspårning akn få allvarliga konsekvenser om man har otur. Om Rossi hade varit Silva för 2 år sen, så hade det varit fullt slagsmål direkt! Å andra sidan hade jag inte låtit Mintu och Silva tugga ben så nära varandra då heller. Rossi är lite "ha-galen" men har inte så lätt att bli arg. Nåja, de är söta tills Mintu flippar iväg sitt ben, och han är rätt söt när han ser helt förvånad ut!

Imorse hade vi -19 grader och nog kändes det rätt kallt nu när man inte är van. Även hundarna verkade faktiskt tycka att det var lite eländigt. Mintu var med mig till jobbet och verkade småfrysa i bilen han också, trots att han hade täcke och att det alltid är betydligt varmare i Luleå än i Vittjärv. Nu är alla hundar inne och det är lite trångt framför brasan.. Kaela växlar mellan att pressa framför elden, eller att ligga ute i den svalare hallen. Det är faktiskt mest brudarna som vill värma sig. =) Nalle ligger en bit till vänster om bildens slut, och Mintu ville inte vara med alls utan ligger borta i köket.

Efter middagen nu ikväll fick vi kärt besök av en kompis! För att slå ett gäng flugor på smällen hade jag tagit in alla hundar för att socialisera lite medan vi fikade och hinna klippa alla klor utan att behöva frysa. Nu visade det sig att hundarna blivit mer vilda än tama under senaste tiden. Dessutom luktade nog vår gäst av lite olika intressanta hundar - men det är ju ingen ursäkt kan man tycka (läs: matte tycker, hundarna tycker INTE).

Mintu m.fl hoppade upp med framtassarna för att hinna gosa och nosa alla samtidigt, när vi sen lyckats ta oss in i köket och till köksbordet så var alla killarna och några av tikarna väldigt intresserade och ville helst klättra upp i Marikas knä. Jag tror jag sa åt Mintu att gå och lägga sig tusen gånger! Han är lite lätt översocial, och då kan det faktiskt vara nyttigt att träna på att lägga lite band på sig även om han helst sitter i knä på alla han möter. När vi fikat och surrat en rejäl stund så sov alla sött på golvet och ordningen var återställd, men kaoset på vägen dit var nog för att avskräcka de flesta....*pust* Sen lyckades Marika samla oss alla i en bild och tanken var att alla skulle sitta fint men nån rumpa hann alltid åka upp innan kameran knäppte.

Ibland överraskar hundarna lite negativt helt enkelt...! Nåja, när jag tänker efter så var det faktiskt ett bra tag sen de var inne samtidigt allihop och vi fick spännande besök, och dessutom hade de ju bara softat hela dagen ute i hundgårdarna. Ännu en gång är det bevisar, hundar är inga maskiner utan levande kännande varelser, och i en grupp blir ju sånt extra kännbart på både positiva och negativa sätt. Ibland utövar de bra inflytande över varandra, andra gånger inte...

Idag kom säsongens första snö - inte en dag för sent! Jag sken som en solstråle när jag gick från kontoret och mot bussen - studsade nästan fram! Giela och Kaela fick en långpromenad i koppel iklädda varsit täcke, och det var riktigt härligt ute. Mina älskade Lundhagskängor gör ju dessutom att det är torrt och varmt om fötterna oavsett slasket på marken. Vilken energikick att äntligen ha vitt på marken även om jag misstänker starkt att det snart är borta igen.

De andra hundarna har fått frossa i ben och torkat älgskinn under kvällen - mums! Då gjorde jag en mindre rolig upptäckt. "Nån" har kissat upprepade gånger i bruna dubbelkojan i mittersta hundgården. Så pass många gånger att det var riktigt blött på botten när jag skrapat undan träull för nån hundring eller så. Anledningen att jag började skrapa var att jag såg att nån bajsat där inne i samma hörn!

Jag har en liten lista med möjliga misstänkta, Rossi, Kaela och Silva. Jag vågar nog säga med 90% säkerhet att den skyldiga finns där... Alla 3 är rumsrena inomhus och skulle aldrig komma på tanken att kissa här inne om inte en total nödsituation uppstod. Ute i kojan verkar däremot andra regler gälla... Silva kan ev. räknas bort från listan. Även om hon blev rumsren väldigt sent och länge envisades med att kissa både i vår säng och i Biabäddarna så avskyr hon kiss och bajs och är ganska pryd av sig. Hon gillar inte att gå där andra kissat, så jag hoppas att det betyder att hon inte heller själv kissar där hon ska sova, men jag vågar inte lita helt på den logiken när det gäller lilla Silva.

Så här såg det ut efter att jag skrapat ur en massa blöt träull. Det här är en sån där gång när man hemskt gärna skulle vilja kunna prata med sina hundar, säga "Det är snart vinter och då vill ni inte ha blött i kojan", "Kisset kan frysa till is", "Kiss är okul att ha i sin säng" osv... Kanske dra en liten utläggning om de långsiktiga konsekvenserna av att man väljer att bygga toalett alldeles vid sängkanten. Man kan ju i alla fall önska att det skulle vara möjligt...hmm...Tills dess ska jag försöka reda ut VEM som är skyldig och försöka att undvika att fler kojor drabbas.

Veckan som gått har varit hektisk men rolig med 2 tvådagarskurser på annan ort via jobbet. Bloggen har fått komma i sista hand, så här kommer nu en liten sammanfattning av delar av veckan som gått. Förra helgen spårade vi men hundarnas framgångar var varierande. Mintu såg mest ut så här:

Antagligen är det löp på G...nånstans... Nu råkade detta vara Mintus sista vecka som riktig "kille" eftersom han har en kastrering inbokad imorgon måndag. Något han än så länge är lyckligt ovetande om. Nåja, tillbaka till helgen, Silva visade sitt allra trögaste utseende när hon väntade i bilen. Den hunden kan verkligen se både riktigt smart och riktigt trög ut!

Vi har även hunnit med en massa bentuggande. Älgskånkar med både skinn och klövar kvar är mums för hundarna! Roligare än bara nakna ben, och lite mer utmanande för tänder och teknik. Hundarna brukar se riktigt nöjda ut när de sliper bort älghåret i små nypor. Mums..... =/

Kaela vilar fortfarande sen ryggproblemen och använder Back on Track regelbundet samt får promenader i koppel för att hålla igång cirkulationen. Nu är det nästan två veckor kvar till hon får börja köras lite försiktigt igen. Då ska hon få springa enbart i den nya korta selen, så får vi se om det hjälper hennes rygg. Just hennes storlek av nomesele verkar svårt att hitta i många märken. Å andra sidan verkar hon trivas bra i sin korta sele så det blir den hon får använda!

Lite bilder från tokerier i hundgårdarna sen... Rossi som är hälften schäfer älskar att smyga på de andra och sen rusa fram och tackla dem. Ingen av huskisarna uppskattar den leken. Här kastar hon sig mot Nalle efter att ha smygit mot honom, och som man ser så försöker han att snabbt smita undan... " Shit nu kommer hon!!!"

Alla springer, ingen vet varför!

Barmarksvagnen har nu fått några nya hjulmuttrar så alla däcken sitter fast på minst 2 ställen...*s* När Kaela nu vilar så blir det bara ett 5-spann och när både Lars och jag åker så blir det väl så tungt i uppförsbackarna och vi får hjälpa till en hel del. Samtidigt är det himla skoj att ha sällskap och fotograf med sig. Silva har på sistone visat sig från sin allra sämsta sida som ledarhund, dvs. lite disträ med en önskan att kika lite i diket när nåt intressant passerar...

Egentligen är hon nog lite likadan i dragträningen som i sökträningn - om det inte är nog skoj och spännande - så börjar hon gärna multitaska och hitta på lite bus... är hon däremot motiverad att göra nåt så är hon en klippa och riktigt rolig att jobba med.

En trött och smutsig husky är oftast en lycklig husky.

Idag har jag åkt upp till en by ovanför Överkalix för att hämta hundmat. Normalt sett hämtar jag ju maten i Luleå men just nu var körtiderna ändrade (i  Luleå kan man annars oftast hämta mat varje vecka i stort sett) och jag väntade för länge med att ringa (läs - frysen var 99% tomrum när jag ringde) så för att få tag i käk direkt  körde jag upp till Pondus fabrik och lastade in 130kg fruset färskfoder och 60 kg High-Energy Professional (torrfoder). Måste bara säga att jag är så himla nöjd med mitt foderval - jättebra leveranstider, fodret funkar kanon (både färskt och torrt), de har både färsk- och torrfoder av märken jag verkligen gillar, supertrevlig personal, ja jag vill helt enkelt göra lite extra reklam för Pondus Hundfoder i Överkalix! Om du är nyfiken på dem så finns mer information på http://pondusfoder.com/pondusfoder.htm 

Efter att fodret huggits upp och kommit ner i frysen tog jag en liten promenad med Giela och Kaela iklädda täcken. Kaela hade ett Back on Track för att värma ryggen, och Giela ett halvfutl blått täcke för att värme hennes nakna lilla tantkropp. Giela rusade som en vind och såg helt galen ut i ögonen när hon svepte förbi oss i full karriär, för att sen stanna vid en tuva och nosa så länge att vi hann ikapp och förbi med råge. Så himla söt hon är vår lilla tant!

Mintu är nu nyduschad och ligger inne på tork. Imorgon är det operationsdags. Som alltid när det ska opereras är jag lite nervös, för alla operationer innebär ju en risk. Hoppas allt går bra med älskade lille Mint, vår supermyskille.

Vilken fruktansvärt eländigt väder... Det har regnat nästan hela dagen och tidvis riktigt mycket. Varken hundarna eller jag vill vara ute. Gräsmattan är riktigt blöt och full av vattenpölar. Till kvällen hade det i alla fall lugnat sig till ett milt duggregn, så vi lastade in oss i bilen och åkte för att träna med Yvonne.

Vi körde 11 hundar och Rotax fick för första gången testa Mintus korta sele. Jag tyckte att det såg ritkigt bra ut, han travade mer och rörde sig rakare. Tyvärr lyckades han slita av den trasiga nacklinan så han gick längre ut till vänster än jag planerat, men det fungerade ändå bra. Hoppas kunna få iväg en beställning på fler såna selar snart.  

Prince och Dexter, Mintus morbror och bror

Skönt att komma in igen utan att vara kall eller blöt, och med hundar som faktiskt inte var speciellt smutsiga heller utan bara lite blöta. Yay! För övrigt tror jag att det börjar närma sig löp. Mintu är kär i Nalle (!) och uppvaktar honom tills tungan hänger långt ner och kärleken verkar vara besvarad på något sätt. Andra tider är dock på väg, måndag om lite mer än en vecka så är det Mintus tur att bli av med bollarna...

I sommar har jag varit lat. Istället för att tina mat i hink och bära ut och fixa har jag oftast bara burit ut en kasse med torrfoder och lastat upp varsin portion åt hundarna på plats, eller kastat ut allting i hundgårdarna så att de har fått söka. Den 1:a september åkte nu hinken fram igen och vi börjar vara tillbaka i vinterrutinerna med färskfoder+torrfoder+vatten i hinken morgon och kväll.

Än så länge är andelen vatten inte så stor, eftersom de ännu har tillgång till vattenskålarna dygnet runt. När det fryser ute så plockar jag undan vattenskålarna som annars bara fryser till isklumpar, och så får de sitt dagliga behov av vatten i maten morgon och kväll. Eftersom det är hårt arbetande hundar (nåja, vissa dagar i alla fall) så får de mer vatten än de normalt sett skulle dricka och pinkar också betydligt mer än de normalt sett skulle pinka förstås. För att kunna arbeta bra behöver kroppen rejäla mängder vätska (men som alltid - lagom är bäst - det kan även bli för mycket av det goda).

Så här ser vår matrutin ut just nu. Rotax skriker rakt in i högtalaren så han hörs nog mer än vad man upplever när man är på plats, men pratar gör han ju i alla fall gärna...han snackar för hela gänget och lite till!

Efter maten var det dags för veckans kloklippning. Jag försöker att klippa en gång i veckan men ibland hinner det kanske gå två. För ordningens skull filmade jag det här också, och det blev lite gulligt att se alla reaktioner - glöm inte att ha igång ljudet! Det hörs en massa söta nospuffar och nosningar. Rossi, Rotax och Kaela har alltid bråttom att bli kloklippta och vill helst ligga ner. Nalle tycker också om att ligga ner men är lite mer fundersam. Rotax, Kaela och Nalle fick en egen liten film:

Sen gick vi över till Silva, Giela och Mintu. De tycker mer om att stå upp när jag klipper klorna så då gör vi förstås så för enkelhetens skull. Mintu är lite fundersam ibland och behöver vissa gånger lite övertalning, som just idag (dagens övertalning = Frolic) för att vilja vara med.

Visst var det gulliga nosljud här och var? Nu har hundgårdsdörren svetsats och rostskyddats och återmonterats på sin plats, så snart får hundarna tillgång till hela ytan igen. Att bo 7 stycken i två hundgårdar har i alla fall fungerat fint och alla verkar nöjda och glada efter gårdagens rejäla (med "tidigt på säsongen"-mått mätt) dragtur. En annan rolig sak är att Nalle och Rotax verkar ha hittat varandra och trivs fint ihop nu, efter att ha känts aningen osäkra kring varandra ända sen Rotax flyttade in. Nu vilar de tillsammans på kojtaken och verkar helt avslappnade tillsammans - skönt! *peppar peppar*